Kärlek. Nu ska jag alltså definiera kärlek.. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka ämnet, först och främst. Ska jag tolka det som allmän kärlek - sådan man kan känna för vänner och familj..? Eller ska jag tolka det som kärleken man känner och plötsligt kittlar det till i äggstockarna? Kanske är roligare om jag skriver om den sistnämnda... Lite mer spänning för mina fåtaliga läsare!
Ja, då tänkte ju jag såhär dårå. Jag är ju en av de få (ja, det känns fan så) i min ålder som är singel... så jag kan inte ladda upp nån puttinuttig bild på mig och "älsklingen"... Utan det får bli karln som rockar my lifemother mest just nu: Gustav Norén. Tycker att han ska dumpa sin fru och sin unge för att ha lite kul med mig istället! Skämt åsido. Vet inte riktigt vad jag ska skriva.. Vad vet jag om kärlek? Har bara varit kär en gång och det har jag ju ingenting att jämföra med. Det känns som att det här inlägget kan bli otroligt sliskigt, så jag varnar er redan nu.
Kärlek för mig, är att känna att man blir en bättre person tillsammans med personen man är kär i. Att denne på något sätt gör en mer fulländad, mer glad och mer lycklig. Denne får en att sluta tänka på småsaker som skulle ha gjort en förbannad i vanliga fall. Kärlek är att kunna vara sig själv med en person, utan att ens behöva nudda tanken att man är "jobbig" som talar ut om sina problem eller som öppnar sig och talar om saker som kanske inte nödvändigtvis är intressanta för din partner, men som är nödvändiga för dig att ventilera. Kärlek för mig, är när man träffar en person som genuint skrattar åt precis samma saker som du skrattar åt och som bara vet när du behöver honom/henne som mest.. och givetvis ser till att vara där just då.
MEN. Kärlek, och detta är kanske det viktigaste punkten, är för mig en del av livet, en steg i trappan, som man bara kan kliva upp till om man först lärt sig älska sig själv. Sliskigt, I know. Men jag blir less på att se folk som blir dumpade och ofrivilligt kastade in i singellivet och som helt enkelt inte klarar av det.. Just för att de inte har haft tillräckligt med tid för sig själv.. Tid som kanske krävs för att man ska finna sig själv och för att man ska veta vem man egentligen är. Många som hamnar i "det här hemska" singellivet klarar inte av att vara själva, för de vet inte vilka de är utan honom/henne. Detta medför att många hoppar snabbt över till ett nytt, ogenomtänkt och förmodligen opassionerat, förhållande - enbart för att de inte vill vara ensam.
Kärlek är att älska dig själv och att aldrig, aldrig nöja dig med något mindre än just precis det där du är värd och det du drömmer om.
3 kommentarer:
Sa klarsynt av dig Sanna :) Jag har inte fb pa jobbet sa hojdpunkten ar att fa lasa dina inlagg varje morgon :)
/ Ida
Sono d'accordo con te Tesorina, soprattutto per quanto riguarda accettare e amare se stessa prima di tutto e non cercare l'accettazione e l'amore dagli uomini o dalle donne. Se il rapporto si basa su questo (cioè sulla mancanza dell'autostima) è destinato a diventare un rapporto di dipendenza in cui tutti e due staranno male.
Ti voglio tanto tanto tanto bene. Sei una donna fantastica!
Awwww, vad fint att jag får vara din höjdpunkt på dagen, ida ;) Jag tycker dock att du ska börja blogga ocksåååå!
Katja, stellina mia.. Eh, certo che sei d'accordo con me... Ho sempre ragione io! ;) Daijeee! Sai che ti voglio tanto tanto tanto (come dice jovanotto) beeeene!! mi manchi!
Skicka en kommentar