The Italians..

Det börjar närma sig nu.. På måndag lämnar jag Rom! Många frågar mig om hur det känns att lämna staden och Italien och förväntar sig svar som "det är lite jobbigt", osv. Men ska jag vara ärlig, så är det knappt jobbigt alls. Jag är klar med Rom - jag har gjort mitt här. När man inser att man irriterar sig över fler saker än man uppskattar, då är det dags att lämna stället.. Rom må vara en av de vackraste städerna i världen, men det finns så mycket som i alla fall jag personligen stört mig på.

* FOLKET.
Jag är oerhört less på italienarna och finner knappt några ord för dem längre. De italienska tjejerna hatar dig oftast för att du är utländsk, lång och blond och ger dig aldrig en riktigt chans att visa dem att det finns något mer därtill. Lyckas du på något sätt charma italienska tjejer, så har de ändå en tendens att vara falska mot dig; dvs, framför ditt ansikte är de hur gulliga som helst, bakom din rygg är det rena motsatsen. Jag har inte så många italienska tjejkompisar (nära kompisar, that is.. otroligt många bekanta genom jobbet finns), och de är verkligen söta och så. Men jag har märkt att jag helt klart är den givande parten i våra relationer.. de skulle inte ställa upp om jag var i riktigt stor knipa, for instance.

Italienska män, ja. Detta är ju ett kapitel i sig, egentligen. De enda italienska killkompisarna jag har, är dem jag har jobbat med.. Det är nog det enda sättet få killkompisar på här. Annars vill de bara ligga med dig. "Jag tror inte på vänskap mellan män och kvinnor", fick en kompis höra när hon förklarade för en kille att hon bara ville bara vän med honom. Bara DET säger ju en hel del om italienarna... Kanske är det annorlunda just för att man är utlänning, who knows?

Sedan blir jag så fruktansvärt arg när jag inser att 95% av italienska männen är otrogna.. ärligt talat så tror inte jag att jag känner EN italiensk kille som aldrig har varit otrogen... Hur hemskt är inte det? Jag hade en diskussion men en killkompis här om dagen... han har fru och en 9 månaders gammal bebis, men är ändå otrogen. Han skyller det på att italienska män är så vana att alltid ha sin mamma nära, så när de växer upp måste de fortsätta att känna tryggheten med en kvinna nära.. så därför har de alltid flickvän, fastän de vill roa sig på annat håll. Han tyckte den här ursäkten dög bra, det gör inte jag.

Jag var på en liten marknad häromdagen och jag fick nästan krupp på folket! Okej, jag fattar att de vill sälja sina saker.. men att ta tag i ens arm, att skrika saker efter en på engelska.. Jag svär, det var inte en tyst sekund..! "Miss, miss!", "where are you from?", "you are beautiful", "mamma mia, very sexy", "you want? come here, come here"... what the heck, liksom? Det var ingen köttmarknad jag gick på, god damn it! Kan man aldrig få vara ifred? Man kan gå hem efter jobbet och bilar saktar ner och antar att du är en hora... eller i bästa fall att du kan börja din horkarriär då och där! En gång saktade en bil in och frågade hur mycket jag kostade.. Jag svarade argt att jag för fan inte är någon hora, utan att jag bara är på väg hem och skulle uppskatta om jag kunde få bli lämnad ifred for once. Han svarade med "ingen hora? tror du ja, men mina pengar kan nog få dig att ändra uppfattning.." Vafan?! Lämna mig ifreeeeeed!!

Sen har vi ju allt annat folk som man också träffar på på Roms gator. Tror jag aldrig har hatat amerikanare så mycket som efter min vistelse här.. Okej, jag ska inte dra alla över en kam, men FAN vad de är dumma i huvudet. Seriöst, alltså. och att ständigt höra deras gälla och nasala röster skrika "AMMAGADD! Like seriously! Uhm, yeah like totally, like.. he totally said that and i was like ciao belloooo and he was like all over me and like..uhm... beerpong, c'mon let's do it... totally, let's do a JÄGERBOMB! Dudeeee, i need beeeeeer", etc, etc. DET GÖR ONT I MINA ÖRON!

Okej, jag orkade bara skriva en kategori i sakerna jag stör mig på i italien och rom... det får bli fler sen! Stay tuned.