Let's go wild on Lesbos!

Svettis och Chiara (min gamla flatmate, som bara var lite störande) kom förbi mitt jobb i torsdags och blev så klart aspackade. Mina snygga kompisar har en tendens att få dricka mycket gratis på mitt jobb, vilket inte alltid slutar så bra.

Jag har även tidigare förstått att Chiara, strax efter ett par glas vin, får för sig att hon är en porrstjärna och att hon gärna vill demonstrera what she does for a living for folk. Detta medför att hon åmar sig och tenderar till att vilja pussa och ta på kvinnor då, som bekant, detta är sågot som säljer bra inom porrindustrin. Så där stod Svettis och Chiara, åmandes och pussades, och obviously the centre of attention på mitt jobb.

Jag har som aldrig förstått mig på det där med att spela lesbisk på dansgolvet för att få ragg. Jag har absolut inget emot homosexuella, men varför måste folk agera något som de egentligen inte är? För jag skulle tro att 95% av de som "lesbar" sig on da dancefloor är mer straight än en linjal, alltså. Varför gör man det, liksom? För att få ragg? Hitta sin drömkarl? Be the centre of attention?

Jag kan hålla med om att man får resulat om det är många blickar man vill ha på sig. Män gillar att titta på två kvinnor som hånglar och mer därtill, men let's face it: hur många killar vill vara tillsammans med en lesbisk? That would kinda be a waste of time, don't you think? Äh, jag kanske är lite bitterfittig men jag tycker inte om straighta personer som låtsas vara gay. Det är inte coolt och alla vet att det är en act of desperation.

Tack för mig! /Bitterfittan

Secret's out.

Många verkade vara nyfikna på vad det var som gjorde att jag skämdes så oerhört mycket här om dagen, och jag är väl inte den som undanhåller viktig information. Jag tänker tyvärr inte vara så jättedetaljerad i min beskrivning av situationen då personerna i fråga ibland översätter och läser min blogg.

Hur som helst hamnade jag i en oerhörd awkward situation då jag sagt något i förtroende till en kompis, och denne - i fyllan - glömmer bort allt var ordet "hemlighet" innefattar, och skapar en stor scen då hon i stort sett avslöjar denne hemlighet inför många, däribland den sista personen på denna jord jag skulle vilja få reda på det. Denne person tog väldigt illa upp, trots att denne försökte dölja det väl och basically things will never be the same again.

I guess I should've seen it coming, när man är en sån babbelkäft som jag. Vissa saker ska man nog bara berätta för personer man litar på och som man vet kan behärska sig i fyllan. Nu har jag iaf en vän som hamnat på the "black list"... Hoppas det inte blir så många fler.

Catfight.

Då har man bråkat med Svettis igen. Jag kan ändå känna att det är nyttigt att bråka ibland och liksom känna så pass mycket trygghet i en vänskap att man faktiskt klarar av det. Jag och S är väldigt bra vänner, men samtidgt går vi varandra på nerverna ofta. Hon tycke att jag är lättretlig och stör mig på det mesta, medans jag anser att hon är respektlös i många situationer. Så egentligen är vi väl kanske inte det mest passande vänskapsparet.

Idag fick jag ett litet utbrott på henne då hon hade tvättat IGEN (andra gången idag), och totalignorerat att ta hand om tvätten. Det är ungefär så det har fungerat sen vi flyttade in.. Hon slänger i en massa tvätt i tvättmaskinen flera, flera gånger i veckan, men hon bryr sig aldrig om att ta hand om tvätten och hänga upp den och grejer. Hon antar att jag ska göra det, med andra ord. Imorse tvättade hon, och det slutade som vanligt med att jag hängde upp hennes tvätt. Sen när hon kom hem slängde hon in ett nytt lass i tvättmaskinen och nu ikväll, då jag märkte att hon fortfarande inte hängt upp tvätten, fastän hon varit hemma och sett på en massa filmer, blev jag lite irriterad och sa att hon faktiskt fick hänga upp tvätten hon har tvättat. Hon sa att hon skulle göra det i natt då hon kom hem, för att hon nu var stressad för hon skulle iväg nånstans. Jag stod på mig och sa att hon var tvungen att göra det på en gång. Ungefär då brakade helvetet lös.

Hon tyckte att jag var en hemsk människa som inte kunde ställa upp för en kompis som var stressad för att hon var försenad till ett möte med kompisar, vilket hon inte behövde vara om hon bara hade valt att se en film mindre liksom. (Denna tjej är ALLTID försenad, for no reason). Jag ville berätta hur jag såg på det hela; att jag tyckte att hon åtminstone kunde be mig snällt att hänga upp tvätten då hon bevisligen inte har någon intention att göra det själv, istället för att bara anta att jag ska göra det varenda gång. Hon ville inte höra vad jag sa, utan himlade bara med ögonen och sa att jag alltid har rätt. Jag hatar folk som inte kan ta en sansad diskussion när man är oense om någon, som inte lyssnar, och som kommer med omogna comebacks som "Jaja, du har rätt såklart" eller "Jag är dum i huvudet, jag gör alltid fel". Det är bland det värsta jag vet..! Ska man klara av att bo med varandra, så måste man kunna ta kritik och kunna kritisera saker som man stör sig på.

Hon stormade ut och skickade mig sedan ett sms där hon skrev att hon inte längre klarade av att vara min vän, för att vi är för olika och att hon genast skulle börja leta nytt boende. Men jag vill inte att hon ska flytta.. Jag trivs med henne fastän hon ofta går mig på nerverna..! Och, to be honest, så tycker jag om faktumet att vi KLARAR AV att bråka och be varandra att dra åt helvete.. Lite syskonkärlek där, liksom. Jag svarade på hennes sms och skrev att hon inte skulle ta det så himla seriöst och att detta bara var ett utav en massa bråk vi haft och som vi även rett ut. Vi får väl se om hon någonsin kommer tillbaka.

Just gimme a call.

Btw, I just landed a new job. I och med att jag denna termin tagit studieuppehåll och inte längre får pengar från csn, så räcker det inte med 3 kvällar i veckan på trinity. Let's face it; Rome's expensive. Jag beslöt mig för att skaffa mig ett till jobb som kunde lägga lite vikt på plånboken, och rätt som det var så satt jag på en jobbintervju. Självfallet så lyckades jag charma den personalansvarige på företaget och redan på torsdag blir det inskolning! Det är ett företag som gör marknadsundersökningar och basically så kommer jag sitta på ett kontor och ringa till folk i Svea Rike och fråga om de är nöjda med diverse produkter och tjänster.

Who knows? One of these days you might be one of those lucky people hearing my sexy voice on the other side of the line. Mjau!

Darin.

Ah, jag glömde ju förresten att berätta att jag såg DARIN häromkvällen.. Eller ja, jag tror det i alla fall! Jag var ute och drack lite drinkar och så säger jag lite på skämt till mina polers; "Åh, kolla Darin!". Men när han sedan närmar sig blir jag så där fnittrig och nervös, som man bara blir när man inser att man verkligen står typ skitnära en jättekänd person. Jag trodde på allvar att det var han..! Det var så jävla likt! Och mina polers blev också övertygade om att det var Da-to da-rin vi såg... Så än idag kan jag inte riktigt få ur huvudet att jag KANSKE har sett Darin Zanyar, även om jag vet att det mest är önsketänkande och inget annat. A girl can dream, can't she?

Rägern.

Min syster tipsade mig om en raggningsskola hennes kompis skrivit. Tyckte den var väldigt pedagogisk och välskriven och den fick mig att fundera på hur jag själv raggar.

Jag lyckas lätt hamna i det där "kompisfacket" Tanja pratar om när det kommer till det motsatta könet. Jag är den där personen som inte skäms för att prata om något och delar gärna med min av sexuella misslyckande-historier och pratar massa kuk och fitta. Jag upplevt bevisligen som en kul prick som man därför kan prata med om allt möjligt. Jag skulle kunna tro att det är just därför jag hamnar i det där jäkla facket. Jag är liksom för rolig och för vulgär för att bli attraherad av på det sättet, och samtidigt blir jag dessutom ett typ av bollplank för killarnas förhållande/raggningsprolem. I och med att jag kan prata om allt, så passar många karlar gärna på att fråga en massa om hur tjejer fungerar, vad de vill ha, hur de ska lyckas scorea med någon, osv. De liksom desexualiserar mig och jag blir "en i gänget" istället för "en i sängen". (försökte få till ett rim där, men det gick inge vidare trots att gäng och säng totally rimmar till 100%!)

Har alltid haft det problemet med killar... I slutändan har de alltid velat ha någon av mina vänner, medan de vill bli vän med mig för att jag är så "himla skön". Varför kan inte egenskapen "himla skön" vara något attraktivt hos en kvinna? Har uppfattningen att just precis den egenskapen är något kvinnor finner attraktivt hos män, men att det i motsatta roller inte riktigt har samma funktion. En himla skön tjej vill man liksom vara polare med istället.

Jag vet inte hur jag ska bete mig för att lyckas snärja en karl. Tanja tipsar om att man inte behöver ändra på sig själv, men tänka på vad man utstrålar för något. Vem vet? Jag kanske utstrålar "Please be my buddy" med mina grova fitt- och snoppskämt...? Nånting är det ju för jag är fan inte too fat to fuck och min intelligens matchar knappast min hårfärg. I'd totally do myself (which I kinda already am doing), to be honest!

Fast jag kanske är sådär inkapabel, klantig och störd när det kommer till raggning.. vilket förmodligen är något jag tagit efter min syster, when I come to think about it. Idag, t.ex, gick jag på stan med Maya och får ögonkontakt med en karl som på något sätt ser bekant ut. Jag upptäcker snart att det är Francie, han den töntsöta jag flirtat med på mitt jobb, och min första reaktion är liksom att dra till med en drottning Silvia-vinkning, även fast han var två meter ifrån mig, för att sedan bara fortsätta att gå förbi utan att säga något. Och nej, det där tolkas inte som att vara svårflirtad eller liknande, utan snarare uppfattades jag som något weirdo. Vem fan vinkar i Italien, liksom? Antingen slänger man ut sina armar wide open och utbrister "ohi, ciao!", eller så går man fram och kindpussar personen. Man vinkar inte. I can't help thinking i'm doomed to be single forevah.

Vett & Etikett.

När jag flyttade från the bitches i min förra lägenhet, så trodde jag att jag skulle slippa alla problem med stöld av mina personliga grejer, osv. Ack, så fel jag hade.

Minns ni när jag berättade om Vanessa som hade ätit upp hela min svenska ost som jag köpt på ikea? En dag fanns den inte längre kvar i kylskåpet, och självklart fick jag aldrig något erkännande.. sjukt störiande! Hur som helst, här om dagen så skulle jag göra lite frulle, så jag öppnar kylskåpet och ser till min förskräckelse att halva min WB-ost (Västerbottensost gjort i Burtäsk, fo' shizzle) är borta.. Det är liksom bara en liten stump kvar... och på osten är det någon orange smet. Smidigt att lämna spår efter sig sådär obemärkt också..! Ajvar är nämligen det enda Svettis äger i vårt kylskåp, och ajvar var precis det som fanns på min kära ost!

Idag när vi båda vaknade var det första Svettis gjorde att fråga om hon fick låna ett av mina par skor till en fest. "Hell no!", sade jag och förklarade för henne att jag var jävligt pissed för att hon ätit min personligimporterade Burträsksost. Hon hade inget minne av detta såklart, då den uppenbarligen ingick i hennes fyllemeny. Hon bad om ursäkt och lovade att aldrig mer göra om det (detta har kommit att bli en av Svettis standardfraser, lustigt nog). Sen att hon ätit mina riskakor, druckit min bacardi breezer, tagit all min citronjuice, snott en flaska vin, använt upp mina servetter och mina trosskydd och bindor.. det går ju bara att addera till listan på saker "hon aldrig mera ska göra igen". Sen tjuvprovar hon allt jag har i min garderob när jag inte är hemma också.. så när hon ska på nån fest, så vet hon precis vad hon ska fråga om hon får låna..!

Kanske är jag överkänslig.. men vissa grejer gör man bara inte. Även om man är bra vänner, så frågar man först! Det hör till vett och etikett. Samma gäller att ständigt prata i telefon när man t.ex fikar med EN kompis eller att dra hem med ett ragg när man är ute med EN kompis. Jag trodde det var saker alla visste att man bara inte gör? Jag menar.. Sitter jag och fikar med någon och någon ringer mig, så svarar jag såklart, men jag ser ju till att avsluta samtalet så fort som möjligt för att inte vara otrevlig mot min fikakompis. Går jag ut med en kompis och jag får ragg (inte för att det händer så ofta, men), ser jag först och främst till att hon också får ragg eller hittar någon att vara med, innan jag drar någonstans med denne. Det kallas vett och etikett, folks. Min stackars lilla WB-ost....

Working girl.

Three's a charm.

Jag är glad. På väldigt länge mår jag faktiskt bra och detta har sannerligen med de tre goda nyheterna jag fått inom loppet av bara ett par dagar.

Den första nyheten var ju att jag klarade litteraturtentan och därmed fick ett avslut på en termins psykiskt lidande. Överdrift, kanske ni tycker. Men denna lärare, som höll i litteraturkursen, fick mig att börja tvivla på mig själv. Jag kan erkänna att jag ofta är missnöjd med mitt yttre och kanske inte är den mest självsäkraste människa när det kommer till det fysiska, men mitt inre.. det är en del av mig som jag alltid har varit stolt över. Jag vet vem jag är, är trogen mig själv och jag känner till mina starka sidor. Språk har alltid varit en av mina styrkor.. Jag är bra på språk, har lätt för det och tycker framförallt att det är kul. Att för första gången får höra, av en total främling, att jag inte är duktig och definitivt inte ens nära så bra som jag själv tror.. och som sedan råder mig till att inte fortsätta mina studier.. Det tar hårt. När man ena stunden är så himla självsäker, och den andra känner sig sämst i hela världen och börjar ifrågasätta vad fan man håller på med och om allt det man en gång trodde på, enbart var a waste of time. Ja, jag kom till den punkt då jag ställde sådana frågor. Men trots allt detta, så klarade jag tentan, fick godkänt i kursen och kommer aldrig mera behöva samtala med denna tragiska individ som trycker ner folk förmodligen för att hon inte får utlopp för sin överflödiga energi och aggression i orgasmer som vanligt folk (myself excluded) får.

Den andra goda nyheten var, håll i er nu, att jag är klamydiafri! Ja, det kanske inte kom som en större chock då jag faktiskt hade tagit en penicillinkur efter jag fick provresultatet. Bara att ta detta satans prov på en privat klinik här i Rom kostade mig 2000 spänn. Sedan sa min gynekolog att jag efter penicillinkuren skulle boka en ny tid för att kolla att kladdisen verkligen var borta. Men där sa faktiskt min plånbok nej. En penicillinkurs SKA ju liksom fixa skiten, så att betala en massa bara just in case att någon liten basillusk lever kvar i ett av mina fittveck just ain't worth it. Istället väntade jag tills jag kom hem till Svea rike där man kan göra en sådan rutinkoll helt gratis. Jag erkänner; en viss oro fanns ju såklart där, hypokondriker som man är, men liksom. Det är typ konstaterat att allt jävligt som kan hända ens hälsa, till 90% händer Ms Sanna Jonsson. Better be on the safe side och vara stammis hos både gynekolog och läkare.

Tredje nyheten, och kanske den allra bästa, var att jag inte har livmoderhalscancer. I somras gjorde jag mitt allra första cellprov, och det kändes väl mer som en grej "man bara gör" och så var det inget mer med det, liksom. Månaderna gick, jag hörde inget ifrån sjukhuset, och glömde faktiskt bort att jag hade gjort testet. Men så kom det till slut ett brev där det stod att cellprovet hade visat cellförändringar och onormala värden och att de ville att jag skulle komma in och göra ytterligare tester. Ungefär i detta ögonlick dog jag lite. Jag har kanske ofta sagt, lite på skämt, att jag säkert har cancer överallt i kroppen, men jag trodde nog inte att jag någonsin skulle komma sådär nära cancer ändå. Min mormor hade livmoderhalscancer och vi har andra typ av cancerfall i familjen också, så på något sätt var denna nyhet ändå något så självklart. Det är klart att jag skulle ha cancer! Om NÅGON i min generation i familjen Jonsson/Lundmark skulle råka ut för cancer, så är det väl självklart att det skulle vara jag. Fastän det kändes som något självklart och som något jag borde ha väntat mig, så blev jag riktigt ledsen. Jag grät i timmar och sa för mig själv att jag inte var redo att dö.. inte än. Jag ringde mamma, ringde pappa, i hopp om tröstande ord och att bara få höra den där gyllene meningen "det löser sig, det är ingenting att oroa sig för". Jag har dock oroat mig. Som fan. Kanske förstår ni lättnaden jag kände när jag fick mitt andra provsvar.

Nä, life's good. Nu ska jag riktigt njuta utav det..!

Don't stop me, 'cuz I'm having a good time!

Det är bara att konstatera att detoxande inte är för mig. Jag har ändå varit rätt duktig i början, men det är fan inte kul att följa "detox-reglerna" när man har en kropp som ofta visar sitt missnöje i form av allergiska reaktioner. I teorin ska man ju leva på typ frukt och grönt. Jag är överkänslig mot jävligt mycket frukt och grönt! Sen ska man tydligen helst undvika ko-mjölk och dricka soya- eller mandelmjölk istället. Jag, som äntligen har funnit havregryn i en affär, hade tänkt kicka off mina nyttiga dagar med lite havregrynsgröt - tillagad med soyamjölk. Det är ju självklart att jag får världens allergireaktion mot soyamjölken då! Nä, jag tror Gud vill att jag ska vara tjock. Tjock och glad (?).

Sen har jag ju klarat litteraturkursen, som sagt, och det känns som 100 kilo sten har lyfts från mina axlar. Jag kan äntligen börja njuta av livet, men med detoxen kan jag inte göra det, då den inte tillåter mig att äta gott eller festa till det lite med bubbeldricka! Screw that. Jag kör aningens nyttigare än vanliga fall, och det får räcka tycker jag! Sen är tanken att jag ska till ett stort köpcenter (och ikea!) imorgon och köpa mig ett par gympadojor så att man kan börja ta sig lite dagliga promenixar! Snart kommer Katrin till Rom igen och vi kommer ju att bli grannar, och därmed får jag ju en promenixkompis också!

Här har vi en bild från helgen då jag struntade i detoxandet och njöt av livet! Lägg märke till mitt nya smink- smokey eyes! Rawr!

Yes, we can!

Ja, jag kanske borde göra det officiellt i bloggen också...
JAG KLARADE TENTAN!! JAG FÅR GODKÄNT I FITT-LITTERATUR-KURSEN!!!! WOOOHOOOOO!!!

Me & My Love.

È tornata Svettis!!!

Hon är tillbaka, min lilla Svettis! Hon är lite som min familj här nere.. Hon är ju den jag vaknar upp med varje morgon, så är vi inte som syskon är vi ju nästan lite som lovers, alltså! Vi har inte setts på en månad nu och det var ett kärt återseende! Nu när jag inte pluggar längre ska jag verkligen ta mig tid att umgås med henne igen.. så som vi gjorde den där sommaren 2007.

DETOXNYTT: Jag har syndat igen.. (går inte så bra det här!) Fredag på jobbet och alla är partysugna, samtliga i personalen dricker.. och klienterna vill bjuda mig på en massa shots. Prova ni att stå emot det grupptrycket, 'cuz it ain't easy!! Så nu har jag tänkt så här va.. I och med att jag syndade igår, så kan jag lika gärna synda idag också.. helgen är ju ändå förstörd liksom! Nä, men jag behöver faktiskt fira faktumet att jag inte behöver plugga mer denna termin och kan mentalt slappna av till 100%. (fysiskt sätt har jag nog alltid varit lite väl duktig på att slappna av! ... och ni som på en gång får bilder i huvudet om något slapp undulat, får tänka igen. Med mitt så-icke-existerande-sexliv så har väl undulatstackarn torkat ihop by now!)

DEJTINGNYTT: Mja, inget nytt på den fronten. Har jobbat och pluggat, så det har inte hunnits med nåt dejtande..! Igår hånglade jag dock lite med "den gamla vanlige".. Det är väl ungefär toppen av excitement i mitt liv just nu. Men som sagt, ikväll blir det att synda.. och vad var det nu Kishti Tomita sa om Darin i Idol 2004?
- "When you're good, you're good.. but when you're bad you're even better!"


.. Ska gå och kika på fascister som ska demonstrera ikväll också. Farligt, men spännande! Vill ha lite ansikten på dessa idioter.

Now I get to live again.

Nu är det verkligen över!! Skrev den förbannade tentan idag.. Det gick inte vidare bra, tyvärr. De påstår det inte kan då dåligt på en tenta om man pluggar riktigt ordentligt. Well, igår satt jag (no kiddin) i 12 timmar och antecknade och skrev och skrev. Jag kommer oftast ihåg bättre om jag skriver ner saker.. Så jag satt och skrev ner saker i TOLV timmar...! Imorse när jag vaknade hade jag så himla ont i handen, och precis på dem punkterna pennan vilar, så jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Jag fick tre timmar på mig att skriva tentan, vilket jag trodde skulle räcka gott och väl. Jag blir instängd i ett rum själv, där jag får sitta och skriva. Rummet har ingen klocka, så jag har noll tidsuppfattning och vet inte hur jag ska planera skrivandet. Men jag sätter igång och skriver så gott jag kan med min onda och halvt invalida hand.

Sedan kommer tanten plötsligt in och säger att tiden är ute... men jag hade inte hunnit klaaart! Frågorna var jättemånga, jätteomfattande och jättekluriga. Dvs, precis vad jag hade förväntat mig av denna fittan! (ursäkta ordvalet, men det passar bara så himla bra!) Hursomhelst så kaaaanske jag får godkänt om jag nu får bra points på det jag väl HANN skriva.. Inte troligt, men ni kan väl alla hålla era fingrar och tår? Hur som helst, hur det än gick, så är jag glad att det är över. Om jag nu får underkänt, så får jag väl igen de poängen senare i livet då jag förhoppningsvis har ork och lust. Framtills nu har jag inte ens kännt livslust, to be honest. Men nu blir det ändring - 'cuz I'm free.. to to what i want to do! (åh! Minns ni den typ "absolute music 14-dängan på 90-talet? vem fan var det som sjöng?)

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Detoxnytt: Jag har SYNDAT! Firade att tentan var över med en fet jävla brownie idag... Aja-baja på mig!

Kändis-skryt på facebook...

På följande statusmeddelande blev det en jäkla massa skrytande!

Julia Eliason har serverat 2 kändisar idag, *tihi*

Den rätte för Sanna.

Igår var det exets födelsedag och det är första gången på 5 år som jag inte ringer och grattar honom.. Känns lite småkonstigt. Jag slängde iväg ett ganska opersonligt sms, dock. Bara för att jag liksom kände att jag inte INTE kunde gratta honom alls på hans födelsedag. Det var ju stora tjugofemman dessutom.

Jag fick inget svar och jag förväntade mig inget heller. Jag vet inte riktigt.. Känns som att det börjar kännas ganska naturligt att inte höras numera. Har egentligen inte tänkt mycket på honom alls på ett par månader, fast på sistone har jag börjat göra det. Anledningen är att det har börjat en ny kille på mitt jobb som påminner om honom jävligt mycket. Lite till utseendet, men mycket till personligheten och intressen. Sättet han rör sig på är fan detsamma t.o.m! Han är dock kortare och yngre.. och klargjorde för mig igår, i en diskussion angående skillnader mellan olika nationaliteter, att han inte alls gillar den typiskt svenska looken på tjejer; dvs, längd, blå ögon och blont hår.
I guess things wouldn't work out between us then!

Detta år kommer det att ske lite förändringar i mitt aningens tråkiga liv. Sanna ska börja dejta, tro't eller ej! Efter denna helvetestenta på torsdag ska jag skaffa mig ett liv och träffa killar och grejs. F var på mitt jobb i lördags.. Han är söt! Töntsöt! OCH så lade jag märke till att han hade converseskor istället för fula italianodojor! Guldstjärna i kanten. Han blir nog mitt fösta dejtoffer... Kanske ska börja med ett dokusåpebloggande om min dejtning? Min personliga tips till läsarna om vad man ska undvika att göra på dejter, kanske..? Oerfaren dejtare som jag är, så lär ju jag gå igenom det mesta..! Nå, vad säger ni folks?

Sanna presenterar...

Sleeping beauty.

Jag är så fruktansvärt bra på att sova vilket drabbar mina studier inför den kommande satans tentan på torsdag. Jag ställde klockan på 8:00 idag.. Snoozade en gång i halvtimman tills klockan blev 13:30. So much för att plugga hela dagen! Sen har jag ju en massa arbete att ta igen för att jag tog två veckor ledigt över julen, så det är bara att konstatera att även denna tenta kommer att gå åt helvete.

Åh, apropå skit som ska ut;

Sanna è sana.

Jag har ju då börjat med min detox-kur! Nu jävlar ska kroppen bli ren och fin även på insidan! Men det är lättare sagt än gjort, kan jag berätta för er. Jag har en örtkur jag ska ta under de här tre veckorna detox-kuren varar, som är ger mig de nödvändiga vitaminer som behövs och som även fungerar som vätskeutdrivande. Skiten ska ju ut liksom! Sen ska jag dricka skitmycket vatten, vilket också är en utmaning för en som aldrig riktigt har haft vanan att dricka vatten.

Jag har detoxat i ett par dagar nu, och det är förbannat svårt att komma på saker man kan äta.. Jag har googlat lite för att förstå vad man riktigt FÅR äta, då de flesta sidor uppger saker man INTE får äta, vilket är typ allt. Egentligen ska man typ bara äta vissa frukter och bär under första veckan, sen får man typ lägga till ägg, böner, linser och annat hästfoder. Sista veckan för man unna sig vitt kött!

Jag tyckte detta verkade allt för komplicerat då jag inte skulle få någon energi alls och därmed inte klara av att jobba 8 timmar utan mat. Så jag kör min egen variant lite... Jag undviker rött kött, processerad mat, kaffe, alkohol, socker och försöker med andra ord typ livnära mig på kyckling, ägg, grönsaker, banan och vatten. Inte det roligaste, men det blir ju lite fusk då jag käkat pasta på jobbet.. Man har inte så mycket att välja på.. Är dagens rätt pasta, vilket det ofta är, så blir det det man får äta! Men det är väl inte hela världen, tror jag. Jag hittade en sida som ändå gav ganska okej "detox-regler", så jag kör lite efter den också..

Ikväll blir det film-mys-kväll med Hanna! Det är knepigt med myskväll när man detoxar, för det hör ju liksom till att man ska snacksa och fetta sig. Jag tycker ändå att jag hittade ett healthy way to snacksa; ekologiska "elefant"-nötter utan tillsatser, Frusna, (som givetvis ska upptinas) och osockrade bär, ananas och popcorn som man poppar på spisen! Jag trodde inte man fick äta popcorn, men det får man tydligen så länge det inte är micropop! Yey! Jag ser ljuset...

Fränds.

.... Vi ses i England, babes!

Kladdis-Sanna.

Jag har tänkt på en sak. Nu när jag har blivit Sveriges ansikte utåt för klamydia, så kan jag ju lika gärna fortsätta att tala öppet om det. Jag tror att många har fått uppfattningen om att min undulat aldrig riktigt är helt frisk och att jag ständigt scratchar mig i grenen, men så är inte fallet. Jag har råkat ut för eländet två ggr, och i och med att jag inte direkt ligger runt, så är det kanske ingen slump att det båda gångerna var samma två personer som låg bakom "the transfer".

Jag kan inte vara riktigt 100% säker på vem av dem som har lite "rost på skruven", så båda gångerna vågade jag inte riskera att säga åt fel person att denne var den skyldige och att denne borde gå och testa sig, så jag sa till dem båda två.

Egentligen hade jag inte behövt det. Min gynnis här i Rom frågade mig: "Har du sagt åt din pojkvän att han också borde testa sig?". När jag sedan svarade att vi inte längre var ihop (man vill ju inte verka sån lösaktig person som har sex utan förhållande heller...!), så skrattar hon och säger: "Ja, men då behöver du ju inte bry dig om det.. synd bara för hans nuvarande eller blivande flickvän, hö-hö." Med andra ord verkar inte en smittskyddslag inte existera i detta land.

Men snäll som jag är så vill jag ju inte att de ska gå och bli sterila heller, fastän det var någon av dem som gav mig skiten in the first place...! Men en av dem är ju oskyldig.. och då kanske jag rentutav har smittat denne! Och jag vill inte blir fingerpekad och skuldbelagd för att någon av dem i framtiden inte kan skaffa kids. Så jag berättar för båda två, båda gångerna, hur situationen ligger till. Reaktionerna är ju också intressanta, alltså. Båda två säger att de inte har kladdis och att de inte förstår vad jag snackar om... Som att jag skulle ha fått det från luften liksom. De tar det som en anklagelse, fastän jag bara lägger fram fakta och försöker vara snäll. Kan de inte bara ta in informationen och gå och få professionell snoppkollshjälp?

Ska sanningen fram så är jag rätt säker på att ingen av dem har kollat snorren än. bara för att snoppen inte är grön, så betyder det inte att den är frisk. Well, well. Jag gav dem infon; jag antar att det är upp till dem vad de vill göra med dem. Att det ska va så förbannat svårt.

Friends will be friends?

Sådärja! Nu har man kommit tillbaka till verkligheten igen efter en skön semester hemma i Burträsk. Det var skönt att vara hemma.. Jag fick snön jag önskat och mer därtill! Jag fick umgås med min fina familj och de finaste vännerna och bara ta det lugnt och sakta(?) med säkert gå upp i vikt pga den goda maten.

Två veckor är inte lång tid egentligen.. Det är så mycket man vill hinna med när man är hemma - så många man vill hinna med att träffa! Men tiden fanns bara inte denna gång att träffa alla tyvärr. Som skilsmässobarn har man ju TVÅ familjer man ska spendera tid med, dessutom. Men jag hann ändå träffa och umgås med en hel del tycker jag.. Och ni jag inte hade tid med - I'm sorry. Inte min mening att dissa, men när jag väl kommer hem kommer familjen i första hand.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är lustigt ändå det här med att träffa gamla kompisar när man återvänder hem och så... Helt plötsligt hör folk av sig som man inte har hört ett knyst av på flera år kanske och förväntar sig att man på något sätt ska "offra" en av sina få dagar hemma på dem..! Jag tror att jag har ärvt det av min far att vara duktig att hålla kontakt med folk, men för ett par år sedan insåg jag att det oftast var JAG som höll kontakt med folket.. JAG som kom ihåg att gratta på födelsedagar, osv. Nu snackar jag tiden innan facebook, så man faktiskt var tvungen att SJÄLV komma ihåg folks födelsedagar, va. Det är lite sorgligt att plötsligt upptäcka att många relationer upphör ganska snabbt om man själv slutar ta det där första steget att höra av sig med jämna mellanrum.

Jag bestämde mig därför för att sluta höra av mig till folk som ändå aldrig skulle höra av sig till mig på eget initiativ. I samband med detta förlorade jag ju givetvis många kontakter, men det kanske är lika bra då? Sen att folk plötsligt börjar höra av sig efter de har brutit med sin pojk-/flickvän, är ju också lite lustigt. En del kanske tycker att jag inte "fattar" hur det är att ha pojkvän, då jag är den eviga singeln, och hur det är att vara kär upp över öronen och bara vilja umgås med sin partner 24/7, och det må så vara. Kanske fattar jag helt enkelt inte, eller så kanske jag värdesätter mina kompisrelationer mer än så?

Jag skulle vilja påstå att jag har ganska få nära vänner; de lyckliga personerna som får lära känna HELA mig och inte bara den kanske humoristiska ytan. Jag har många bekanta som kanske bara sett just den ytan, vilket också är okej. Sen har jag föredetta nära vänner som nånstans på vägen slutade bry sig. Jag tror inte jag skulle vilja ha det på något annat sätt, faktiskt. Jag trivs som det är. Jag har mina få nära vänner jag kan lita på och räkna med, mina mer ytliga bekanta som jag kan umgås med på en "lättare" nivå, och mina föredetta nära vänner som inte längre tar upp min tid och energi.

Nytt år, nya tag! Detta år ska jag göra precis vad jag vill för MIG och ingen annan.