Day 19 – Something you regret

Även om det kanske låter klyschigt så försöker jag oftast att agera efter vad som känns rätt i mitt hjärta. Hjärnan är såklart också med på ett hörn när det kommer till beslutstagande av olika sorter, men när hjärnan får problem tar hjärtat det slutgiltiga beslutet.. och då kan det inte bli så himla fel, egentligen. Det finns få saker som jag ångrar.. för även om något fört med sig mycket ont, så har det oftast varit övervägande gott på något sätt.

Men det finns såklart grejer jag ångrar - jag är inte mer än mänsklig... Såsom beslut jag tog när jag var yngre, som kunde ha fått ett helt annat, och möjligtvis bättre, resultat. Jag ångrar bland annat my sense of style som ung... herregud, som man såg ut.. (fick häromdagen se en video på mig själv när jag var i 14-årsåldern... smal var man visserligen, men jag skulle inte ens överväga att hångla med mig själv även om jag vore en överkåt tonårspojke med sjukt dåligt självförtroende). Jag ångrar att jag slutade med träningen.. en gång i tiden var jag ju fit!

Som ni ser är det mest ytliga grejer jag ångrar.. Det finns något enstaka tillfälle som är mer personligt och djupgående som jag ångrar väldigt mycket, med facit i hand, men sett ifrån ett större perspektiv har jag ändå nästan alltid agerat efter mina värderingar och saker jag står för.

Exempelvis, så kan jag berätta att jag har vuxit upp att bli en sådan person som tar tag i saker som andra personer kan tycka är för jobbiga att engagera sig i. Om någon i min bekantskapskrets mår dåligt över något, t.ex. en partner, ett missbruk, en händelse osv, så är jag oftast den personen som tar "snacket", även om det är sjukt jobbigt och även om jag riskerar att bli hatad av personen i fråga. Jag har på så vis förlorat kontakten med relativt många jag en gång kände... Men även om man vid frågan om man ångrar sitt agerande kanske på rak arm svarar "ja", så vet jag ju egentligen att jag gjorde det enda rätta: att jag gjorde precis det jag själv skulle vilja att någon gjorde för mig om jag var i samma sits. Ibland ifrågasätter man ju såklart sig själv och undrar om man kanske överdrev det hela, om man kanske utsatte personen för något jobbigt helt i onödan.. Men, för att vara ärlig, så visar det sig oftast i slutändan att jag hade "rätt".. Inte för att det är viktigast att ha rätt, men det känns bra att veta att ens instinkt inte är rent utav helvete fel.

Sen kan man ju avrunda blogginlägget med att säga något klyschigt igen: Även om jag har gjort saker som jag ångrar, så har även dessa faktorer bidragit till att skapa personen jag är idag. Och jag tycker om mig själv... Det gör jag faktiskt.

Day 18 – Your favorite birthday

Haha, ja inte fan var det min 24-årsdag, that's for sure!! Jag vet inte.. Jag tycker mest att det är ångestfyllt att fylla år numera. Det är ju då man liksom får veta svart-på-vitt vilka som verkligen bryr sig om en. Ens födelsedag kommer ju aldrig någonsin bli så speciell som den var när man var liten.. När det pirrade i magen en hel vecka innan själva dagen D, hur otroligt glad man blev över alla presenter, etc. Alla mina födelsedagar som liten var nog bra.. Men den senaste födelsedagen som blev en bra födelsedag var nog faktiskt förra året.. Då fick jag ju finbesök av Matilda som tog sig hela vägen till Rom för att fira min födelsedag med mig. Om inte det är kärlek, så vet jag inte...

Day 17 – Your favorite memories

En bild (eller flera) säger mer än tusen ord. Fina, härliga minnen från de senaste 5 åren.. de flesta på resande fot, såklart.

Day 16 – Your first kiss

Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så pinsamt att börja högstadiet och fortfarande inte hade blivit kysst. Tjejer och killar på andra skolor hade ju gjort det! Men ska jag vara ärlig, så tror jag inte att det var mig det var fel på.. Det var nog min skola, eller kanske min årgång i alla fall. Intresset för kyssar fanns helt enkelt inte! Vi spelade kula, pog och anordnade "roliga timmen" och ett och annat disco. Jag hade ju pojkvän i 6:an.. Tommy. Men vi var mest ihop för att ha nån att dansa med på discona (som anordnades kanske 2 ggr om året). Jag gjorde slut med honom en jul, då jag inte kunde hålla mig från att äta om godiset jag köpt till honom i julklapp. Godiset var viktigare, liksom.

Men första kyssen då? Ja, det var ju i 7:an. Jag minns att jag bara ville ha det överstökat så jag kunde vara lika "normal" som alla andra. Vi åkte på nåt läger med klassen.. Jag minns inte om det var något kyrkligt eller om det var någon "lära känna varandra-grej".. men det var ju såklart jättespännande med tanke på att vi hade fått nya killar i klassen. En av dessa var Samuel. Jag var nog aldrig kär eller intresserad av honom, men jag minns att jag tyckte att han var söt. Han liknade ju Adam i "Eva & Adam"-serien! Vi körde sanning eller konsekvens och jag antar att någon av oss valde konsekvens då detta resulterade i en kyss. Inte alls märkvärdigt och kanske inte den roligaste historien att berätta. But there you go; min första (men dock inte sista) kyss!

Day 15 – Your dreams

Nu är det väl kanske underförstått att man ska skriva om sina livdrömmar här typ.. men ja, jag kan väl iofs nämna något om det också. Den största drömmen är väl att jag kommer ha ett lyckligt liv, att jag kommer få ett jobb jag trivs med, att jag kommer att hitta tid att resa en massa.. att min framtida familj (jag ska ju få två kids, enligt ringtestet!) kommer ha det bra och hålla ihop, osv osv. Såna saker som alla önskar helt enkelt. Närmare drömmar är att jag ska klara de kommande tentorna och att jag ska klara av att få ihop en c-uppsats asap... så jag ALDRIG MER behöver läsa italienska again! (Jag hatar språket litegrann just nu...).

Men hur som helst. Jag tänker ju tolka det här ämnet mer bokstavligt och berätta om en jätteknasig dröm jag hade häromkvällen.

Jag, Matilda och hennes syster Lovisa skulle ut och festa lite, som jag förstår det var det på nån landsbygdpub-ish.. fick känslan av att den befann som någonstans strax utanför Göteborg. Vi var lite party-party och skulle köra all-in! Dvs skulle ju detta givetvis innefatta en massa hångel. Matte och lollo beställer drinkar och går ut och sätter sig på uteserveringen (det var sommar) och jag går in och beställer öl.. På vägen ut till uteserveringen springer jag in i en kille som jag känner, eller ja.. som jag kände mer förut. Vi kan kalla honom för Peppe. Han är inte någon som jag tänker på alls, överhuvudtaget. Så jag tycker det var lite konstigt att han dyker upp i min dröm bara sådär!

Jag bjuder honom på en öl och vi sätter oss lite mer avskilt vid ett annat bord. Vi pratar hela kvällen och så blir väl jag kanske lite full och desperat och orden "Den som inte lyckas hångla upp någon ikväll, måste vara nykter och köra nästa fest" klingade som i ett eko i mitt huvud. Och det ville man ju helst slippa! Så vi går iväg och vipps så är vi i Burträsk hos min mamma! Vi ligger på en och samma saccosäck och ser på film, med mamma och min styvfar bakom oss i soffan. Peppe kysser mig och det var den värsta kyss jag någonsin varit med om.. Likt en hund, slickade praktiskt taget hela mitt ansikte. Jag blir oerhört avtänd, och plötsligt drar han fram snoppen där under filten! Det var en liten, liten skrumpen snopp. Jag blir upprörd då jag liksom har min mamma två meter bakom mig och han tycker det är läge att dra fram snoppen! Jag låtsas som ingenting men han fortsätter att jucka mot mitt ben. I panik ställer jag mig upp och säger att jag är sugen på en till öl.

Vipps så är vi tillbaka utanför Göteborg igen. Vi sätter oss vid ett bord och jag säger att jag ska gå in och köpa öl till oss båda och att han ska sitta kvar och hålla våra platser. Väl inne i puben, berättar jag om min hemska upplevelse för den kvinnliga bartendern så att hon ska förstå motivet till att jag vill gömma mig bakom en stol tills han försvinner. Detta var det mest lustiga av allt, för från uteserveringen såg man in i puben då väggarna praktiskt taget bara bestod av fönster. Och jag låg där på magen, bakom en stol.. likt en död och oerhört stor torsk och trodde att jag var osynlig. Det dröjer dock en hel timme innan han väljer att vända sig om och titta efter mig, och då han gör det ser han mig givetvis på en gång. Han går in i puben och frågar vad jag gör, men jag ligger kvar och skäms ihjäl och kan inte ens möta hans blick. "Vad är ditt problem?", frågar han mig. Jag hesiterar lite och svarar sen "Det är inte du.. det är bara jag som har haft lite traumatiska upplevelser med sånadär skrumpa snoppar som liten.." Han kallar mig för en jävla slyna och springer därifrån. Sedan går jag ut och sätter mig i Matilda och Lovisas bord. De har jättetråkigt och berättar att de hela kvällen suttit och diskuterat konst med en gammal alkoholist.. och att de förstår att jag har haft en betydligt bättre kväll då de hade sett mig gå iväg med Peppe. "Ja, gud vad vi hånglade!", vad det enda jag svarade, då jag skämdes så.

Ja, detta var min dröm. Är jag så hemsk? Eller liksom.. Han var ju som en hund! Haha, jag vet inte. Var en sån sjukt konstig dröm och den första drömmen som jag kom ihåg dagen efter på väldigt länge... Nästa gång jag springer in i Peppe kommer jag tänka på skrumpna snoppar... det är inte så bra.

Vinterdeprimera med Sanna!

Jag sprang in i en kille som jag tidigare haft en crush på på biblioteket idag. Såklart hade jag inte duschat och var allmänt skabbig. Så jävla typiskt när jag annars duschar varenda dag, men jag tänkte väl att jag inte skulle stöta på någon hunk på bibblan på en fredag eftermiddag.. Snygga personer har väl bättre saker för sig? Oh, how wrong I was. Han är bland de snyggaste personerna jag sett, tror jag. Så sjukt jävla vacker. Min syster var med mig på biblioteket och även hon bubblade i trosan när hon fick se honom. Nu är hon på mig om att jag måste få honom på fall, att det är ett måste. Som om jag hade haft något emot att byta ut vetekudden mot honom, liksom!

Jag förklarade för henne att jag redan har försökt få honom på fall, men att han alltid ger mig nobben. Sen ger han mig lillfingret för att sedan ge mig nobben igen. Jag pallar inte med sådant.. sådana lekar, om det nu är det han håller på med... Då lämnar jag hellre walk over. De tjejerna som är bättre byggda för såna lekar får leka med honom.. Jag pallar inte.

Har alltid varit av den uppfattningen att man inte ska behöva kämpa för att få någon att tycka om en. Det ska räcka med att man är sig själv och att det ska vara enough! Men mitt problem är helt enkelt att de killar jag vill ha, inte vill ha mig. Sen är det väl en annan femma att det kanske är just därför jag vill ha dom.. på nåt sjukt, twisted sätt. Jag förklarade för min syster att jag förstod att den här killen inte var intresserad när han hade yttrat orden "Vad rolig du är, Sanna", hur konstigt det än må låta. Det är så! Har alltid varit så. Så fort de upptäcker min humor går jag från "potentiell kärlek/lover/onetimer" till "kul prick man kan hänga med, men inget mer". Visst, det är smickrande att folk tycker jag är rolig.. Men är det så mycket begärt att man vill att nån ska bli lite kåt på en emellan skratten...?? Ah, jag vet inte.

Jag kan inte ändra på mig iaf. Mina gränsöverskridande kuk och fitta-skämt är en stor del av min personlighet. Vänner som snällt försöker analysera mitt "problem" kommer alltid fram till samma slutsats: Killen blir nog rädd för att jag tar för stor plats och därmed dämpar hans manlighet, eller whatever.. och att jag kanske skulle försöka tona ner mig lite. Och om jag då skulle få nån på fall, skulle jag då leva resten av livet i en nertonad relation? I think not. Jag vet att jag stolt brukar argumentera för singellivet och att det inte är så jävla hemskt som folk verkar tro... Men jag ska absolut inte sticka under mattan med att jag också såklart nångång också vill känna äkta kärlek. But not at any price; då är jag hellre singel, även om det i värsta fall skulle betyda att jag skrattar åt mina egna kukfitteskämt hela vägen till graven...

Day 14 – What you wore today

Day 13 – This week

Lämpligt nog har jag faktiskt hela min veckoplanering på min whiteboard! Här är den:


Ahhh, la vita è bella!