Lyckan är ljuv, men kort.

Så... Jag sade upp mig igår. Det kändes helt enkelt inte bra så jag vägde fördelarna mot nackdelarna och tog helt enkelt beslutet att jag troligtvis skulle falla in i en djup depression och börja hata mig själv om jag hade stannat där.

Restaurangen var på tok för fin för att mina tidigare erfarenheter skulle komma till nytta. man skulle hålla de skållheta tallrikarna på ett särskilt vis som praktiskt taget innebar att man på ett eller annat sätt skulle få tredje gradens brännskador. Sedan var större delen av personalen bitches. Okej, jag fattar att det är jobbigt med nya personer.. men tänk då hur jobbigt det måste vara för den personen som är ny!

Även om jag inte hade sagt upp mig, så hade jag troligtvis fått sparken när de insett att jag inte förstod mig på all typ av fancy mat som ostron och skit, eller kunde förklara skillnaden mellan olika viner. Så jag kände bara att jag inte orkade ta mer skit för ett jobb jag troligtvis inte skulle få behålla anyways.. och så har vi besök från två vänner från scarborough så jag ville spendera helgen med dom också.

Nu hoppas jag verkligen att de ringer mig till veckan om jobb på vingården.. jag börjar ärligt talat bli orolig för att mina pengar ska ta slut och jag ska behöva åka hem :( Det är inte ens säkert att jag får betalt för dom timmarna jag arbetat för att "det är för mycket pappersarbete och jag provarbetade endast". Matilda och Lovisa har jobb... Jamie ska också jobba imorgon. Ensam kvar, och bevisligen sämst, är jag. Känner jag doften av depression?

Och ni får fan börja kommentera nu. Känns som att jag pratar med ett bollplank.

Jobb.

Jag provjobbade på en restaurang igår.. Fy fan, vad jag HATAR att provjobba. Jag hatar att inte veta vad jag gör och jag hatar att vara i vägen. Jag provjobbade i alla fall på en ganska fin bistrorestaurang som har över 500 viner på menyn… (jag mår dåligt bara jag tänker på detta).. De har ganska fin mat också.. som ostron, kammusslor, fint kött etc.

Ganska fort kände jag att detta kanske inte var mitt typ av ställe, då jag är van vid att servera på mer avslappnade ställen. Men jag gjorde ett försök i alla fall. De flesta i personalen var snälla mot mig, om än stressade till tusen. Det var ingen mjukstart direkt utan det var huset fullt på en gång och ett helvete i fyra timmar. En av servitriserna gillar mig icke.. hon har inte givit mig ett enda leende och jag tror inte ens hon har brytt sig om att kolla upp vad mitt namn är. Oh well. Man kan inte vara omtyckt av alla. En kanadensisk tjej sade hela tiden att hon tyckte att det var så roligt att jag skulle börja jobba med dom.

Igår fick jag dock bara springa ut med maten och duka av/på bord.. fick inte ta några beställningar, vilket var ganska skönt.. De har värsta avancerade datasystemet som ärligt talat skrämmer mig lite. Kunderna som kommer är äldre och verkar vara lite snobbiga.. vilket är tråkigt. Inga nyp i stjärten där inte!

I slutet av kvällen fick jag i alla fall veta att jag har fått jobbet.. det är blandade känslor då jag behöver göra mina regionala dagar egentligen… men ett jobb är ett jobb, och det är lika bra att jobba så länge man kan innan dom sparkar en för att man är för dålig :P Men chefen äger tydligen en vingård också, så man kanske skulle kunna prata med honom om man skulle kunna jobba någon dag på vingården eller om man skulle kunna skriva att man gjort regionalt arbete hos honom fastän man inte gjort det… :P Man kan ju alltid drömma.

Jag jobbar ikväll också.. kommer troligtvis att vara mer folk än igår.. Döda mig nu.

Idag vände lyckan lite! Jag fick ett samtal från chefen på en restaurang dit jag hade emailat mitt CV, så jag var där på intervju idag. Det var ett väldigt fint litet ställe som tydligen har Margaret Rivers godase käk och är välkänt för sin bra service. Haha, detta gör mig lite nervös, nu när jag ska provjobba imorgonkväll.

Vi får se om de gillar mig.. annars jag har förhoppningsvis vingårdsjobbet att falla tillbaka på. Jag vill ju göra mitt regionala arbete.. men restaurangjobbet kan nog vara roligt och där kanske man tjänar lite bättre.. Så jag funderar om jag kan göra båda, om jag nu bara får kvällsshift på restaurangen. Vi får se!

Idag köpte vi en bil!!! En jävligt bekväm Toyoya från -93! Vi betalade typ 8500 för den på tre personer, så det var ju inte alls farligt.. Hoppas den håller ihop nu bara! :P Vi var precis ute och övningskörde lite.. Det är ju lite nytt att köra på andra sidan vägen.. Herregud, vad jag var nervös..! Jag klarade det ändå okej.. även om jag var på väg av vägen ett par gånger.. man tänker på så mycket annat och tänker inte på vart bilen rullar ;) Men det blir nog bra detta. Nu har jag ju äntligen fått mitt medicare-kort, vilket gör att jag har rätt till stort sett gratisvård.. så det är gött! ;)

Vi ser om jag överlever provjobbet imorgonbitti...

Att allt ska jäklas...!

Man kan ju inte annat än undra hur många som har försökt ringa mig angående jobb, när det visar sig att min telefon inte fungerar och troligtvis aldrig har gjort det sedan vi kom till Margaret River. Tydligen går det inte att ringa till min telefon, bara sms:a. Man blir så förbannad! Visst, kanske har inte en kotte ringt... I guess I'll never know.

Så jag antog att det var fel på min telefon.. att liksom min svenska telefon och det australienska inte gick ihop. Så jag köpte en ny telefon. MEN det fungerade inte heller... man kunde fortfarande inte ringa till mig! Murphy's law??!!

Med ett nytt SIM-kort fungerade det till slut. Så nu har jag ett nytt nummer, folks.
Mitt nya nummer är: +61420687861. Hoppas nån ringer mig nurå! Men det lutar åt att de förhoppningsvis vill ha tillbaka mig på vingården nästa vecka. Håll alla tummar och tår!

Turen fortsätter.

Nu har vi varit här i Margaret River i en vecka och jag kan väl med väldigt stor säkerhet säga att jag inte får komma tillbaka till vingården. Jag var för seg helt enkelt. Därför känner jag återigen en inre stress för att jag inte har ett arbete. Det värsta är att min plan är att göra mitt så kallade "regional work" nu (så att jag skulle kunna ansöka om ett till visum om jag någon gång i framtiden skulle vilja åka ner igen), så jag kan inte söka arbeten som jag faktiskt är kvalificerad till. Jag har ingen erfarenhet av fruktplockning, viner eller farmarbete, men ändå måste jag försöka fejka så att ingen fattar att jag inte har en aning om vad jag sysslar med. Men min vingårdschef genomskådade tydligen mig, höhö. Men om sanningen skall fram börjar jag nu bli så pass desperat att jag för tillfället funderar på att skita i regionala arbetet och bara söka jobb på en pub eller nåt... det är i alla fall roligt och där har jag ju en chans att få stanna.

Idag var jag hos doktorn. Oftast när jag uppsöker vård i utlandet blir jag lite ledsen i ögat och kommer på mig själv med att sakna Sverige superdupermycket.. Allting är så enkelt där. Hursomhelst, för två veckor sedan var jag på en pub där någon liten jävel sparkade upp min tånagel. Det gjorde så gudförbannat ont, men efter några öl hade jag glömt bort det. Senare under kvällen visade det sig att det hade blött en hel del, men jag torkade bort blodet och tänkte inte mer på det. Men nu, i två veckors tid, har jag lyckats sparka i grejer lite då och då och varje gång har det kännts som att jag har dött litegrann.. så ont har det gjort. Igår var nageln jävligt lös, men satt ändå fast så pass mycket att jag inte vågade dra av den själv... så jag beslöt mig för att uppsöka ett sjukhus.

Väl på sjukhuset behandlade personalen mig som skit. En sköterska sade till och med att hon vägrade röra min fot och att jag skulle låta naturen ha sin gång. Men när naturen inte har gjort sitt efter två veckor av näst intill konstant smärta, kan man väl för fan få lite hjälp?! Men hon vägrade och jag fick helt enkelt uppsöka ett annat sjukhus. Där lyckades jag boka in en tid, som tur var.

Jag fick träffa en doktor (efter 45 minuters väntan) och jag förklarade att jag ville att hon skulle rycka nageln. Hon sade att hon kunde göra det snabbt utan bedövning, men jag sade att jag föredrog sprutorna. Hon bedövade mig samtidigt som en sköterska stoppade min mun full med godis, troligtvis för att jag inte skulle skrika. Sedan gick doktorn iväg medan bedövningen skulle ta verkan... Men hon kom aldrig tillbaka. jag satt och kände hur bedövningen avtog och tänkte.. Vad fan? Till slut gick godissköterskan förbi och undrade vad jag gjorde kvar där.. "Jag väntar på doktorn", sade jag. Sedan hörde jag hur hon vänligt gick och påminde doktorn om att jag fortfarande väntade på assistans. Sedan dök hon till slut upp, som om ingenting hänt, och ryckte snabbt nageln. Hon slarvade (såklart)och lämnade kvar en bit av nageln.. men jag sade till henne att hon skulle ta rubbet och inte bara 3/4... (d'oh???)... Det gjorde ont så in i helvette!!! Bedövningen hade ju släppt...!

Så nu sitter jag här.. både arbets- och nagellös och känner mig tragisk. Buhu. Idag är ingen bra dag.

Life at the vineyard.

Tyvärr så bor jag numera ute på landsbygden och mitt trådlösa internet har ingen täckning här – därav den dåliga uppdateringen. Vad kan jag uppdatera er på nudå?

Vi bor numera i sydvästra Australien i en stad (?) kallad Margaret River. Vi beslutade oss för att åka ner hit för att chansen för att man skulle hitta ett så kallat ”regionalt arbete” var betydligt större än om man bor i en större stad som Perth. Vi åkte hit tillsammans med en engelsman som vi lärde känna på hostelet, Jamie. Han är hur skön som helst, men vår atmosfär i rummet skulle nog kunna bli lite bättre i rummet om han kunde tvätta sina smutsiga sockar, alternativt förvara sin maya någon annanstans. Det är en ganska stor omställning från våra tidigare hostel till detta: detta hostel är betydligt större (rymmer 110 pers jämfört med de andra som rymmer 35), och därför blir det inte alls någon intimitet med de övriga backpackarna. Man ser knappt till dom! Men det är fint här ute på vischan.. mycket grönområden och så har vi ju faktiskt pool här också. Jag skulle dock vilja se havet, men det blir det nog snart. Tydligen ska Margaret River ha världens bästa surfarstrand.
På tisdag kväll knackade det på vår dörr här på hostelet och utanför stod en Indier som undrade om vi var sugna på arbete. Vi blev alldeles till oss då vi tidigare under dagen hade gått runt till några agencys för att söka jobb, men att det inte hade sett så ljust ut på den fronten.. så mycket till oss blev vi att vi tackade ja till jobbet utan att egentligen ha förstått vad det var vi skulle göra, vad lönen var och hur länge vi skulle jobba. Vi blev hämtade igår tidigt på morgonen och i minibussen pratade vi med två estländare som hade svar på våra frågor. Det visade sig att vi skulle åka ut till en vingård och arbeta i plantagen med att rensa och klippa till vinrankorna. Detta gjorde vi i 8 timmar (exklusive rast och resväg), och jag tror jag aldrig någonsin har haft såhär ont i ryggen. Tänk er att rensa tusentals rankor i en ytterst oergonomisk ställning.. och så steker solen på en emellanåt också. Tacka gudarna för solskyddsfaktor 30+! Arbetet gick sisådär. Jag var inte en av dom snabbaste och vissa instruktioner hade jag svårt för att förstå… och saken blev inte bättre av att indierna gav mig olika instruktioner hela tiden heller! Något bra som kom ur denna dag måste dock vara att jag fick arbeta med min spindelfobi.. det var ju inte få spindlar man råkade på i rankorna precis! Och oförberedd på jobb som man var, hade man ju inga handskar heller. Usch, jag får hurven när jag tänker på alla jävla äckliga spindlar. Nu är det bara att vänta och se om vi får fortsätta arbeta eller inte. De skulle ringa när de behövde arbetskraft, men de sa att det kanske skulle bli rätt lugnt de närmaste dagarna med att vi förmodligen snart skulle få börja jobba heltid. Vi får hoppas på det för jag behöver fan pengar! Men de har inte ringt än så länge.. kanske lika bra då jag behöver vila min rygg lite.. och min vattenblåsa jag fått på tummen efter jävla tånghelvetet!

What else? Ja, kärlekslivet kanske jag skall nämna.. tråkigt vore ju blogginlägget annars! Jag spenderade min sista kväll i Scarborough på stranden med britten (Vi kan kalla honom A), där vi bara låg och tittade på stjärnorna och pratade i timmar. En och annan kyss blev det också. Det var så fint, så romantiskt och så… cheesy? Men, ni fattar. Fint, liksom. Och helt nyktert också faktiskt, vilket gör det hela ännu mera seriöst. Jag vet inte riktigt vart vi har varandra… Jag ville egentligen inte bli intresserad av någon här.. i alla fall inte så fort! Det komplicerar ju endast saker och ting… men jag misstänker att jag kan vara rätt mycket intresserad av honom faktiskt. Nog vare väl typiskt! Gud förbannat. Och inte blir det bättre av att jag har åkt ifrån honom.. för visst är det så att man vill ha något som man inte kan få ännu mer bara för att man inte kan få det eller har tillgång till det…! Vi sms:ar varandra dagligen och troligtvis kommer han och hälsar på mig om ett par veckor nu när han äntligen har skaffat bil. Fan, ska jag palla med det här? Orkar mitt hjärta med det? Jag kanske bara intalar mig att jag är intresserad för att detta är det närmsta ett intresse jag har haft på… väldigt länge. Det kanske är just spänningen av att vilja ha något man inte kan få jag är ute efter..? Who knows. Men hans kyssar är inte att leka med och jag har blivit beroende.

What to do?

Reply to your "Three hard-working Swedish girls looking for regional work." ad.

Hi, this is not exactly what you advertised, but thought you may be interested. I am a photographer always looking for people to work with, experience not essential. I pay up to $75/hr depending on shoot. Payment is on cash as soon as shoot ends.
Please see www.modelmayhem.com/uno for some of my work. If you like it and are interested please get back to me.
This is a genuine non sexual offer.
Thanks for your time.
Mike

Margaret River.

Nu är det bokat och klart. På måndag åker jag, Matilda, Lovisa och även våran engelska vän Jamie till Margaret River, som är ca 3 timmar söder om Perth med buss. Vi har bokat in oss på ett hostel där de tydligen hjälper en att fixa jobb, så det låter smidigt! Och hostelet har en pool också! Här har ni lite bilder på stället.

http://www.mrlodge.com.au/mrlodge/slides.htm

Det känns bra att åka iväg.. Just nu känns det som att vi bara spenderar en massa pengar, vilket i och för sig är trevligt.. men man känner en inner stress över att man kanske måste åka hem snart om man inte skaffar ett jobb as soon as possible.

Vi festade igår igen. Det var kul! Träffade mitt ragg ute.. han är söt! Känns som att jag börjar bli intresserad av honom på riktigt, vilket gör faktumet att jag strax ska åka vidare lite jobbigt.. Jag tror att han gillar mig med. Men jag kan inte stanna bara för en karl. Vi får väl mötas upp senare i framtiden om vi skulle känna för't. Men vem vet, jag kanske träffar någon annan i Margaret River..? ;D

Nu ska jag fortsätta vara bakis. Puss!

Oooops.

ha överseende med alla stavfel.. pallar inte läsa igenom noggrant vad jag skrivit och när jag sedan upptäckt störande stavfel tillåter blogspot inte mig att ändra dom. Men jag hoppas att det mesta är läsbart i alla fall.

Uppdatering.

Nu har vi varit i Australien i 10 dagar, så jag tänkte försöka sammanfatta vad som hänt i stora drag:

Vi har varit på stranden ett par gånger då det har varit fint väder och inte regnar. Jag, badkrukan, har faktiskt badad i havet också vilket var rätt coolt, men lite läskigt. Vågorna var ganska stora och stundvis kändes det som att undervattensströmmarna ville dra med en lite djupare. Andra gånger slet vågorna av mig bikinin.. Det borde också ha varit lite läskigt för närbadande..!

Vi har haft hur kul som helst på hostelet med, kanske aningens för mycket, party. Jag njuter av öl som aldrig förr och representerar norra Sverige mer än väl när jag är lite på kanelen, so to speak. Hostelfolket är lite som ens familj med mycket skvaller och intriger.

Jag har träffat en kille lite i smyg.. ett lammkött från England, rättare sagt. Inget seriöst alls, men lite mysigt ändå! Efter spaghettiland är det kul att umgås med någon som är längre än en själv och som också är lika youtube-skadad (Killen kan sin flight of the conchords, the lonely island och Jon laJoie.. cred!).

Jag och tjejerna fick åka med på en liten sightseeingtur med en annan kille från Englandet och hans australiensiska kompis. Vi fick då se staden Perth för första gången (vi bor nu i en förort vid havet kallad Scarborough). Vi åt kinamat med kinapinnar (!!!), ölande och sjöng tillsammans till tonerna av två kookaburras sköna toner.. okej, de kvittrade inte alls, men världen är inte perfekt, okej? :)

Jag har praktiskt taget blivit vegetarian då Matilda "doesn't dig the pig", om ni fattar vad jag menar. Men det är faktiskt inte så farligt.. och säkerligen billigare.

Jag har dragit på mig en superduperdunder-förkylning och nyser och en galen katt-tant på crack stup i kvarten. No vare väl typiskt!

Vi har idag flyttat till ett annat hostek då våra sängar var uppbokade på hostelet vi tidigare bodde på och trivdes så bra. Numera bor vi på ett hippie-hostel när ägarinnan antingen är väldigt hög på livet självt eller så har hon troligtvis spenderat för mycket tid i hostelets weed-rum (Ja, det är sant - det finns ett röka-på-rum..!) Hon har bett oss att "fuck off" och vi inte är med på hennes noter, vilka är att CHILLAXA (chilla+relaxa) och hotar med smisk och vi inte äter hennes pudding hon ställt fram i köket. Hur galen kvinna som helst, men sjukt rolig! Hostelet är helt galet också! Vårat rum har en massa glitter, volanger och blommor i superstarka flickfärger. Sängkläderna har hon sytt själv och är någon form av supergirlie-lapptäcken. I weedrummet har hon målat en stor sjöjungru på väggen som skall representera soulsearching och att man ska ta sina barndomsdrömmar på största allvar. Hur flummigt som helst, med andra ord.

Idag ringde de mig från Subway (mack-stället, ni vet?) och ville att jag skulle provjobba på onsdag. Men jag vette fan om jag vill det, trots att jag tackade ja. Saken är den att vi har bestämt att vi ska göra bort de där 3 månadernas säsongsarbete som man måste ha gjort om man vill förlänga sitt visum. Lika bra att göra bort det på en gång, så slipper man stressa med det innan man åker hem till Sverige. Så nu håller vipå att kolla upp om vi kan åka nånstans och plocka frukt eller jobba på en farm eller så. Wish us luck! Puss på er!