Take my hand, take my whole foot too.

Alltid ska det jävlas. Det regnar på mig, flippfloppen viker sig och jag snubblar till.. kliver på min egen stortå (jepp, det är möjligt) vilket resulterade i en nu, troligtvis, stukad tå med en infekterad och blodig nageljävel. Och där står jag, på en parkeringsplats i regnet och gråter som en liten bebis. Jag orkar inte mer.. kan inte bara någon hugga av mina fötter? De leder bara till en massa elände.. Ett till exempel på detta följer nedan lite senare.

Jag är som ett litet känslopaket. Den senaste tiden har jag känt alla känslor man kan känna, tror jag. Jag har varit glad, lycklig, ledsen, besviken, sårad, arg etcetera. Jag känner så mycket och vet inte riktigt vad jag ska göra med alla känslor.. Dom gör liksom ingen nytta för mig just nu. Det är som om dom äter upp mig innifrån.

Mina nyfunna vänner Hanna och Johanna har gjort det hela lite lättare. Jag har kunnat dela med mig av sånt jag känner och behöver prata om med dom, vilket har underlättat saker och ting mycket. Nu har Hanna lämnat Australien för personliga motiv, vilket är jättejättetråkigt. Jag har verkligen kommit bra överens med henne! Ibland händer dock saker och ting som man tyvärr inte har någon kontroll över och då sker förändringar. Hon lånade mig dock hennes bästa kompis Johanna lite, så jag ska nog klara mig. Men såklart kommer vi känna saknad, både jag och hon.

Det har hänt en hel del grejer på sistone. Många grejer kan jag inte ta upp här i bloggen och andra grejer vill jag helt enkelt inte ta upp heller. Men i stora drag har vi gjort Melbourne, Sydney och Byron Bay dom senaste veckorna. Det har gått fort, men det känns som att man i alla fall hann se det vesäntliga. I Byron Bay hände ett annat missöde med min fotjävel.

Sent en kväll vandrar jag ensam hem längs med stranden. Jag är upprörd över diverse grejer och är lite i mina egna tankar och lägger inte märke till vad som sker runtom mig. Plötsligt kommer en man springandes mot mig, skrikandes. Allting går så fort och jag hinner inte vara med om vad som sker överhuvudtaget och inte heller hör jag vad han skriker. Rätt som det är knuffar mannen omkull mig och jag faller hjälplös mot marken. I en millisekund tror jag att mannen är på väg att göra mig illa, men plötsligt står det klart för mig vad han ropat. Han har ropat "Watch out for the snake!".. En orm som jag inte sett överhuvudtaget och (typ?) råkat kliva på. "It'll kill ya!", skriker mannen, varpå panik utbrister. Jag kravlar mig upp och springer fortfare än jag någonsin sprungit förr. Mannen springer också. En bra bit bort stannar vi båda och mannen förklarar för mig om att han sett ormen och att jag var påväg rakt emot den. Han förklarade också att det var en av Australiens giftigaste ormar och att ett enda bett mest troligt hade dödat mig på plats. Tårarna börjar rinna pga chocken och jag tackar mannen för hjälpen. Min lilla skyddsängel. Hjärtat bultade fort och fortsatte att bulta en bra bit in på natten. Åter igen: fotjävel.

Jag befinner mig förresten nu i Queensland, i en liten håla kallad Caboolture. Vi åkte upp hit för att jobba. Vi har haft kontakt med ett working hostel som har sagt att de skulle fixa jobb åt oss inom ett par dagar om vi bodde hos dem. Det tyckte vi lät jättebra, så vi styrde helt enkelt kosan hitåt. När vi kom fram trodde vi inte våra ögon. I ett garage fick vi fylla i alla papper och betala för två veckor på en gång. Brevid oss (bokstavligt talat en meter ifrån) sov en halvnaken, äcklig, kedjerökande grek som verkade ha seriösa andningssvårigheter. Kvinnan vi pratade med, Louise, verkade vettskämd och pratade så försiktigt och var skakig på händerna. När greken sedan vaknade till fick vi höra hur han pratade med denna Louise.. Han pratade med henne som ett barn, eller typ som en hund, som snabbt fick oss att misstänka att han hade en enorm makt över denna kvinna. Kanske var hon ett misshandeloffer? Psykiskt eller fysiskt. Hemskt var det i alla fall att se. Louise pratar sedan om att vi ska flytta in i huset som de båda bor i.. Det stinker rök och annat äckligt och vi tänker alla att vi inte vill bo med den här äckliga mannen. Mannen tyckte att vi skulle flytta in i ett annat hus, vilket var en stor lättnad.

Väl framme i det andra huset, inser vi att detta hus inte var så mycket bättre. På väggarna är det inristat "fuck you Doc" (Doc är äckliga greken), det är mögel lite här och var i tak och på väggar. Det finns massvis av myror överallt.. det finns bara en toalett (utan lås) på 12-13 personer som stinker bajs 24/7. I natt vaknade jag och Johanna upp av att en RÅTTA var under en säng och gnagade på något. Härligt, härligt. Men männen i huset är hur gulliga som helst. Det verkar som att de nu för tiden har börjat gå ut för att röka och så har de börjat städa upp mer efter sig själva. Supperhjälpsamma och frågar allting hur det är fatt och om de kan hjälpa till med något. Australiensaren kom in med en sopkvast i natt för att hjälpa oss att jaga ut råttan, men den var nowhere to be found.

Vi googlade greken och hittade en massa läsning. Folk varnade för honom och skrev att han bara lurade folk på pengar.. att han inte alls hjälpte till att hitta jobb. vi blev oroliga över detta och åkte för att ta ett snack med honom. Han verkar ha tagit oss på allvar och fixade faktiskt ett jobb till oss redan nästa dag. Så dagen efter rensade vi lychee-frukter, vilket var ett lätt jobb och pengarna var bra. Tyvärr kunde chefen på det jobbet inte erbjuda oss så många timmar, då lychee-säsongen snart var över. Men vi kirrade ett ananas-packningsjobb som är minst lika bra om inte bättre. Problemet är bara att vi endast jobbar 3 dagar i veckan. Det räcker helt enkelt inte.. Men jag vet inte hur vi ska lösa det. Vi får kanske försöka hitta något till jobb.

En trevlig nyhet har jag i alla fall! Den 24 februari ska jag och Johanna och se ROXETTE live i Brisbane.. haha, det kommer sannerligen bli hur coolt som helst! Det blir typ min första konsert ju! Och jag kommer ju typ kunna sjunga med i samtliga låtar.. kommer bli hur grymt som helst ju! Johanna vill att vi ska ropa "Per och marie, här är vi.. per och marie, här är vi!".. som om de skulle känna oss! Hon är bra knäpp den tjejen! Det är lite därför hon får hänga med mig. Jag behöver knäppisar runtom mig för att känna mig lite mer normal..!

Skämt åsido. Fan vad jag har ont i min tå alltså. Hoppas inte på ännu ett sjukhusbesök.. Pallar fan inte det. I övrigt blir det väl till att fundera vad fan jag ska göra med min australienresa.. folk åker hem snart och det dröjer nog inte länge förrän jag är ensam. Det hade varit en grej att ha pengar och vara ensam.. men fattig och ensam.. kan det verkligen sluta bra?? :S Den som lever får se! Nu har jag ont i fingrarna också pga detta superlånga blogginlägg. Hoppas att ni orkar läsa!