Day 12 – What’s in your bag

Tisdagen den 30:e november 2010 har jag följande saker i min väska;

Ett paraply (Hey, jag bor i Göteborg. Lika bra att vara förberedd!)
Ett paket med näsdukar.
En påse tuggummin.
Ett plåster.
Tre kondomer (Inte en, inte två.. utan tre! Som om det, när jag väl får till det, skulle röra sig in TRE karlar... eller eventuellt en riktig hårdlirare... Troligt! Och tro det eller ej, men datumet på samtliga tre har faktiskt inte gått ut än!)
Försvarets hudsalva.
Ett italienskt lypsyl.
Ett paket tändstickor. (Lustigt, kanske ni tycker då ni troligen vet by now att jag inte är rökare och aldrig har varit. Jag har för mig att jag stoppade dem i väskan en gång efter jag hade hört att svavlet i tändstickorna tar kål på bajslukt. Så jag tänkte väl att det är bra att vara förberedd ifall att det skulle krisa nånstans där man helst inte vill göra bort sig mer än nödvändigt!)
Pepparspray ("alltid redo" i sann scout-anda)
Ett par hårnålar.
En glödlampa (som reminder på vilken sorts lampa jag måste köpa hem)
En korthållare med massa kort i.
Mitt västtrafikskort.
En tampong.
En binda.
En klubba.
En plånbok innehållandes både kronor och euros.
Biobiljetten från gårdags biobesök (Harry Potter!)
Headset till telefonen.
Oanvända blottingpapers från 2007 (Varför har jag inte använt dom, månntro? De är ju svinbra!)

.... ja, det var nog allt!

Day 11 – Your siblings

Elin, 26. Storasyster som bara bor ett par hållplatser bort från mig här i Göteborg. Det är ganska skönt att ha en familjemedlem nära till hands. Jag måste erkänna att Elin fungerar som en stimulans för mitt intellekt rätt ofta. Hon gillar att diskutera saker och ting och trots att hon ibland drar allt till det yttersta och dumförklarar mig så ofta hon kan, så ligger där under någon typ av uppskattning för det hela. Jag låter henne tro att hon är mer intelligent.. tror hon behöver höra det! Heh. Vi är intelligenta på olika sätt, brukar jag säga. Hon är boksmart (läs: dokumentär/twitter/blogg/annat man kan hitta på nätet, men ibland kanske en och annan riktig bok) medan jag är gatusmart... I've been around, liksom. Hon tecknar, designar, jobbar som personlig assistent och all övrig tid är hon matte åt hennes dawg och respektive till hennes karl. Finns det tid över är hon en vän och konstant msn-buddy till moi.


Renée, 21 år. Detta är min lillasyster. Hon bor kvar uppe i norrland och jobbar på lokala mejeriet. Hon har relativt nyligen blivit singel och jag är glad för detta. Jag tror att man under sin uppväxt och undertiden man försöker finna sin identitet behöver vara lite ensam för att bli mer säker i sig själv. Jag tror att hon behöver ett singelliv nu! Hon bor tillsammans med sin hund Rasmus ("Räz") i en lägenhet ganska nära min gamla skola. Folk påstår att vi skrattar likadant.. Jag vet inte riktigt om det är sant eller inte, men jag har svårt att tro att jag har ett sånt galet skratt som Renée har. Men det är ju troligt att vi är mer lika än vad vi själva tror. Jag är glad över att vi kommit varann närmare på sista tiden.. It's kinda been hell over the years... Who knew att distans ibland vara en bra grej, ändå!


Alex, 6 år. Detta är min underbara lillebror (halvbror på pappas sida).. Han är mitt lilla charmtroll och jag tror att han kommer att växa upp och bli en riktig heartbreaker. Ja, liksom.. Han har ju fått mina gener; han är lika söt som jag var när jag var liten.. Jag var den enda av oss systrar som hade lockigt hår, som han har, bara för att nämna en grej. Och så har han ju ärvt mina partytrick-fingazz! Ingen tvekan om att han kommer bli riktigt poppis och gå hem hos de flesta!

Mina syskon vet att jag älskar dem.. hoppas jag iaf! Jag känner ett syskonpar som säger att de älskar varandra säkert 10 ggr om dagen (i kid you not!), och liksom.. Jag vet inte. Det kan väl säkert vara en fin grej, osv... Men jag tycker att man på så vis nöter ut de där tre orden.. Jag vet inte om jag sagt till mina syskon att jag älskar dem.. Eller jo, till min lillebror. Men med honom är inte orden lika laddade. Jag tror att de övriga två vet innerst inne att jag älskar dem, även fast jag aldrig sagt det... Jag tror att de vet att jag alltid har älskat dem, även under tonåren då jag hatade dem. Då jag tyckte att det var så himla pinsamt att vara syster till "kåt-elin" och då jag bokstavligt ville ha ihjäl min lillasyster för att hon tjuvlånade kläder och smink av mig. Vi har haft tuffa år, jag och mina systrar.. Vi har varit riktigt hårda mot varandra: slagits, luggats, spottat på varann... We've done it all. Men jag tror nog att allt detta har gjort att vi alla tre har vuxit upp till att blir tre starka kvinnor som inte ger vika för lite motstånd.. God knows we're used to it!

Alex - han glider på ett bananskal han. Han har inga bråkiga syskon, utan blir bara överöst med kärlek av oss storasystrar.. Jag vet inte om detta kommer att påverka hans framtid och huruvida han kommer att växa upp till att bli en stark man som inte tar någon skit.. Men om han nu växer upp och blir en mes, så har han i alla fall tre stora, starka systrar som skulle kicka vilket ass som helst för hans skull!

Day 10 – What you wore today

Muäh, vilket tråkigt ämne. Jag bar morgonrock tills jag var tvungen att dra rumpan till universitetet.. Då tog jag på mig kläder. Sen, med tanke på den fruktansvärda kylan, lyxade jag till det lite med ytterkläder (se bild).

Day 09 – Your beliefs

Man kan ju tro på väldigt många saker och tolka ämnet lite hur som helst. Men om man ska tolka det hela rent religiöst, så kan jag nog beskriva mig själv som icketroende. Fast nu när det börjar dra sig mot jul, blir jag allt lite religiös ändå. Ja, jag vet.. kalla mig hycklare. Men det är något med julen jag bara älskar! Nu betyder ju inte det att jag faller på knä och ber till Gud, utan snarare att jag bakar lussekatter, skålar i julmust och nynnar på diverse julsånger. Men hur som helt är ju julen en kristen högtid, så jag kan inte sticka under mattan med att jag trots att jag egentligen inte tror på Gud, uppskattar högtiden i sig.

Anledningen till att jag inte är troende är för att jag tycker att religion för med sig mer ont än gott. Det är läskigt att se hur personer, pga sin tro, tappar allt sunt förnuft.. Hur de tolkar religiösa skrifter bokstavligt och agerar därefter... Oavsett om dessa skrifter är hur gamla som helst och att världen inte längre ser ut som den gjorde då... Nä, vad hände egentligen med det sunda förnuftet? Förmågan att tänka själv? Kolla på det här klippet från Zeitgeist som jag tycker slår huvudet på spiken:

Day 08 – A moment

Ett ögonblick... Det som kommer upp först i huvudet är ögonblicket jag hade nu i helgen när jag var i Rom. Ögonblicket då jag insåg att en nära vän till mig inte mår bra och verkligen behöver hjälp.. innan det är försent. Som ni kanske förstår var det inget "happy moment", utan jag förblev bokstavligen sittandes med båda händerna täckandes munnen och med ögon stora som golfbollar när jag gjorde min upptäckt. Jag hade ingen aning om att läget var så hemskt som det visade sig vara. Att sedan behöva konfrontera personen, krävande ett mod som endast en riktig vän besitter, är bland de svåraste sakerna man kan behöva göra. Men det är ytterst nödvändigt.. Att ta risken att bli hatad för evigt, att bli djupt sårad själv... ett nästintill oundvikligt resultat av en sådan typ av konfrontation. Då är det bara att släppa sin egoism och se på det hela från ett större perspektiv; vad som i slutändan är bäst för personen du försöker hjälpa.

Jag tar en paus.

Vänner, jag tar en paus från mitt tråkiga liv, pluggångest och allt vad det heter och drar till Rom i fem dagar. Vi hörs när jag kommer tillbaka!

Ciao belli!

Day 07 – Your best friend(s)

På grund av min vistelse lite här och var, har jag haft turen att lära känna otroligt många härliga personer världen över. Jag tycker att sätta etiketten "bästa vän" på någon.. känns lite mellanstadie.

En av de många sakerna jag gillar med riktigt bra kompisar, är att man alltid vet vart man har dom.. Man behöver inte höras så ofta, men när man väl hörs så är det som om tiden stått still och trots att man lever så olika liv så ändras aldrig förhållningssättet man har till varandra. Så är det nog med Jag, Frida och Emma.. Vi hörs inte alls speciellt ofta längre efter vi slutade gymnasiet och vi alla spred på oss så långt det bara gick, som om vi alla tre led av en jättehemsk sjukdom och av barmhärtighet för de övriga stack iväg långt bort för att inte smitta dem... men vi har två fasta punkter på året då vi ser till att ses: på sommaren någongång och sedan under julen. Och då är allting precis som förut: spänningen av vad man kan finna i Fridas skatbo, om huruvida Emma har några nya talkingwiththehands-moves och om jag själv har lärt mig något nytt om det manliga könsorganet. De tre musketörerna, de tre vise männen, de tre så grisarna.. Ja, kalla oss vad du vill.


Nu är det ju så att Frida och Emma "bara" bor i Lund och Umeå... Jag skype:ade med Adelina häromkvällen. Hon bor numera i Washington D.C, bokstavligt talat på andra sidan jorden, och vi hörs inte alls ofta.. Jag tror inte att jag har träffat henne på 5-6 år, to be honest. Men hon är en sån där bra vän.. En sån vän som man vet var man har, trots avstånd och kommunikationssvårigheter. Jag har en hel del bra vänner som befinner sig långt bort: Ida i Australien, Sylvia i Afghanistan, Katja i Finland, en massa folk i Italien, osv osv. Det är inte lätt när man har folk man tycker om bor så långt borta... Men som tur är har jag ju bra vänner här i Göteborg också! Bullfittan Matilda, just to mention one of them... :)

Day 06 – Your day

Jag vaknar klockan 07:00, går till tvättstugan och slänger i ett lass med kläder i maskinen. Går och lägger mig igen och sover 45 minuter. Upprepar detta två gånger till och går sedan upp på riktigt. Sätter på mig träningskläderna och drar till gymmet: 30 minuter kondition och 60 minuter ben-armar-rygg-mage och stretch. Åker hem, duschar, käkar lunch: soppa och mackor samtidigt som jag tittar på ett gammalt avsnitt av Beverly Hills 90210. Jag sitter och segar lite i soffan medan jag lägger mejken och drar mig sedan till biblioteket för att bl.a. skriva ut mitt boardingpass för avresan på torsdag, samt en bild på tatueringen jag vill göra. Vid skrivaren springer jag på en klasskompis som jag endast pratat med en gång tidigare, och vi pratar lite om vår skolångest. Stannar kvar på bibblan i två timmar och försöker att vara effektiv och plugga, men ögonen orkar inte läsa det huvudet vill att dom ska läsa, så jag tar en pastasallad i cafeterian och sitter och tittar på folk en stund. Sen går jag till Netto och handlar lite för att sedan sätta mig på spårvagnen hem, som råkar vara full av högljudda fjortisar som irriterar den gamla surhaggan i mig. Väl hemma, poppar jag lite popcorn och ser de nya avsnitten av 90210 och Gossip Girl.

Och sedan är nu, och jag ligger kvar i soffan och ångrar popcornintaget. Jag är oerhört trött i ögonen och funderar på att göra en tidigkväll så att jag kan gå upp tidigare imorgon och dra till gymmet för att bränna lite popcornkalorier. Imorgon får ni höra om min bästa vän!

Day 05 – Your definition of love

Kärlek. Nu ska jag alltså definiera kärlek.. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka ämnet, först och främst. Ska jag tolka det som allmän kärlek - sådan man kan känna för vänner och familj..? Eller ska jag tolka det som kärleken man känner och plötsligt kittlar det till i äggstockarna? Kanske är roligare om jag skriver om den sistnämnda... Lite mer spänning för mina fåtaliga läsare!

Ja, då tänkte ju jag såhär dårå. Jag är ju en av de få (ja, det känns fan så) i min ålder som är singel... så jag kan inte ladda upp nån puttinuttig bild på mig och "älsklingen"... Utan det får bli karln som rockar my lifemother mest just nu: Gustav Norén. Tycker att han ska dumpa sin fru och sin unge för att ha lite kul med mig istället! Skämt åsido. Vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Vad vet jag om kärlek? Har bara varit kär en gång och det har jag ju ingenting att jämföra med. Det känns som att det här inlägget kan bli otroligt sliskigt, så jag varnar er redan nu.

Kärlek för mig, är att känna att man blir en bättre person tillsammans med personen man är kär i. Att denne på något sätt gör en mer fulländad, mer glad och mer lycklig. Denne får en att sluta tänka på småsaker som skulle ha gjort en förbannad i vanliga fall. Kärlek är att kunna vara sig själv med en person, utan att ens behöva nudda tanken att man är "jobbig" som talar ut om sina problem eller som öppnar sig och talar om saker som kanske inte nödvändigtvis är intressanta för din partner, men som är nödvändiga för dig att ventilera. Kärlek för mig, är när man träffar en person som genuint skrattar åt precis samma saker som du skrattar åt och som bara vet när du behöver honom/henne som mest.. och givetvis ser till att vara där just då.

MEN. Kärlek, och detta är kanske det viktigaste punkten, är för mig en del av livet, en steg i trappan, som man bara kan kliva upp till om man först lärt sig älska sig själv. Sliskigt, I know. Men jag blir less på att se folk som blir dumpade och ofrivilligt kastade in i singellivet och som helt enkelt inte klarar av det.. Just för att de inte har haft tillräckligt med tid för sig själv.. Tid som kanske krävs för att man ska finna sig själv och för att man ska veta vem man egentligen är. Många som hamnar i "det här hemska" singellivet klarar inte av att vara själva, för de vet inte vilka de är utan honom/henne. Detta medför att många hoppar snabbt över till ett nytt, ogenomtänkt och förmodligen opassionerat, förhållande - enbart för att de inte vill vara ensam.

Kärlek är att älska dig själv och att aldrig, aldrig nöja dig med något mindre än just precis det där du är värd och det du drömmer om.

Day 04 – What you ate today

Inte det roligaste kapitlet att skriva om kanske, men ska man följa blogglistan så har man inget val! Vad jag åt idag, alltså. Först och främst ska jag erkänna att jag är jävligt bakis idag och att jag därför skulle ha velat äta helt annan mat än det jag faktiskt ätit idag. Jag hade velat ha en god, fet och smarrig pizza... Frossa i chips och cola.. mums. Men idag är jag så pass seg och äcklig att jag inte vill lämna lägenhet för en sekund ens.. Fastän jag knappt har något att äta hemma. Hur som helst, så här ser min dag ut i matväg:

Frukost: Citronthè och tre rostade mackor med apelsinmarmelad och prästost.

Middag: Fetaostbiff med kantarellstuvning (egenplockade kantareller från Holsljunga), samt broccoli och stekta morötter.

Efterrätt: Hallon och blåbär med grädde.

(Det kanske skall tilläggas att jag inte allt hade tänkt att göra en så "avancerad" maträtt idag.. funderade faktiskt på att käka gårdagens rester av ost&broccoli-pulversoppan. Men då jag kom på att jag skulle blogga om det hela, försökte jag få det att låta som jag äter lite flashigare saker till vardags än typ.. ja.. pulversoppa)

Day 03 – Your parents

Det här är mina föräldrar: Pappa Reidar och mamma Karin. Först och främst måste jag erkänna att det känns lite konstigt att se dem på en och samma bild då de har varit skilda i större delen av mitt liv. Men nu ska jag inte prata om deras skilsmässa.

Mamma är 48 år gammal och jobbar för ett företag som förser skogsvärlden med diverse maskiner och apparater. Jag blev så glad för hennes skull då hon fick det jobbet, efter att ha jobbat praktiskt hela sitt vuxna liv inom vård och hemtjänst. Hon bor i Burträsk, i huset jag växte upp i, med sin karl, katt och hund. Mamma är lite utav en fixare.. Hon fixar och trixar med både hus och trädgård, vilka kan ses som hennes hobbys. Det är ganska bra att ha en mamma som har jobbat i vården om man är hypokondrisk, som jag är, för då kan man snabbt få svar på sina funderingar om vård och hälsa genom ett litet telefonsamtal. Under min uppväxt har mamma alltid varit där och stöttat mig med skolan, osv. Eller ja,.. skolan var nog egentligen det enda hon kunde stötta mig i, då jag i övrigt var ett mycket skötsamt barn. Jag kommer ihåg hur hon tog sig tiden att sitta och läsa högt ur diverse Astrid Lindgren-böcker för mig och mina systrar.. Hur hon satt med mig när jag gjorde mina läxor. Jag har nog henne att tacka för att jag fick ett sådant stort intresse för att lära, och att det därför har gått väldigt bra för mig i skolan. Mamma har ett sånt härligt skratt.. De är svårt att inte skratta med då man hör det.. Men det är få gånger hon får igång det där oslagbara häst-som-inte-får-tillräckligt-med-luft-skrattet, så man chockeras lika mycket av det varje gång det väl händer. Mamma är även duktig på att teckna, att sy, att fiska och numera även på att åka hoj till Norge!

Några stenkast bort från mammas hus, bor pappa. Han är 52 år gammal och jobbar som fastighetsskötare. Han bor tillsammans med sin fru och deras gemensamma son, min halvbror, Alex... och det nya tillskottet i familjen: katten Diesel (tredje upplagan). Pappa är också en fixare och fixar helst, om han själv får välja, med gamla bilar, moppar, cyklar, osv.. Fordon av olika slag, med andra ord. Pappa är intresserad av det mesta som är från 50-60:talet.. musik, prydnadssaker, lampor, osv. Pappa är också känd som "Fällman" efter hans radiohit-reklam för Finnfors Kraftstation... Ni minns den säkert: "Holloj allihop, ja heit Fällman.. he jer ja som va'akt dammen..." Jaaa, ni.. Han är rolig, min far. Pappa är väldigt allmänbildad och detta kan mycket möjligt vara en följd av kontinuerligt lösande av korsord och melodikryss.. Jag har alltid sagt att han borde anmäla sig till Jeopardy, eller till andra frågesportsprogram. Han är som sagt väldigt musikintresserad och vad faktiskt med i ett rockband i sina unga år, där han givetvis agerade frontfigur (Vi minns väl alla bandet "Reidar and the raiders").. Han har nyligen spelat in en soloplatta där han gör covers på ett par låtar, and he's made me so proud of him!

Jag ska ta tillfället i akt att gratulera min far på farsdag som är imorgon..
Grattis pappa. Jag älskar dig!

Day 02 – Your first love

Min första kärlek, ja. Man skulle ju kanske vilja berätta värsta fina historien om hur det var den första pojkvännen som var första kärleken... Men det var det ju faktiskt inte! Min första riktiga pojkvän, Nisse, var jag egentligen aldrig kär i.. Kanske inte så konstigt, med tanke på att vi kanske blev tillsammans två veckor efter det vi först träffats och sedan höll ihop i en månad.. Och under den månaden sågs vi egentligen inte alls mycket! Så nej, det fanns ingen tid att bli kär i honom.

Efter gymnasiet åkte jag till Dublin och träffade där min första, och faktiskt hittills min enda, kärlek. Jag åkte till Dublin för att jobba och leva livet och blev faktiskt långtidsboende på ett hostel. Jag och vännerna jag åkte med hade så sjukt roligt på hostelet, som bara var tänkt att vara en temporär boendelösning i början, att vi valde att stanna kvar. På hostelet bodde det folk från hela världen... däribland Enrico: en kille från Napoli i Italien.

Det var faktiskt ingen instant attraction för min del.. Jag hade sett honom kring hostelet och tyckte han verkade vara en skön prick.. Lirade alltid gura på festerna tillsammans med en annan italiensk kille som sjöng till den ljuva musiken. Nä, attraktionen har faktiskt en liten lustig historia: En bit ifrån hostelet fanns det en "tvätteria" dit bl.a. folk från hostelet gick för att lämna in sina kläder för tvättning. En dag gick jag dit, och när jag stod där i kön upptäckte jag hur sjukt sexig rygg killen framför mig i kön hade. Jag viskade till min kompis att jag inte hade bangat på den killen ENBART baserat på ryggen. Sedan vände han sig om och jag upptäckte att det var Enrico! Det var ungefär då som jag blev attraherad av honom på riktigt och beslöt mig därför för att lägga in stöten på kvällen samma dag... Det skulle ju vara fest på hostelet, som vanligt, så det var ju ett ypperligt tillfälle. Sagt och gjort lade jag in stöten och inte långt därefter blev vi tillsammans.

Efter vår tid i Dublin, åkte han hem till Italien och jag åkte hem till Sverige. Men kort därefter bokade jag en biljett till Napoli för att starta ett liv tillsammans med honom där... or so I thought. Det visade sig vara betydligt svårare än jag trodde då jag inte kunde språket (och ingen där kunde engelska), samt att jag delade en trång liten lägenhet med hela hans familj, inklusive mormor. Jag stod ut en månad, sedan åkte jag hem till Sverige och vi gjorde därför också slut.

Kärleken fanns dock kvar, och vi har setts lite då och då i samband med att jag flyttade till Rom senare också. Det tog sjuuukt lång tid, men nu har jag äntligen kommit över honom. Vi har fortfarande kontakt, om än väldigt sällan.. och jag vill honom verkligen väl. Jag hoppas att han lyckas i sitt liv och att han i bästa fall får livnära sig på musiken... men då jag är en person som får saker och ting gjorda, är han snarare någon som har en tumme som helt enkelt inte kommer loss från röven. Men jag hoppas på det bästa i alla fall!

Så, det var lite om min första kärlek. Nästa kapitel kommer handla om mina päron.

Day 01 – Introduce yourself

Bloggtorka, som min syster kallar det, får nog alla ibland. Hon hittade på någon annans blogg en lista på 30 rubriker man kan skriva om... och jag är inte den som bangar! Så nu ska ni få en toppenchans att lära känna mig lite bättre...! Dag ett: presentera dig själv:


Jag heter Sanna, vilket förmodligen har framgått om man är smart nog att förstå sig på namnet till min bloggadress. Jag kommer från Burträsk, en förort till Skellefteå i Västerbotten, men bor just nu i Göteborg. Jag är ganska nyfyllda 24 år gammal och har, om jag ska vara ärlig, lite ångest över det. Inte för att jag känner att jag inte har hunnit med mycket i mitt liv, för det har jag verkligen... utan mer för att jag är lite rädd för framtiden.. rädd för att leva det där seriösa livet.

Jag läser till gymnasielärare i engelska och italienska och har snart studerat på universitetet i 3 år och har alltså 1,5 år kvar av min utbildning. En av mina stora passioner i livet är definitivt att resa och jag har många har många destinationer på min "vill resa till"-lista som jag fortfarande har att bocka av.

Något positivt med mig är att jag faktiskt GÖR det mesta som jag säger att jag ska göra och att jag ger de flesta personer en chans och blir därför omtyckt av väldigt många. Jag bjuder på mig själv rätt ofta och jag är faktiskt ganska snäll mot de flesta, men samtidigt har jag inte problem med att säga ifrån ordentligt om jag ser något jag inte gillar.

Något negativt med mig: Jag har ett matproblem, definitivt. Misstolka mig inte.. jag skulle aldrig stoppa fingrarna i halsen eller svälta mig själv... Jag äter bara mer än jag borde göra, och även för ofta. Can't help it! Mat är gott och det är kul att äta. Sen är jag ganska tjurskallig och har kort tålamod. Saker och ting ska hända på en gång, och inte senare, och folk kan inte INTE tycka som mig, utan skall därför övertalas att hålla med mig... for their own good. Jag är väldigt kroppsmedveten och tycker inte om mycket med min kropp, vilket visar sig rätt tydligt när jag lätt blir stött när någon kommenterar mitt utseende på negativt vis. Jag är oerhört hypokondrisk och tror att jag har cancer överallt.

Så, det var lite om mig. Det kommer mera, så frukta inte! Jag skulle även uppskatta om ni antar utmaningen och kör hårt på samma lista. För lika nyfiken som ni är på mig, är jag på er. Och det är fan int rättvist om detta är ett one-way relationship, va! Capisci?

An offer you can't refuse...

Det är lustigt hur snabbt man kan må bättre... bara genom att någon säger just precis det där man behöver höra.

Jag gick till gymmet igen imorse, men den här gången blir jag stoppad i receptionen. Tjejen frågar om jag har tid att prata en stund. "Okej?", svarar jag, och börjar på en gång fundera om jag råkat paja någon maskin eller något om jag på något annat sätt gjort dem upprörda. Men så var inte alls fallet! Istället berättar hon att hon och kollegorna har pratat om mig och hur härlig person jag verkar vara och erbjuder mig därför en heltidsanställning på Friskis & Svettis. Bara sådär, liksom! Tyvärr kunde jag ju inte ta jobbet pga mina tunga studier... Lite tråkigt. Men det var sjukt smickrande! .. speciellt med tanke på att jag knappt pratat med dem.. Bara litegrann nångång sådär.. men jag vet inte... Jag antar att jag bara sprudlar av härlighet, helt enkelt! ;)

När jag tänker efter så är ju inte det här första gången någon har erbjudit mig ett jobb bara sådär. När jag jobbade på callcentret i Rom fick jag ju ett jobberbjudande på telefon för att jag lät "så himla trevlig"... Sen har man ju fått jobberbjudanden lite över hela världen från folk som kommit och turistat och tagit en öl på trinity. Tror jag har visitkorten kvar.. Det var nåt från nån USA och nån från Skottland, minns jag iaf. Och några till. Hey, what can I say? I'm pretty amazing...

Skämt åsido. Men visst känns det bra ändå! Känns skönt att veta att OM nu mina studier skulle gå åt helvete och jag aldrig kommer att få min lärarexamen, så skulle jag inte ha problem att få andra jobb! :)

Besluttagande.

Jag mår inte bra just nu.. Jag vet inte HUR fan de har tänkt med den här jävla kursen, och efter samtal med övriga klasskamrater inser jag att jag inte är ensam om detta. Hur fan kan de lägga upp en kurs så här? Jag skämtar inte när jag säger att för att klara av att ta sig igenom alla kurserna och samtliga moment skulle man säkerligen behöva plugga 20 timmar om dagen... DET FINNS INTE.

OCH så slog det mig idag att kursen som upptar mest tid och som kräver att man ska läsa typ 8 böcker på svåååår gammelitalienska och liksom.. analysera dem och skit.. den kursen är bara på FEM JÄVLA POÄNG. FEM av TRETTIO! Jag fattar inte hur de tänkt??? En annan kurs jag läser är också på fem poäng och där har vi bara EN bok... Hur fan är det rimligt??? Och på grund av den här jävla kursen har jag lagt uppsatsen åt sidan helt och hållet, för tiden räcker inte till.

Och då tänkte jag... Varför i helvete ägnar jag så jävla mycket tid åt en kurs som bara är fem poäng, när jag kan skita i den och skriva uppsatsen som är på femton? Så jag ska skita i litteraturkursen.. iaf ett tag.. jag får läsa den nån annan gång. Hellre tar jag 25 poäng än EVENTUELLT 15, då det inte ens är säkert att jag klarar litteraturkursen... Jag vet inte ens om jag kommer klara övriga tentor och om jag kommer få godkänt på uppsatsen i am yet to write.. Jag känner mig stressad då jag inte vet hur detta kommer resultera i lägenhetsfrågan samt csn.. Men fan. Jag vet inte. Det här känns ändå som min ändå utväg.. och ni ska veta att det sitter LÅNGT inne för mig att skita i något såhär, då jag aldrig tidigare fått underkänt på en tenta/prov och aldrig tidigare INTE har försökt liksom.

Ångest.

Jag börjar få en livskris nu, känner jag. Jag har liksom accepterat faktumet att jag inte kan ha ett liv just nu... tiden finns inte. Men å andra sidan blir jag så jävla deprimerad när jag tackar nej till nöjen, för att göra diverse saker som måste göras.. och när jag sen inte gör dem för att jag blir mer och mer handlingsförlamad i kropp och knopp.

Det är sällan jag känner mig stressad, men nu är jag så sjukt stressad pga skolan att jag som sagt bli handlingsförlamad. Jag tänker ut och formar ett pluggschema bara för att senare vid första pluggtillfället inte hinna med det som är tänkt och därefter går pluggschemat åt helvete och uppgifterna som inte blivit gjorda lagras på hög till övriga dagar och är såklart omöjliga att hinna med. Jag vill bara sova just nu... Vill inget annat. Jag ställer klockan på kanske 6 eller 7 för att hinna med mycket under dagen... jag kan snooza till klockan 12.. utan problem! Och sen tar jag ett par tupplurer under dagen också. Det är sjukt hur mycket jag sover!

Sen har jag ju börjat träna också. Dels för att bli smalare och dels för att få mer energi.. Och det tar ju givetvis tid det också. Mindre tid = mer stress över skolan. Jag hinner inte.. jag gör det bara inte. Jag har en uppsats som ska vara klar i slutet på terminen och jag har inte ens börjat... och det ska vara en vetenskaplig uppsats på minst 20 sidor i språkforskande. En bit av mitt hjärta dör varje gång jag tänker på den där jävla uppsatsen. Jag kan inte börja med den heller, för jag måste prioritera de andra tre kurserna vilka jag ska skriva tentor i före uppsatsen ska in.. Så det är prio nummer ett. Och det är så jävla mycket läsande och så jävla mycket böcker att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Jag hatar detta. Jag hatar det verkligen! Jag vill ha kul.. Jag vill hänga med på de roliga grejerna och blir glad att folk frågar mig om jag vill hänga med på diverse aktiviteter.. Men å andra sidan bidrar det faktiskt mest till mera ångest.

Förlåt att jag jag är tråkig och osocial, folk. Jag vill inte vara det.. Förlåt.