Att vara full på jobbet.

Igår jobbade jag och jag har numera gjort det till en vana att käka på jobbet istället för hemma. Så jag räknade ju med att jag skulle göra så denna gång också. Det jag dokc inte har räknat med var att typ 20 000 folk skulle komma på en gång och alla skulle äta. Sen var hälften av de engelska pensionärer som var så jävla besvärliga och "rompevano le palle", som man säger på italienska. Och inte ens en euro fick jag i dricks av ett besvärligt sällskap på 14 pers. Kärringjävlar! Hur som helst hann jag inte äta, då jag hade fullt upp precis helatiden. Det enda jag fick i mig var diverse alkoholhaltiga drycker, och på tom mage resulterar det ju i en liten fylla. Det var lite jobbigt att agera nykter och totalseriös inför chefen, men kvällen gick asfort och jag hade riktigt kul med kunderna. Jag och en dr. phil-look-alike sjöng ABBAS "chiqitita" tillsammans, hehe.
Så det kan gå!

Ring of Fire.

Ja, då kommer uppdateringen folks;

• Jag är fortfarande sjuk och går på antiflammatoriska pulverpåsar och hostmedicin kombinerat med diverse allergitabletter. Jag hostar som en gammal tant och har ständigt svullna ögon. Sexy mama, indeed.
• I lördags var jag ut och partajade lite! Äntligen fick jag gå till mitt efterlängtade Rialto.. Synd bara att de bara hade öppet nedervåningen. But hey, bättre än inget!
• Jag har jobbat söndag och måndag. Väldigt segt och sjukt lite dricks.. Tyvärr kryllar det ju inte av folk direkt när det spöregnar.
• Regn, ja. Vädret i Rom suger just nu... Regn, regn, regn. Varenda dag. Vad hände?
• En gammal fling är tillbaka på semester i Rom, och han skickar upprepade sms om att han vill ses. Jag vet inte om jag vill riktigt... Känns lite som ett avslutat kapitel där.
• Jag uppskattar så himla mycket mina skype-sessions med lillebror. Han är helt underbar och har lovat att han ska spara en av hans godisar till mig tills jag kommer hem igen.
• Mina fitt-flatmates fortsätter att driva mig till vansinne och jag gör allt för att undvika dem. Jag vill inte ens prata med dem längre. Jag känner bara hat och ilska. Jag och Svettis har därför bestämt oss för att vi ska börja söka efter något annat, även om vi gillar fräschheten av denna lägenheten så går det fan inte att bo ihop med puckon. Nä en etta eller tvåa bara för oss skulle ju helt klart vara det ultimata. Vi får se hur det hela utvecklar sig. I'll keep you posted.
• I mitt desperasta försök att undvika mina flatmates så mycket det bara går, så blir det ju en hel del streaming, va. Jag har börjat se american idol och har en solklar favorit: Adam Lambert. (Elin, han är som en byxmyndig Bill Kaulitz med en lite touch av Elvis. Could it get better than that?)

Common sense, simple common sense.

Jag trodde faktiskt de flesta människorna hade någon typ av sunt förnuft, men mina flatmates slutar aldrig att förvåna mig. När de spiller kaffe eller någon annan vätska, så torkar de alltid upp det med kökshanddukarna och inte med en trasa eller papper som normalt folk skulle göra. Som resultat av detta går inte våra kökshanddukar att få rena längre. När de väl har torkat upp sörjan med handdukarna, bryr de sig inte om att de är alldeles blöta och äckliga, utan slänger dem allihop i tvättkorgen där de får ligga fuktiga och mögla. Om de ska använda tvättmaskinen och de redan ligger tvätt i den, slänger de ut den tvätten i en bunke och kan låta den stå hur länge som helst, vilket resulterar i att personen som rår om kläderna förmodligen får tvätta dem igen då de har börjat lukta surmjölk. Detta även om övriga personer i hushållet hänger upp deras tvätt, som normalt folk skulle göra. Sen det här med rökningen.. Jag är fan allergisk mot rök (vilket jag tror jag har nämt x antal gånger i bloggen), men de lyssnar inte. de röker i allrummet lik förbannat! Och inte nog med det; Svettis har ett jättefint fat som är mer av ett prydnadsfat.. De hade de tagit en gång och fimpat på, fastän det finns askkopp! Men igår blev jag faktiskt riktigt irriterad. På vårt middagsbord har Svettis gjort det lite fint med en typ av en bambuskål och potpourri, och igår märker jag att nån av helveteskärringarna har kastat bort all potpourri och fimpat i bambuskålen så det har blivit brännmärken som inet går att få bort. Vad fan, liksom? Det är inte ens deras jävla potpourri! Vem ger dem rätten att kasta bort den och förstöra skålen? Är det så jävla tråkigt att fimpa i en helt vanlig askkopp eller. Jag förstår inte, men det är ju ganska tydligt att de inte har mycket innanför pannbenet.

I'm sorry for being sorry.

Idag är jag sjuk, sårbar och ledsen. Även fastän jag vill vara denna starka och stadiga personen som många tror att jag ständigt är och hatar att visa mig sårbar och svag, så har även jag mina dagar då allting bara känns jobbigt. Jag vill inte gå in på detalj över sakerna som gör mig ledsen då många av de berörda personerna läser min blogg. Men jag kan säga att jag blir ledsen över att känna mig otillräcklig, att inte kunna göra mer för dom jag tycker om; att inte kunna fixa allt så att det blir bra igen. Jag är ledsen över faktumet att jag nog aldrig kommer att få känna kärlek igen. Jag är ledsen över upptäckten att jag ger betydligt mer än jag får tillbaka. Jag är ledsen över att vissa personer tar mig för givet.

Det finns mycket i mitt liv jag är glad och tacksam över. Men inte idag. Idag är jag ledsen.

Earth Day.

Igår var det tydligen nåt som kallades för "Eart day" och då hade de anordnat en gratiskonsert på piazza del popolo. I was there! Subsonica och Ben Harper, fan. Väldigt schysst musik och gott umgänge! Det var hur mycket folk som helst på piazzan.. Undrar om jag någonsin sett så mycket folk på en och samma plats för.. Hur som helst. Här får ni ett litet smakprov på vad jag lyssnade på igår; (jag ska blogga mer sen, men nu måste jag plugga. Tålamod!)

Min kära rumskamrat.

Igår kväll mådde jag inte bra alls då jag var superförkyld och hade ett huvud som kändes som att det ständigt var på väg att explodera, så jag beslöt mig för att stanna hemma. Trots att det var fredag. Det kändes jättetråkigt med tanke på att typ alla mina vänner skulle ut, men ibland måste man faktiskt lyssna på sin kropp och ta varningssignalerna på allvar. Så jag lade mig i min säng, gjorde grammatikläxan, såg V för Vendetta och åt som en jävla gris. Nu vill jag aldrig mer se chips eller godis. Det är ganska bra att göra så once in a while, tror jag. Äta så mycket godsaker att man blir helt illamående, för då håller man sig undan de sakerna ett tag i alla fall.

Klockan 5 kommer Svettis hem. Hon kommer gråtandes till min säng och säger att hon måste berätta något för mig, att hon gjort ett stort misstag och inte tror att jag någonsin kommer förlåta henne. Genast börjar tankarna snurra i mitt huvud: Vad kan hon ha gjort som är så farligt? Har hon haft sönder något som är mitt? Jag tittar mig omkring, men kan inte komma på vad det skulle kunna vara.. Hon är helt förstörd och försöker hitta modet att berätta vad det är hon har gjort.. Efter nån minut säger hon; "Jag kysste han som du tycker om." Han som jag tycker om? Vem skulle det vara? Jag är ju så singel man bara kan vara och har inget som skulle kallas någorlunda seriöst med någon. Visst tycker jag om endel, men absolut inte så att jag är kär. Jag funderar och funderar vem det kan vara som hon har kysst, men kan inte komma på det. "Holländaren", säger hon sedan med skam i ögonen. Jag brister ut i skratt! Holländaren? Han är typ den enda jag skäms för att ha velat hångla med. Han är ju en urblåst idiot! Haha! Alla har vi våra desperata stunder, I guess (läs: I hope). Hon tittar på mig som ett frågetecken: "Varför skrattar du? Är du inte arg?" Jag förklarar att jag absolut inte är arg och att jag inte kunde bry mig mindre.

Hon berättar sedan att hon började gråta medans de hånglade då hon insåg att det hon gjorde var fel, och att han måste ha tyckt att hon var psycho som börjar gråta mitt i ett hångel. Sen hade hon tagit en taxi hem där hon fick gråta ut mot taxichaufförens axel och fick råd om hur hon bäst skulle berätta att hon hade kysst sin bästa kompis kille (vilket var en ordentlig överdrift). Hon och taxichauffören hade t.o.m stannat på vägen hem för att köpa pizza åt mig för att gottgöra litegrann för det hon gjort. Men gris som hon är, så hann hon äta upp nästan hela pizzan på vägen hem! Hehe, vad omtänksamt! ;) Men hon är så söt, min Svettis. Att bli så ledsen över en sådan skitsak, över en sådan skitkille. Och tanken med pizzan var ju fin, även om jag i slutändan knappt fick smaka på den, hehe. Söt och grisig är hon, indeed.

Ikväll blir det utgång i alla fall, och jag ska vara foxy! Count on it!

Arga lappen 2.

Jaha, då kom nästa arga lapp, denna gång i form av ett brev till våran hyresvärd från våra grannar;

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Spett. Amministratore

Con la presente sono a denunciare l'ennismo fastidio notturno arrecato dalle inquiline del piano 6 (intero 18), condominio sito in (adress), Roma.
Pregherei la signora vostra di contattare il proprietario del suddetto appartamento per farne comunicazione dell'accaduto.
Non è concepibile che alle 04.30 del mattino si debba essere svegliati dagli schiamazzi e quantaltro di affituarie indisciplinate e moleste, parlo al femminile perché ci hanno detto che gli inquilini siano delle ragazze ed il tutto è deducibile dal fatto che fino ad ore inoltrate, parlo dalle 23.00/02.00, si sentono tacchi di scarpe che galoppano incensantemente per tutta la superficie dell'appartamento sovrastante al nostro.
Spero che riesca a comunicare tale situazione al leggittimo proprietario e/o a farne esposto alla prossima riunione condominiale.
Attendo fiducioso sua comunicazione e se quanto detto non fosse di sua competenza, la pregherei di comunicarmi i recapiti del proprietario cosicche io possa contattarlo personalmente, grazie.

Cordialisaluti,
Simone B.

--------------------------------------------------------------------------------------------

En grov översättning på brevet skulle väl låta ungefär så här;

--------------------------------------------------------------------------------------------

Att. Administratör

Med detta brev vill jag rapportera nattliga olägenheter orsakade av hyresgäster av plan 6 (lägenhetsnr 18), villa belägen på (adress), Rom.
Jag ber er att kontakta ägaren av lägenheten för att diskutera den här situationen.
Det är inte acceptabelt att man vid 04:30 bör vakna av oljud av odisciplinerade hyresgäster som bara är till besvär, jag talar om kvinnor, eftersom de sagt att hyresgästerna är flickor, och det hela kan baseras på faktumet att innan tidspunkten jag nämnt ovan, jag talar om 23.00-02.00, känner klackar av skor som ständigt galopperar i lägenheten ovan vår egna.
Jag hoppas att vi kan meddela detta till den rättmätiga ägaren och/eller ta upp det hela på vårat nästa hyresgästssammanträde.
Jag ser fram emot ett svar på detta och har ni ej möjlighet att förse mig med ett, skulle ni då kunna ge mig kontaktuppgifterna till ägaren, så jag kan kontakta honom personligen, tack.

Med Vänliga Hälsningar
Simone B.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Okeeej. Jag säger bara en sak. Tur för mig att jag är så pass lång att det är obvious att jag inte skulle sätta på mig klackar. Som hyresvärden sa "Ja, problemet gäller ju då framförallt oljudet av klackar. Men jag är 100% säker på att du inte står för dom oljuden då du nog aldrig skulle sätta på dig sådana skor."
So, everything's gooood! Hehe, eller...?

Upprörd.

Okej, nu kom jag faktiskt hem från att ha jobbat på typ årets segaste kväll och jag trodde och hoppades att nån jävel skulle ha orkat kommentera nåt av mina inlägg, men icke. Ska det vara på detta viset är det la lika bra att jag lägger ner bloggen. Faktiskt! Kommentera då, era kukhuven...!



Och så vill jag passa på att hälsa till Burk-Curt som inte längre är med oss. Kan ni tänka er att han var mångmiljonär? I'm still in shock här, alltså.

Att se en amerikansk film på italienska.

Igår gick jag, Svettis och Kristina och såg "Io & Marley" (Marley & Me) på bio. Svettis ville så gärna se den då hon hade läst boken och tyckte att den var jättebra, men den spelades bara på italienska bios, så jag fick motvilligt sätta mig i biostolen och bereda mig på Owen Wilson med en helt annorlunda röst. Det är fan inte okej med dubbning - näst intill straffbart, enligt mig. Här får ni ett litet smakprov av vad jag fick genomlida igår;



Fastän det var jobbigt med dubbningen, slutade man till slut att störa sig på det. Eller i alla fall att tänka på det, och började följa med i handlingen. Filmen handlar alltså om relationen till en hund. Jag kunde inte låta bli att fälla en tår och tänka på min lilla Sussie. Som jag saknar henne!

Att bli stoppad av italienska polisen.

Idag var det en underbart vacker dag och eftersom Svettis kompis med bil sov över hos oss så bestämde vi oss för att stiga upp någorlunda tidigt och njuta av dagen i en orangefärgad cabriolet. På med solbrillorna och i med en bra dunkadunka-cd och ut på Roms alla vägar! Tre hotta brudar i en dunkande cabriolet väcker ju så klart en hel del uppmärksamhet och det dröjde inte länge förrän en polisbil kör om oss och tvingar oss att stanna. Två unga killar kliver ut ur polisbilen, hur spänniga som helst och ber om körkort och diverse bilpapper av Kristina, Svettis vän och bilägare. Men det var ju så klart inte nog, utan de ville även ha min och Svettis ID-handlingar. K blir arg och förklarar för dem att hon inte har gjort något som helst fel och att hon inte förtjänar att bli stoppad så bara för att hon råkar vara en snygg utlänning. Tuffa poliserna försöker skrämmas lite med att uppkäftighet kan leda till böter och att de faktiskt hade en anledning till att stoppa oss då vi spelade så hög musik. Vi övertalade K att inte käfta emot för mycket för att det inte var värt det. Efter de länge har studerat alla dokument och tagit våra uppgifter för att föra en kontrollrapport tvekar de såklart inte på att börja flirta med oss och frågar om vi inte vill ha deras telefonnummer så att vi kan ses senare mot kvällen.

Detta är italienska polisen, for ya!

Ge mig tacos!

Att bli dissad av en bög.

I lördags hade vi fest i vår lägenhet igen då alla italienskor hade åkt iväg över påsken - det måste ju firas! Åter igen blev det en blanding av serber, montenegrer och svennar men denna gång erbjöds det även lite italiensk och holländskt blod! Festen var faktiskt riktigt lyckad och jag tror att alla hade kul. När klockan led mot 2, beslöt sig alla att de skulle dra vidare till artcafè. Jag var lite trött och ville inte åka, då jag inte riktigt tycker om snobbiga artcafè, men då alla skulle åka så kunde jag ju inte banga.

Holländaren var som bekant Brody, som jag bloggat om tidigare. Han har flirtat med mig ett antal ggr nu, men aldrig gjort något handfast närmande så jag har därför trott att han helt enkelt var lite blyg. Det måste tilläggas att jag egentligen inte är intresserad av snubben, men jag att jag var så himla hångelsugen och han såg hyffsat bra ut och var nära till hands. Hur som helst, pallar jag inte längre detta flirtande från hans sida, utan vill bara hångla och går därför rakt på sak;
-"So when are you gonna kiss me?", slänger jag ur mig.
-"Noooo, look. I think you're nice and all and i really love to hang out with you, but i don't wanna kiss ya!", svarar han i chock.
-"........are you gay?"

Han sa att han inte var bög och uttryckte sedan att jag hade förstört allt. Att vi nu inte längre skulle kunna umgås då han hade vägrat kyssa mig och jag därför skulle va arg på honom.
-"Noo, don't worry!", säger jag och försäkrar honom att ingenting kommer förändras. Klart som faaaan att jag aldrig mer vill umgås med honom!
Bögjävel!!

Stolt svensk.

Jag har aldrig riktigt funderat över det faktumet att det faktiskt finns folk som skäms över sitt ursprung och försöker dölja det på diverse vis. För mig har det alltid varit en självklarhet att berätta och skryta om mitt ursprung när jag är i utlandet. Visserligen skämtar jag ofta och säger att jag är italienska när någon frågar vart jag kommer ifrån, bara för att det är så himla tydligt att så inte är fallet. Är man lång, blond med gröna eller blå ögon, så har man en tendens att blir stämplad som svensk, ja. Jag tror dock att när folk i utlandet hör ordet "Sverige", så tänker de nog på många positiva grejer; vackra långa människor, rikt land med fungerande samhälle, ikea osv.. Så det finna ju ingen anledning att skämmas när man berättar att man är svensk, egentligen.

Igår var jag ut med Svettis och där märker jag en stor skillnad när det kommer till huruvida man är stolt över sitt ursprung eller inte. För det första heter hon ju faktiskt Svetlana, men hon skäms för sitt namn och föredrar att bli kallad Ana. Eller föredrar och föredrar, hon praktiskt taget tvingar mig att presentera henne för mina vänner som Ana och inget annat. Sen när vi var ute igår och folk frågade vart vi kom ifrån sa jag att jag var svensk och genast kunde man se hur obekväm Svettis blev, och på frågan "är du också svensk?" svarade hon endast "no." När de sedan började gissa på diverse balkanländer blev hon upprörd och sa att de var dumma i huvudet.

Här om veckan var hon i Spanien och jobbade som hostess och där träffade hon tydligen en jättesnygg spanjor. Allt gick fint och när hon åkte ville han att de skulle hålla kontakten och att hon kunde bo hos honom när hon åkte till Spanien nästa gång osv, så han gav henne hans facebook så att hon kunde adda honom. När hon kom hem till Rom berättade hon om sitt problem då hon gärna vill ha kontakt med denna killen, men då hon "på grund av fyllan" råkade säga att hon var Italienska och hette Anna. På facebook har hon ju dock sitt riktiga namn - Svetlana. Så hon visste inte hur hon skulle göra, då hon inte kunde adda honom och därmed bli avslöjad.

Jag blir lite ledsen i ögat när jag märker hur mycket hon skäms för att säga sitt riktiga namn och berätta att hon kommer från Serbien. Hon kanske tror att folk ska döma henne utifrån det och tro att hon är zigenare eller något, vad vet jag? Men jag tycker det är så himla tråkigt. Jag har lärt känna många serber genom henne och de är verkligen jätteroliga och några av den är sjukt snygga. Jag har aldrig varit i Serbien, men jag har sett bilder och det verkar vara jättevackert. Tråkigt att det ska vara så att man ska behöva skämmas och dölja vem man är bara för att folk är ignoranta och har förutfattade meningar och fördomar.

Earthquake.

A US Geological Survey map shows the epicentre of the quake.

Big earthquake hits central Italy.

ROME — A strong earthquake rocked central Italy early Monday, killing at least 207 people, causing buildings to collapse and sending panicked residents into the streets, officials and news reports said.

Several people were also reported missing in the area of the quake, which was felt in much of central Italy, including Rome.

The U.S. Geological Survey said the magnitude was 6.3, though Italy's National Institute of Geophysics put the magnitude at 5.8.

"The situation is very serious because the quake affected buildings," including a student dormitory that collapsed, said Luca Spoletini, spokesman for the national Civil Protection Department.

He declined to give a death toll, saying rescue operations were under way.

The quake struck about 70 miles (110 kilometers) northeast of Rome at about 3:32 a.m. local time (0132 GMT, 9:32 p.m. EDT), officials said. The Civil Protection Department said the epicenter was near the city of L'Aquila, in the mountainous Abruzzo region.

Television footage from the scene showed residents and rescue workers already hauling away debris from collapsed buildings.

Four children died in L'Aquila after their houses collapsed, the ANSA news agency said.

Massimo Cialente, mayor of L'Aquila, told Sky TG24 that two other people were reported dead in the nearby small town of Fossa. He confirmed reports that another eight were missing in another small town.

The ANSA news agency said the dome of a church in l'Aquila collapsed, while the city's cathedral also suffered damages.

Cialente said some 100,000 people had left their homes and that many buildings in the city's historic center were damaged.

The quake was the latest in a series of jolts that struck the area over the past two days.

According to USGS, a 7.2-magnitude quake and tsunami that hit Messina, Italy, in 1908 killed some 72,000 people, while more recently, a 6.5-magnitude temblor in southern Italy in 1980 claimed the lives of 3,000 people

------------------------------------------------------------------------------------------

Okej, ni som har varit med om jordbävningar hemma i Sverige har inte kännt på the real thing, kan jag säga. Jag sket nästan på mig av rädsla, fan! Jag vaknar av att det bokstavligt talat känns som att någon står och skakar min säng fram och tillbaka. När jag inser att så inte är fallet ligger jag, stirrandes upp i taket, och känner mig åksjuk när hela min värld gungar fram och tillbaka. "Shit, jag dör nu", hinner jag till och med tänka. Alla bilalarm går igång utanför där bilar står parkerade, alla grannar springer ut på sina balkonger för att se vad det är frågan om. V springer ut ur sitt rum och är helt förtvivlad; "Sanna, jag har aldrig vart med om nåt liknande! Jag är rädd."
Rädd, var ordet ja.

Jobba, jobba, jooobba. Hunden, katten, glassen!

Jag känner att jag kanske har varit lite väl negativ i bloggen på sistone, även om jag vet att folk älskar att höra om mitt ibland rätt så miserabla liv, och jag tror att jag ska bryta trenden med ett positivt inlägg for once!

Jag älskar mitt jobb. Visst kan det vara lite trångt och stressigt ibland, men jag trivs ändå sjukt bra! Och nu sedan jag började om att jobba där igen, har jag äntligen blivit accepterad som en i "kärngänget" och som en av grundpelarna för Trinity College. Jag har jättekul när jag jobbar; jag får dricka en massa alkohol om jag vill, jag får dansa och jag får prata hur mycket jag vill med kunderna. Jag tjänar hyffsat bra och får bra dricks. Jag har varit med om de sjukaste grejerna på mitt jobb (läs; owen wilson och skottska snoppar) och blir ständigt raggad på. I like it, I like it all.

Igå var hela personalen på topp och det var en genomgående positiv attityd hela kvällen. Det var vodka&lemon, malibu&cola och margaritafestade bakom bardisken. Alla dansade och var jätteglada och jag bidrog t.o.m med en sexy/sandwich dance i baren. Askul! Kände mig som coyote ugly-tjejerna for real! Can't fight the moonlight..

Sen känner jag mig genuint omtyckt, vilket är svårt när det kommer till italienare. Italienare av det manliga könet kan säga att de tycker om en, men vill i själva verkat bara knulla en lite. Det är sällan man kan ha en manlig killkompis without complications. Men som Matthew sa igår: "Sanna, you're hilarious, i really like you". En sak som är ännu svårare är att bli omtyckt av italienska tjejer, då de har en tendens att ständigt hata utländska brudar, no matter what. Men tjejerna jag jobbar med tycker att jag är helt galet skönt och på onsdag ska vi gå ut vi tjejer från jobbet tillsammans. Kommer bli askul!

Sammanfattningsvis så gillar jag mitt jobb och det är personalen som gör det hela så kul!