Så var det klippt! Eller..?

Igår fick jag nog av mitt hår och åkte till andra sidan stan för att boka en tid på mina gamla frisörsalong som jag gillar jättemycket! De hade ingen ledig tid igår, så jag fick åka dit igen imorse. Snabbt märkte jag att saker och ting hade förändrats jämfört med två år tillbaka. Inga snygga och homosexuella frisörer som dansade tango som underhållning och ingen adopterad hund vid namn Donnie som hade bland de största testiklarna jag någonsin skådat. Nu var det tydligen en frisörskola! Jag blev lite besviken då jag de senaste gångerna gått till en frisörskola i gbg och fixat mig och denna gången kände att jag ville göra det "på riktigt" i och med att det inte är så jävla dyrt här. Men, men. Jag hade ju åkt till andra sidan stan vilket tog mig en hel timma (!!) så jag hade ju inte direkt tänkt sätta mig på metron igen och åkte en timme tillbaka. Hell no! Och så svettades jag som en gris. Det är fan sommar här nu! Igår var det 25 grader! Idag vet jag inte, men jag svettades.

Jag fick nån liten brud som skulle fixa mina slingor. Direkt jag hade satt mig i frisörstolen kretsades eleverna och lärarna runt mig och de hade en liten föreläsning om blont hår. Hej, uttittad? Jaaao! Sen satte hon i alla fall igång och slinga, vilket tog ett bra tag med hon verkade kunna sin grej i alla fall. Direkt när hon var klar så sa hon att vi skulle gå coh skölja ur. Jag ba: "Redan? Ska det inte få verka?" Men hon tyckte det var klart och började skölja ur. Precis som jag misstänkte så syns slingorna knappt. KUL. Men jag hade i alla fall lite hopp om att jag skulle klippa lugg eller nåt. Skojsa till mitt annars-så-tråkiga hår lite.

En man kommer och frågar om han får röra i mitt hår. Visst, säger jag, och han pillar lite och frågar om jag har tänkt att klippa mig och i så fall hur. Jag berättar att jag bara vill toppa längderna lite och sen typ klippa lugg. "Nej!", ropar han. "Du får inte klippa lugg!" Jag ba: "okeeeej...? Varför inte?". Han förklarar att han vill använda mig som hårmodell och att jag får betalt och shit. Han pratar med sina kollegor och en tant kommer fram till mig och frågar om jag har någon erfarenhet av modellande och om jag har blivit fotograferad så profissionellt nångång. Icke sa Nicke, man är ju en oskuld på den fronten. Så hon verkade lite tveksam. Men de tog mina kontaktuppgifter och mått och fotade mig lite. Jag kände mig såååå ful. Svullen i magen pga severe bajsnödighet, svettig och fula kläder. Och fult smink. Haha. Och sen hade dom fönat en mittbena på mig! Oddsen var ju obviously emot mig, va. Men vi får se om de hör av sig eller inte. Jag är ju inte modellsmal direkt och det märkte dom. När de frågade om min klädesstorlek gissade dem på storlek 44! Tack för den, liksom! Diet, here I come. Nä, men de måste fan höra av sig. Jag undvek faktiskt att klippa mig bara för det och slingorna är jag inte alls nöjd med!
Anyways, det var min dag. Plus tenta, litteraturlektion och en smarrig kebab. Ikväll Gossipgirl och heroes!

Flytta eller inte flytta?

Jag är fortfarande i chock efter dagens pratstund. Jag är så himla arg på mig själv att jag inte kunde uttrycka mig bättre och att ingen ville lyssna på mig. Att prata italienska i normala omständigheter är ingen fara, utan det är när jag är förbannad och har en massa jag vill säga som jag får problem. Kan nog liknas vid samma problem som personer som stammar har. När de blir lite "upphetsade" och vill säga en massa, börjar de stamma. Idag reagerade jag på samma sätt, bara att jag istället för att stamma bara kokade av ilska och inte fick ur mig något vettigt.

Vill jag verkligen bo såhär? Vill jag ständigt känna den brist på respekt som finns bara för att jag är utlänning? Jag kanske inbillar mig, men jag börjar få lite rasistiska vibbar här, fan. Mycket kan nog ligga i att det finns kulturella skillnader och att de aldrig kommer att komma ifrån sin italienska-kärnfamiljsuppväxt där de aldrig riktigt kommer besitta rollen som en vuxen person. De må vara 25 år gamla, men till psyket är de mammas lilla flicka på cirka 12 bast. De har aldrig varit med om att flytta helt själv till ett annat land; att anpassa sig och respektera andras kulturer. Jag tror aldrig de har varit med om någon civiliserad struktur överhuvudtaget. De har ju fan inte ens decilitermått i det här landet!

Jag sitter så här på kvällskvisten och känner mig vilsen. Jag saknar Svettis som fan. När hon var här, så var vi i alla fall två utlänningar mot resten av packet. Bortsett från Chiara, som faktiskt har lite vett i huvudet. Svettis kommer hem om en vecka, men kommer bara stanna i 10 dagar för att sedan åka iväg till Milano igen och jobba tills slutet av april, början av maj. Kommer jag att klara av att bo kvar här själv - med dem? Kommer jag att deppa ihop helt totalt och låsa in mig på rummet för att undvika att springa in i någon av kärringarna? I'm almost quite there already. Jag spenderar nästan all tid hemma i mitt rum. Jag äter i min säng. Jag vill inte umgås, jag vill inte prata, jag vill inte se dem. De stör mig och alla konversationer vi har är så oerhört falska att jag ibland äcklas av mig själv.

Flytta? Kanske. Det som talar emot är att lägenheten är oerhört fräsch och att det finns bredband, vilket jag behöver för mina studier. Att hitta en såhär fräsch lägenhet med bredband är fan omöjligt. Läget är bra, fastän det skulle vara schysst att ha en nattbuss som gick hela vägen hem. Det känns bara som att jag inte vill ge upp - inte än. MG kanske bara stannar april ut.. Vi kan ju hoppas på det i alla fall. Skulle hon försvinna, skulle det ju genast bli mycket bättre. V är en kärring, men hon är knappt aldrig hemma. Och om jag skulle flytta, så skulle jag säkert hamna i nya, svåra boendesituationer och kriser. Det är så svårt att bo med folk överhuvudtaget. I grund och botten kanske det helt enkelt ligger i kulturskillnader, och i så fall spelar det ju ingen roll vilka italienska brudar jag bor med om jag ändå alltid kommer ha problem. Men varför flyttar jag då inte ihop med utlänningar? Jo, för att det skulle vara the easy way out och att jag bara skulle förstöra för mig själv genom att gå tillbaka till att prata engelska/svenska hela dagarna. Jag kom hit för att förbättra min italienska, och although it may be hard, så måste jag faktiskt hålla ut. I won't let them break me.

Arga lappen: the real update.

Idag kom Chiara hem för att käka lunch och tvätta. Om ni inte har förstått det än så är hon praktiskt taget aldrig hemma.. Hon bor hos sin pojkvän 24/7. Hon kommer hem typ varannan vecka och tvättar i två timmar, sen drar hon igen. Idag kom hon i alla fall hem och skulle tvätta. Hon går till sitt rum, öppnar garderoben och tar ut sitt tvättmedel. Hon tycker att det är lite konstigt att det är så lite i flaskan. Men hon tänker att hon kanske misstar sig. När hon sedan ska hälla i medlet ser hon att konsistensen är jättevattnig! Nån har alltså varit i hennes garerob, använt upp nästan allt hennes tvättmedel och sedan förökt dölja det genom att blanda ut det lilla som var kvar med vatten. Är det bara jag, eller har det fan gått för långt nu? Hon blev såklart skitförbannad och ringde till MG för att höra om hon skulle komma hem snart och om de kunde snacka.

Nån timma senare kommer både MG och V hem och vi pratar allihopa. Vi började såklart med att ta upp faktumet att någon i huset snor andras grejer, och C visade MG och V hennes tvättmedel. De börjar typ skratta och tycker att det är helt absurt, men säger att de absolut inte har gjort det för att de har deras egna tvättmedel, så det finns ingen anledning att nån av dem skulle ha gjort något sådant. Ta i beräkning att V åt upp både min och Anas flingpaket fastän hon hade sina egna, men som är äckligare (nyttigare). V berättar stolt att hon bara tagit någon annans saker EN gång, och de var flingorna, och hon köpte nytt paket på en gång efter 3 timmar. FEL. Hon har inte bara tagit våra saker EN gång, hon hade aldrig köpt nya flingpaket om jag inte hade kommit på henne och givit henne en utskällning och hon köpte nytt flingpaket dagen efter, och inget annat. Hur som helst, så erkände ju ingen att de tagit saker, utan det förblir ett mysterium. Vi har tydligen ett spöke som bor allt och som har en jävligt stor aptit. Men är det inte lite konstigt att grejer bara har försvunnit för mig, Ana och Chiara? Vad säger den logiken?

Vi kom ju ingen vart med den diskussionen då ingen ville erkänna. Sen kom städningsdiskussionen upp och jag blev HELT påhoppad. Tydligen så städar jag aldrig och jag är väldigt omogen som inte diskar de andras disk när jag väl diskar mina saker och dessutom borde jag göra mer saker hemma då jag "inte gör något vettigt om dagarna". Jag förklarade för dem angående lappjäveln att jag blev lite förbannad då jag får arga lappar om att jag måste städa då jag två veckor innan städade ALLT, och som jag nämnt förut: Är man tre personer som städar en gång i veckan, säger väl logiken att det var min tur igen efter tre veckor och inte TVÅ. V säger genast att det är ett omoget sätt att tänka och att man städar om det är smutsigt. Omoget, säger hon som lämnar lappar istället för att säga det till mig to my face. Och i och med att det oftast bara jag som är hemma då jag faktiskt studerar hemma osv, så medför detta att de tycker att jag ska städa helatiden för att jag KAN. Jag blev som sagt påhoppad som fan på denna punkten och fick knappt yttra ett ord. Men vi kom ialla fall överrens om att vi skulle börja städa tillsammans alla tre varje helg. Det må så vara då.

Sen började det pratas om faktumet att jag bara diskar mina egna grejer och hur omoget det är. Jag ba; "Ursäkta men jag har diskat era jävla grejer i månader och fick nyligen nog och sa BASTA. Jag diskar bara mina grejer och de får fan diska sina egna jävla grejer." Och detta gjorde ju dem lite irriterade, såklart. De lämar disk varenda morgon för att "de inte hinner diska för då missar de bussen". När jag och C frågade dem om varför de inte kan stiga upp 5 minuter tidigare så de hinner disk, då all smutsig disk bevisligen stör resten i hushållet. Då säger de att de inte vill, för att de sover lite som det är. De VILL helt enkelt inte. Vi fortsätter; "Men det är störande med smutsig disk överallt, för man kan knappt laga lunch då". De säger att problemet ligger hos oss som stör sig på så simpla greher och att de faktiskt diskar när de kommer hem. De kan alltså inte offra fem minuters mindre sömn på att fixa saker som stör oss andra. Tack för den. Och sen bitchar dem om att jag inte diskar allt som ligger i diskhon när jag väl diskar. Förstår ni min vrede? De diskar ALDRIG min disk, för jag diskar på en gång efter jag har använt det, och gör jag inte det, så är de smutsiga tallrikarna i mitt rum, där de inte besvärar någon.

För att sammanfatta denna diskussionen kan jag säga att jag typ känner mig våldtagen eller liknande. Jag känner att jag fick ta jävligt mycket skit och fick inte ens chansen att säga vad jag tyckte då de knappt lyssnade på mig och inte ens gav mig en chans att försöka förklara hur jag kände det på italienska. Det tar längre tid för mig och jag finner inte alltid orden, men det gör det fan inte okej att inte låta mig få förklara mig eller säga vad jag tycker. När de hade pratat klart gick de. Jag hade ingen chans alls. Så, ja. Jag känner mig våldtagen hära. Varför är de så jävla störda i huvudet? Som tur var fanns ju Chiara med idag, och hon tycker som jag. Så hon kunde prata lite för mig ibland. Men fan asså. Vill jag verkligen bo såhär? Det känns ju inte rätt att man ska behöva flytta bara för att det är skitskallar som bor här. Jag bodde faktiskt här först.

Hej då, världens längsta blogginlägg!

Demonstrationshelvete.

Ja, igår skulle jag dessutom till IKEA, men pga ännu en skitdemonstration som alla vet inte tillför något (jämför; lokaltrafiken och dess kontinuerliga strejker i Rom), var jag STUCK på Termini. Jävla skit. Ingen mjuktunnbröd, kaviar, ost och lantchips för mig.

Kärlek.

Helomvändning (halvuppdatering: arga lappen)

Jag har fortfarande inte snackat med V. Jag gick förbi henne efter jag hade duschat idag, men jag var superstressad, så det fanns helt enkelt inte tid för ett allvarligt snack. Men nu känns det lite konstigt på nåt sätt? Nu har det liksom gått typ 3 dagar sedan lappen kom upp, så det känns inte så aktuellt att få ett vredesutbrott längre? Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Kommer förmodligen att träffa henne imorgon; ska jag ta ett snack eller ska jag bara låtsas som det aldrig hänt och sen ta upp det om två veckor då mina allierade är tillbaka?

Jag fattar inte vad som har hänt? Sen jag hade snacket med MG (då jag knäckte!) har hon typ blivit snäll mot mig...? Igår städade jag ju iaf hela lägenheten. Kliniskt rent var det. Och sen blev det tre soppåsar eftersom jag tömde alla sopor.. Men de fick liksom stå brevid ytterdörren då jag skulle ta dem då jag ändå skulle ut för kvällen. Sen när jag hade fixat mig för utgång och var på väg ut ur dörren med soporna ropar MG "Nej, lämna soporna. Jag fixar det!". What the fuck? Haha, jag fattar ingenting. De sätter upp lappar om att jag ska ta ut soporna och när jag väl gör det, så blir jag tillsagd att låta dem vara? Fattar nada. Men det verkar som att hon har blivit mer ödmjuk på nåt sätt? Idag frågade hon mig om hur jag hade det ute och om jag hittade nån snygging att hpngla med.. Liksom genuint intresserad av mitt liv, which is the first. Även om jag gärna vill stå på mig och liksom vara förbannad och visa att jag har rätt och dem har fel, så tar det så jävla mycket energi från en. Det är mycket mindre jobbigt att vara glad än att vara arg. Faktiskt.

Så med tanke på hur bra stämningen är mellan mig och MG nu helt plötsligt, så känns det som att jag kanske inte ska förstöra den stämningen genom att bli arg på V, då MG garanterat kommer bli inblandad och så bråkar vi alla. Jag vet inte. Hm, jag får nog se om V kanske tar upp det. Jag ska nog vara neutral mot henne; absolut inte snäll, men inte heller dum. Bara tråkig och typ bara hälsa. Sen får hon be om ursäkt om hon inser att hon gjort fel. Annars får jag väl i värsta fall kräva en ursäkt av henne om två veckor då vi har "the talk".
Hur skulle ni ha gjort?

Sweet Revenge.

Tyvärr har jag ännu inte råkat på V sen hon satte upp arga lappen, så det som följer är ingen uppdatering på det. Ni får vänta lite till, men jag har en känsla av att it's about to happen.
Stay tuned, som sagt.

Igår firade vi Challes födelsedag, så vi bokade bord på svensk/italienska restaurangen Blå Kongo, och åt köttbullar, gräddsås, lingonsylt och potatis! Asgott var det! Efter lite förfestande med en flaska fragolino, åkte vi in till stan och 4-euro bar. Fan, jag känner mig som en stammis där; bartendrarna loves me and my humour. Det blev ett par drinkar där och sedan bar det såklart av till la maison, liksom alla onsdagar. Alla var party-party och stämningen var toppen! Vi slog oss ner för lite gratis drinkar i Alfredos bord och sedan begav vi oss ut på dansgolvet.

När vi står där och dansar hör jag: "Ehi, Sanna!", och det visade sig vara ingen mindre än Maurizio (speedos-killen jag skrev om för några inlägg sedan). Haha, awkward med tanke på att jag tog bort honom från facebook när jag fick reda på att han hade addat min kompis C. Men det verkade som han inte hade nån aning om det då han sa till sina vänner en gång under ett samtals gång: "ja, jag har ju Sanna på facebook, så jag kan kontakta henne där". Uh, så han lär ju upptäcka snarast att jag har tagit bort honom. Fan, varför går det inte smygadda någon igen?

Hur som helst. En sak jag tror jag glömde skriva i bloggen är att jag alltid har tyckt att hans kompis är snyggare än honom, men att jag liksom inte kunde börja stöta på kompisen, när jag redan flirtade med maurizio. Lite oschysst, kanske. Men, eftersom han addade C så tyckte jag faktiskt att jag hade all rätt att ragga på han kompis. And so i did! Mitt fram för ögonen på Maurizio, haha! Och hans kompis raggade såklart tillbaka. Åh, han är så snygg.

Hämnden är ljuv.