God Jul önskar Mangoflickan.

Jag säljer förresten mangos numera! Vi hittade en snubbe på nätet som sökte backpackers för att sälja mangos.. Vi tänkte "hur svårt kan det vara?" och ringde upp honom. Ett par dagar senare stod vi vid vårt egna mangostånd i solen och tog emot fruktsuktande människor. Hittills har vi bara jobbat två dagar, men det verkar helt okej än så länge! Största anledningen till detta är nog att våran chef är så himla snäll.. Ta fredagen som exempel: Redan på morgonen säger han att han tänker betala oss strax över 1000 kronor för den dagen, oavsett vad vi sålde, om vi tyckte det var okej. Givetvis tackade vi ja till sådana pengar.. skönt att inte behöva känna sig stressad med hur mycket man säljer också, då vi egentligen endast ska få provision för vad vi säljer. Matilda och Lovisa fick stå och sälja tillsammans, vilket i teorin skulle innebära att de var tvugna att sälja dubbelt så mycket än i normala fall för att få en skälig lön.. men då lönen för dagen redan var spikad, spelade detta ingen roll. Jag fick följa med chefen, Jason, i bilen för att hämta mangos. Fort var det gjort, och sedan åkte vi och handlade en massa kylbagar, is och alkoholhaltid dryck som vi sedan skulle dela ut till alla våra törstiga säljare. Hur schysst är inte det? Sedan frågade jag om jag inte ville hänga med och bada, men jag kände att jag inte kunde skabba till mig, då jag skulle på middag efter jobbet.

Middagen ja, haha. Hur random som helst! En snubbe med liten dotter kom fram till oss på vår första dag och ställde en massa frågor.. bland annat undrade han hur vi skulle fira julen, varpå vi svarade att vi inte hade några planer. Han föreslog att vi skulle komma och äta julmiddag ned hans fru och dotter på deras yacht på fredagen (den 23:e). Vi tänkte först att det hela var rätt konstigt med tanke på att vi inte kände honom och han inte kände oss, men beslöt oss för att tacka ja till erbjudandet. Hur ofta blir man bjuden till en yacht liksom? Så, på fredagen efter jobbet åkte vi till denna karl med familj och lånade deras dusch(ar) för att fräscha till oss lite.. svetten hade runnit under dagen, tokvarmt som det är. Sedan gick vi ner till yachten som var alldeles nedanför huset. (det bör nämnas att familjen hade inte en utan TRE land/range roversbilar utanför huset.. do I smell money?). Hur som helst bjöds det på champagne och vin hela kvällen, tillsammans med grillspett, hembakat bröd, kex och brieost.. på en enorm båt i hamnen. Vi fick till och med sova på båten! Hur häftigt som helst. Sedan... gjorde jag stopp i toaletten. Såklart. Jag är en pinsam person - varför skulle jag inte göra stopp i toaletten liksom? Det var dock inte med BAJS, utan med papper... som man tydligen inte fick använda sig av.. oops. Men karln sabbade också lite av härligheten genom att stöta på oss (framför sin fru!) och vara lite allmänt sliskig under hela kvällen. Man funderade lite över varför han bjöd in oss på middag.. vad hade han i kikaren? ville han sexuellt utnyttja tre stackars försvarslösa backpackers, månntro?

Kan vara så också, men den huvudsakliga anledningen verkade vara att de ville att vi skulle vakta deras hus och mata deras hund över årsskiftet, så att de kunde åka iväg med båten på semester. Gratis.. och fri tillgång till maten i deras (enorma) kyl och frys... i två veckor. I think... YES! Så, vi flyttar in på tisdag och stannar där tills 9:onde januari. Ibland har man flyt! MEN, karln (Darren) verkar ha skadat sin fot rätt rejält nu, så risken finns att de inte kan åka iväg så länge.. så det kan tänkas att vi kommer bo med dem några dagar i huset.. hoppas inte, för han verkar lite... på. Men är de borta är det ju lugnt. Det ska bli mysigt att få rå om en hund lite också! Det har jag saknat..

Annars har julen varit rätt trist här. Har inte alls känts som jul.. och svetten har runnit som aldrig förr (tänk er 35/40-graders hetta och noll vind emellanåt). Men vi åt en trevlig julmiddag i alla fall! Sedan var det tänkt att vi skulle ut och festa.. det gick ganska bra först.. vi förfestade på rummet och tog sedan spårvagn ut mot havet för att möta upp en vän till en vän. Men han var så redlös då vi kom fram, så han blev utkastad från puben kort efter att vi träffats.. då beslöt vi oss för att åka in till stan för att inte riskera att missa sista spårvagnen hem igen.. men vid den tiden hade typ alla ställen stängt (kring midnatt).. så vi begav oss hem. Idag, australiensarnas jul, tänkte vi käka gratis julmiddag på hostelet..men maten räckte inte till oss... vilken besvikelse. Så vi tyckte det var för pinsamt att vistas på hostelet som de enda som inte fick mat, så vi rymde och tog en promenad till stan.. lyckligtvis hade typ ETT ställe öppet.. crèpes-ställe! Så vi köpte oss varsin crèpes och gick sedan hem och åt gårdagens rester. Nu degar vi bara i våra sängar.. vilken jul, va? :(

MEN, liiite julkänsla ska vi fan ha!! Vi ska någon kväll framöver mysa med ikea-köpt glögg och pepparkakor. Mys! Hoppas ni haft en fin julafton och att ni super huvudet av er ikväll! Mitt hjärta är med er! Puss!

Roadtrip update.

Åh, vad vi har bilat långt nu. 670 mil sammanlagt för att vara exakt.. det ni! Och vi har hela östkusten upp kvar.. men det kommer vi att ta bit efter bit, allt beroende på hur vi jobbar och så. Nu befinner vi oss i Adelaide.. skönt att vara i en liten större stad där det finns affärer och restauranger med normala priser och kul att kunna gå ut och festa om man känner för det! Vi var faktiskt på en pubcrawl som hostelet vi bor på anordnat, men den var rätt lam faktiskt. Går inte ens att jämföra med pubcrawlsen i Rom! Men huvudet värker idag, så det är som det ska i alla fall..! Vi ska försöka hitta regionellt jobb (plocka/packa frukt o. dyl.) här i, eller kring, Adelaide.. så man blir av med dom där jävla visum-dagarna. Jag har 56 dagar kvar att jobba, sedan kan jag leta mer "normala" jobb förhoppningsvis.

Jag vet inte riktigt vad jag kan säga om resan.. Tror faktiskt inte att jag kan göra med mer detaljerand och korrekt beskrivning än systrarna Litzell, så jag tror faktiskt att jag är lat och hänvisar till deras blogg: http://tvafjollorpadrift.blogspot.com/

Tack för era fina ord till mitt förra blogginlägg förresten! Ni är allt bra underbara. Jag känner mig lite löjlig som skriver såna deprimerande blogginlägg.. jag måste verkligen utstråla tragik, självömkan och sympatisökande. Jag ber om ursäkt för detta, men bloggen är bra för mig.. Jag behöver ventilera ibland. Jag mår i alla fall lite bättre nu, trots att jag fortfarande inte har fått någon förklaring för Alexs plötsliga försvinnande. Är det så konstigt att jag vill veta, liksom? Han var säkerligen inte mannen i mitt liv, i know that. Men jag vill ju veta vad jag gör för fel? Det måste ju finnas en anledning till varför jag typ är den enda personen in the history och the whole wide world som är singel..? Varför hittar alla kärlek och inte jag? Muäh. Tror att jag kan ha tittat för mycket på Ally Mcbeal på sistone.. Där är ju en av de röda trådarna i serien att hitta den rätte, att bli kär och slippa vara ensam... slippa vara ensam i juletider.

...för julen är inte så fröjdfull längre, faktiskt. Inte när man är vuxen. Inte när man är tjugofem och singel. För på något sätt känns det som att första julen man inte spenderar med familjen på något sätt ska vara med ens respektive. Men så blir det inte.. Jag ska fira jul med Litzells vilket i och för sig inte är så illa pinkat, men hur ska den julen bli? Vart är snön? Vart är julkänslan? Vart ska vi vara? Vi kommer till och med att fira julen på "fel" dag (den 25:e).. Konstigt.

Jag tror att jag kommer att sakna er hemma som allra mest nu under julen. Skänk mig en liten tanke när ni sitter där hemma och rår om varandra och har mysigt.. för jag kommer definitivt att skänka er en tanke.. om inte alla mina tankar.

Ho ho ho.

Words from the outback.

Jag sitter i en bil i mitten av ingenstans i Australien och vägen har varit lång.. Emellanåt har det känts som att vi har åkt igenom Afrikas öknar – så öde har det varit. Sand, träd och en massa döda djur längs vägkanten.

Mycket tid till att tänka på saker. Men jag vill inte tänka.. inte nu. Jag har varit lite nere den senaste tiden.. Mitt självförtroende har fått sig lite för många törnar under lite för kort tid. Jag har kritiserats för personlighet, agerande, utseende och gud vet vad. Det sista jag behövde var att bli dissad av en karl jag verkligen inte borde tycka om, men som jag faktiskt tycker om.

Som ni vet, har jag träffat en kille ett tag. Tyvärr åkte jag ifrån honom ungefär precis då jag insett att jag verkligen tyckte om honom. Men vi höll kontakten dagligen och skickade hundratals sms till varandra. Jag tog till och med ledigt ett par dagar för att åka och hälsa på honom i Perth, där vi hade en jättemysig tid ihop.
Innan vi påbörjade roadtripen bestämde jag och tjejerna att vi skulle göra en långhelg i Perth, dels för att vi skulle plocka upp Will (vår tillökning till halva roadtripen), men kanske framför allt för att jag ville träffa ”min” karl en sista gång.

Vi anlände till Scarborough på torsdag kväll och bestämde att vi skulle festa med detsamma då en av våra vänner endast kunde festa den dagen. Jag tänkte att jag skulle träffa Alex, ja han heter så, på puben vi skulle gå till. Jag visste att han skulle kunna gå ut torsdagen, men inte fredagen eller lördagen pga footballsmatch, men han svarade inte i telefonen. Fick ett sms ett par timmar efter puben stängt där han skrev att han glömt mobilen i köket.. och andra bortförklaringar inlindat med ett ”I’m crap, i know”. Jag skrev att jag tyckte att det var elakt av honom att inte engagera sig den enda kvällen han kunde gå ut och ta en öl. Han svarade inte.

Jag hörde inte av honom på hela fredagen och lördagen, men på lördag kväll (efter en flaska rött) skrev jag ett utförligt sms där jag redogjorde min besvikelse. Att jag inte kunde förstå att han inte hörde av sig, att han inte ville träffa mig, efter att ha sms:at mig dagligen i två månader. Det fick jag inget svar på. På söndagen var han online på facebook där jag skrev till honom – utan svar. Det var helt enkelt tydligt att han inte ville ha med mig och göra.. eller att han var död och att någon kapade hans facebook. Jag hoppades på det senare.

Men på tisdagen, strax innan avgång, satt vi på subway och käkade en macka och vem går förbi utanför om inte han..Den jäveln lever..! Allt gick så fort och jag övervägde att springa ut och konfrontera honom, men jag insåg att situationen inte skulle kunna bli annat än jävligt awkward då han faktiskt inte verkar vilja ha med mig att göra.

Jag ångrar mig lite att jag inte sprang efter dock. För nu undrar jag.. helatiden.. varför han inte vill veta av mig helt plötsligt. Vad har jag gjort? Tankarna går runt och runt och, ärligt talat, efter all diverse kritik jag fått på sistone så kan jag inte göra annat än dra slutsatsen att jag antingen var ”för mycket”, ”för snuskig”, ”för tjock”, ”för skrämmande” ”för korta armar” eller för att jag har ”fula tår”.. Listan är lång, så det är svårt att veta exakt vad det var.. Troligtvis var det en mix av allt. Hur skulle någon kunna gilla…. mig? Som jag är liksom? Det är den tanken som tynger mig mest just nu.

Så, nu lämnar jag er. Med ett depressivt blogginlägg. Men resan genom Australiens outback måste fortsätta.. förhoppningsvis kommer jag på bättre tankar under den långa vägen till öst.

You know you love me (var bara tvungen…), xoxo Sanna

Scarborough Beach.

Jag ber åter igen om ursäkt för en dålig uppdatering av bloggen. Jag har helt enkelt inte haft tid att blogga.. tankarna har varit på tusen andra saker! Då menar jag väl först och främst på planerandet inför roadtripen vi nu faktiskt har påbörjat.

Jag befinner mig just nu i Scarborough, Perth, och det känns lite som att man är utomlands på semester. Troligtvis har detta att göra med att det var ganska mycket "vardag" över Margaret River.. Jag jobbade natt 5 dagar i veckan, sov bort dagarna och facebookade lite innan jobbet. Det var typ det man gjorde. Men nu har jag inget jobb att tänka på (på gott och ont) utan kan bara njuta av tillvaron. Det är så sjukt varmt här också.. Var nästan svimfärdig på stranden tidigare idag. Jag har fått utslag kring ögonen igen också.. Gud vet varför..? Men saltvatten, solskyddsfaktor och svett är INTE skonsamt mot eksem.. Det kändes som att mitt ansikte ansikte var i brand.. och att någon stod och saltade i de öppna brännsåren. Mysigt värre! Hoppas hydrokortisonen hjälper för vi ska festa ikväll och jag vill vara SNYGG.

Inte bara snygg... Jag vill HÅNGLA. Jag är förbannad på A och vill helt enkelt ha någon annat (någon annan?) att lägga min energi på.. För han är inte värd det. And that's my final verdict. Varför ska jag alltid dras till komplicerade killar som inte förtjänar mig? Är det något typ av självskadebeteende? Jag vet inte. Men nu är det sommar.. och jag vill ha en sommarromans.

Vi kommer i alla fall att stanna här i Scarbs till på tisdag.. Då drar resan vidare mot Ayers rock. Det kommer bli både trångt och kokhett i bilen. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte är nervös för hur min norrlandskropp ska klara det.. Men man klarar nog mer än vad man tror..!

Jag köpte en chokladadventskalender, men den smälte i bilen.. :( Det är helt sjukt att det är december och snart jul!!! Hur är det möjligt? Det är så konstigt att jag inte ska fira den hemma.. Jag satt imorse och skröt om hur god mammas legymsallad är... och den kommer jag inte få äta i jul :( Och jag kommer inte att få se någon tomte på skoter i Burvik heller. Jag kommer inte ha världens bästa förfest med Friday och Ems på juldagen och inte heller äta världens godaste flerrättersmiddag med dom på nyår. Jag kommer inte att få träffa världens bästa syskon och plastsyskon.. mysa med föräldrar och styvföräldrar. Jag kommer inte att få ha världens bästa Mongo-Nellie i knäet eller sandpappersslickas av Diesel. Jag kommer att få göra andra, kanske till och med häftiga och fräsiga saker, men ibland vill man helt enkelt vara lite mer traditionell...

Jag tycker om er!