Män.

Jag blir så less. Varför måste jag alltid utsätta mig själv för situationer där jag troligtvis kommer att bli sårad på kuppen? Varför var jag tvungen att åka till Neapel när jag visste att det skulle medföra att jag skulle börja känna mer för E, som jag ofta gör när jag har umgåtts med honom...? Det var precis det som hände: mina känslor blomstrade upp igen och jag föll för honom... igen. Bara för att återigen låta honom såra mig! Efter min helg i Neapel så bestämde vi att han skulle komma till Rom helgen efter. Vi planerade det hela bra och han skulle höra av sig när det närmade sig fredag för att meddela mig vilken tid han skulle anlända osv. Tror ni att han kom till Rom i slutändan? Nej, så klart inte. Men vet ni vad det värsta är? Han hörde inte ens av sig - varken före, under eller efter helgen. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig egentligen.. Det känns som att detta är så jävla typiskt honom, eller rättare sagt, så jävla typiskt män. Mitt jobbstrul ligger inte bra till han heller efter gårdagens konstiga och taskiga beteende. Non ce la faccio piú!!

Persone sfigati.

Igår söp jag till det riktigt ordentligt på jobbet igen. Men det var annorlunda denna gången; jag söp inte för att blir "party-party", utan för att bli av med, eller iallafall sluta tänka på, smärtan i mitt revben. Jag har ont igen, riktigt ont. Att jobba en lördag på trinity är fan bara jobbigt. Då föredrar jag att jobba under veckan då det är mindre folk och man kan göra sig lite och prata mycket med folk (=mer dricks). Igår var det en jävla gubbjävel som gjorde mig så förbannad och gjorde så att tappade lite av mitt hopp på mänskligheten. Två gubbar, tyo 40-åringar som kommer rätt ofta med som aldrig konsumerar nåt, kom in och ville ha ett bord. Jag gav dem ett bord som var reserverat ifall det skulle komma att behövas till "viktigare" gäster (=de som konsumerar). Jag förklarade noga för dem att de kunde få sitta vid det reserverade bordet tills de andra gästerna dyker upp. De sa ok och satte sig. Precis som jag visst beställde en in en sprite och den andre en liten öl... och de satt de och sippade på i flera timmar - snåla jävlar. Tillslut fick jag nog och frågade om de inte skulle ha nåt mer, med arga ögat. Till slut beställde den ena en liten öl till och gav mig 5 euro. Ölen kostade bara 4, men han sa att det var okej så, så jag behöll sista euron som dricks. Lite senare kom det en grupp med tjejer som ville ha ett bord och jag hade inga problem med att ge dom ett, då jag hade ett "reserverat" bord och folk som inte konsumerar som satt vid det. Jag gick fram till dem och förklarade att gästerna som reserverat bordet hade kommit och att de var tvungna att flytta på sig. Surfittegubben med lilla ölen tar inte detta bra, trots att jag förklarade i början hur det skulle fungera med bordet, och han börjar kalla mig för tjuv som tog den sista euron av hans 5-eurolapp. Jag bad om ursäkt och förklarade att jag antog att det var dricks då han sa "det är okej så". Han skrek att det var fan inte det han menade och krävde att få tillbaka sin jävla ynka euro. Fittgubbe! Han behöver aldrig mer komma tillbaka. Orka gå till en bar om du inte ens ska konsumera nåt. Orka stta och sippa på en liten jävla öl i flera timmar. Orka occupera ett utav få bord. Och sist men inte minst, orka tjaffsa om en jävla euro!!! Argh.

Att hosta sönder sitt revben.

Jag tror att jag har hostat av ett revben eller två. Eller åtminstone hostat till mig en spricka i alla fall! I'm in pain. Min storasyster har lyckats hosta av två revben en gång, så det finns ju inget som säger att jag inte skulle kunna lyckas göra det också. Jag kan varken ligga eller stå utan att det gör ont. Och att hosta ska vi inte ens prata om.

Jag har googlat lite;
"En skada på ett revben, en spricka eller ett revbensbrott, tar mellan en och två månader att läka. Smärtorna kan alltså sitta i så länge, men blir givetvis bättre och bättre ju längre tid det har gått. Det brukar göra som mest ont efter en till två veckor.

Det händer ibland att det blir en spricka i ett revben om man hostar mycket kraftigt. Vanligare är nog att det blir påfrestningar på muskelfästena på revbenen, små bristningar eller blödningar i musklerna eller fästena. Dessa skador läker fortare än om det är skelettskador. Det gör ont när man rör de skadade delarna, vid vissa rörelser i bålen och när man tar djupa andetag eller hostar. Det är ingenting farligt, men kan vara besvärligt på grund av smärtan. Det går alltid över så småningom."

"Andningsmusklerna mellan revbenen kan skadas av slag eller svår hosta och ge lokal smärta i trakten av ett revben. Ibland talar man om "hostat sönder ett revben" men vanligen är det denna skada i stället. Inflammation i revbensbrosket ger lokal smärta som förstärks av djup inandning, ofta är man mycket öm över en punkt. Muskelsträckning i bukmuskulaturen på framsidan, rectus abdominis kan uppstå ffa vid idrottsutövning."

Jag säger det igen; I'm in pain.

En helg i Napoli.

Efter att ha skämt ut mig deluxe för mina fitt-flatmates, som jag numera börjat kalla dem, hoppade jag på första bästa tåget iväg från stan. Det råkade leda just till Napolis centralstation. Där träffade jag E som jag hade en underbar lördag med - och gud vet att det var välbehövt! Lite senare på lördagskvällen stack vi på krogen, jag och grabbarna, där de fick beskåda mina dance skills! På söndagen var det fotbollsmatch på tv:n mellan Napoli och ett motståndarlag.. SÅ intresserad var jag av att titta på den matchen, så att jag liksom inte ens uppmärksammar vilka de spelade mot. Killarna kom till E's residence och ugglade fotboll i 90 minuter. Jag pillade på hunden (läs; blev ständigt attackerad av schäfer-"valpen").

Det känns väldigt bra med E, måste jag erkänna. Som mamma sa; "Jag tror att du mår bra av att vara med honom. Med honom behöver du inte göra dig till - bara vara Sanna". Och det är så sant. Han känner mig nästan bättre än vad jag känner mig själv och det är en så otroligt skön och avslappnad stämning. Vi får helt enkelt se hur detta utvecklar sig. Time will tell.

1 Maj i San Giovanni.

Ja, då var det första maj och åter igen festligheter! Jag och Maya mötte upp med Sara, Anna, Elvira och Bobban för återigen lite myspicknick ute på parkerna i San Giovanni. Kring 800 000 pers joinade oss för att bland annat skåda Italiens svar på Ulf Lundell; Vasco Rossi. Inte riktigt min typ av rockgubbe, men det var en härlig stämning över lag! Vi gick aldrig in i folkmassan då vi befarade en förtidigdöd och vi skulle ge det ett försök, så vi stannade en bit bort på gräset, där folk satt och spelade trummor, rökte gräs och drack vin. Festival, var ordet. Kvällen fick ett litet tråkigt slut då Mayas väska blev stulen.. Men det är sånt som händer här. Jag slutar aldrig att förvånas hur skickliga ficktjuvar/väskryckare det finns här. Om my.
Här får ni lite Vasco;

Uppdatering: Valborg

Ja, vad hände då på valborgsmässoafton? Jag, Hanna, Maya, Mia, Anna och Charlotte hade en liten hobo-picknick utanför en kyrka vid Pantheon. Det var svinkallt ute, men vinet gjorde oss aningen varmare. Näf vi hade suttit där ett tag och druckit lite tetravin så kände vi att det var dags att röra på oss. Vi delade dock upp oss i två grupper; Challe, Hanna och Anna drog till Campo, medan jag, Maya och Mia drog till Salotto42 där jag träffade Isabell och Viktor, som jobbar där. Efter en dyr gin&tonic (10 fucking euro!) drog vi oss vidare till Trinity College där det var lite festligtheter då det var Alessios, en av bartenderna, sista kväll på jobbet. Det firades med att nästran hela personalen var där och drack billiga drinkar.. Jämför en drink på Salotto för 10 euro med 3 drinkar och fyra shottar för 10 euro på Trinity. Skillnad, jao! Lagomt berusade drog hela trinitygänget, jag och maya till On the Rox (även kallat "on the cocks" i vissa kretsar) där vi forstatte drickandet. Sen fick vi skjuts hem vid 6.30 på morgonen (maya crashade hos mig) och kvällen hade en minst sagt konstigt, lustigt och rätt pinsamt slut. Så hemlighetsfull är jag!

Valborg 2009.

Skriftliga uppdateringen kommer lite senare, men nu drar jag till Napoli. Tjing!