Om sju timmar sitter jag på tåget till staden som plockar fram många blandande känslor ut mitt känslomässiga förråd. Denna gång åker jag ner med en kompis, Katrin, för första gången. Det kommer bli första gången jag åker till denna stad utan att åka till mitt ex, vilket känns lite småkonstigt minsann. Men jag är sjukt peppad. Äntligen ska jag få se den stad jag har spenderat så mycket tid i på riktigt. Jag kommer att få vara den där turisten jag aldrig fick vara, få njuta av ett utelivet som är allt annat än privata hemmafester och få frossa i den underbara napoletanska pizzan. Jag kommer att få vara migsjälv i Napoli för första gången, och inte bara exets andra hälft. Detta har jag sett fram emot mycket och länge... För även om Napoli är en väldigt farlig stad, så fascinerar den mig. "Det farliga" som alla talar om känns snarare som en utmaning, än ett hinder. That being said, så kommer ju dock pepparsprayen att få förstaparkett-biljett i min handväska ändå!
Jag velar hit och dit om huruvida jag ska kontakta exet eller inte. Jag borde ju nämna att jag är i hans stad liksom.. Men samtidigt vill jag inte förstöra min crazy napolihelg med för stor fokus på honom. Jag tror dock inte att jag skulle bli så känslomässig om jag nu skulle möta upp honom för en kaffe eller så.. För ärligt talat så tänker jag inte så mycket på honom längre.. Just nu så upptar indiern alla mina tankar, to be honest. Hehe. Fan vad jag är peppad inför helgen.. I'll have a blast!
O soleee miooooo! Vi hoppas på SOL i helgen! Forza Napoliiiii!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar