När Göteborg är som bäst.

Solen skiner i Göteborg och jag har det jättebra! Igår hade jag och Matilda picknick på hammarkullen-karnevalen där vi låg och solade i den sköna solen medan vi lyssnade på bongo-trummor och glad musik.

På kvällen vanskades det fest och jag tog mitt pick och pack (2 liter malibu) och drog till bergsjön, till Rebeqah. Det var en liten LAU110,LAU170,LEN110,LEN210-reunion då jag, Matilda, Rebeqah och Erika sipprade drinkar på balkongen med en vy utöver solnedgången och Göteborgs vackra dalar och ljuv musik av bland annat GES och Mando Diao. Kvällen fortsatte på Excet där min ängel Matilda tog över mina förbannade klackskor och därmed gjorde det möjligt för mig att skaka rumpa. Bra vänner kan man aldrig ha för många av! Vi upplevde även en blowjob-oskuld i baren och visade henne hur saker och ting skulle gå till. En snygg kille ryckte förföriskt i mitt hår två ggr innan han därefter gick tillbaka till sin flickvän och yours truly flirtade, om än ovetandes och aningen desperat, på burgerking-kassakillen. Kvällen avslutades med en svarttaxi tillbaka till Bergsjön.

Idag började dagen med en underbar frukost à la Rebeque och fortsatte senare på Liseberg. Många karusellåkningar och diverse aktiviteter som slutade i en mycket blöt Sanna blev det minsann och jag tror bestmt att jag bättrade på min bränna litegranna. Resultatet av söndagen blev två styckna allvarliga skavsår på varsin häl och en blodig knoge efter ett kraftfullt möte med en mycket hård väg i spökhuset gasten.

Sommaren har kommit till Göteborg bigtime och Sanna is having the time of her life.

Hemmagjort potatismos och renskav...

...det var det jag åt idag. Min syster är inte bara bra på att rita, utan hon kan laga mat också! Jag har sjukt många cravings jag måste stilla innan jag åker tillbaka till Rom. Hittills har jag stillat mina cravings för chips&dipp, renskav & hemmagjort potatismos, hällakaka med prästost och bregott extra saltat, kebabpizza och morotskaka. More to come, that's for sure!

Jag var på stan och shoppade lite idag. Hade sett fram emot gina tricot som bara den, men jag blev besviken. Hade planerat att shoppa en massa, men jag blev helt opepp. Men jag köpte iaf två par skor (mo more stinking ballerinas!), en bikini och lite smink.

Det känns ganska bra att vara tillbaka i Sverige, om än att det är lite kallt. Jag vet inte hur pass naiv jag måste ha vart när jag packade väskan, men jag packade tydligen bara shorts, kjolar och klänningar. Och så kommer jag till göttet och fryser häcken av mig. Sverige är ett bra land och göteborg är en fin stad, indeed. Allting är så... i ordning, på nåt sätt. Men jag kan inte låta bli att sakna kaoset i Rom lite.. redan efter två dagar. Min hyresvärd ringde mig idag.. På min svenska mobil liksom. Han var jätteorolig för att han hade inte fått tag på mig på mitt italienska nummer och Vanessa, fittan i lägenheten, hade ingen aning om vart jag var. Så klart har jag inte sagt till henne att jag skulle åka.. it's none of her business! Men ja, hyresvärden iaf.. han var jätteorolig och sa att han såklart oroade sig över sin favorithyresgäst och absolut inte ville att nåt skulle ha hänt mig, eller att jag hade flyttat i smyg. Kul att någon saknar en iaf! :)

Sweden, here I come!

Att vara full turist i Rom.

Igår jobbade jag och vid baren hela kvällen befann sig en skottsk yngling och hans far och drack hinkvis med alkohol. Skottar kan dricka, God damn it! Hur som helst... När vi stängde så gick han hem med sin far... trodde vi.

Vi satt utanför jobbet, som vanligt, för att varva ner lite och snacka och plötsligt ser vi en svart bil som stannar och slänger ur en kille. Han fumlar sig mot trinity men efter ett par steg faller han ihop och somnar. Vi ser då att det är den lilla skottska ynglingen. Jag är genast påväg att gå ditt för att se hur det är fatt med honom, men mina kollegor stoppar mig och säger att det förmodligen är det sista han vill att man ska göra, då han är så sjuuukt full. Han ligger där på trottoaren och yrar/sover, och vi sitter på andra sidan vägen en stund. Mina kollegor förklarar för mig att det ändå inte finns nåt man kan göra.. att det händer så ofta att folk blir fulla på trinity och att man inte kan ta hand om alla. Dessutom när de är så där sjukt fulla, kommer de inte ens ihåg vart de bor - inte heller deras namn.

Jag står på mig och säger att jag inte kan bara låta honom ligga där.. speciellt inte när jag vet vem det är och har pratat med honom en massa under kvällen. Han måste bara ha varit 18-19 år, dessutom. Jag och Matthew går fram till honom och försöker väcka honom, men det är lönlöst. Vi kollar hans fickor för att se om han har telefon eller nåt visitkort från hans hotell. Inget av dom, hittade vi. Men däremot hittade vi 5000 spänn i hans plånbok.. och en UEFA-cup-biljett till finalen, som han lätt skulle kunna få sålt för minst 20 000. Det finns folk som gör vad som helst för att få tag i en sån biljett. Där ligger alltså en 18-årig skotte och yrar med 25000 i sin ficka. Hade vi lämnat honom, skulle han ju definitivt ha blivit rånad. Men hur gör man om personen inta vaknar? Om han inte vet vart han bor? Ringer man polisen? Så klart inte. Italienska polisen har bättre för sig än att ta hand om fulla (manliga) turister... obviously. Så vi visste inte riktigt hur vi skulle hantera situationen. Vi kunde ju inte ta med oss honom hem till någon av oss, för ingen ville riskera att han spydde i deras bil.. Vi kunde inte sätta honom i en taxi då vi inte visste vart han bodde.. och det kändes ju sjukt hemskt att behöva lämna honom på trottoaren med 25 lax i fickan.

Som tur var fick vi till slut liv i grabben och han återhämtade sig otroligt fort. Han bara ställde sig upp och berättade vart han bodde. Så vi stannade en taxi åt honom och sa till chauffören vart han skulle köra. Jag hoppas verkligen att han kom hem säkert. Så söt liten full skotte. Han var så otroligt tacksam för hjälpen och sa att han kommer förbi trinity imorgon (idag) igen. Förhoppningsvis dricker han inte lika mycket denna gång...!

Tänk så många fulla turister det måste finnas runt om i rom.. Som ligger på diverse trottoarer.. Som blivit lämnade av sina vänner. Killar här känner inte samma ansvar som tjejer - att se till att ens för-fulla-kompis kommer hem. Utan är det ett killgäng med en kille som är för full, så har de faktiskt en tendens att bara skita i den personen då den drar ner "partkänslan". Lite läskigt att tänka på. Sen är det ju en annan femma att turisterna här går ut med allt de äger typ. Alla pengar i kontanter, passet och andra viktiga dokument. Sedan super de sig redlösa och tappar bort allt. Jag vet inte hur många pass vi har hittat på trintiy. Lätt att få sig hem utan pass, liksom? Nä, tacka gud att jag aldrig blir så pass full att jag inte har kontroll över mig själv. På nåt vänster har jag alltid kontroll och vet alltid hur jag ska ta mig hem. Om ändå alla vore som mig... :)

Att bo med italienska fittor.

Okej, jag känner att mitt tålamod inte klarar mycket mer.. We're heading for an explosion here. Jag ligger i min säng, tar en sovmorgon, tittar på american idol-finalen och känner att jag verkligen måste kissa. Jag går ut och finner, det som numera börjar bli rätt vanligt, 5 stycken okända brudar som duschar och ockuperar båda toaletterna. Varför tar Vanessa med sig sina kompisar hem för att de ska få duscha? Det är inte första gången det händer.. Okej, om man liksom har en kompis som sover över och vill duscha nästa dag. Det är okej och skulle nog betraktas som normalt. Men att fem jävla brudar kommer till någon bara för att utnyttja deras dusch? Det är inte normalt!!!! Och sen att vi faktiskt måste betala för allt jävla vatten de gör av med, ska vi inte ens gå in på.

Jag är sugen på att göra köttfärssås och har alla ingredienser, men kan ändå inte göra det. Vet ni varför? För att Vanessa har kastat bort den enda stekpanna vi har för att den "gick sönder". Hur går en stekpanna sönder? Handtagen kan visserligen gå sönder kanske.. Men har man EN stekpanna, slänger man för fan inte bort den, även om handtaget är paj. Men hon lovade ju att hon skulle fixa en ny... I söndags. Idag är det fredag och jag har frågat henne om stekpannan och om hon har fixat en ny. Hon säger att hon inte har haft tid. Jag säger att det är lite svårt att leva utan en stekpanna.. Man är rätt beroende av den. Hon säger att hon vet, men att det teoretiskt sett borde vara vår hyresvärd som ska skaffa en ny. Förstår ni hur blåst den här tjejen är? HON pajar en grej och hon tycker att vår HYRESVÄRD ska stå för det. Jag finner inte ord för min irritation just nu.

Sen har vi ju den andra fittan i huset - MariaGrazia. Hon skulle flytta i "mitten av maj". Är det bara jag som tycker att mitten av maj är det 15 maj och inget annat!! Hon har börjat packa ihop sina grejer lite lätt... men hon försvinner aldrig!!! Idag har vi den 22 maj. Och hon är fortfarande här. Die, bitches - DIE!

Coyote och nostalgitripp.

Igår hade vi en superdupermysig picknick på circo massimo typ alla svenskor+svettis. Det var verkligen lyckat tills två jävla italienare kom och förstörde stämningen helt och hållet. De kommer fram till oss med sin ytterst dåliga engelska och säger "We don't speak german.. we don't speak deutchland" Bara jämförelsen med tyskar fick oss alla på dåligt humör, och vi bad dem helt enkelt att dra åt helvete. Tyvärr visste vi inte att de skulle gå igång på detta. De satte sig vid vår cirkel och började dricka ur vårat vin.. Då tjejerna började hetta och visade att det inte var okej, tog de fler flaskor och kastade iväg dem. Stämningen var förstörd och det spelade ingen roll vad vi gjorde för att få dem att gå iväg. Vi försökte ignorera bort dem, skrämma bort dem.. Ingenting funkade, och vi bestämde oss för att bara gå. Vi hamnade i Testaccio och coyote till slut och här började min nostalgitripp.

"Fucka ur". Det var det som var kvällens tema och vårat mål. "Kan vi inte bara fucka ur ikväll?", frågar Josefin. Jag var på, helt klart. Coyote fick mig att tänka på gamla goda tider... för tre år sedan, då jag först hade kommit till Rom. Jag och dilitfolket fuckade ur på coyote - inte bara en eller två gånger. Det var så enkelt då, på nåt sätt. Jag har funderat på vad anledningen kan vara för att jag kunde fucka ur då, men har problem att göra det nu och jag tror att jag har listat ut det.

Då kände jag ingen bra. Jag hade ännu inte fått nära vänner och kände därför inget som helst ansvar för någon. Jag ansvarade bara för mig själv... Men så är det inte längre. Varje gång jag går ut har jag tusen tankar i mitt huvud; "Vad vill dom? Vad tycker dom? Mår hon bra? Var är hon? Borde jag...? osv, osv" Jag kan aldrig riktigt slappna av, känner jag. När jag går ut med Svettis eller Chiara, som jag också bor med, känner jag ansvar för att de kommer hem okej och för att de ska ha roligt. Går jag ut med mina vänner blir det ofta deras tankar och drama som är i fokus... Don't get me wrong; jag tycker om mina vänner otroligt mycket och det är därför jag själv tagit på mig den rollen jag har i sociala sammanhang.

Men ibland skulle jag helt enkelt bara vilja fucka ur.

Min första autograf:

Hurdy Gurdy.

Jessica Alba.

Okej, Owen Wilson var fan grym att se på riktigt på mitt jobb liksom. Men ikväll dök faktiskt Jessica Alba förbi - och hon stannade! Woohoo. Kändiskåt, kändiskåt. Varför är alla kändisar betydligt kortare än man tror att dom är? Jessica var verkligen jättekort. Det konstigaste var att hon umgicks med två 40-åriga italienare och en amerikansk tjej hon inte kände. Gubbarna verkade lite konstiga, kort sagt. De gick liksom fram till mig och sa "Guarda chi vi abbiamo portato" (=titta vem jag har tagit hit åt er) Liksom skryter om faktumet att de kommer dit med Jessica Alba. Vilken kändis umgås med personer som försöker skapa den uppmärksamheten och hysterin som kändisar oftast vill slippa? Gubbarna var i alla fall hur gay som helst och stötte till och med på min manliga kollega. Kanske var dem nån släkting till henne, d.å jag har för mig att fröken Alba har italienskt ursprung.. Who knows? Hon var i alla fall jättetrevlig och vi pratade faktiskt en stund. Hon undrade vart jag var ifrån, och hade själv gissat på Irland. Erhm, okej? Troligen var den gissningen baserad på faktumet att jag jobbar på en irländsk pub. Efter ett tag var jag ju bara tvungen att fråga om autograf. Min första kändisautograf, liksom! Haha! Det var lite pinsamt att fråga och jag kände mig typ som en 12-årig jobbig mellanstadieelev, men hon tog det bra och visa att det inte var nån biggie. Så, nu har jag skojat och "hängt" lite med Jessica Alba, hörrni. Det ni! (och Hanna kan intyga att jag talar sanning för hon kom förbi och fick se henne också) I win - you lose.

Män - del 4.

Del 4 fan. Jag skulle snart kunna skriva en bok om mitt icke-existerande love life. Mina underbara vänner här nere fortsätter att råda mig om att jag ska sluta lägga all min energi på att hitta mig en man - att det är först när man slutar leta som den riktiga prinsen visar sitt vackra nylle. Kanske stämmer det? Hur som helst borde jag i alla fall byta taktik, då min nuvarande inte fungerar bra alls. Eller borde jag kanske byta land, rent utav? Italienare är ju verkligen roliga och så, men jag känner att jag mer och mer börjar tappa smaken för dem. Kanske beror det på att det är jag som har mognat under min tid är, eller så beror det helt enkelt på att italienarena har gått loss för mycket med pincetten. Män med pinnsmala ögonbryn är inte, och kommer aldrig att bli, snygga i mina (och många andras) ögon. Jag förstår inte vad de tänker med? De ser ju fan mer kvinnliga ut är kvinnorna här, which is kinda baad.

Det finns ju givetvis normala italienare också, men dom ska ju köra nåt jävla rävspel helatiden, så jag tappar helt enkelt intresset. Om de nu vill vara med mig, varför ringer de då inte? Varför säger dom inte det då? Jag fattar noll. Men jag har bestämt mig nu. Jag orkar inte sukta efter någon längre. Vill de ha mig, får de fan se till att göra något åt saken. Jag ska bara vara nu. Jag ska njuta av italien och sommaren. Fast snart ska jag njuta av Göteborg också. Den 27 maj kommer jag! Håll i er!

Sun is shining...

Note to self; sola inte solarium när du inte ätit och druckit något under hela dagen.

Oj, som jag skakade när jag klev ut ur solariet idag - sekunder iväg från att svimma. 28-29 grader och sol i Rom och jag hänger på solarium.. Lite ironiskt kan man tycka, men jag är lite smart förstår ni. Tidigare har jag åkt till stranden direkt och pressat i timmar för att påbörja min bränna vilket alltid har resulterat i att jag kommer hem - röd som en räka. Detta år ska det bli annorlunda, detta år är jag smartare än så. Jag förgrundar min bränna, ser ni. På så vis kommer jag inte att bli sådär räkaröd. At least I hope so. Jag bor typ granne med ett skönhetscenter som har ett jättetufft och effektivt solarium. Det är ett sånt 360 graderssolarium där man står upp, så man får sol precis överallt och inen vit punkt ovanför rumpan, som jag alltid har fått förr- Man får till och med smörja in sig med en massa krämer och grejer också. 10 effektiva minuter för 45 spänn. Tycker jag är asvärt. Jag vill dock inte påstå att jag inte har bränt mig i solariet, för det har jag gjort. Men then again, så behövde jag bara lägga av 10 minuter av min dyrbara tid för att påbörja min bränna istället för att lägga ner en timma bara för att ta sig till stranden. Win-win situation. Like totally.

Till Frida och Emma.

Self esteem.

Trust no one.

Jag kanske har berättat tidigare att min nattbuss hem från centrum inte går hela vägen hem till mig, utan att jag ibland (om jag inte orkar vänta på den andra bussen man kan ta) måste gå i 10-15 minuter för att komma hem. Folk tycker att jag är galen som gör det och att det är farligt, och att jag helt enkelt borde ta taxi som är mycket mer säkert.

But it's not. Ibland dyker det upp saker i det romanska livet som bara gör mig fly förbannad. Att inte kunna känna sig säker i en taxibil är en av dem. Man tror ju att taxi är det ultimata sättet att ta sig hem på.. Tryggt och säkert. Men det behöver det inte alls bara och jag har två exempel från gårdagen som kan styrka min poäng.

Igår var jag ute och klubbade och kände för att unna mig en skön taxiresa hem istället för att vänta på en buss och sen kanske behöva gå 10-15 minuter till. Jag hoppar in i en taxi på largo argentina och uppger min adress, samt en kortfattad vägbeskrivning. Taxichauffören börjar fråga en massa frågor om mig och ger mig komplimanger för mitt utseende.. Detta händer rätt ofta, så jag reagerade inte så starkt. Sen frågar han mitt namn och uppger hans eget och vill skaka hand på det för att säga att det är ett nöje att träffas. Han kysser min hand och det är här det börjar kännas lite awkward. Efter frågade han om jag kände något när vi höll hand.. Om det pirrade i min mage, som det pirrade i hans. Nej, sa jag, och klargjorde för honom att jag bara ville komma hem så fort som möjligt och att jag uppskattade om han gjorde sitt jobb. Han sträcker bak sin hand (jag sitter i baksätet) och säger att jag ska ta i hans hand, att han vill känna energin flöda mellan oss. Jag säger tack, men nej tack och att jag bara vill hem. I det här stadiet börjar han bli agressiv och jag plockar genast fram min pepparspray och intar försvarsposition. Nästan hemma, hoppas jag ut i ett rödljus kastar pengarna för resan i baksätet och springer hem.
Så här säkert är det alltså att åka taxi i Rom. Men jag hade tur.

Min kompis som också tog taxi hem efter klubben råkade ut för värre saker med en värre taxichaufför och blev utsatt för våldtäktsförsök. Hon var tvungen att kasta sig ut ur taxibilen i bara farten och som tur är landade hon på gräs och inte asfalt. Det kunde ha gått riktigt illa. Stackarn hamnade mitt i ingenstans och hade svårigheter astt få sig hem då ingen ville hjälpa henne. Så jävla tragiskt. Utsatt för våldtäktsförsök och ingen vill hjälpa en hem. Det gick bra till slut, men jag är säker på att hon känner samma avsky som jag, om inte mer, för att hädanefter åka hem i en taxi. Ska det verkligen vara såhär?

Män - del 3.

Det här måste vara den snabbaste uppdateringen ever, men ibland händer bara allting så himla fort. E har ringt nu i alla fall. Istället för att be om ursäkt för att han ringer lite sent. Let's face it.. att ringa på fredag eftermiddag räknas fan inte till att ringa före helgen. Han låtsas som ingenting och undrar vad jag sysslar med och vad jag ska göras ikväll och så. Jag spelar med och klämmer sedan in frågan; "Jag antar att du är på väg till Rom by now, eller?" Visst, säger han, och undrar om jag kan komma och möta upp honom på tågstationen om en halvtimma. Oh the irony.. när det är så obvious att han fortfarande är hemma då han ringer från sin hemtelefon. Fortfarande och fortfarande.. Det visar sig ganska snabbt att han inte har några som helst intentions att åka till Rom. Och han verkar inte bry sig alls om det och inte heller om jag går ut och knullar vilka random killar som helst. Ungefär så mycket tycker han om mig, visar det sig nu. Han fortsätter och skämtar och fattar inte att jag är seriös och att jag är jävligt besviken. Inte bara ringde han för sent utan han gör det även så jävla tydligt att vi inte ligger på samma nivå. Jag tycker om honom, jättemycket, och han tycker om mig... när det passar typ. Som när jag var hos honom för två veckor sedan. Då passade det minsann.. Men så fort jag börjar komma med lite krav - typ att han för en gångs skull kan komma och hälsa på mig nångång och inte bara jag hälsa på honom - blir det för jobbigt, helt enkelt.

Varför ska det alltid vara så jävla svårt? Folk får ju ihop det helatiden - de lyckas ju! Jag får bara nederlag, efter nederlag, efter nederlag.. "Om du är intresserad ska du inte visa att du är intresserad, för de är då killarna fattar att de kan behandla dig hur som helst". Alltså, om jag tycker om någon ska jag inte visa att jag tycker om den, för då riskerar jag att bli sårad. När är det okej att visa att man tycker om någon då? Aldrig? Vad är det då för poäng att träffa någon? Jag förstår mig inte på det här jävla spelet och jag kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Varför kan jag bara inte få träffa en bra kille som jag tycker om och som tycker om mig tillbaka och behandlar mig med lite respekt? Vad får jag? Ett fult jävla fjortissugmärke som är assvårt att täcka över. La vita è bella.. fucking jävla underbart.

Män - del 2.

Okej, jag förstår att ni är spända på att läsa om fortsättningen med min ibland-skitstövel-till-ex-pojkvän, och jag ska givetvis uppdatera er. Efter helgen som var fick jag till slut nog och skickade honom ett sms där jag frågade om det skett något missförstånd och varför han inte hörde av sig innan helgen för att meddela hur det skulle blir, som vi hade kommit överens om. Han ringde dagen därpå (!!) och var i alla fall så pass ärlig att han inte försökte komma på nån bra ursäkt till varför han inte hade hört av sig, utan sa helt enkelt att han glömde bort det och att han är en skitstövel - någon som jag redan vet. Jag berättade för honom att jag vet att han inte är världens mest pålitliga karl, men att det fan inte är okej att bete sig hur som helst. Han förstod where I was coming from, och sa att han skulle försöka bättra sig.

"Försöka bättra sig". Nu ska ni få höra om han försök till att bättra sig. Efter vi hade kommit över ursäktsstadiet i vårt telefonsamtal så började vi prata om mer vardagliga saker och det blev ett kul och lättsamt samtalt till slut. Vi pratade om planerna inför nästa helg, då vi också hade planerat att ses. Han skulle komma till Rom på fredagen (idag) och så skulle vi åka till Napoli tillsammans på lördagen för att gå på vår gemensamma kompis Afredo's födelsedagsfest. Det var planen. Och jag sa till honom "At this point, så förväntar jag mig ingenting av dig längre för att du går helt enkelt inte att lita på, men du kan ju försöka höra av dig innan helgen denna gången iaf. INNAN helgen, så att jag kan planera mitt liv lite också". Han skrattade och sa att han verkligen skulle försöka höra av sig innan helgen.

Ja, då har vi ju idag fredag då. Har han hört av sig? Självklart inte. Så, jag tror att jag kan anta att han inte kommer och att jag inte kommer att åka till Napoli imorgon. Man tycker ju att man ska skärpa sig lite nästa gång när man har gjort någon så besviken, men some people just don't give a shit. Jag är faktiskt oerhört frustrerad här och jag vet att den lättaste utvägen bara skulle bara att släppa honom helt och hållet och hitta mig en bra karl. Men det är som Frida sa; "E är din mr. Big". Which is sooo true; han är fan min mr. Big. Jag kan bara inte släppa honom. Tyvärr.

Men att inte kunna släppa honom, betyder inte på långa vägar att jag känner att jag på något sätt måste vara trogen honom. Hell, no. Jag har tyvärr ett sugmärke på min hals idag to prove it. Jag hatar sugmärken. Förstår inte varför nån skulle vilka ha ett? Man ser ju bara ut som att man har nån terminal disease eller något. Och M hatar att ge sugmärken. Så efter gårdagens strul satt vi båda i hans bil och var lite förbannade. Jag var arg för att jag hade fått ett sugmärke, och han var arg för att han hade råkat ge ett. "Förlåt Sanna.. Fan, jag har aldrig i hela mitt liv givit någon ett sugmärke - jag hatar dem!" Han bad om ursäkt i typ en kvart, men sen orkade inte jag lyssna mer utan sa att det är sånt som händer. Bullshit. Vad fan måste han suga på halsen för? Okej, om man pussas lite. Men för att det ska bli ett märke måste man fan suga lite. Men det konstiga är att jag brukar knna om folk börjar suga lite och därmed hinna stoppa det hela before any damage is done. Jag kanske bara har superkänslig hy, helt enkelt?

Sanna & Hanna exclusive.

Ibland behöver jag lite alone-time med min "syster" här i Rom. Alla tycker att vi ser ut som syskon och nu när jag ser foto på oss tillsammans så, ser jag faktiskt endel likheter. Hanna är så fiin; hon är som jag med enda skillnaden att hon kommer när hon har sex, hehehe HE HE HE. Kul för henne liksom.. NOT! Haha. Yeah, yeah.

Vi började kvällen på trinity där det inte fanns någon chef som jobbade, så jag visste att jag skulle få dricka rätt ekonomiskt. Efter 3 drinkar med 90% vodka i, på tom mage, var fyllan igång. M tvingade på mig en massa chips för att han tyckte att jag bara svepte hans superstarka drinkar och förmodligen skulle bli störtfull om jag inte fick i mig något. Så där satt jag på trinity som ett annat fyllo med min vapendragare brevid mig, pringles fullproppat i min mun och en drink som liknar en kuk framför mig.



Efter jag satt igång den som skulle komma att bli årets dunderfylla på trinity, gick jag och Hanna till Saby's för en annan drink och sen tog vi oss till slut till La Maison. Där shottade vi rum&pera med främlingar och snyltade vodka&lemons av Alfredo - as if we really needed that. Vi dansade hela natten lång, fick en engelsk bekantskap på tjejtoaletten och jag hamnade i en vild diskussion huruvida en kille ska raka sitt kön eller bara trimma det. Killar är så ignoranta ibland. De förväntar sig att tjejen ska vara helrakad, men de vägrar raka sig själva.. I bästa fallet kan de liksom trimma lite. Fair? I think not. Jag tror hursomhelst att jag vann den diskussionen. Let's hope so, anyways! Sen dumpa Hanna mig (no hard feelings) för hon var för full, och jag hookade med engelska bruden som ändå bodde åt mitt håll, så vi skulle dela taxi. Det var planen. Men vi hamnade på varsin moped hem! Två killkompisar ställde upp, så det var kul. Tråkigt bara att min killkompis hade fått lite fel signaler och var på väg att skjutsa hem mig till honom... I think not! Han skjutsade hem mig till slut, stackarn. Han trodde verkligen att han skulle get lucky... Life's tough. Nästa dag vaknade jag med åååårets baksmälla. Eller fuck that, jag tror jag fortfarande var full när jag vaknade... kl 14.00. Vilken kväll!

Män.

Jag blir så less. Varför måste jag alltid utsätta mig själv för situationer där jag troligtvis kommer att bli sårad på kuppen? Varför var jag tvungen att åka till Neapel när jag visste att det skulle medföra att jag skulle börja känna mer för E, som jag ofta gör när jag har umgåtts med honom...? Det var precis det som hände: mina känslor blomstrade upp igen och jag föll för honom... igen. Bara för att återigen låta honom såra mig! Efter min helg i Neapel så bestämde vi att han skulle komma till Rom helgen efter. Vi planerade det hela bra och han skulle höra av sig när det närmade sig fredag för att meddela mig vilken tid han skulle anlända osv. Tror ni att han kom till Rom i slutändan? Nej, så klart inte. Men vet ni vad det värsta är? Han hörde inte ens av sig - varken före, under eller efter helgen. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen.. Det känns som att detta är så jävla typiskt honom, eller rättare sagt, så jävla typiskt män. Mitt jobbstrul ligger inte bra till han heller efter gårdagens konstiga och taskiga beteende. Non ce la faccio piú!!

Persone sfigati.

Igår söp jag till det riktigt ordentligt på jobbet igen. Men det var annorlunda denna gången; jag söp inte för att blir "party-party", utan för att bli av med, eller iallafall sluta tänka på, smärtan i mitt revben. Jag har ont igen, riktigt ont. Att jobba en lördag på trinity är fan bara jobbigt. Då föredrar jag att jobba under veckan då det är mindre folk och man kan göra sig lite och prata mycket med folk (=mer dricks). Igår var det en jävla gubbjävel som gjorde mig så förbannad och gjorde så att tappade lite av mitt hopp på mänskligheten. Två gubbar, tyo 40-åringar som kommer rätt ofta med som aldrig konsumerar nåt, kom in och ville ha ett bord. Jag gav dem ett bord som var reserverat ifall det skulle komma att behövas till "viktigare" gäster (=de som konsumerar). Jag förklarade noga för dem att de kunde få sitta vid det reserverade bordet tills de andra gästerna dyker upp. De sa ok och satte sig. Precis som jag visst beställde en in en sprite och den andre en liten öl... och de satt de och sippade på i flera timmar - snåla jävlar. Tillslut fick jag nog och frågade om de inte skulle ha nåt mer, med arga ögat. Till slut beställde den ena en liten öl till och gav mig 5 euro. Ölen kostade bara 4, men han sa att det var okej så, så jag behöll sista euron som dricks. Lite senare kom det en grupp med tjejer som ville ha ett bord och jag hade inga problem med att ge dom ett, då jag hade ett "reserverat" bord och folk som inte konsumerar som satt vid det. Jag gick fram till dem och förklarade att gästerna som reserverat bordet hade kommit och att de var tvungna att flytta på sig. Surfittegubben med lilla ölen tar inte detta bra, trots att jag förklarade i början hur det skulle fungera med bordet, och han börjar kalla mig för tjuv som tog den sista euron av hans 5-eurolapp. Jag bad om ursäkt och förklarade att jag antog att det var dricks då han sa "det är okej så". Han skrek att det var fan inte det han menade och krävde att få tillbaka sin jävla ynka euro. Fittgubbe! Han behöver aldrig mer komma tillbaka. Orka gå till en bar om du inte ens ska konsumera nåt. Orka stta och sippa på en liten jävla öl i flera timmar. Orka occupera ett utav få bord. Och sist men inte minst, orka tjaffsa om en jävla euro!!! Argh.

Att hosta sönder sitt revben.

Jag tror att jag har hostat av ett revben eller två. Eller åtminstone hostat till mig en spricka i alla fall! I'm in pain. Min storasyster har lyckats hosta av två revben en gång, så det finns ju inget som säger att jag inte skulle kunna lyckas göra det också. Jag kan varken ligga eller stå utan att det gör ont. Och att hosta ska vi inte ens prata om.

Jag har googlat lite;
"En skada på ett revben, en spricka eller ett revbensbrott, tar mellan en och två månader att läka. Smärtorna kan alltså sitta i så länge, men blir givetvis bättre och bättre ju längre tid det har gått. Det brukar göra som mest ont efter en till två veckor.

Det händer ibland att det blir en spricka i ett revben om man hostar mycket kraftigt. Vanligare är nog att det blir påfrestningar på muskelfästena på revbenen, små bristningar eller blödningar i musklerna eller fästena. Dessa skador läker fortare än om det är skelettskador. Det gör ont när man rör de skadade delarna, vid vissa rörelser i bålen och när man tar djupa andetag eller hostar. Det är ingenting farligt, men kan vara besvärligt på grund av smärtan. Det går alltid över så småningom."

"Andningsmusklerna mellan revbenen kan skadas av slag eller svår hosta och ge lokal smärta i trakten av ett revben. Ibland talar man om "hostat sönder ett revben" men vanligen är det denna skada i stället. Inflammation i revbensbrosket ger lokal smärta som förstärks av djup inandning, ofta är man mycket öm över en punkt. Muskelsträckning i bukmuskulaturen på framsidan, rectus abdominis kan uppstå ffa vid idrottsutövning."

Jag säger det igen; I'm in pain.

En helg i Napoli.

Efter att ha skämt ut mig deluxe för mina fitt-flatmates, som jag numera börjat kalla dem, hoppade jag på första bästa tåget iväg från stan. Det råkade leda just till Napolis centralstation. Där träffade jag E som jag hade en underbar lördag med - och gud vet att det var välbehövt! Lite senare på lördagskvällen stack vi på krogen, jag och grabbarna, där de fick beskåda mina dance skills! På söndagen var det fotbollsmatch på tv:n mellan Napoli och ett motståndarlag.. SÅ intresserad var jag av att titta på den matchen, så att jag liksom inte ens uppmärksammar vilka de spelade mot. Killarna kom till E's residence och ugglade fotboll i 90 minuter. Jag pillade på hunden (läs; blev ständigt attackerad av schäfer-"valpen").

Det känns väldigt bra med E, måste jag erkänna. Som mamma sa; "Jag tror att du mår bra av att vara med honom. Med honom behöver du inte göra dig till - bara vara Sanna". Och det är så sant. Han känner mig nästan bättre än vad jag känner mig själv och det är en så otroligt skön och avslappnad stämning. Vi får helt enkelt se hur detta utvecklar sig. Time will tell.

1 Maj i San Giovanni.

Ja, då var det första maj och åter igen festligheter! Jag och Maya mötte upp med Sara, Anna, Elvira och Bobban för återigen lite myspicknick ute på parkerna i San Giovanni. Kring 800 000 pers joinade oss för att bland annat skåda Italiens svar på Ulf Lundell; Vasco Rossi. Inte riktigt min typ av rockgubbe, men det var en härlig stämning över lag! Vi gick aldrig in i folkmassan då vi befarade en förtidigdöd och vi skulle ge det ett försök, så vi stannade en bit bort på gräset, där folk satt och spelade trummor, rökte gräs och drack vin. Festival, var ordet. Kvällen fick ett litet tråkigt slut då Mayas väska blev stulen.. Men det är sånt som händer här. Jag slutar aldrig att förvånas hur skickliga ficktjuvar/väskryckare det finns här. Om my.
Här får ni lite Vasco;

Uppdatering: Valborg

Ja, vad hände då på valborgsmässoafton? Jag, Hanna, Maya, Mia, Anna och Charlotte hade en liten hobo-picknick utanför en kyrka vid Pantheon. Det var svinkallt ute, men vinet gjorde oss aningen varmare. Näf vi hade suttit där ett tag och druckit lite tetravin så kände vi att det var dags att röra på oss. Vi delade dock upp oss i två grupper; Challe, Hanna och Anna drog till Campo, medan jag, Maya och Mia drog till Salotto42 där jag träffade Isabell och Viktor, som jobbar där. Efter en dyr gin&tonic (10 fucking euro!) drog vi oss vidare till Trinity College där det var lite festligtheter då det var Alessios, en av bartenderna, sista kväll på jobbet. Det firades med att nästran hela personalen var där och drack billiga drinkar.. Jämför en drink på Salotto för 10 euro med 3 drinkar och fyra shottar för 10 euro på Trinity. Skillnad, jao! Lagomt berusade drog hela trinitygänget, jag och maya till On the Rox (även kallat "on the cocks" i vissa kretsar) där vi forstatte drickandet. Sen fick vi skjuts hem vid 6.30 på morgonen (maya crashade hos mig) och kvällen hade en minst sagt konstigt, lustigt och rätt pinsamt slut. Så hemlighetsfull är jag!

Valborg 2009.

Skriftliga uppdateringen kommer lite senare, men nu drar jag till Napoli. Tjing!