Me-time. Det var det jag hade inplanerat för kvällen. Lite me-time; lite tid för mig själv, mys med Sanna liksom. Det gick inte som planerat då både S och M kom hem betydligt tidigare än vad jag trodde att de skulle göra. Nu ligger M och sover och S sitter och facebookchattar. Jag har satt på mig hörlurarna och spelar Elton John på högsta volym.
Det är så lätt att jag hamnar i den här situationen. Jag sitter och tänker på mitt förflutna - det som varit. Jag satt och bläddrade i mina Dublinfoton och fastnade såklart på dem med mig och Enrico. Vi var så fina ihop. Jag hade nästan svart hår på den tiden.. och även om jag då kom i mina favoritjeans, så tycker jag ändå att jag skymtar en lite större dubbelhaka då än vad jag finner nu. Han hade "ryss-kläder" (fleecejacka och långcash) som han hittade i något hörn på hostelet då han hade skickat alla sina kläder på tvättning. Men jag tyckte att han var söt i alla fall.
Jag ligger i min säng och är jättekänslosam. Det känns som att det är dags att avsluta detta kapitlet once and for all, och det svider lite i mitt hjärta. Nu i efterhand vet jag inte riktigt vad fan jag ville med mitt bryta kontakten-brev till honom. Nu känner jag mig så jävla dum och ångrar mig som fan. Jag vill inte bryta kontakten! Jag vill inte skära bort honom ur mitt liv... Jag vill inte avsluta mitt Dublinkapitel. Jag vägrar. I huvudet känner jag mig som ett litet barn som kastar sig på golvet och slår knytnävarna hårt i parketten och som apatiskt skriker "Jag vill inte!!".
Jag har dock gjort vad jag kunnat för att få vårt tåg att fortsätta rulla.. Utan några stopp på vägen då bensinen tagit slut, men jag misstänker att jag inte har lyckats. Brevet kanske var ett desperat försök till någon typ av reaktion och en drastisk förändring.. Och nu när jag inte fått det, eller något annat för den delen, så har jag sjunkit så lågt att jag EFTER detta jagvillintehanågotmermeddigattgöra-brevet har skickat honom ett sms i hopp om att få någon typ av reaktion. Men mitt patetiska och oerhört pinsamma försök har misslyckats även det. Han hör inte av sig och lär förmodligen inte göra det heller. Han gör precis som jag "vill", med andra ord.
Sometimes I just hate myself.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar