Roadtrip update.

Åh, vad vi har bilat långt nu. 670 mil sammanlagt för att vara exakt.. det ni! Och vi har hela östkusten upp kvar.. men det kommer vi att ta bit efter bit, allt beroende på hur vi jobbar och så. Nu befinner vi oss i Adelaide.. skönt att vara i en liten större stad där det finns affärer och restauranger med normala priser och kul att kunna gå ut och festa om man känner för det! Vi var faktiskt på en pubcrawl som hostelet vi bor på anordnat, men den var rätt lam faktiskt. Går inte ens att jämföra med pubcrawlsen i Rom! Men huvudet värker idag, så det är som det ska i alla fall..! Vi ska försöka hitta regionellt jobb (plocka/packa frukt o. dyl.) här i, eller kring, Adelaide.. så man blir av med dom där jävla visum-dagarna. Jag har 56 dagar kvar att jobba, sedan kan jag leta mer "normala" jobb förhoppningsvis.

Jag vet inte riktigt vad jag kan säga om resan.. Tror faktiskt inte att jag kan göra med mer detaljerand och korrekt beskrivning än systrarna Litzell, så jag tror faktiskt att jag är lat och hänvisar till deras blogg: http://tvafjollorpadrift.blogspot.com/

Tack för era fina ord till mitt förra blogginlägg förresten! Ni är allt bra underbara. Jag känner mig lite löjlig som skriver såna deprimerande blogginlägg.. jag måste verkligen utstråla tragik, självömkan och sympatisökande. Jag ber om ursäkt för detta, men bloggen är bra för mig.. Jag behöver ventilera ibland. Jag mår i alla fall lite bättre nu, trots att jag fortfarande inte har fått någon förklaring för Alexs plötsliga försvinnande. Är det så konstigt att jag vill veta, liksom? Han var säkerligen inte mannen i mitt liv, i know that. Men jag vill ju veta vad jag gör för fel? Det måste ju finnas en anledning till varför jag typ är den enda personen in the history och the whole wide world som är singel..? Varför hittar alla kärlek och inte jag? Muäh. Tror att jag kan ha tittat för mycket på Ally Mcbeal på sistone.. Där är ju en av de röda trådarna i serien att hitta den rätte, att bli kär och slippa vara ensam... slippa vara ensam i juletider.

...för julen är inte så fröjdfull längre, faktiskt. Inte när man är vuxen. Inte när man är tjugofem och singel. För på något sätt känns det som att första julen man inte spenderar med familjen på något sätt ska vara med ens respektive. Men så blir det inte.. Jag ska fira jul med Litzells vilket i och för sig inte är så illa pinkat, men hur ska den julen bli? Vart är snön? Vart är julkänslan? Vart ska vi vara? Vi kommer till och med att fira julen på "fel" dag (den 25:e).. Konstigt.

Jag tror att jag kommer att sakna er hemma som allra mest nu under julen. Skänk mig en liten tanke när ni sitter där hemma och rår om varandra och har mysigt.. för jag kommer definitivt att skänka er en tanke.. om inte alla mina tankar.

Ho ho ho.