torsdag 24 december 2009
torsdag 17 december 2009
Sanna = allmän problemlösare?
Arghhh! Varför måste jag vara allas röst hela tiden? Varför måste jag bry mig så jävla mycket och säga det som alla andra tänker och irriterar sig på - och därmed få dras med all skit personligen?
Det är nästan så att jag till jul önskar mig att jag råkar tappa min förmåga att bry mig om folk så pass mycket som jag gör idag. Fan vad lätt och problemfritt mitt liv skulle vara! ... Jag har alltid varit sån. Sån som har sett andras problem och som blandat sig i för att försöka lösa dem. Problem som inte är mina, GÖR jag till mina och lyckas jag inte lösa dem, tar jag det som ett personligt misslyckande. Jag tar det alltså som ett personligt misslyckade när jag inte kan lösa problem som inte ens är mina och som inte har något som helst att göra med mig whatsoever.
Ni kanske tycker att jag är knäpp och får skylla mig själv. JAG tycker att jag är knäpp och att jag borde skylla mig själv.. Men är man född med denna "gåva" att bry sig så pass mycket om andra folk, så kan man bara inte låta bli. Det är lite svårt att förklara, men det bara är så.
Jag förstår att folk blir irriterade på mig - det skulle jag också ha blivit. Men kan de inte förstå att jag gör som jag gör för att jag vill folk väl och vill att allt ska bli bra? Kan inte folk uppskatta det jag gör, tänka lite djupare och inse att om de nu är så inkapabla till att lösa ett problem så kan de väl visa lite tacksamhet när det är någon som verkligen försöker? Och ska det vara så jävla svårt att ha lite hänsyn för andra (typ mig) och inse att jag har bättre för mig än att reda ut andras problem som jag MÅSTE reda ut, då det kliar så mycket i mina fingrar då jag ser hur illa en situation är och hur den står helt och totalt, jättestilla.
Det är nästan så att jag till jul önskar mig att jag råkar tappa min förmåga att bry mig om folk så pass mycket som jag gör idag. Fan vad lätt och problemfritt mitt liv skulle vara! ... Jag har alltid varit sån. Sån som har sett andras problem och som blandat sig i för att försöka lösa dem. Problem som inte är mina, GÖR jag till mina och lyckas jag inte lösa dem, tar jag det som ett personligt misslyckande. Jag tar det alltså som ett personligt misslyckade när jag inte kan lösa problem som inte ens är mina och som inte har något som helst att göra med mig whatsoever.
Ni kanske tycker att jag är knäpp och får skylla mig själv. JAG tycker att jag är knäpp och att jag borde skylla mig själv.. Men är man född med denna "gåva" att bry sig så pass mycket om andra folk, så kan man bara inte låta bli. Det är lite svårt att förklara, men det bara är så.
Jag förstår att folk blir irriterade på mig - det skulle jag också ha blivit. Men kan de inte förstå att jag gör som jag gör för att jag vill folk väl och vill att allt ska bli bra? Kan inte folk uppskatta det jag gör, tänka lite djupare och inse att om de nu är så inkapabla till att lösa ett problem så kan de väl visa lite tacksamhet när det är någon som verkligen försöker? Och ska det vara så jävla svårt att ha lite hänsyn för andra (typ mig) och inse att jag har bättre för mig än att reda ut andras problem som jag MÅSTE reda ut, då det kliar så mycket i mina fingrar då jag ser hur illa en situation är och hur den står helt och totalt, jättestilla.
söndag 13 december 2009
Lucia.
Idag var jag i svenska kyrkan här i Rom och lyssnade på ett luciatåg som kommit hela vägen från UME! Det var lite häftigt! De hade gjort lite remixes på gamla klassiska jullåtar, så det var lite fräsigt! Sen fick jag äntligen min efterlängtade lussekatt! Det var lite jobbigt att stiga upp i morse, speciellt med tanke på att man kan hem nångång efter klockan 05:00 från jobbet.. Men jag måste ändå säga att det var värt det! Att se ett svenskt luciatåg i Rom, det är grejer det!
Dock måste jag påpeka att italienare aldrig lyckas sluta förvåna mig. Det var inte bara svenskar i den lilla församlingen på luciagudstjänsten, men även ett par italienare. Hur som helst, när gudstjänsten var slut, och alla var på väg ut ur rummet, så stannar en av de italienska herrarna mig och frågar om han får ta kort på mig med sin telefon. Ehrm? Det var pinsamt! Alla andra svenskar tittade på mig och skrattade.. Vad fan skulle han komma till en SVENSK gudstjänst för, om han ändå inte fattar svenska? Jo, för att han har läge att ta kort på söta svenska tjejer med hans mobilkamera! Det roliga var att han inte ens försökte stöta på mig eller så.. Han ville bara ha ett kort på mig. Weird.
fredag 11 december 2009
Vad vore...
... en ångestfri kväll med ölspel och annat kul när man kan sitta hemma och skriva litteraturhemtenta?
onsdag 9 december 2009
Pizzakartonger.
Spola till 2:07! Haha, det är kul när man på senare år upptäcker och förstår sådant som man inte förstod innan. Now, I get it! (Tack Challe!)
tisdag 8 december 2009
Troubles.
Ja, nu var det ett tag sedan jag skrev här och det ber jag om ursäkt för. Saken är den att jag har både jobbat och pluggat väldigt mycket, och kanske tappat livslusten lite smått de senaste dagarna.
Ni minns den där jävla fittan till lärare, jag tidigare snackade om? Denne person har nu totalslagit hål i mina framtidsplaner. Jag hade ju tänkt att läsa C-kursen i italienska till våren som en naturlig fortsättning på B-kursen, som jag läser nu. Men min lärare har praktiskt taget sagt rakt ut att hon tycker att jag är för dålig och att jag inte ens skulle klara två månader på c-kursen. Hon säger sedan att hon har gjort mig en tjänst genom att inte underkänna mina tentor, vilket jag bara kan hålla med om när det gäller senaste tentan, som btw inte alls var rättvis och gav mig en ärlig chans.
Det sägs att lärare är där för att ge en student stöd i sitt studerande och som en rådgivare för hur denne ska prestera så bra som möjligt. Jag vet inte vart min fittlärare gick sin lärarutbildning, men hon har tydligen lärt sig att man ska slå hål på ens drömmar och trycka ner dem så gott det bara går.
Så, förutsatt att jag fixar de två sista tentorna med denne hemska person, och därmed i teorin är berättigad till att fortsätta med c-kursen, så skulle jag aldrig i mitt liv utsätta mig för denna människan igen. Det är få som har fått mig att må så psykiskt dåligt, som har fått mitt självförtroende att sjunka så oerhört mycket. Problemet är bara att hon är den enda i sverige som gör distanskurser i italienska c, vilken medför att jag inte bara kan byta universitet eller lärare. Jag kan göra c-kursen i göteborg, men den går bara på hösten, så att återvända till Sverige för att kunna fortsätta studierna, verkar inte vara ett alternativ.
Att stanna i Italien, verkar vara det mest självklara valet, men då jag inte längre får pengar från csn, så kommer det sannerligen att bli lite knapert här. Så stannar jag, så blir det att hitta ett till jobb.
Jag kan också välja att studera någon italienskakurs, bara så där för att kanske blir lite bättre på italienskan och hålla den igång, men det känns som att jag inte har någon som helst lust att studera längre.. fitt-läraren har totalsabbat min motivation. Och om jag kommer att ha två jobb, så lär jag inte ha tid att plugga nån kurs sådär "bara för att".
Uhhh, jag är förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det känns just nu som att det blir att stanna kvar och ta studieuppehåll och söka ett till jobb. Jag kanske behöver en paus ändå? Jag vill ju hinna upptäcka Italien lite mer innan jag flyttar tillbaka till gbg för gott..
Vad tycker ni? Många tycker att jag inte ska låta denna subban vinna.. men hur jag än gör blir det fel. om hon "låter" mig läsa c-kursen, så är det ändå hon som håller i hela den kursen, så då känns det som att man inte får något ärlig chans direkt, då hon verkligen inte verkar vilja ha mig i sin klass. What to dooo?
Ni minns den där jävla fittan till lärare, jag tidigare snackade om? Denne person har nu totalslagit hål i mina framtidsplaner. Jag hade ju tänkt att läsa C-kursen i italienska till våren som en naturlig fortsättning på B-kursen, som jag läser nu. Men min lärare har praktiskt taget sagt rakt ut att hon tycker att jag är för dålig och att jag inte ens skulle klara två månader på c-kursen. Hon säger sedan att hon har gjort mig en tjänst genom att inte underkänna mina tentor, vilket jag bara kan hålla med om när det gäller senaste tentan, som btw inte alls var rättvis och gav mig en ärlig chans.
Det sägs att lärare är där för att ge en student stöd i sitt studerande och som en rådgivare för hur denne ska prestera så bra som möjligt. Jag vet inte vart min fittlärare gick sin lärarutbildning, men hon har tydligen lärt sig att man ska slå hål på ens drömmar och trycka ner dem så gott det bara går.
Så, förutsatt att jag fixar de två sista tentorna med denne hemska person, och därmed i teorin är berättigad till att fortsätta med c-kursen, så skulle jag aldrig i mitt liv utsätta mig för denna människan igen. Det är få som har fått mig att må så psykiskt dåligt, som har fått mitt självförtroende att sjunka så oerhört mycket. Problemet är bara att hon är den enda i sverige som gör distanskurser i italienska c, vilken medför att jag inte bara kan byta universitet eller lärare. Jag kan göra c-kursen i göteborg, men den går bara på hösten, så att återvända till Sverige för att kunna fortsätta studierna, verkar inte vara ett alternativ.
Att stanna i Italien, verkar vara det mest självklara valet, men då jag inte längre får pengar från csn, så kommer det sannerligen att bli lite knapert här. Så stannar jag, så blir det att hitta ett till jobb.
Jag kan också välja att studera någon italienskakurs, bara så där för att kanske blir lite bättre på italienskan och hålla den igång, men det känns som att jag inte har någon som helst lust att studera längre.. fitt-läraren har totalsabbat min motivation. Och om jag kommer att ha två jobb, så lär jag inte ha tid att plugga nån kurs sådär "bara för att".
Uhhh, jag är förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Det känns just nu som att det blir att stanna kvar och ta studieuppehåll och söka ett till jobb. Jag kanske behöver en paus ändå? Jag vill ju hinna upptäcka Italien lite mer innan jag flyttar tillbaka till gbg för gott..
Vad tycker ni? Många tycker att jag inte ska låta denna subban vinna.. men hur jag än gör blir det fel. om hon "låter" mig läsa c-kursen, så är det ändå hon som håller i hela den kursen, så då känns det som att man inte får något ärlig chans direkt, då hon verkligen inte verkar vilja ha mig i sin klass. What to dooo?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
