Illt, he gör illt.

Ja ha nyss kåmmi hem från jobbe... å ja ha som ont i blodpump'n min. I matt int veit.. Ja ger nalta fuller då ja ha shotta ein massa på arbeitet. Ibland så må en männish skriiv nalta könschtitt så int fålke man int vill ska förschtå, ska ku'un överschätt. För he hänn ofta nume'er att fålke man int vill ska föschtå, förschtå allt.. å he ger ju inge bra.

Innan så kålla en peschon, som ein gang kålla på samme sätt oppå mej, pa en annan fli'ickstackar. Å he gjort illt. Ja bö'örj misstänk att ja int ger gjord för å känne känslern för folke, för i schlutännan så har man ba ein blodpump å man vill ju int att den ska ga sönner på direk'tn. Men ikväll gjo'ort he illt på riktit, å ja sa te me schälven att ja aldri mer ska utsä'ätt mej för nå liknande. Fack'em åll. Fack ji som såre me!

I matt int veit va detta ger fö schpråk, men he blir no bra. Huvudsa'akn ger ju att ja förschtå, visst håll ni me mä? Gonatt.

Mean boys.

Åh, jag har inte alls haft någon energi till att blogga, tbh. Nu var det väl ett tag sedan jag skrev om killar, va? Tänkte passa på att skriva lite om gräbsen då jag blev lite inspirerad av det senaste avsnittet av... Glee (Okej, jag skäms lite nu, ja!).

Det är så många av mina vänner som har problem med killar these days. De behandlar dessa fina flickor illa genom att inte höra av sig, höra av sig för mycket, vara svartsjuka, etc etc. Ska det vara så himla svårt att vara snäll, respektfull och ärlig? Det är lätt att förbanna dessa män som beter sig illa, men jag tror ibland att det krävs att man analyserar sig själv lite också.

Killen som skickade mig de där feta rosorna, han blev nog lite betuttad i mig ja. Han skriver milalånga sms och hur vacker och speciell jag är kontinuerligt, och vad gör jag? Jag svarar inte ens. Jag skiter fullständigt i att ta hänsyn i hans känslor. Vem är jag att fördöma männen när jag, och säkert många andra kvinnor, är likadan själv? Fast nu måste jag nog dock erkänna att jag faktiskt svarade på ett av de många sms:en, bara för att inte göra honom så ledsen. Men nu när jag tänker efter gav jag väl förmodligen bara honom mer falska förhoppningar, stackarn.

Det är inget fel på killen, egentligen. In fact, så verkar han lite för bra för att vara sann... Vilket twistar min hjärna lite och får mig att därför kalla honom "tråkig", just därför han inte är en stitstövel och behandlar mig illa. Lite tragiskt att man är så van vid att killar ska vara knepiga och svåra, att när det väl dyker upp någon som är genomgod och öser kärlek över en, så blir man uttråkad.

Men till mitt försvar så måste jag ju dessutom medge att jag kanske hade givit denna killen en chans om förutsättningarna vore annorlunda. Jag menar, han bor på andra sidan Italien och jag lämnar landet snart. Jag vill inte bli emotionally attached precis innan jag ska åka. Det är svårt som det är liksom! Ju närmre jag kommer slutet på min vistelse här, desto kallare blir jag mot människor jag tycker mycket om och inte vill lämna, har jag märkt... To make it less difficult, as if that even is possible.

The beginning of the end...

...skulle det ha varit idag. Men, as always, så kan man såklart inte lite på vår hyresvärd. Idag var det tänkt att hyresvärden skulle komma och hämta vår hyra för månaden, och då skulle vi även passa på att säga upp lägenheten. Men han dök aldrig upp och har mobilen avstängd, som vanligt. Förhoppningsvis tjaffsat han inte om att vi inte säger till TVÅ månader innan vi tänkt flytta, som kontraktet säger, utan 1,5 månad innan. Men om sanningen ska fram, så har vi ju velat säga till honom innan, men han har inte hört av sig eller dykt upp på överenskommen tid. Sedan är vi även lite oroliga att vi inte kommer att få tillbaka vår deposition, vilken är 10 lax var, eller att det iaf kommer att krångla. Fuck that, jag SKA ha tillbaka mina pengar, god damnit!

Så, ja.. det närmar sig att jag ska lämna detta land. Ju mer det närmar sig, desto mer sorgsen blir jag. Även om det finns så mycket som jag hatar med det här landet, så finns det även mycket och många jag tycker om också. Det kommer nog framförallt bli jobbigast att lämna alla vänner och bekanta.. Uffa.

Bloggar imorgon, orkar int nu.

Good things come in fives.

Jag vaknade idag av att Interflora ringde på dörren och hade fetaste blombuketten till mig. Trevlig start på dagen, må jag ändå säga!

Ja, och för er som inte riktigt hänger med i svängarna, kan jag berätta att lilla Sanna har varit på dejt! Vi är fortfarande i April månad, men gott folk - detta är inget skämt. Efter ca 3 års internetsnackade med en kille, fick jag tummen ur och gick med på att mötas upp. Killen körde från andra sidan Italien för att luncha med mig. Och vi gjorde precis det, sen åkte han hem. Och nu har jag fetaste buketten på köksbordet. Det är ungefär allt jag tänker offentliggöra här på bloggen, hehe!

Peace out.

You don't have to be a prostitute...!

Jaaa, ni. Finns det inte en liten hora i oss alla ändå? Även om de flesta inte vill erkänna det, så har vi ju alla ett pris liksom. Vad gör man inte för pengar? Om man ska dra det hela ett stort steg längre, kan man inte kalla att jobba på ett jobb du egentligen hatar, men som du jobbar på enbart för pengarnas skull, för light-prostitution? Du glömmer ju liksom dina egentliga krav på ett acceptabelt arbete, säljer din arbetskraft - din kropp, med andra ord - för lite cash. Din lilla hora, där...! I know, jag överdriver kanske lite väl mycket nu. Men igår på jobbet slog det mig att jag slickar rätt mycket arsle för dricksens skull.

I förrgår jobbade jag på övervåningen, i restaurangen, där man inte har någon vidare koll på vad som händer där nere i puben. När vi sedan hade stängt fick jag veta att det hade varit ett par snubbar från Dubai där, som beställt en drink var och som sedan hade lämnat 100 dollar till bartendern och 100 dollar till servitrisen i dricks. Vafan?! Fett sur man blev då man själv skulle ha viljat ha dem pengarna. 700 spänn for nothing, liksom. Anywho - igår strax innan stängning av köket, fick jag höra att det var ett par snubbar som ville käka. Jag gick fram till dom och förklarade lite snabbt och kanske aningens otrevligt, då jag var sjukt stressad, att de inte kunde beställa vad de ville i menyn eftersom köket höll på att stänga. De svarade med att de då inte ville ha någonting. Jag brydde mig inte alls om det först, men så nämnde bartendern att det var dessa män som dagen innan hade lämnat 200 dollar i dricks. Genast gick jag tillbaka, med fetaste leendet och slängandes med mitt långa, blonda hår, och bokstavligt talat slickade arsle. Jag sa att jag skulle fixa bord till dem, att de kunde äta vad de ville, etc etc. De sade dock att de redan hade bestämt sig för att gå någon annanstans, då vi inte hade fisk på vår meny. Fuck, inga dollar där inte!

Så, ja. Hora, var ordet ja. Och framförallt i restaurangbranchen där det, som sagt, finns dricks tror jag att det förekommer väldigt ofta. Utav personliga erfarenheter, kan jag i alla fall påstå detta. Klart som fan att man lägger manken till när man vet att man kan få betalt extra för't! Oh I'm sucha hoe, aren't I?

Finbesök i helgen.

I helgen hade jag två fina tjejer hos mig; Maria och Elvira.

Maria var troligtvis den första svenska tjejen jag lärde känna i Rom. Jag minns att vi hade nätkontakt innan vi båda skulle åka ner och plugga italienska på språkskola 2006, jag på Dilit och hon på Leonardo da Vinci. Vi mötte upp, drack vin och käkade pizza och sedan har vi väl setts lite då och då! Nu bor hon dock i Oslo.

Elvira jag har lärt känna genom Maria och åkte faktiskt iväg på en liten härlig semester i Martinsicuro med henne förra året. Det var sjukt roligt! Elvira befinner sig numera i en stad nära Milano och jobbar.

Anyways, de var alltså hos mig i helgen vilket verkligen var jättemysigt. Vi solade i Villa Borghese, åt världens godaste mozzarella, drack amari och limoncello, drack en massa vin, skakade rumpa till Mando Diao på Circolo degli Artisti, osv osv.
Mi mancano già le mie piccole biondine!