Att vara full på jobbet.

Igår jobbade jag och jag har numera gjort det till en vana att käka på jobbet istället för hemma. Så jag räknade ju med att jag skulle göra så denna gång också. Det jag dokc inte har räknat med var att typ 20 000 folk skulle komma på en gång och alla skulle äta. Sen var hälften av de engelska pensionärer som var så jävla besvärliga och "rompevano le palle", som man säger på italienska. Och inte ens en euro fick jag i dricks av ett besvärligt sällskap på 14 pers. Kärringjävlar! Hur som helst hann jag inte äta, då jag hade fullt upp precis helatiden. Det enda jag fick i mig var diverse alkoholhaltiga drycker, och på tom mage resulterar det ju i en liten fylla. Det var lite jobbigt att agera nykter och totalseriös inför chefen, men kvällen gick asfort och jag hade riktigt kul med kunderna. Jag och en dr. phil-look-alike sjöng ABBAS "chiqitita" tillsammans, hehe.
Så det kan gå!

Ring of Fire.

Ja, då kommer uppdateringen folks;

• Jag är fortfarande sjuk och går på antiflammatoriska pulverpåsar och hostmedicin kombinerat med diverse allergitabletter. Jag hostar som en gammal tant och har ständigt svullna ögon. Sexy mama, indeed.
• I lördags var jag ut och partajade lite! Äntligen fick jag gå till mitt efterlängtade Rialto.. Synd bara att de bara hade öppet nedervåningen. But hey, bättre än inget!
• Jag har jobbat söndag och måndag. Väldigt segt och sjukt lite dricks.. Tyvärr kryllar det ju inte av folk direkt när det spöregnar.
• Regn, ja. Vädret i Rom suger just nu... Regn, regn, regn. Varenda dag. Vad hände?
• En gammal fling är tillbaka på semester i Rom, och han skickar upprepade sms om att han vill ses. Jag vet inte om jag vill riktigt... Känns lite som ett avslutat kapitel där.
• Jag uppskattar så himla mycket mina skype-sessions med lillebror. Han är helt underbar och har lovat att han ska spara en av hans godisar till mig tills jag kommer hem igen.
• Mina fitt-flatmates fortsätter att driva mig till vansinne och jag gör allt för att undvika dem. Jag vill inte ens prata med dem längre. Jag känner bara hat och ilska. Jag och Svettis har därför bestämt oss för att vi ska börja söka efter något annat, även om vi gillar fräschheten av denna lägenheten så går det fan inte att bo ihop med puckon. Nä en etta eller tvåa bara för oss skulle ju helt klart vara det ultimata. Vi får se hur det hela utvecklar sig. I'll keep you posted.
• I mitt desperasta försök att undvika mina flatmates så mycket det bara går, så blir det ju en hel del streaming, va. Jag har börjat se american idol och har en solklar favorit: Adam Lambert. (Elin, han är som en byxmyndig Bill Kaulitz med en lite touch av Elvis. Could it get better than that?)

Common sense, simple common sense.

Jag trodde faktiskt de flesta människorna hade någon typ av sunt förnuft, men mina flatmates slutar aldrig att förvåna mig. När de spiller kaffe eller någon annan vätska, så torkar de alltid upp det med kökshanddukarna och inte med en trasa eller papper som normalt folk skulle göra. Som resultat av detta går inte våra kökshanddukar att få rena längre. När de väl har torkat upp sörjan med handdukarna, bryr de sig inte om att de är alldeles blöta och äckliga, utan slänger dem allihop i tvättkorgen där de får ligga fuktiga och mögla. Om de ska använda tvättmaskinen och de redan ligger tvätt i den, slänger de ut den tvätten i en bunke och kan låta den stå hur länge som helst, vilket resulterar i att personen som rår om kläderna förmodligen får tvätta dem igen då de har börjat lukta surmjölk. Detta även om övriga personer i hushållet hänger upp deras tvätt, som normalt folk skulle göra. Sen det här med rökningen.. Jag är fan allergisk mot rök (vilket jag tror jag har nämt x antal gånger i bloggen), men de lyssnar inte. de röker i allrummet lik förbannat! Och inte nog med det; Svettis har ett jättefint fat som är mer av ett prydnadsfat.. De hade de tagit en gång och fimpat på, fastän det finns askkopp! Men igår blev jag faktiskt riktigt irriterad. På vårt middagsbord har Svettis gjort det lite fint med en typ av en bambuskål och potpourri, och igår märker jag att nån av helveteskärringarna har kastat bort all potpourri och fimpat i bambuskålen så det har blivit brännmärken som inet går att få bort. Vad fan, liksom? Det är inte ens deras jävla potpourri! Vem ger dem rätten att kasta bort den och förstöra skålen? Är det så jävla tråkigt att fimpa i en helt vanlig askkopp eller. Jag förstår inte, men det är ju ganska tydligt att de inte har mycket innanför pannbenet.

I'm sorry for being sorry.

Idag är jag sjuk, sårbar och ledsen. Även fastän jag vill vara denna starka och stadiga personen som många tror att jag ständigt är och hatar att visa mig sårbar och svag, så har även jag mina dagar då allting bara känns jobbigt. Jag vill inte gå in på detalj över sakerna som gör mig ledsen då många av de berörda personerna läser min blogg. Men jag kan säga att jag blir ledsen över att känna mig otillräcklig, att inte kunna göra mer för dom jag tycker om; att inte kunna fixa allt så att det blir bra igen. Jag är ledsen över faktumet att jag nog aldrig kommer att få känna kärlek igen. Jag är ledsen över upptäckten att jag ger betydligt mer än jag får tillbaka. Jag är ledsen över att vissa personer tar mig för givet.

Det finns mycket i mitt liv jag är glad och tacksam över. Men inte idag. Idag är jag ledsen.

Earth Day.

Igår var det tydligen nåt som kallades för "Eart day" och då hade de anordnat en gratiskonsert på piazza del popolo. I was there! Subsonica och Ben Harper, fan. Väldigt schysst musik och gott umgänge! Det var hur mycket folk som helst på piazzan.. Undrar om jag någonsin sett så mycket folk på en och samma plats för.. Hur som helst. Här får ni ett litet smakprov på vad jag lyssnade på igår; (jag ska blogga mer sen, men nu måste jag plugga. Tålamod!)

Min kära rumskamrat.

Igår kväll mådde jag inte bra alls då jag var superförkyld och hade ett huvud som kändes som att det ständigt var på väg att explodera, så jag beslöt mig för att stanna hemma. Trots att det var fredag. Det kändes jättetråkigt med tanke på att typ alla mina vänner skulle ut, men ibland måste man faktiskt lyssna på sin kropp och ta varningssignalerna på allvar. Så jag lade mig i min säng, gjorde grammatikläxan, såg V för Vendetta och åt som en jävla gris. Nu vill jag aldrig mer se chips eller godis. Det är ganska bra att göra så once in a while, tror jag. Äta så mycket godsaker att man blir helt illamående, för då håller man sig undan de sakerna ett tag i alla fall.

Klockan 5 kommer Svettis hem. Hon kommer gråtandes till min säng och säger att hon måste berätta något för mig, att hon gjort ett stort misstag och inte tror att jag någonsin kommer förlåta henne. Genast börjar tankarna snurra i mitt huvud: Vad kan hon ha gjort som är så farligt? Har hon haft sönder något som är mitt? Jag tittar mig omkring, men kan inte komma på vad det skulle kunna vara.. Hon är helt förstörd och försöker hitta modet att berätta vad det är hon har gjort.. Efter nån minut säger hon; "Jag kysste han som du tycker om." Han som jag tycker om? Vem skulle det vara? Jag är ju så singel man bara kan vara och har inget som skulle kallas någorlunda seriöst med någon. Visst tycker jag om endel, men absolut inte så att jag är kär. Jag funderar och funderar vem det kan vara som hon har kysst, men kan inte komma på det. "Holländaren", säger hon sedan med skam i ögonen. Jag brister ut i skratt! Holländaren? Han är typ den enda jag skäms för att ha velat hångla med. Han är ju en urblåst idiot! Haha! Alla har vi våra desperata stunder, I guess (läs: I hope). Hon tittar på mig som ett frågetecken: "Varför skrattar du? Är du inte arg?" Jag förklarar att jag absolut inte är arg och att jag inte kunde bry mig mindre.

Hon berättar sedan att hon började gråta medans de hånglade då hon insåg att det hon gjorde var fel, och att han måste ha tyckt att hon var psycho som börjar gråta mitt i ett hångel. Sen hade hon tagit en taxi hem där hon fick gråta ut mot taxichaufförens axel och fick råd om hur hon bäst skulle berätta att hon hade kysst sin bästa kompis kille (vilket var en ordentlig överdrift). Hon och taxichauffören hade t.o.m stannat på vägen hem för att köpa pizza åt mig för att gottgöra litegrann för det hon gjort. Men gris som hon är, så hann hon äta upp nästan hela pizzan på vägen hem! Hehe, vad omtänksamt! ;) Men hon är så söt, min Svettis. Att bli så ledsen över en sådan skitsak, över en sådan skitkille. Och tanken med pizzan var ju fin, även om jag i slutändan knappt fick smaka på den, hehe. Söt och grisig är hon, indeed.

Ikväll blir det utgång i alla fall, och jag ska vara foxy! Count on it!

Arga lappen 2.

Jaha, då kom nästa arga lapp, denna gång i form av ett brev till våran hyresvärd från våra grannar;

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Spett. Amministratore

Con la presente sono a denunciare l'ennismo fastidio notturno arrecato dalle inquiline del piano 6 (intero 18), condominio sito in (adress), Roma.
Pregherei la signora vostra di contattare il proprietario del suddetto appartamento per farne comunicazione dell'accaduto.
Non è concepibile che alle 04.30 del mattino si debba essere svegliati dagli schiamazzi e quantaltro di affituarie indisciplinate e moleste, parlo al femminile perché ci hanno detto che gli inquilini siano delle ragazze ed il tutto è deducibile dal fatto che fino ad ore inoltrate, parlo dalle 23.00/02.00, si sentono tacchi di scarpe che galoppano incensantemente per tutta la superficie dell'appartamento sovrastante al nostro.
Spero che riesca a comunicare tale situazione al leggittimo proprietario e/o a farne esposto alla prossima riunione condominiale.
Attendo fiducioso sua comunicazione e se quanto detto non fosse di sua competenza, la pregherei di comunicarmi i recapiti del proprietario cosicche io possa contattarlo personalmente, grazie.

Cordialisaluti,
Simone B.

--------------------------------------------------------------------------------------------

En grov översättning på brevet skulle väl låta ungefär så här;

--------------------------------------------------------------------------------------------

Att. Administratör

Med detta brev vill jag rapportera nattliga olägenheter orsakade av hyresgäster av plan 6 (lägenhetsnr 18), villa belägen på (adress), Rom.
Jag ber er att kontakta ägaren av lägenheten för att diskutera den här situationen.
Det är inte acceptabelt att man vid 04:30 bör vakna av oljud av odisciplinerade hyresgäster som bara är till besvär, jag talar om kvinnor, eftersom de sagt att hyresgästerna är flickor, och det hela kan baseras på faktumet att innan tidspunkten jag nämnt ovan, jag talar om 23.00-02.00, känner klackar av skor som ständigt galopperar i lägenheten ovan vår egna.
Jag hoppas att vi kan meddela detta till den rättmätiga ägaren och/eller ta upp det hela på vårat nästa hyresgästssammanträde.
Jag ser fram emot ett svar på detta och har ni ej möjlighet att förse mig med ett, skulle ni då kunna ge mig kontaktuppgifterna till ägaren, så jag kan kontakta honom personligen, tack.

Med Vänliga Hälsningar
Simone B.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Okeeej. Jag säger bara en sak. Tur för mig att jag är så pass lång att det är obvious att jag inte skulle sätta på mig klackar. Som hyresvärden sa "Ja, problemet gäller ju då framförallt oljudet av klackar. Men jag är 100% säker på att du inte står för dom oljuden då du nog aldrig skulle sätta på dig sådana skor."
So, everything's gooood! Hehe, eller...?