I början på maj var jag ju på Sardinien! Jag lovade min mor att jag skulle lägga upp ett par bilder därifrån här på bloggen, så det kommer här:
Sen tänkte jag berätta för er om min skräckupplevelse på vårdcentralen. Som ni kanske vet har jag ju länge haft problem med nageltrång, och på grund av en inkompetent läkare så blev den senaste operationen väldigt misslyckad. Jag har tänkt länge på att rätta till det hela, men det har aldrig blivit av. Men nu kunde jag inte längre stå emot smärtan, så jag gick på vårdcentralens drop in, för att boka tid för operation.
Jag fick vänta i över två timmar (fastän jag var typ först i kön!), men de ropade aldrig mitt namn. Till slut, när alla skulle gå på lunch, gick en kvinna fram till mig och sa att jag fick ta den nya doktorn då alla andra ville äta. "Jaha? Sak samma", tänkte jag. Då kommer en muskelknutte med en tight, svart t-shirt in i väntsalen och säger: "Sanna? Kom hit." Vi sätter oss ned i hans rum och jag börjar förklara vad mitt problem är. So far, all good. Sedan öppnar han munnen.
Jag förstår inte ett ord av vad han säger. Jag funderar över om det kan vara så att jag på vägen till vårdcentralen lyckades glömma bort det svenska språket på nåt vänster, men efter att jag noga ansträngt mig för att förstå utan lycka så förklarar jag för honom att jag faktiskt inte förstår vad han säger.
"Do you speak english?", frågar han mig, och fortsätter på någonting som i hans värld ska föreställa engelska. Några ord går bra att förstå, men jag får fortfarande inget sammanhang. Rätt som det är tar han mig i armen och leder mig in i ett operationsrum. "what the fuck?", tänker jag, då jag endast tänkt boka tid för operation (jag skulle ju och jobba sen!). Men läkaren verkade övertygad om att det var lika bra att göra bort detta då och där. Visst, tänkte jag till slut. Ska det ändå göras, kunde det ju vara lika bra att göra det då. Han ringer en kompis för att fråga om operationen. Jag förstår i alla fall att det är det som samtalet handlar om på det lilla jag kan tyda från hans isländska. Sedan fumlar han med sprutor, tänger och saxar och jag känner hur paniken växer.
Jag är spruträdd. Väldigt spruträdd! Och då jag gjort denna typ av operation förr, VET jag hur fucking jävla ont dessa sprutor gör, och att han tappar grejer och ringer till kompisar gör inte det hela bättre. Jag börjar gråta - i panik! Han blir lite ställd och frågar om jag är jag har "sprut angst", varpå jag svarar "ja". Det är nu det hela blir till en jäkligt lustig situation.
Läkaren tar lite bandage och binder för mina ögon samtidigt som han säger "relaaaax". Sedan räknar han till fem och pratar om rosa moln och floder - om hur jag känner mig så oerhört lugnt och avslappnad. Detta gör han medan han drar sina fingrar längs med mina armar och ben, samt ansikte. Jag funderade lite på om detta skulle klassas som sexuella trakasserier, men tog inte den tanken längre då jag hade fullt upp med att försöka hålla mig för skratt. Här försökte han alltså hypnotisera bort min rädsla och det funkade inte alls. "if you see the lake, raise a finger"... (inget händer) "if you see the pink clouds, raise a finger"... (inget händer) "do you understand what i say?"... (inget händer) "ok, you don't understand a word i'm saying...." (jag har skratten i halsen och försöker kväva den så gott jag kan). Det hela slutar med att han ber mig föreställa att jag har min hand i en hink med is och att den blir hel avdomnad. Denna avdomnhet (?) sprider sig till foten som därför inte bör känna någon spruta... ARGHHHHHH!!!!!!! MY ASS! Jag kände sprutan more than ever!! Fy fan.
Ja, lite lustigt på vårdcentralen med andra ord. Lita inte på isländsktalande muskelknuttar som snackar om rosa moln - that's all i say!
Det var allt för idag. På återseende!
