Facing reality.

Förlåt för mitt dåliga bloggande.. Det har blivit lite nu på sistone. Har haft lite fullt upp!

Som ni säkert vet,så har jag lämnat Rom. Just nu sitter jag i Burträsk och njuter av midnattssolen.. Jag hade nästan glömt bort att det faktiskt inte blir mörkt här under sommaren! Jag njuter av att träffa min familj, att bara vara, och att givetvis hänga med Emma. Fritzel saknas, men hon joinar snart!

Flytten från Rom var inte så jobbig, to be honest... Jag har alltid sagt att jag är så fruktansvärt less på landet och att om jag skulle sakna något, så skulle det vara personerna jag lärt känna. Det är lustigt.. när man kommer till slutet av en era, så som jag gjorde nu, så inser man lite vem ens riktiga vänner är. Jag kan till och med påstå att jag fick denna information ganska svart på vitt mina sista dagar i Rom. Jag insåg att mina riktiga vänner där är få, och trots att denna insikt i stunden var väldigt jobbig, så måste jag ju säga att den gjorde det så mycket lättare att bara dra därifrån. Många gjorde mig riktigt besvikna, nästan så att det gjorde ont i hjärtat, och därför kändes det så fruktansvärt bra att lämna dem och klippa av banden som slukat energi från mig under all den här tiden. Jag frågade en kompis om det kanske är så att jag ställer för höga krav på mina vänner.. men att inte kunna göra "uppoffringen" att dedikera en kväll, en av mina sista i Rom, till MIG och inte tänka på sina egna behov for once, är inte agerandet av en sann vän. Det är det bara inte - höga krav or not. I efterhand känns det lite som att det har varit min roll i Rom.. att vara där för andra. Fuck that.

Men ett fåtal personer saknar jag en massa, som sagt. Ett par stycken som alltid funnits där, och som sannerligen vill mig väl.. ett par nya bekantskaper som man bara klickat med... och givetvis mina kollegor.. De var min familj i Rom, och dem var det väldigt svårt att lämna. Jag grät som en liten bebis min sista kväll med crewet.

Det här blir en ny era. Jag ska göra saker för MIG den här eran.. och jag ska definitivt inte umgås med folk som inte skulle fälla äkta tårar på min framtida begravning. Personerna jag saknar från Rom KOMMER jag att träffa igen.. Jag kommer att se till att jag gör det då dessa personer, unlike others, får mig att må bra i hjärtat. Jag behöver det!

Baah. Orka vara så känslomässig... again.