Everybody hurts sometime.

Jag ligger på min dödsbädd just nu.. ja, det är ungefär så det känns i alla fall! För er som inte vet, så skadade jag min rygg när jag åkte moped för 9 dagar sedan. Dum och oerfaren som jag var, så hade jag all min vikt på min rygg när vi plötsligt körde på ett stort gupp. "klick" lät det i ryggen och efter två besök på akuten, medicinering och sprutor i rumpan ligger jag nu här i min säng med en obeskrivlig smärta.

Det är bara så jävla typiskt. Sista tiden i Rom.. nu när jag ska jobba så mycket jag bara kan för att få cash för att klara första tiden i Sverige, och nu när jag ska passa på att göra "allt det där" innan jag åker. Jag tycker inte om att känna mig så här.. så här hjälplös. Jag tycker inte om att be om hjälp eller att låta bli att göra saker som jag vet att jag egentligen klarar av hur lätt som helst.

Projektet på callcentret är slut för den här månaden, vilket innebär att jag måste jobba på puben om jag ska få någon som helst inkomst. Jag har försökt lägga mina 3 arbetskvällar så långt bort i nästa vecka som möjligt så jag ska få vila ryggen ett par dagar i alla fall.. men så ringer en av mina kollegor mig idag och säger att hon är lite krasslig och undrar om jag kan jobba för henne... trots att hon VET hur ont jag har! Jag säger att jag faktiskt inte kan ställa upp denna gång pga min smärta (jag ställer alltid upp annars), och hon säger att jag inte ska oroa mig. 10 minuter efter ringer min chef och säger att denna kollega mår dåligt och undrar om jag kan jobba istället för henne... Ma vaffanculo! EN JÄVLA GÅNG.. Kan man få be om att någon ställer upp för en EN JÄVLA GÅNG? Och dessutom är det inte ens jag som ska ha dåligt samvete egentligen, för att på schemat är det min lediga dag och inte hennes..! Jag förklarade situationen för chefen och sa att jag verkligen inte kunde jobba och att de fick lösa det på annat vis.

Sen i torsdags hörde en kompis till Svettis av sig och sa att hon ville ses innan jag åkte. Vad kul att hon vill ses, tänkte jag. Sedan lägger hon smidigt in frasen "jo, Sanna, jag skulle vilja be dig om en tjänst" mitt i ett annat samtalsämne under middagen. Here we go. Hon ville att jag skulle skriva hennes engelska tenta IGEN (jag gjorde henne denna tjänsten förra sommaren) och började genast med att ge mig skuldkänslor genom att berätta att hon aldrig kommer att ta examen om inte jag hjälper henne med den här tentan också. Ma vaffanculoooo!

Jag ligger på min dödsbädd och folk fortsätter att kräva tjänster från mig. VAFFANCULO A TUTTI!!!!

The Virgo Sun Sign Personality.

När jag läste min systers blogg kom jag in på en astro-sida där jag till min förvåning fann att beskrivningen av min påstådda personlighet i jungfru & soltecknet stämde in sjukt, typ läskigt, bra:

"The Virgo Sun Sign personality seeks perfection in themselves and everything around them. They can be a bit demanding, but this is because they see all the details like they were looking through a microscope. This gives them an excellent eye for detail, but they may miss the forest for the trees. They are practical, down to earth and good with their hands. They are fastidious and love cleanliness. They tend to be conservative in all areas of their life. On the surface they may appear cold emotionally, but this is usually from their habit of suppressing their natural feelings in the name of control. They are charming and dignified. Intellectually they are inquisitive, logical and methodical. They are excellent at analyzing a problem, no matter how complicated it may be. They are usually modest and self-restrained and more than willing to serve. They have a gift for creating order out of chaos and give of themselves selflessly when others are in need.

Virgo Sun Signs are selective when choosing friends and partners. Because of this, they may be perceived as distant or aloof. An intellectual at heart, it may seem that they aren’t connecting with their feelings; however, they do figure out their feelings by using their heads. People born under this Sign tend to put their relationships in concentric circles, with their intimate and family relationships on the innermost circle, and then close friends, then acquaintances. Those in the outer circles are not subjected to the criticisms that the inner circle are. If you are involved with a Virgo, be prepared for your faults to be brought up eventually. While they may be critical of you, they are even more critical of themselves. They may have difficulty trusting others and may lack confidence in themselves.

Virgo Sun Sign’s creativity tends toward the intellectual or finely detailed. They make excellent architects, engineers, writers, designers or other craftsmen. As artists, they seem to enjoy working in miniature. They are good at math, editing, and they also make great secretaries. They are generally good with money. They watch their pennies carefully and seldom spend without reason.

It can be difficult for a Virgo Sun Sign to delegate, though they are excellent in business in other respects. In fact, they can tackle jobs that overwhelm others and be successful. They are productive and prefer to stay busy. Their problem solving abilities are amazing, and indeed, this stimulates their intellectual needs.

Virgo Sun Sign can be overly health conscious. Many will choose a career in medicine or health fields to stay abreast of the latest information. They like to compartmentalize everything in their life, so balancing the mind and body is an important part of their life's journey. As students, for example, they will often concentrate so much on their studies that they neglect to eat. They can also be a bit of a hypochondriac if they focus too much on themselves. They tend to be nervous and worry a lot and may be seen as compulsive. They need to take time to relax and let go."

Miss Secret.

Som ni sett så har jag hemliggjort min blogg nu.. Jag vet inte.. Jag har funderat länge på att göra det, men jag antar att jag blev lite smickrad över att det var så många som ville läsa min blogg och som intresserade sig för mitt liv. Men det blev lite för mycket när jag insåg att personer som jag inte ville skulle läsa om mitt liv, läste bloggen.

"Lösenordskyddat bloggen, ser jag! Rätt åt dom som smygläser din blogg", sa Frida, och jag kan inte annat än att hålla med..! Vafan, om det nu är så många som intresserar sig för mitt liv, men som ändå aldrig skulle tänka tanken att plocka upp telefonen, slå mig en pling, och fråga hur det är, så är det ju något som inte stämmer.

Ni som har blivit inbjudna att följa min blogg ska känna er hedrade, för ni är inte många! Jag önskar er en fortsatt god läsning.

Men - Can't live with them, can't shoot them.

Uppdatering på killfronten igen kanske?

"Den maskerade rosen", dvs killen som skickade rosbuketten efter vår dejt, var i Rom i helgen. Han hörde av sig och ville ses, men jag förklarade för honom att jag inte tänkt dejta någon innan jag lämnar Rom.. att jag inte vill riskera att få känslor och skit för någon, då jag snart åker. Ingen ska få fucka upp mina planer nu! Tror han förstod, men han verkade bli lite ledsen.

Jag blev kär förra veckan, förresten. Jag satt på en fullsmockad buss, på väg till callcentret, och så kliver han på bussen... min drömkille. Så vacker, så lång och så oitaliensk klädstil. Jag blev alldeles till mig när jag tittade på honom.. Det är sällan mitt öga skådar något så vackert! Vi utbytte blickar och leenden på håll, och sedan klev han av bussen. Jag övervägde att kliva av jag också, fastän det inte var min hållsplats.. Men hjärnaktiviteten var för trög och i takt med att dörrarna stängdes, försvann min drömman. Helvetes jävla kuk, då!

Ja, och så finns det en till kille. En serb, faktiskt! Han jobbar nära puben, och kommer ofta förbi på afterwork med sina kollegor. Jag vet inte.. Egentligen är han inte så snygg alltså, men när han är nära mig blir jag bara knäsvag. Undrar om han utsöndrar några särskilda feromoner? I don't know.. Men han verkar vilja ha mig i alla fall... hm.

Att man sedan ignorerar känslor som man har för någon man redan känner är en annan femma. Det är förbjudna känslor som inte får finnas där, känslor som man inte får agera på. Kanske är det så spännande just för att det är förbjudet? Bara för att jag inte får...? Vem vet? Inte du, inte jag.. och förhoppningsvis ingen alls. För att det kan inte hända.

Jag har en freaky stalker också! En ryss som kommer ofta till mitt jobb. Innan var han ändå okej, eller i alla fall acceptabel som kund.. But not anymore. Han har alltid varit lite flirtig och har alltid föreslagit att vi ska bli tillsammans... Trots mina lögner om att jag har pojkvän sedan flera år tillbaka som är jättesvartsjuk och som skulle slå ner denna ryss om han fick veta att han höll på att flirta med mig. Men det stoppar inte denna kille, utan han fortsätter att fråga "men när ska du dumpa din pojkvän? Du vet.. det är väldigt vanligt att vara otrogen här i italien, så du skulle ju inte göra något direkt fel om du låg med mig". Okej, jag tycker inte om att vara elak.. men jag kan inte låta bli med denna ryss. Jag säger till honom att jag aldrig i hela mitt liv skulle ligga med honom, och att jag aldrig skulle bjuda honom till en av mina fester ens. Aldrig-never-mai. I lördags kom han förbi jobbet, ensam, och var asjobbig.. han förföljde mig till och med till toan och föreslog att han skulle komma in med mig...! Och igår kom han förbi puben igen.. ensam. Jag var uppe i restaurangen och hade ingenstans att ta vägen.. han liksom trängde in mig i ett hörn. Jag blev faktiskt lite rädd, då jag nu har börjat förstå att han inte har alla fiskar inne i akvariet. Till slut gick han dock. Hoppas att han aldrig mer kommer tillbaka..! Men nu har han sagt att han ska åka till göteborg och hälsa på en kompis, och att han ska söka upp mig där... Hjelp!

Sen har vi ju mitt ex.. mitt jävla ex.. mr big. Han skriver och säger att han vill ses innan jag lämnar italien. Jag svarar med datumet jag åker och frågar om han har planerat ungefär när han skulle komma till Rom. Inget svar. Jag vet inte ens varför jag blir förvånad, numera. Han har ju alltid vart sån här...! Han har mig runt sitt lillfinger och trampar samtidigt på mina.. kanske därför de är sneda? Boh!

Oh, no!

Jag blev nu lite ledsen i ögat när jag insåg att jag kommer att missa the memorial tribute för Michael Jackson den 25 juni här i Rom. Fan, fan, fan!

I love London.

Kom precis från en out-of-the-blue-konsert som Katja drog med mig på. Hade inte tänkt gå ut alls egentligen efter jobbet, men hon lyckades övertala mig att gå, och det ångrar jag inte. Det var mysigt att bara gå ut, helt nykter faktiskt, och bara njuta av bra musik. Jag visste inte riktigt vilka det var som hade konsert, dvs att namnen på grupperna lät inte direkt bekanta.. men när jag väl var på plats så kände jag faktiskt igen ett par låtar! "Mr Understanding" och "I love London", vilka jag länkar till nedan. Dessutom måste jag bara tillägga att jag passade på att köpa en skiva med Pete and the Pirates då jag verkligen gillade deras sound.. Haha, jag kan inte ens minnas senaste gången jag köpte en cd-skiva, but i kinda like it! Här får ni lyssna:

Gothenburg, I come back to you now.

Ja, jag ska hem. Eller ja, hem-göteborg och inte hem-burträsk. Jag undrar om man någonsin kommer att sluta kalla orten man växte upp i och där ens föräldrar bor för ens "riktiga" hem, fastän man egentligen har ett fast boende och jobb/skola någon annanstans..? I don't know. Men nu ska jag i alla fall som sagt hem till Göteborg!

Jag har bokat biljetter: 31 maj, om mindre än 4 veckor, går flyget mot Köpenhamn och sen tåg till Götet. Jag har sagt upp lägenheten, kontraktet med bredbandsbolaget och igår och i förrgår sa jag även upp mig från mina båda jobb här. Jag var lite nervös för detta, då jag inte riktigt visste hur mina chefer skulle reagera... men det gick riktigt bra faktiskt. De blev båda två lite ställda och tyckte det var jättesynd att jag skulle åka hem, och framförallt så snart! Det känns bra att man har lämnat ett avtryck och att folk faktiskt kommer att sakna en... för jag kommer ju att sakna dem med! Inte alla, men många.

Det är så sjukt nu när jag inser att jag bara har knappa 4 veckor kvar här.. Jag måste såklart jobba en massa ända in i slutet, för att jag måste ju ha lite cash när jag kommer hem liksom... Men sen är det svårt att bestämma sig för hur man vill spendera sin sista tid här..! Givetvis vill jag umgås med personerna som betyder mycket för mig.. sen vill jag såklart hänga vid havet och skaffa mig en liten hot bränna. What else? Äta gott, festa till det lite.. kanske hångla upp någon heting, höhö? We'll see.

Jag funderar lite på om det finns någon/något därute som med sina otroliga magic tricks, försöker skynda på min hemgång.. Det är så mycket som måste vänta tills jag kommer hem till Sverige som krånglar som fan just nu. First thing: min mobiltelefon. Jag lyckas se något på skärmen kanske 10% av tiden, annars är den bara helt vit. Men jag vill ju köpa en mobil i Sverige så att jag kan få med våra fina bokstäver å, ä och ö i alfabetsregistret... Men det jäklas så mycket, så det börjar bli svårt att inte köpa en ny innan. Anywho, om ni skickar sms eller så, och tycker att det är konstigt att jag inte svarar, så vet ni varför. Jag ser nada!

Sen krånglar min hälsa också. Pollen i det här landet visar ingen barmhärtighet alls, och det svider konstant i mina ögon, jag nyser och en tok och snorar floder. Såklart att medicinen ska kosta multum också. Sen har jag ju problem med en av mina tår (oh, surprise!), och jag försöker att klarar av att gå någorlunda normalt i väntan på sverige och operation. Ryggen tolererar egentligen inte callcenterjobbet då jag ständigt får en inflammation i ryggslutet efter jag har jobbat där ett par dagar.. Så, yeah. Healthy person going home, yeaaaah!