The Italians..

Det börjar närma sig nu.. På måndag lämnar jag Rom! Många frågar mig om hur det känns att lämna staden och Italien och förväntar sig svar som "det är lite jobbigt", osv. Men ska jag vara ärlig, så är det knappt jobbigt alls. Jag är klar med Rom - jag har gjort mitt här. När man inser att man irriterar sig över fler saker än man uppskattar, då är det dags att lämna stället.. Rom må vara en av de vackraste städerna i världen, men det finns så mycket som i alla fall jag personligen stört mig på.

* FOLKET.
Jag är oerhört less på italienarna och finner knappt några ord för dem längre. De italienska tjejerna hatar dig oftast för att du är utländsk, lång och blond och ger dig aldrig en riktigt chans att visa dem att det finns något mer därtill. Lyckas du på något sätt charma italienska tjejer, så har de ändå en tendens att vara falska mot dig; dvs, framför ditt ansikte är de hur gulliga som helst, bakom din rygg är det rena motsatsen. Jag har inte så många italienska tjejkompisar (nära kompisar, that is.. otroligt många bekanta genom jobbet finns), och de är verkligen söta och så. Men jag har märkt att jag helt klart är den givande parten i våra relationer.. de skulle inte ställa upp om jag var i riktigt stor knipa, for instance.

Italienska män, ja. Detta är ju ett kapitel i sig, egentligen. De enda italienska killkompisarna jag har, är dem jag har jobbat med.. Det är nog det enda sättet få killkompisar på här. Annars vill de bara ligga med dig. "Jag tror inte på vänskap mellan män och kvinnor", fick en kompis höra när hon förklarade för en kille att hon bara ville bara vän med honom. Bara DET säger ju en hel del om italienarna... Kanske är det annorlunda just för att man är utlänning, who knows?

Sedan blir jag så fruktansvärt arg när jag inser att 95% av italienska männen är otrogna.. ärligt talat så tror inte jag att jag känner EN italiensk kille som aldrig har varit otrogen... Hur hemskt är inte det? Jag hade en diskussion men en killkompis här om dagen... han har fru och en 9 månaders gammal bebis, men är ändå otrogen. Han skyller det på att italienska män är så vana att alltid ha sin mamma nära, så när de växer upp måste de fortsätta att känna tryggheten med en kvinna nära.. så därför har de alltid flickvän, fastän de vill roa sig på annat håll. Han tyckte den här ursäkten dög bra, det gör inte jag.

Jag var på en liten marknad häromdagen och jag fick nästan krupp på folket! Okej, jag fattar att de vill sälja sina saker.. men att ta tag i ens arm, att skrika saker efter en på engelska.. Jag svär, det var inte en tyst sekund..! "Miss, miss!", "where are you from?", "you are beautiful", "mamma mia, very sexy", "you want? come here, come here"... what the heck, liksom? Det var ingen köttmarknad jag gick på, god damn it! Kan man aldrig få vara ifred? Man kan gå hem efter jobbet och bilar saktar ner och antar att du är en hora... eller i bästa fall att du kan börja din horkarriär då och där! En gång saktade en bil in och frågade hur mycket jag kostade.. Jag svarade argt att jag för fan inte är någon hora, utan att jag bara är på väg hem och skulle uppskatta om jag kunde få bli lämnad ifred for once. Han svarade med "ingen hora? tror du ja, men mina pengar kan nog få dig att ändra uppfattning.." Vafan?! Lämna mig ifreeeeeed!!

Sen har vi ju allt annat folk som man också träffar på på Roms gator. Tror jag aldrig har hatat amerikanare så mycket som efter min vistelse här.. Okej, jag ska inte dra alla över en kam, men FAN vad de är dumma i huvudet. Seriöst, alltså. och att ständigt höra deras gälla och nasala röster skrika "AMMAGADD! Like seriously! Uhm, yeah like totally, like.. he totally said that and i was like ciao belloooo and he was like all over me and like..uhm... beerpong, c'mon let's do it... totally, let's do a JÄGERBOMB! Dudeeee, i need beeeeeer", etc, etc. DET GÖR ONT I MINA ÖRON!

Okej, jag orkade bara skriva en kategori i sakerna jag stör mig på i italien och rom... det får bli fler sen! Stay tuned.

Idag, om någon dag..

Idag bröt jag ihop. Delvis på grund av ryggsmärtan, men förmodligen också av allting annat pågår i mitt huvud.. alla känslor; att lämna Rom, att återvända till nygamla Sverige, spekulerandet av vad som är äkta och inte..

Jag märkte redan igår på jobbet att smärtan hade förvärras, då det från ingenstans kändes som jag fick tre sylvassa knivar rakt in i ryggen. Chefen hade viktiga kunder som skulle passas upp på och jag fick uppleva hur det var att ha "stiff upper lip" på riktigt. Vid en viss tidpunkt klarade jag inte av smärtan och bad om att få gå på toa för att hyperventilera lite. Idag när jag vaknade hade jag kvar samma smärta.

Efter att ha övervägt mycket och länge om jag verkligen skulle ta mig ut ur huset, beslöt jag mig för att gå och handla något att äta. Givetvis med min förbaskade otur, ropar en gammal gubbe efter mig att han behöver hjälp. Vem kan ignorera en söt, gammal gubbe liksom? Han hade tappat sin mobil i bilen och kunde inte hitta den, och han behövde mina "unga ögon" sa han. Efter att ha rotat igenom hela hans bil, fann jag den till slut under en av bilmattorna (hur den hamnat där har jag ingen aning om?), och det var efter det här, att konstant stå böjd och leta efter mobilen, jag inte klarade av smärtan längre. Gubben tackade, jag önskade snabbt honom en "buona serata" och sprang vidare och satt mig ner på en undanskymd trottoar och grät. Tårarna bara kom. Smärtan var olidlig och jag kände behovet av någon, och när jag sedan insåg att jag inte hade någon jag kunde ringa så blev jag ännu mer ledsen. Jag blev sittandes ett tag.. Sedan slängde jag iväg ett sms till Svettis och sa att hon skulle komma så fort hon kunde efter jobbet för att ta mig till akuten. Hon är påväg hem nu med någon kompis som har bil.

Jag hoppas på tunga droger. Nåt som tar bort smärtan och ensamheten jag kände idag. Idag om någon dag hade jag verkligen behövt någon där, någon som för en gångs skull skulle få agera MIN mamma och ta över den roll jag oftast får ta i vänsammanhang. Idag, om någon dag..

Lika som bär?

Vårstädning!

Jag sitter och "städar" i min facebookvän-lista.. hittills har 150 vänner fått ryka.. å det känns så jävla bra!! Jag råkade blicka över min lista häromdagen och insåg att jag hade 365 vänner på min lista.. TREHUNDRASEXTIOFEM. Jag HAR inte så många vänner.. Vilka är dessa personer?

Jag har alltid haft som regel att aldrig acceptera någon som vän på facebook, om jag aldrig har träffat dem.. så alla de här 365 personerna HAR jag faktiskt träffat, men inte fan betyder det att dom är mina vänner? Jag vet inte.. Många gamla klasskompis har rykt.. personer man träffat genom kompisar, bara nån enstaka gång.. personer man har träffat när man har rest och som man förmodligen aldrig kommer träffa igen.. och personer som man faktiskt inte tycker om, utan som man blivit vän med bara för att man bor i samma by eller har gått i samma klass.

Jag vill inte att dessa personer ska läsa om mitt liv och jag vill verkligen inte läsa om deras, för ärligt talat så bryr jag mig faktiskt inte. Nä.. Ciao, säger jag.. Arrivederci. Jag rekommenderar er alla att städa i eran lista också... 'Cuz it does feel goooood!

Everybody hurts sometime.

Jag ligger på min dödsbädd just nu.. ja, det är ungefär så det känns i alla fall! För er som inte vet, så skadade jag min rygg när jag åkte moped för 9 dagar sedan. Dum och oerfaren som jag var, så hade jag all min vikt på min rygg när vi plötsligt körde på ett stort gupp. "klick" lät det i ryggen och efter två besök på akuten, medicinering och sprutor i rumpan ligger jag nu här i min säng med en obeskrivlig smärta.

Det är bara så jävla typiskt. Sista tiden i Rom.. nu när jag ska jobba så mycket jag bara kan för att få cash för att klara första tiden i Sverige, och nu när jag ska passa på att göra "allt det där" innan jag åker. Jag tycker inte om att känna mig så här.. så här hjälplös. Jag tycker inte om att be om hjälp eller att låta bli att göra saker som jag vet att jag egentligen klarar av hur lätt som helst.

Projektet på callcentret är slut för den här månaden, vilket innebär att jag måste jobba på puben om jag ska få någon som helst inkomst. Jag har försökt lägga mina 3 arbetskvällar så långt bort i nästa vecka som möjligt så jag ska få vila ryggen ett par dagar i alla fall.. men så ringer en av mina kollegor mig idag och säger att hon är lite krasslig och undrar om jag kan jobba för henne... trots att hon VET hur ont jag har! Jag säger att jag faktiskt inte kan ställa upp denna gång pga min smärta (jag ställer alltid upp annars), och hon säger att jag inte ska oroa mig. 10 minuter efter ringer min chef och säger att denna kollega mår dåligt och undrar om jag kan jobba istället för henne... Ma vaffanculo! EN JÄVLA GÅNG.. Kan man få be om att någon ställer upp för en EN JÄVLA GÅNG? Och dessutom är det inte ens jag som ska ha dåligt samvete egentligen, för att på schemat är det min lediga dag och inte hennes..! Jag förklarade situationen för chefen och sa att jag verkligen inte kunde jobba och att de fick lösa det på annat vis.

Sen i torsdags hörde en kompis till Svettis av sig och sa att hon ville ses innan jag åkte. Vad kul att hon vill ses, tänkte jag. Sedan lägger hon smidigt in frasen "jo, Sanna, jag skulle vilja be dig om en tjänst" mitt i ett annat samtalsämne under middagen. Here we go. Hon ville att jag skulle skriva hennes engelska tenta IGEN (jag gjorde henne denna tjänsten förra sommaren) och började genast med att ge mig skuldkänslor genom att berätta att hon aldrig kommer att ta examen om inte jag hjälper henne med den här tentan också. Ma vaffanculoooo!

Jag ligger på min dödsbädd och folk fortsätter att kräva tjänster från mig. VAFFANCULO A TUTTI!!!!

The Virgo Sun Sign Personality.

När jag läste min systers blogg kom jag in på en astro-sida där jag till min förvåning fann att beskrivningen av min påstådda personlighet i jungfru & soltecknet stämde in sjukt, typ läskigt, bra:

"The Virgo Sun Sign personality seeks perfection in themselves and everything around them. They can be a bit demanding, but this is because they see all the details like they were looking through a microscope. This gives them an excellent eye for detail, but they may miss the forest for the trees. They are practical, down to earth and good with their hands. They are fastidious and love cleanliness. They tend to be conservative in all areas of their life. On the surface they may appear cold emotionally, but this is usually from their habit of suppressing their natural feelings in the name of control. They are charming and dignified. Intellectually they are inquisitive, logical and methodical. They are excellent at analyzing a problem, no matter how complicated it may be. They are usually modest and self-restrained and more than willing to serve. They have a gift for creating order out of chaos and give of themselves selflessly when others are in need.

Virgo Sun Signs are selective when choosing friends and partners. Because of this, they may be perceived as distant or aloof. An intellectual at heart, it may seem that they aren’t connecting with their feelings; however, they do figure out their feelings by using their heads. People born under this Sign tend to put their relationships in concentric circles, with their intimate and family relationships on the innermost circle, and then close friends, then acquaintances. Those in the outer circles are not subjected to the criticisms that the inner circle are. If you are involved with a Virgo, be prepared for your faults to be brought up eventually. While they may be critical of you, they are even more critical of themselves. They may have difficulty trusting others and may lack confidence in themselves.

Virgo Sun Sign’s creativity tends toward the intellectual or finely detailed. They make excellent architects, engineers, writers, designers or other craftsmen. As artists, they seem to enjoy working in miniature. They are good at math, editing, and they also make great secretaries. They are generally good with money. They watch their pennies carefully and seldom spend without reason.

It can be difficult for a Virgo Sun Sign to delegate, though they are excellent in business in other respects. In fact, they can tackle jobs that overwhelm others and be successful. They are productive and prefer to stay busy. Their problem solving abilities are amazing, and indeed, this stimulates their intellectual needs.

Virgo Sun Sign can be overly health conscious. Many will choose a career in medicine or health fields to stay abreast of the latest information. They like to compartmentalize everything in their life, so balancing the mind and body is an important part of their life's journey. As students, for example, they will often concentrate so much on their studies that they neglect to eat. They can also be a bit of a hypochondriac if they focus too much on themselves. They tend to be nervous and worry a lot and may be seen as compulsive. They need to take time to relax and let go."

Miss Secret.

Som ni sett så har jag hemliggjort min blogg nu.. Jag vet inte.. Jag har funderat länge på att göra det, men jag antar att jag blev lite smickrad över att det var så många som ville läsa min blogg och som intresserade sig för mitt liv. Men det blev lite för mycket när jag insåg att personer som jag inte ville skulle läsa om mitt liv, läste bloggen.

"Lösenordskyddat bloggen, ser jag! Rätt åt dom som smygläser din blogg", sa Frida, och jag kan inte annat än att hålla med..! Vafan, om det nu är så många som intresserar sig för mitt liv, men som ändå aldrig skulle tänka tanken att plocka upp telefonen, slå mig en pling, och fråga hur det är, så är det ju något som inte stämmer.

Ni som har blivit inbjudna att följa min blogg ska känna er hedrade, för ni är inte många! Jag önskar er en fortsatt god läsning.