söndag 31 oktober 2010

Halloween 2010


Jag och syster som Elton John och Freddy Mercury.

fredag 29 oktober 2010

What's up with the rövsvett liksom?

Okej, först och främst måste jag ge mig själv en eloge för att jag drar mitt arsle till gymmet och tränar på en fredagkväll! Vuxenpoäng till mig. Eller så kan det ju vara så att jag helt enkelt inte har ett liv numera...

Jag har tränat 5 gympass nu och jag måste erkänna att jag redan märker hur jag blivit starkare. Alltid kul att se resultat, och speciellt så fort! Inte för att jag känner mig smalare eller så än, men jag svettas som en gris efter orbie-uppvärmningen iaf! röv- och ryggsvetten liksom! Tur att man inte går på gym för att ragga, som man gör i italien...

Idag pratade en tjej med mig på gymmet! HON tog kontakt med MIG, dessutom! Hon undrade hur man skulle göra med en viss maskin... som om JAG skulle veta det! Hehe, men vi listade ut det tillsammans. Hoppas att jag stöter in i henne igen på gymmet.. det var trevligt att prata!

onsdag 27 oktober 2010

Sockerkakan: the update.

Jag vet inte vad som hände.. Mina ögon tårar upp bara när jag tänker på det. Vid klockan ett ringde det på min dörr.. Det var Martin. Jag kunde inte hejda mig riktigt och tog ett litet glädjeskutt när jag genom nyckelhålet såg att det var han. Jag piffade till mig lite i håret och öppnade dörren.. Vi hälsade och han kom in. Jag ställde mig i en sexig pose lätt lutandes mot väggen och frågade om han ville ha lite sockerkaka. Han fnissade och sa "Tack, men nej tack". Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev sårad. Jag försökte bryta isen med lite småprat om vädret... Det regnade. Man kanske skulle kunna säga att alla gudarna i indien fällde en tår för mitt oflyt. Martin tittade inte ens på mig.. Vet inte riktigt vad hans grej var, men han verkade nästan besatt av mina fönster. Jävla weirdo. Tror faktiskt att han gick igång på dom ordentligt, för två minuter senare sprutade han.. på BÅDA fönstren. Sedan önskade han mig en trevlig dag och gick.

Jag har aldrig någonsin känt mig så utnyttjad. När jag såg honom första gången där.. i nyckelhålet.. hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig att han var en sådan materialist och bara vill ha mig för mina stora fönster. Hur kunde han? Hur kunde JAG? Jag borde ha vetat bättre... Åh, det är som att historien med mitt ex, snickar-pär, upprepar sig all over again! Mitt hjärta kan inte ta så mycket mer.. men jag tror att det kanske kommer må lite bättre av en bit sockerkaka..

tisdag 26 oktober 2010

Baka med Sanna.


Idag ska vi baka "Kenneths sockerkaka", gott folk. Detta recept är ett vandrande sådant... Jag vill nämligen minnas att min mor fick detta recept av sin vän Maria, som bor lite högre upp på gatan där mitt barndomshem ligger, och som råkar vara gift med en Kenneth. Ja, vilka är oddsen att personen mor fick receptet av är gift med en man vars namn är samma som första ordet i mitt recept? Knasig värld vi lever i.

Jag brukar sällan baka sockerkaka, men idag gör vi det av en speciell anledning. Det är nämligen så att fröken Jonsson ska få manligt besök imorgon! Och nu talar vi inte om vem som helst, utan det är herr Martin som ska titta förbi. Martin har aldrig varit hos mig, så det kommer såklart vara en mycket speciell dag och ett mycket speciellt möte.

Det här med killar är ju inte riktigt min grej, som vi alla är fullt medvetna och kanske till och med lite less på att höra om, så jag tog det säkra före det osäkra. Jag ringde till hans arbetsgivare för att få reda på hans arbetstider... Lite konstigt, kanske ni tycker. Men jag och Martin vill hålla liv i vår flamma så länge som det bara går, så vi är lite hemlighetsfulla och mystiska. Jag måste erkänna att jag först tyckte att det var lite väl kinky när jag fann hans mystiska brev i min brevlåda igår..

"Hej. Vi skall nu göra en funktionskontroll och smörjning av fönstren i Er lägenhet på *******vägen. Detta är ett underhållsarbete som måste göras på samtliga öppningsbara fönster. Vänligen plocka bort allting framför och runt om fönstren för att underlätta arbetet (även fönsterbänk). För närmare frågor, ring Martin. Hans nummer är 073*******"


Ja, det behövs ju knappast en Einstein-skalle för att förstå att detta är en inbjudan till sex. På fönsterbänken. Så att övriga hyresgäster kan titta på oss genom fönstret. Jag trodde att min första gång med Martin skulle vara lite mer traditionell.. Så som i filmerna.. som den där romantiska filmen med Tom Cruise.. vad heter den nu igen? Ja, "Eyes wide shut".. Det är fint det! Men jag antar att jag måste försöka vara lite mer "hipp" och modern.. Martin är ju trots allt ett par år yngre än mig, och det sista jag vill är ju att han ska dumpa mig för någon yngre och mer.. ja.. galen person. Nä, nog ska han få göra en funtionskontroll på mig nog... Smörja in mig riktigt ordentligt. Vi ska allt ge grannarna en riktig show! Och sen kan jag ta min sockerkaka och mata honom lite... Riktigt galet, så! Voff, voff!

Ja, sockerkaka var det ju. Efter ni tagit ut den ur ugnen, kan ni sikta lite florsocker över den så den blir riktigt fin. Lycka till!

söndag 24 oktober 2010

You're so beautiful, you could be a part-time model.

Ibland blir jag lite ledsen i hjärtat när folk inte har samma humor som mig och när de har missat helt fantastiska serier som "Flight of the conchords"... Det var en liten incident på jobbet nu ikväll som gjorde att jag ville referera till den serien.. men då är det klart att ingen av dem jag jobbade med känner till den, så jag fick skratta inombords istället... och det är ju inte lika kul.

Haha, jag vet inte.. kändes bara så direkt taget från den här sången:


"Looking 'round the room, I can tell that you.
Are the most beautiful girl in the...room.
(In the whole wide room)."


Det var ingen stor grej, egentligen.. Så här var det:
Jag går omkring och frontar lite varor på jobbet, då en kille stannar upp och vill ha hjälp...
Han: Var har ni grillade kycklingar?
Jag: Där borta i värmeskåpet. *pekar*
Han: Ah, vad bra. En fråga till.. Är alla som jobbar här lika snygga som du?
Jag: *fniss* Ja, det är klart. Här är vi alla snygga!
Han: Ja, för jag svär.. du är den snyggaste tjej jag sett....
Jag: Åhh, tack. Det var gulligt sagt!
Han: .....idag, asså.

Ni som HAR min humor.. Visst hade ni skrattat med mig och fattar referatet till FOTC? :D

fredag 22 oktober 2010

I want to get away, I want to fly away, yeah yeah.


Jag glömde ju förresten berätta att jag har bokat Rom-resa. Det blir en långweekend 18-23 november. Jag tror att jag behöver det, faktiskt.. Några dagar utan skolångest, med god mat och massa mozzarella och att se nära och kära igen.

Sen har jag ju såklart köpt biljetter hem också. Det blir hela 24 dagar hemma.. 16 dec - 9 jan. Ska bli så jävla skönt! Mys med familj och vänner.. plumsa i snön, åka spark, etc etc. Mys, helt enkelt.

Sombody to love.


Ibland blir det så himla tydligt att jag är från en liten by i norrland. Jag har ju som ni kanske vet vid det här laget börjat på gym. Och jag, som bynorrlänning, har lite svårt att få in i mitt lilla huvud att man kan gå till samma gym flera dagar i veckan och inte vara kompis med övriga som också går dit! Jag försöker få kontakt.. klämma in ett litet hej till någon i omklädningsrummet.. Men de flesta tittar på mig som om jag vore knäpp. Men vafan liksom? Jag förstååår inte. Hur kan folk bara... vara? Hur kan de inte vilja prata med någon under hela gymtiden? Är det jag som är konstig? Vill man inte skratta åt hur svettig röv man har tillsammans med någon? Hur killen brevid råkade fisa när han trampade på orbitreken? Hur otroligt många kollar det är som lyfter på t-shirten framför spegeln och speglar sitt sexpack...?! Vilka otroligt roliga ansiktsuttryck folk får när det blir jobbigt (inklusive mig själv)? Det blir för mycket intryck! Jag måste få ventilera detta med någon. Muääääh. Varför vill ingen vara min gymkompis??? Varför tittar ni så konstigt på mig när jag säger HEJ??? Är det för att ni kanske är nakna????? SÄG DÅ!!! Jag vill inte titta på era brön, jag vill bara bli er väääään! Buhuuuu!!

onsdag 20 oktober 2010

Winter wonderland.

Det är riktigt kallt ute nu... och jag sitter redan och lyssnar på julmusik. Jag älskar christmas carols! Jag älskar julen! Jag älskar att sitta inne och ha det varmt och skönt.. att ha tända ljus och titta ut på ett winter wonderland med en massa snö och en kolsvart, stjärnklar himmel. Jag älskar lukten av julbak, lussekatter och pepparkakor. Jag älskar lukten av glögg fastän jag egentligen inte gillar att dricka det. Jag älskar hela peppandet inför julen och blir ledsen när julafton kommer och det mysiga tar slut. Jag vill ha jul nu!

... fast vid närmare eftertanke... så vill jag inte ha det. För det innebär att jag ska vara klar med min c-uppsats. Och jag är långt ifrån klar! Jag kladdskrev en inledning igår. Det går inte fort framåt, med andra ord. Jag är så oerhört less på att plugga italienska nu.. Jag gillar italienska, men vill inte plugga det. Inte längre.. Jag vill inte läsa en massa italiensk litteratur. Jag vill inte läsa om latin. Jag vill inte läsa om grammatiska formler. Muäh. Jag längtar tills det är över. Nästa termin blir det pedagogik igen... Piece of cake! Ordbajsa lite och få VG. Piece of cake.

Jag hade möte med min gyminstruktör idag. Hon var snelhest! Hon gjorde ett träningsschema anpassat för mig och jag visualiserar redan den kommande träningsvärken.. men det här kommer bli bra. Jag ska bli stark!

Annars händer det inte så mycket. Jag har bokat biljett för att åka hem till cageswamp i jul... tre veckor hemma, blir det! Kommer bli underbart. Annars håller jag på att planera en långweekend i Rom nu i november. Måste bara fixa boendet, vilken är lite tricky. Men det löser sig! Annars är resterande tankar på nästa hösts resa... Australia. Underbara Australien. Jag längtar verkligen! Bör kanske kolla upp ansökan om visa nu redan?

Nä, nu förtsätter jag att mysa lite.., Riskudde i micron and total relax.
Joy to the world!

torsdag 14 oktober 2010

Georgie..


... vad säger man? Denna man är en av få män som tvingar mig att ta med extratrosor till bion för eventuellt akuttrosbyte! A girl can only take so much!

onsdag 13 oktober 2010

Hurtbullen!


Igår gymmade jag för första gången i mitt liv (ja, då räknar jag ju inte med slögymmandet man gjorde på gymnasiet för att slippa diverse bollsporter)... och jag har nog aldrig känns mig så malplacerad som jag gjorde då!

Det hela började ju bra när jag glömde min vattenflaska. Som tur hade jag femtio spänn med mig, så jag kunde köpa en vattenflaska för 30. Jag tyckte ändå att jag var lite duktig iaf då jag däremot faktiskt kommit ihåg att ta med mig ett hänglås till skåpet i omklädningsrummet så jag slapp slösa pengar på nåt jag faktiskt hade liggandes hemma. Problemet var bara den att jag råkade låsa in min väska innan jag hade hunnit plocka ut mina gympadojor... och sen fick jag ju inte upp låshelvetet! Så där står jag, i mina sockar, och försöker pillra upp mitt jävla lås i 20 minuter.. Inte konstigt att övriga damer i omklädningsrummet kollade snett på mig, då de förmodligen misstänkte att jag försökte bryta upp någon annans lås. Hur som helst gick låset till slut upp. Men med tanke på att jag stått och kämpat i 20 minuter för att få upp det, vågar jag ju såklart inte låsa skåpet igen, efter jag plockat ut mina skor. Då fick jag ju genast ett nytt problem.

Jag hade ju bara 50 spänn med mig... ett hänglås kostar 50 spänn. Men nu hade jag ju bara 20 spänn kvar, för att jag köpt en vattenflaska! och jag vill ju inte riskera att bli avstulen mina saker genom att bara lägga in dem i ett skåp och inte låsa det. Så jag går till receptionen och frågar om jag kan lämna tillbaka min vattenflaska för att köpa ett lås. Tjejen kollar snett på mig och frågar om jag har kvittot kvar. Det hade jag ju såklart inte, då jag inte fått nåt. Men jag försäkrar dem om att jag inte slickat eller sugit eller placerat några andra vätskor på flaskan. Till slut går hon med på bytet. Så då får jag till slut låsa in mina grejer med ett lås som går låsa upp igen, yey!

Sen går jag in i gymmet... Får den där matsalskänskan.. Ni vet, när man går in i en matsal och det känns som att alla tittar på en när man står och beslutar sig för vart man ska sitta, vilket är liksom ba typ jättepinsamt! Så jag typ springer till den första maskin som jag känner igen, vilket givetvis är orbitreken (hej, tv-shop!). Jag försöker förstå hur man ska knappa och vilket program man ska köra osv, men jag fattar ingenting och trycker bara på nåt. Jag trampar på och svettas i 20 minuter. Sen kliver jag av och ska bemästra de andra maskinerna... or so i thought. Jag går omkring och läser på instruktionerna om hur man ska ställa in maskinerna efter längd/storlek/viktönskemål, osv... Jag sätter mig upp och ner och fram och bak och det känns som att alla som ser mig skrattar inombords åt den dumma blondinen som fattar noll. Jag får panik och går ner i källaren för att komma undan situationen. HELL NO! Fuck, fuck, fuck! Jag hade kommit till de extrema gymkillarnas egna våning där alla är sånadär biffar! Inte en tjej i sikte! Men jag kunde ju inte vända direkt i trappan, för det skulle ju se sjukt löjligt ut. Så jag går fram till dem mest avancerade maskinen i hela salen... och... ja, vad fan ska jag göra DÄR??? Om jag inte kunde förstå mig på light-maskinerna på övervåningen, kunde jag ju bara drömma om att förstå mig på den här godzillan! Så, vad gör jag? Jag ställer mig och läser instruktionerna.. sen går jag... och dör.

Väl uppe på övervåningen igen vet jag ju fortfarande inte vad jag ska göra. Så jag går till en till maskin som ser någorlunda bekant ut. Löpbandet. Fast jag löper inte, jag går snabbt. Fast jag går fan snabbt i 30 minuter, det ni! Och sen när jag svettats klaaart, kliver jag av och ska gå hem. Men mina ben har inte riktigt fattat att jag inte längre går på löpbandet, utan att jag går på fast, orörlig mark. Så jag ramlar omkull! Bara för att göra min första gymupplevelse lite mera härlig!!!

Uff, hur ska jag någonsin våga mig tillbaka? :S

lördag 9 oktober 2010

Att göra slut med en kompis.


"Kan man verkligen göra slut med en kompis, precis som man gör med en pojk/flickvän?", diskuterade jag och en vän här om dagen. Om vi kom fram till att man kan det! När en kompis ger en betydligt med negativ energi än positiv och egentligen inte är en särskilt bra vän helt enkelt.. då kan man faktiskt göra slut med den.

Anledningen till att jag inte har bloggat på länge, är att det blev lite strul med en kompis pga min blogg, och jag blev helt enkelt opepp på att fortsätta skriva. Jag har gjort slut med den här kompisen nu, iaf. För jag anser att jag mår bättre utan henne i mitt liv, och att hon har utnyttjat mig i många avseenden. Det var riktigt svårt för mig att komma fram till "göraslut-processen", med tanke på min största tvångstanke jag har. Jag MÅSTE vara omtyckt av alla. Kalla det tvångstanke, kalla det ett tick.. Jag bara måste vara omtyckt.

Det kan låta som en light tvångstanke, men det är det inte. Inser ni hur mycket jag slickar arsle, hur mycket skit jag får put up with, för att omvända ens persons kanske dåliga första intryck av mig. Jag har en kvinna på jobbet som hatar allt och alla, t.ex. Men min tvångstanke låter mig inte vila förrän jag får denna kvinna att gilla mig! Jag tror att jag har lyckats då hon nuförtiden anförtror sig åt mig när hon har något hon vill prata om.. det gjorde hon inte innan.

Jag kanske är lite konstig.. Men det är så här jag fungerar! Jag mår illa om nån tycker illa om mig. Så att göra slut med denna kompis var ett stort steg för mig. Iom vårt "breakup" så accepterar jag faktumet att hon tycker illa om mig... det är svårt. Även om jag tycker illa om henne också, så vill jag att illatyckandet ska vara ensidigt, på nåt sätt. Ah, jag förstår om ni tycker det här låter helt knasigt, för det kan jag själv tycka också!

Hur som helst. Det är slut mellan oss, och det är som en tyngd lyfts från mina axlar. Det sista jag behöver är någon som utnyttjar min godhet. Bitch.