söndag 29 januari 2012
tisdag 24 januari 2012
Allt är inte guld som glimmar..
Den vietnamesiska himlen var inte så pålitlig som vi till en början trodde.. Pengarna började liksom aldrig rulla in, trots att var och varannat ord lille Sam sade var "Money.. make money!". Vi fick aldrig de där ynka hundralapparna av Larry heller.. vilken surprise! Men det blir väl lite så när man reser.. endel folk man träffar är bra och pålitliga.. endel är motsatsen. Man får väl hoppas att det bra folket i slutändan har varit en lite större grupp människor i alla fall..!
Dom bra och pålitliga människorna verkar gömma sig bra här i Mildura.. Vi har letat och letat, men lyckan har varit minimal. Så vi har beslutat oss för att åka vidare. Vi hittade en annons för ett working hostel uppe i Queensland på östkusten i ett ställe kallat Caboolture, ca 30 minuter från Brisbane. Vi hoppas verkligen att de hittar jobb åt oss.. Fixar de jobb, så bör pengarna vara rätt bra. Det sägs att man kan tjäna kring 20 dollar i timmen, vilket är ca 140 svenska kronor. Inte helt illa! (det var ju ungefär så mycket vi tjänade på en hel dags arbete för Larry... eller där ljög jag; dom pengarna fick vi ju aldrig!)
Imorgon börjar vår resa mot Queensland i alla fall. Vi ska på vår resa dit passa på att se lite grejer: vi ska göra Great Ocean Road (där vi bland annat kommer se the blue lake och dom 12 apostlarna), och så kommer vi ha några dagar i Melbourne, Sydney och Byron Bay.. och slutligen kommer vi nå Brisbane och Caboolture. Sammanlagt kommer det ta oss ca 1,5 vecka att ta oss från Mildura upp tiil Queensland.. Så det blir inte att stanna länge på vardera ställe tyvärr.. Men efter jag tjänat ihop lite pengar kommer jag att ha tid att åka tillbaka och se allt som jag ville se mer utav (förutsatt att jag har råd med det).
I övrigt har mitt självförtroende fått sig ännu en törn.. om sanningen skall fram, är jag egentligen inte förvånad längre. Jag tycker absolut inte att jag förtjänar det, snarare tvärtom, men jag antar att detta är en smäll jag får ta då jag olyckligtvis inte föddes till en tankeläsare. Shame on me.
Jag har dock träffat tre superhärliga svenskar här i Mildura. Vilka är oddsen att de ska bo i stugan brevid liksom? Jag tycker till och med att dom är så pass sköna att jag tyckte att de skulle få hänga med oss upp till Queensland för att prova lyckan! Tyvärr kan bara två hänga med, men det är bättre än ingen! Tack vare dessa tjejer har jag nu kul igen.. och det, mina vänner, det är fan guld värt!
Dom bra och pålitliga människorna verkar gömma sig bra här i Mildura.. Vi har letat och letat, men lyckan har varit minimal. Så vi har beslutat oss för att åka vidare. Vi hittade en annons för ett working hostel uppe i Queensland på östkusten i ett ställe kallat Caboolture, ca 30 minuter från Brisbane. Vi hoppas verkligen att de hittar jobb åt oss.. Fixar de jobb, så bör pengarna vara rätt bra. Det sägs att man kan tjäna kring 20 dollar i timmen, vilket är ca 140 svenska kronor. Inte helt illa! (det var ju ungefär så mycket vi tjänade på en hel dags arbete för Larry... eller där ljög jag; dom pengarna fick vi ju aldrig!)
Imorgon börjar vår resa mot Queensland i alla fall. Vi ska på vår resa dit passa på att se lite grejer: vi ska göra Great Ocean Road (där vi bland annat kommer se the blue lake och dom 12 apostlarna), och så kommer vi ha några dagar i Melbourne, Sydney och Byron Bay.. och slutligen kommer vi nå Brisbane och Caboolture. Sammanlagt kommer det ta oss ca 1,5 vecka att ta oss från Mildura upp tiil Queensland.. Så det blir inte att stanna länge på vardera ställe tyvärr.. Men efter jag tjänat ihop lite pengar kommer jag att ha tid att åka tillbaka och se allt som jag ville se mer utav (förutsatt att jag har råd med det).
I övrigt har mitt självförtroende fått sig ännu en törn.. om sanningen skall fram, är jag egentligen inte förvånad längre. Jag tycker absolut inte att jag förtjänar det, snarare tvärtom, men jag antar att detta är en smäll jag får ta då jag olyckligtvis inte föddes till en tankeläsare. Shame on me.
Jag har dock träffat tre superhärliga svenskar här i Mildura. Vilka är oddsen att de ska bo i stugan brevid liksom? Jag tycker till och med att dom är så pass sköna att jag tyckte att de skulle få hänga med oss upp till Queensland för att prova lyckan! Tyvärr kan bara två hänga med, men det är bättre än ingen! Tack vare dessa tjejer har jag nu kul igen.. och det, mina vänner, det är fan guld värt!
tisdag 17 januari 2012
The botten was nådd.
Från Larry till Sam. Från helvete till någon typ av vietnamesisk himmel. Vi var så förbannade på vår boss Larry som tog oss som några typer av gratisarbetare, så vi ryckte oss i kragen, önskade att vi hade haft råd med frisörbesök så vi kunde klippa oss, och skaffade oss ett jobb. Ett lika välbetalt jobb som dom där jobben Larry snackade om att vi skulle få i en "nära" framtid, men så mycket enklare arbete.
Vi gick till någon typ av skörd-arbetsförmedling som hookade upp oss med ett nummer till någon kallas Oke (vår första tanke var givetvis om det var ÅKE de menade och att han kanske rent utav var svensk men sån tur har man ju inte). Vi skulle ringa honom och möta upp honom samma eftermiddag, men på vår väg från arbetsförmedlingen stannar en främling på gatan och frågar oss om vi är backpackers. "...ja?" svarar vi, varpå han sedan undrar om vi desperat söker ett jobb. Det var som om han kunde läsa våra tankar! Han förklarade att han jobbade för en liten vietnames kallad Sam som sökte efter vindruvsplockare och att man inte kunde hitta ett bättre vindruvsplockarjobb med tanke på hur mycket pengar man fick och hur lätt arbetet var jämförelsevis med hur det kan vara på andra vingårdar. Vi ditchade Oke och mötte upp denna lilla vietnames.
Nu har vi jobbat för honom ett par dagar. Tyvärr har vi inte fått arbeta någon heldag ännu då druvorna inte har varit tillräckligt mogna, men vi har räknat ut att vi kan få en skälig lön då vi väl får arbeta fulldagar, vilket vi hoppas på är snart. Det går ganska bra att plocka dryvor.. man bara klipper ner (förhoppningsvis) stora klasar, snippar bort enetuella dåliga bar och slänger in dem i en låda. det är ju dock inte så ergonomiskt för ryggen då man, lång som man är, måste huka sig under vinrankorna får att hitta allt som gömmer sig därunder. Men det blir väl förhoppningsvis bättre med tiden.
Vi bor i en caravan park, typ en camping, i en liten 5-bäddarsstuga. Det är betydligt billigare att bo här än på ett hostel, och då har vi egen toa, dusch och det finns dessutom en härlig kall pool som man kan svalka av sig i efter en svettig arbetsdag. Dessutom har vi världens skönaste grannar: 3 svenska tjejer som också arbetar för vietnamesen (vi kirrade biffen för dom). Det är kul med nya vänner!
Idag hade vi typ 40 grader igen och jag svettas som en gris... igen. jag längtar efter en lite kyligare dag så man kan sova gott om nätterna. Ni får gärna höra av er lite oftare! Skicka gärna ett sms eller nåt.. då Alex is out of the picture, plingar det numera aldrig i min telefon.. lite tråkigt. Mitt nummer är iallafall +61420687861, ifall ni inte har det sparat i nallen. Puss på er!
Vi gick till någon typ av skörd-arbetsförmedling som hookade upp oss med ett nummer till någon kallas Oke (vår första tanke var givetvis om det var ÅKE de menade och att han kanske rent utav var svensk men sån tur har man ju inte). Vi skulle ringa honom och möta upp honom samma eftermiddag, men på vår väg från arbetsförmedlingen stannar en främling på gatan och frågar oss om vi är backpackers. "...ja?" svarar vi, varpå han sedan undrar om vi desperat söker ett jobb. Det var som om han kunde läsa våra tankar! Han förklarade att han jobbade för en liten vietnames kallad Sam som sökte efter vindruvsplockare och att man inte kunde hitta ett bättre vindruvsplockarjobb med tanke på hur mycket pengar man fick och hur lätt arbetet var jämförelsevis med hur det kan vara på andra vingårdar. Vi ditchade Oke och mötte upp denna lilla vietnames.
Nu har vi jobbat för honom ett par dagar. Tyvärr har vi inte fått arbeta någon heldag ännu då druvorna inte har varit tillräckligt mogna, men vi har räknat ut att vi kan få en skälig lön då vi väl får arbeta fulldagar, vilket vi hoppas på är snart. Det går ganska bra att plocka dryvor.. man bara klipper ner (förhoppningsvis) stora klasar, snippar bort enetuella dåliga bar och slänger in dem i en låda. det är ju dock inte så ergonomiskt för ryggen då man, lång som man är, måste huka sig under vinrankorna får att hitta allt som gömmer sig därunder. Men det blir väl förhoppningsvis bättre med tiden.
Vi bor i en caravan park, typ en camping, i en liten 5-bäddarsstuga. Det är betydligt billigare att bo här än på ett hostel, och då har vi egen toa, dusch och det finns dessutom en härlig kall pool som man kan svalka av sig i efter en svettig arbetsdag. Dessutom har vi världens skönaste grannar: 3 svenska tjejer som också arbetar för vietnamesen (vi kirrade biffen för dom). Det är kul med nya vänner!
Idag hade vi typ 40 grader igen och jag svettas som en gris... igen. jag längtar efter en lite kyligare dag så man kan sova gott om nätterna. Ni får gärna höra av er lite oftare! Skicka gärna ett sms eller nåt.. då Alex is out of the picture, plingar det numera aldrig i min telefon.. lite tråkigt. Mitt nummer är iallafall +61420687861, ifall ni inte har det sparat i nallen. Puss på er!
onsdag 11 januari 2012
Jag är inte människa.
Nä, det känns faktiskt så. Just nu är vi inte människor. Vår nuvarande chaf, eller vad fan han nu är, behandlar oss som något typ av boskap som inte har några som helst rättigheter och inte förtjänar någon typ av respekt.
Vi åkte till Mildura i söndags, i tron om att vi skulle få börja arbeta på måndagen. Detta var vad chefen som jag hade haft telefonkontakt med hade sagt. Verkligheten visade sig vara annorlunda. Han skulle höra av sig på söndagen angånende måndagens jobb, men det gjorde han aldrig.. Så vi antog att vi skulle börja på tisdagen istället då. Men på måndag morgon ringer han och väcker oss klockan 08:00 och säger att han kommer och hämtar oss "om en halvtimma".. vi springer upp för att göra oss redo för dagens arbete, fixa lunch, etc.. stressar med andra ord. Sedan kommer han först klockan 12!!! Vi går till vägen för att bli uppplockade, som han sade, med får sedan en dryg kommentar om att vi väl kan ta våran egen bil. Så vi får gå tillbaka och hämta vår bil, som han aldrig hade nämnt tidigare. Och inte en enda usäkt om att han är 3,5 timma sen får man heller.
Sedan får vi reda på att det bara är TRÄNING den dagen. Inget riktigt jobb alltså. Vi ska bara TRÄNA på att plocka druvor.. lämpligt nog på hans pappas gård. Det ska ju vara någon vinning för honom liksom. Han visar oss hur vi ska plocka och vi fyller en 5-6 lådor med druvor. Sedan är lådorna slut och vi antar att träningen således också är över. Men karln, Larry, är försvunnen.. så vi vet inte vad vi ska göra och större delev av gruppen får sig inte hem då deär beroende av hans minibuss för att ta sig någonstans. Till slut ringer vi honom och han sade att han var på väg.. Men vi satt säkert och väntade i över en timma. När han väl kommer säger han drygt att vi väl kunde fråga någon om fler lådor så att vi kunde plocka mer undertiden han var borta. Inte tänkte vi väl att vi skulle plocka några stora mängder då det endast var träning och han skulle visa oss hur man gjorde. Men tydligen skulle vi ha förstått allting han ville att vi skall göra på egen hand, utan någon vidare information. Vi blir i alla fall glada över att se honom, då detta skulle innebära att vi äntligen fick åka hem... trodde vi. Han svarar med att man får åka hem om man vill, men att man då hamnar längst ner på listan när det kommer till vilka som först får "de riktiga jobben". Med andra ord hotade han med att man inte skulle få något jobb om man åkte hem. Tre av oss tog inte hans skit och åkte hem, medan vi valde att stanna då vi är i stort behov av arbete. Vi jobbade i några timmar till, troligtvis för ingen lön alls, och åkte sedan hem. Vi skulle höra av oss till honom senare under kvällen för att höra om jobb för tidagen.
Senare ringde jag men han visste ingenting om morgondagen då och sade att jag skulle ringa senare. Senare ringde Lovisa och av det lilla hon kunde förstå av det han sade (han mumlar en hel del) verkade det som att han fortfarande inte visste något. Senare, vid 22-tiden, går jag över till våra svenska grannar och blivande kollegor för att höra om de fått veta nåt. Det hade de inte, men de ringde honom då jag var där och frågade om morgondagen. Då sade han att han fixat något plastic-jobb åt oss och att vi skulle vara redo att åka klockan 9 nästa dag.
På tisdagen (igår) kom han och hämtade oss klockan 10.20. Bara en timma och tjugo minuter sen denna gång, men fortfarande ingen ursäkt för sen ankomst. Han kör oss till en farm där alla, en grupp på kanske 15 ungdomar, ska arbeta med att fästa plast över vinrankorna. Det är ett rätt fysiskt krävande arbete då man måste sträcka sig över de långa vinrankorna och dra ner plasten hårt och trycka hårda spikar igenom skiten med endast våra bara händer. Men det var ändå ett rätt okej arbete om man fick en okej lön liksom. Men när vi fick reda på vad vi skulle tjäna på hela dagen blev det inte alls roligt. Tydligen skulle vi få 15-20 dollar för heeeela dagen, vilken är ca 100-140 svenska kronor. Snacka om slavarbete. När han sedan konfronteras säger han att vi alla har missat själva poängen. Att detta är ett gyllene tillfälle att ÖVA och BLI BRA så att man har fördel när man väl ska provjobba inför "de riktiga jobben".. och här trodde vi att vi arbetade "på riktigt". Kul att man får veta vad som gäller INNAN man har gått med på att slavarbeta för praktiskt taget inga pengar alls. därefter körde man med samma blackmail-grej. Att dom som ville åka hem fick göra det, men att de troligtvis inte skulle få några jobb då.. Så vi stannade kvar till slutet av dagen.. Allt för att vara överst på jobblistan, right?
SEN fick jag dessutom höra att två personer hade fått åka iväg till en vingård för att arbeta "på riktigt", och vilka två personer visade det sig vara..? JO, två av de tre personerna som åkte hem tidigare på måndagen och på så vis "hamnade nederst på listan"... vilken jävla bullshit. Sen fick jag höra att de endast hade tjänat 22 dollar på det jobbet... ca. 150 kronor. Så det är ju också kul at höra att man tjänar bra på det RIKTIGA arbetet. FY FAN.
Sedan skulle han höra av sig igår om arbete idag. Gjorde han det? Nej. Så nu sitter jag här och är förbannad. Jävla idiot till chef.. utnyttjande italienarhelvete! (han är italienare men vill inte kännas vid det, utan påstår att han är australiensare). Jag är arg. Jag förtjänar bättre. Jag är en människa god damnit!!!
Vi åkte till Mildura i söndags, i tron om att vi skulle få börja arbeta på måndagen. Detta var vad chefen som jag hade haft telefonkontakt med hade sagt. Verkligheten visade sig vara annorlunda. Han skulle höra av sig på söndagen angånende måndagens jobb, men det gjorde han aldrig.. Så vi antog att vi skulle börja på tisdagen istället då. Men på måndag morgon ringer han och väcker oss klockan 08:00 och säger att han kommer och hämtar oss "om en halvtimma".. vi springer upp för att göra oss redo för dagens arbete, fixa lunch, etc.. stressar med andra ord. Sedan kommer han först klockan 12!!! Vi går till vägen för att bli uppplockade, som han sade, med får sedan en dryg kommentar om att vi väl kan ta våran egen bil. Så vi får gå tillbaka och hämta vår bil, som han aldrig hade nämnt tidigare. Och inte en enda usäkt om att han är 3,5 timma sen får man heller.
Sedan får vi reda på att det bara är TRÄNING den dagen. Inget riktigt jobb alltså. Vi ska bara TRÄNA på att plocka druvor.. lämpligt nog på hans pappas gård. Det ska ju vara någon vinning för honom liksom. Han visar oss hur vi ska plocka och vi fyller en 5-6 lådor med druvor. Sedan är lådorna slut och vi antar att träningen således också är över. Men karln, Larry, är försvunnen.. så vi vet inte vad vi ska göra och större delev av gruppen får sig inte hem då deär beroende av hans minibuss för att ta sig någonstans. Till slut ringer vi honom och han sade att han var på väg.. Men vi satt säkert och väntade i över en timma. När han väl kommer säger han drygt att vi väl kunde fråga någon om fler lådor så att vi kunde plocka mer undertiden han var borta. Inte tänkte vi väl att vi skulle plocka några stora mängder då det endast var träning och han skulle visa oss hur man gjorde. Men tydligen skulle vi ha förstått allting han ville att vi skall göra på egen hand, utan någon vidare information. Vi blir i alla fall glada över att se honom, då detta skulle innebära att vi äntligen fick åka hem... trodde vi. Han svarar med att man får åka hem om man vill, men att man då hamnar längst ner på listan när det kommer till vilka som först får "de riktiga jobben". Med andra ord hotade han med att man inte skulle få något jobb om man åkte hem. Tre av oss tog inte hans skit och åkte hem, medan vi valde att stanna då vi är i stort behov av arbete. Vi jobbade i några timmar till, troligtvis för ingen lön alls, och åkte sedan hem. Vi skulle höra av oss till honom senare under kvällen för att höra om jobb för tidagen.
Senare ringde jag men han visste ingenting om morgondagen då och sade att jag skulle ringa senare. Senare ringde Lovisa och av det lilla hon kunde förstå av det han sade (han mumlar en hel del) verkade det som att han fortfarande inte visste något. Senare, vid 22-tiden, går jag över till våra svenska grannar och blivande kollegor för att höra om de fått veta nåt. Det hade de inte, men de ringde honom då jag var där och frågade om morgondagen. Då sade han att han fixat något plastic-jobb åt oss och att vi skulle vara redo att åka klockan 9 nästa dag.
På tisdagen (igår) kom han och hämtade oss klockan 10.20. Bara en timma och tjugo minuter sen denna gång, men fortfarande ingen ursäkt för sen ankomst. Han kör oss till en farm där alla, en grupp på kanske 15 ungdomar, ska arbeta med att fästa plast över vinrankorna. Det är ett rätt fysiskt krävande arbete då man måste sträcka sig över de långa vinrankorna och dra ner plasten hårt och trycka hårda spikar igenom skiten med endast våra bara händer. Men det var ändå ett rätt okej arbete om man fick en okej lön liksom. Men när vi fick reda på vad vi skulle tjäna på hela dagen blev det inte alls roligt. Tydligen skulle vi få 15-20 dollar för heeeela dagen, vilken är ca 100-140 svenska kronor. Snacka om slavarbete. När han sedan konfronteras säger han att vi alla har missat själva poängen. Att detta är ett gyllene tillfälle att ÖVA och BLI BRA så att man har fördel när man väl ska provjobba inför "de riktiga jobben".. och här trodde vi att vi arbetade "på riktigt". Kul att man får veta vad som gäller INNAN man har gått med på att slavarbeta för praktiskt taget inga pengar alls. därefter körde man med samma blackmail-grej. Att dom som ville åka hem fick göra det, men att de troligtvis inte skulle få några jobb då.. Så vi stannade kvar till slutet av dagen.. Allt för att vara överst på jobblistan, right?
SEN fick jag dessutom höra att två personer hade fått åka iväg till en vingård för att arbeta "på riktigt", och vilka två personer visade det sig vara..? JO, två av de tre personerna som åkte hem tidigare på måndagen och på så vis "hamnade nederst på listan"... vilken jävla bullshit. Sen fick jag höra att de endast hade tjänat 22 dollar på det jobbet... ca. 150 kronor. Så det är ju också kul at höra att man tjänar bra på det RIKTIGA arbetet. FY FAN.
Sedan skulle han höra av sig igår om arbete idag. Gjorde han det? Nej. Så nu sitter jag här och är förbannad. Jävla idiot till chef.. utnyttjande italienarhelvete! (han är italienare men vill inte kännas vid det, utan påstår att han är australiensare). Jag är arg. Jag förtjänar bättre. Jag är en människa god damnit!!!
måndag 9 januari 2012
lördag 7 januari 2012
Värmen tar kål på mig.
Igår var vi på en utomhusbio en timma bort från Adelaide. Den låg på en fin vingård där man fick en glas vin inpå biobiljetten.. smarrigt! Vi såg "Gulliver's Travels" med Jack Black vilket var rätt kul faktiskt! Men det bästa av allt var nästan att det var lite småkyligt ute vid den tiden på kvällen. Jag svär, den här värmen.. den är inte barmhärtig överhuvudtaget. Jag borde nästan ladda upp en bild på hur jag ser ut just nu iklädd endast ett par trosor, ett linne jag aldrig någonsin sett sitta så slickat längs med min glansiga kropp (detta låter nästan sexigt, but trust me.. it's not) och gårdagens svettiga hästsvans.. ihållandes en vattenflaska i ena handen och en solfjäder i den andra... som jag tyvärr måste lägga ifrån mig emellanåt för att torka av svetten på min överläpp och för att klinka ner några bokstäver i bloggen. Jag skulle kunna lägga upp en bild på detta, men med respekt för min familj och för alla som olyckligtvis råkar känna mig, låter jag bli. Det skulle helt enkelt inte vara schysst mot dem.
Annars är det rätt så stabilt i det stora hela. Vi har nästan bott två veckor hos familjen Gow nu, vilket har varit riktigt skönt. Det är trevligt att bo i ett riktigt hem for a change. Man skulle väl kanske ha kunnat nyttja hela situationen att bo här lite mer än vad vi gjort, med att t.ex. hänga på deras båt, bada i marinan osv, osv. Men vi orkar helt enkelt inte. Värmen tar kål på oss. Så vi har blivit hemma ganska mycket, sett på en massa film i deras skinnfotöljer/soffa.. Varför är allt i detta huset som man kan sitta på gjort av SKINN??! Jag ljuger inte när jag säger att man lämnar lite blöta fläckar här och där, som om man skulle ha haft en ofrivillig inkontinens i 20+ årsåldern.. (som om inkontinens någonsin är frivilligt, liksom). Anyways... inte kul.
Vi har inte fått jobba så mycket som vi hade hoppats på. Chefen är verkligen underbar och omtänksam och han kan ju inte rå för att efterfrågan på frukt inte är så hög just nu. Sen att han är jävligt oorganisserad är en annan femma. Hur som helst är situationen inte längre hållbar, då våra plånböcker blir lättare och lättare. Vi ringde därför upp en annons vi hittade på Gumtree och kirrade ett annat fruktjobb 40 mil in i landet i en liten mindre stad kallad Mildura. Vi styr kosan dit imorgonbitti för att börja jobba på måndag. Hoppas det blir bra.. och roligt! Hoppas roligt folk bor där! Jag känner att det har varit lite svårt att hitta nya vänner på vår roadtrip när man är så kort tid på varje ställe. Men är detta fruktjobb (whatever it is) bra, så kommer vi nog stanna ett par månader. Håll tummarna!
Åh, jag konfronterade förresten Alex på facebookchatten härom kvällen. Jag frågade honom varför han totaldissade mig sista helgen jag hade i Scarbs; helgen jag trodde att jag skulle umgås med honom. Detta är vad jag fick till svar:
"couple of texts when you were out and id not gone out, they sounded all pissy and ive had people like it in the past, figured it was too much hassle again combined with a bunch of other stuff, decided just to step back and leave it"
...varpå jag svarade:
"well, i kinda thought u wanted to see me too, so i guess i was disappointed to find out you didn't. i mean.. i only had one weekend in scarbs before leaving and you decided to do a no show."
Han:
"haha i was going to see you the day after, but i had a bunch of other stuff going on and so i just bailed"
Vilka välartikulerade och engagerade män jag verkar falla för, eh? Nä, det är nog lika bra att det inte blev nåt mer med det där. Jag får helt enkelt logga in på match.com, mötesplatsen eller e-kontakt när jag kommer hem till Sverige. Ni kanske tror att detta är ett skämt, med sorgligt nog är det inte det. Går det inte på något annat sätt, så får man väl fan överväga internetdejting. Det verkar ju funka för folk? Ah, nu ska jag ta en promenad elle nåt.. mitt svettiga ass glider av skinnstolen helatiden. Hooj!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
