Jag tog bussen med Elvis på lördag eftermiddag och efter ca 4 timmar var vi framme i lägenheten i Martinsicuro, belägen precis vid havet. Klockan var då 18.30, så vi begav oss genast för att handla lite käk. Vi satt och åt mozzarella-, prociutto- och salladsfyllda piadine. Vi korkade upp en vinare och pratade i timmar. Sedan fixade vi till oss för utgång - det var ju trots allt lördag - och begav oss ut på jakt efter festligheterna i byn. Med tanke på att Martinsicuro verkligen är en by, så fanns det alltså inte många erbjudanden på clubbar eller schyssta häng. De rådde oss att åka till San Benedetto som bara ligger 10 minuter med bil därifrån, men har man inte bil och buss eller taxi existerar inte, så är det inte alls så himla lätt. Vi var dock envisa och begav oss iväg gåendes. Det kändes som man gick "horgatan", då folk stannade av och ropade grejer efter oss. Två killar åkte förbi med bilen, parkerade den snabbt, hoppade ur och började att förfölja oss till fots. Jag bad dem att dra åt helvete och till slut fattade de vinken. Vi tyckte inte om att känna oss som horor i våra vackra klänningar, så vi gav upp och gick tillbaka och tog mojitos i grannbaren.
På söndagen vaknade vi av att det åskade och regnade otroligt mycket... So much for tanning, som tidigare hade varit min planering för dagen. Jag tappade hoppet lite om att jag skulle hinna se någon sol under min vistelse där, då det blev ett sånt himlarns oväder. Framåt eftermiddagen slutade det regna och jag och Elvira gjorde ett tappert försök att blotta oss lite för solen som dök upp efter regnet. Vi gick ner till stranden men nästan direkt vi hade lagt ut våra handdukar började det blixtra och regna igen. Några killar tog kontakt med oss 'cause you know what they say; rain brings people together. De var inga hunkar direkt, men verkade schyssta och det är ju alltid kul att snacka med lokalbefolkningen. Vi bytte hursomhelst nummer med killarna för att höras ihop lite senare. På kvällen tog jag och E en kvällspromenad längs strandpromenaden och det var mycket rörelse.. Otroligt många barnfamiljer då Martinsicuro verkar vara en väldigt barnvänlig plats. Vi slog oss ner på en restaurang och åt en massa god mat.
På måndagen dök äntligen solen upp och vi passade på att skynda oss iväg till stranden för att få så många soltimmar som möjligt. Solen stekte och vi överdoserade solkräm.. Vi badade och simmade ut till några klippor, där jag klantigt nog råkade riva upp mitt knä så att det började blöööda. Vi hade otroligt mysigt på stranden och jag lyckades fixa en riktigt schysst bränna, if I may say so myself. Vi gick och handlade en massa mat till lunch och middag och det var så trevligt att gå omkring i alla småaffärer och handla mat.. Vi blev kompis med en tant som sålde färsk, och supergod, pasta. Vi lagade en massa mat, korkade upp vin igen och smuttade på någon form av Baileys. Sedan hörde killarna från stranden av sig och vi mötte upp dem senare under kvällen och de visade oss andra delar av stan och även grannsta'an San Benedetto. De var mycket trevliga grabbar och vi hade jättekul med dem, men någon attraktion fanns dock inte. Inte från min och Elvis sida i alla fall.
Tisdag och sista dagen. Vi steg upp tidigt, lagomt bakis från gårdagen, och kilade ner till stranden igen. Det blev ett par timmar där, men sen var vi tvungna att gå och käka nåt innan jag skulle hoppa på bussen hem. Jag somnade på bussen och blev väckt av busschauffören då jag skulle byta buss.
Nu är jag hemma och är helt knäckt. Kommer nog sova väldigt tungt i natt! Jag är väldigt nöjd med min lilla semester på östkusten.. Martinsicuro var ett sånt mysigt litet ställe.. Lilla byn, liksom. Italiens vesion av Burträsk, kanske man kan säga. Folk tog inte bilen utan nästan samtliga hade cykel. Så myyysigt! Vi fick säkert höra "Ahoj!" tusen gånger, då den frasen användes istället för romarnas "ciao bella". Ahoj betyder hej på tjeckiska. Tydligen trodde alla att vi var tjecker, vilket jag inte riktigt vet om man ska tolka som något positivt eller negativt. Men jag fick iaf förklaringen att det är så sjukt många tjecker som åker till Martinsicuro, så det kanske är ett logiskt antagande, after all. Jag fick lära känna Elvira ordentligt och hon är en jättefin och rolig tjej! En bra resa helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar