Att se en amerikansk film på italienska.

Igår gick jag, Svettis och Kristina och såg "Io & Marley" (Marley & Me) på bio. Svettis ville så gärna se den då hon hade läst boken och tyckte att den var jättebra, men den spelades bara på italienska bios, så jag fick motvilligt sätta mig i biostolen och bereda mig på Owen Wilson med en helt annorlunda röst. Det är fan inte okej med dubbning - näst intill straffbart, enligt mig. Här får ni ett litet smakprov av vad jag fick genomlida igår;



Fastän det var jobbigt med dubbningen, slutade man till slut att störa sig på det. Eller i alla fall att tänka på det, och började följa med i handlingen. Filmen handlar alltså om relationen till en hund. Jag kunde inte låta bli att fälla en tår och tänka på min lilla Sussie. Som jag saknar henne!

Att bli stoppad av italienska polisen.

Idag var det en underbart vacker dag och eftersom Svettis kompis med bil sov över hos oss så bestämde vi oss för att stiga upp någorlunda tidigt och njuta av dagen i en orangefärgad cabriolet. På med solbrillorna och i med en bra dunkadunka-cd och ut på Roms alla vägar! Tre hotta brudar i en dunkande cabriolet väcker ju så klart en hel del uppmärksamhet och det dröjde inte länge förrän en polisbil kör om oss och tvingar oss att stanna. Två unga killar kliver ut ur polisbilen, hur spänniga som helst och ber om körkort och diverse bilpapper av Kristina, Svettis vän och bilägare. Men det var ju så klart inte nog, utan de ville även ha min och Svettis ID-handlingar. K blir arg och förklarar för dem att hon inte har gjort något som helst fel och att hon inte förtjänar att bli stoppad så bara för att hon råkar vara en snygg utlänning. Tuffa poliserna försöker skrämmas lite med att uppkäftighet kan leda till böter och att de faktiskt hade en anledning till att stoppa oss då vi spelade så hög musik. Vi övertalade K att inte käfta emot för mycket för att det inte var värt det. Efter de länge har studerat alla dokument och tagit våra uppgifter för att föra en kontrollrapport tvekar de såklart inte på att börja flirta med oss och frågar om vi inte vill ha deras telefonnummer så att vi kan ses senare mot kvällen.

Detta är italienska polisen, for ya!

Ge mig tacos!

Att bli dissad av en bög.

I lördags hade vi fest i vår lägenhet igen då alla italienskor hade åkt iväg över påsken - det måste ju firas! Åter igen blev det en blanding av serber, montenegrer och svennar men denna gång erbjöds det även lite italiensk och holländskt blod! Festen var faktiskt riktigt lyckad och jag tror att alla hade kul. När klockan led mot 2, beslöt sig alla att de skulle dra vidare till artcafè. Jag var lite trött och ville inte åka, då jag inte riktigt tycker om snobbiga artcafè, men då alla skulle åka så kunde jag ju inte banga.

Holländaren var som bekant Brody, som jag bloggat om tidigare. Han har flirtat med mig ett antal ggr nu, men aldrig gjort något handfast närmande så jag har därför trott att han helt enkelt var lite blyg. Det måste tilläggas att jag egentligen inte är intresserad av snubben, men jag att jag var så himla hångelsugen och han såg hyffsat bra ut och var nära till hands. Hur som helst, pallar jag inte längre detta flirtande från hans sida, utan vill bara hångla och går därför rakt på sak;
-"So when are you gonna kiss me?", slänger jag ur mig.
-"Noooo, look. I think you're nice and all and i really love to hang out with you, but i don't wanna kiss ya!", svarar han i chock.
-"........are you gay?"

Han sa att han inte var bög och uttryckte sedan att jag hade förstört allt. Att vi nu inte längre skulle kunna umgås då han hade vägrat kyssa mig och jag därför skulle va arg på honom.
-"Noo, don't worry!", säger jag och försäkrar honom att ingenting kommer förändras. Klart som faaaan att jag aldrig mer vill umgås med honom!
Bögjävel!!

Stolt svensk.

Jag har aldrig riktigt funderat över det faktumet att det faktiskt finns folk som skäms över sitt ursprung och försöker dölja det på diverse vis. För mig har det alltid varit en självklarhet att berätta och skryta om mitt ursprung när jag är i utlandet. Visserligen skämtar jag ofta och säger att jag är italienska när någon frågar vart jag kommer ifrån, bara för att det är så himla tydligt att så inte är fallet. Är man lång, blond med gröna eller blå ögon, så har man en tendens att blir stämplad som svensk, ja. Jag tror dock att när folk i utlandet hör ordet "Sverige", så tänker de nog på många positiva grejer; vackra långa människor, rikt land med fungerande samhälle, ikea osv.. Så det finna ju ingen anledning att skämmas när man berättar att man är svensk, egentligen.

Igår var jag ut med Svettis och där märker jag en stor skillnad när det kommer till huruvida man är stolt över sitt ursprung eller inte. För det första heter hon ju faktiskt Svetlana, men hon skäms för sitt namn och föredrar att bli kallad Ana. Eller föredrar och föredrar, hon praktiskt taget tvingar mig att presentera henne för mina vänner som Ana och inget annat. Sen när vi var ute igår och folk frågade vart vi kom ifrån sa jag att jag var svensk och genast kunde man se hur obekväm Svettis blev, och på frågan "är du också svensk?" svarade hon endast "no." När de sedan började gissa på diverse balkanländer blev hon upprörd och sa att de var dumma i huvudet.

Här om veckan var hon i Spanien och jobbade som hostess och där träffade hon tydligen en jättesnygg spanjor. Allt gick fint och när hon åkte ville han att de skulle hålla kontakten och att hon kunde bo hos honom när hon åkte till Spanien nästa gång osv, så han gav henne hans facebook så att hon kunde adda honom. När hon kom hem till Rom berättade hon om sitt problem då hon gärna vill ha kontakt med denna killen, men då hon "på grund av fyllan" råkade säga att hon var Italienska och hette Anna. På facebook har hon ju dock sitt riktiga namn - Svetlana. Så hon visste inte hur hon skulle göra, då hon inte kunde adda honom och därmed bli avslöjad.

Jag blir lite ledsen i ögat när jag märker hur mycket hon skäms för att säga sitt riktiga namn och berätta att hon kommer från Serbien. Hon kanske tror att folk ska döma henne utifrån det och tro att hon är zigenare eller något, vad vet jag? Men jag tycker det är så himla tråkigt. Jag har lärt känna många serber genom henne och de är verkligen jätteroliga och några av den är sjukt snygga. Jag har aldrig varit i Serbien, men jag har sett bilder och det verkar vara jättevackert. Tråkigt att det ska vara så att man ska behöva skämmas och dölja vem man är bara för att folk är ignoranta och har förutfattade meningar och fördomar.

Earthquake.

A US Geological Survey map shows the epicentre of the quake.

Big earthquake hits central Italy.

ROME — A strong earthquake rocked central Italy early Monday, killing at least 207 people, causing buildings to collapse and sending panicked residents into the streets, officials and news reports said.

Several people were also reported missing in the area of the quake, which was felt in much of central Italy, including Rome.

The U.S. Geological Survey said the magnitude was 6.3, though Italy's National Institute of Geophysics put the magnitude at 5.8.

"The situation is very serious because the quake affected buildings," including a student dormitory that collapsed, said Luca Spoletini, spokesman for the national Civil Protection Department.

He declined to give a death toll, saying rescue operations were under way.

The quake struck about 70 miles (110 kilometers) northeast of Rome at about 3:32 a.m. local time (0132 GMT, 9:32 p.m. EDT), officials said. The Civil Protection Department said the epicenter was near the city of L'Aquila, in the mountainous Abruzzo region.

Television footage from the scene showed residents and rescue workers already hauling away debris from collapsed buildings.

Four children died in L'Aquila after their houses collapsed, the ANSA news agency said.

Massimo Cialente, mayor of L'Aquila, told Sky TG24 that two other people were reported dead in the nearby small town of Fossa. He confirmed reports that another eight were missing in another small town.

The ANSA news agency said the dome of a church in l'Aquila collapsed, while the city's cathedral also suffered damages.

Cialente said some 100,000 people had left their homes and that many buildings in the city's historic center were damaged.

The quake was the latest in a series of jolts that struck the area over the past two days.

According to USGS, a 7.2-magnitude quake and tsunami that hit Messina, Italy, in 1908 killed some 72,000 people, while more recently, a 6.5-magnitude temblor in southern Italy in 1980 claimed the lives of 3,000 people

------------------------------------------------------------------------------------------

Okej, ni som har varit med om jordbävningar hemma i Sverige har inte kännt på the real thing, kan jag säga. Jag sket nästan på mig av rädsla, fan! Jag vaknar av att det bokstavligt talat känns som att någon står och skakar min säng fram och tillbaka. När jag inser att så inte är fallet ligger jag, stirrandes upp i taket, och känner mig åksjuk när hela min värld gungar fram och tillbaka. "Shit, jag dör nu", hinner jag till och med tänka. Alla bilalarm går igång utanför där bilar står parkerade, alla grannar springer ut på sina balkonger för att se vad det är frågan om. V springer ut ur sitt rum och är helt förtvivlad; "Sanna, jag har aldrig vart med om nåt liknande! Jag är rädd."
Rädd, var ordet ja.

Jobba, jobba, jooobba. Hunden, katten, glassen!

Jag känner att jag kanske har varit lite väl negativ i bloggen på sistone, även om jag vet att folk älskar att höra om mitt ibland rätt så miserabla liv, och jag tror att jag ska bryta trenden med ett positivt inlägg for once!

Jag älskar mitt jobb. Visst kan det vara lite trångt och stressigt ibland, men jag trivs ändå sjukt bra! Och nu sedan jag började om att jobba där igen, har jag äntligen blivit accepterad som en i "kärngänget" och som en av grundpelarna för Trinity College. Jag har jättekul när jag jobbar; jag får dricka en massa alkohol om jag vill, jag får dansa och jag får prata hur mycket jag vill med kunderna. Jag tjänar hyffsat bra och får bra dricks. Jag har varit med om de sjukaste grejerna på mitt jobb (läs; owen wilson och skottska snoppar) och blir ständigt raggad på. I like it, I like it all.

Igå var hela personalen på topp och det var en genomgående positiv attityd hela kvällen. Det var vodka&lemon, malibu&cola och margaritafestade bakom bardisken. Alla dansade och var jätteglada och jag bidrog t.o.m med en sexy/sandwich dance i baren. Askul! Kände mig som coyote ugly-tjejerna for real! Can't fight the moonlight..

Sen känner jag mig genuint omtyckt, vilket är svårt när det kommer till italienare. Italienare av det manliga könet kan säga att de tycker om en, men vill i själva verkat bara knulla en lite. Det är sällan man kan ha en manlig killkompis without complications. Men som Matthew sa igår: "Sanna, you're hilarious, i really like you". En sak som är ännu svårare är att bli omtyckt av italienska tjejer, då de har en tendens att ständigt hata utländska brudar, no matter what. Men tjejerna jag jobbar med tycker att jag är helt galet skönt och på onsdag ska vi gå ut vi tjejer från jobbet tillsammans. Kommer bli askul!

Sammanfattningsvis så gillar jag mitt jobb och det är personalen som gör det hela så kul!