Sun is shining...

Note to self; sola inte solarium när du inte ätit och druckit något under hela dagen.

Oj, som jag skakade när jag klev ut ur solariet idag - sekunder iväg från att svimma. 28-29 grader och sol i Rom och jag hänger på solarium.. Lite ironiskt kan man tycka, men jag är lite smart förstår ni. Tidigare har jag åkt till stranden direkt och pressat i timmar för att påbörja min bränna vilket alltid har resulterat i att jag kommer hem - röd som en räka. Detta år ska det bli annorlunda, detta år är jag smartare än så. Jag förgrundar min bränna, ser ni. På så vis kommer jag inte att bli sådär räkaröd. At least I hope so. Jag bor typ granne med ett skönhetscenter som har ett jättetufft och effektivt solarium. Det är ett sånt 360 graderssolarium där man står upp, så man får sol precis överallt och inen vit punkt ovanför rumpan, som jag alltid har fått förr- Man får till och med smörja in sig med en massa krämer och grejer också. 10 effektiva minuter för 45 spänn. Tycker jag är asvärt. Jag vill dock inte påstå att jag inte har bränt mig i solariet, för det har jag gjort. Men then again, så behövde jag bara lägga av 10 minuter av min dyrbara tid för att påbörja min bränna istället för att lägga ner en timma bara för att ta sig till stranden. Win-win situation. Like totally.

Till Frida och Emma.

Self esteem.

Trust no one.

Jag kanske har berättat tidigare att min nattbuss hem från centrum inte går hela vägen hem till mig, utan att jag ibland (om jag inte orkar vänta på den andra bussen man kan ta) måste gå i 10-15 minuter för att komma hem. Folk tycker att jag är galen som gör det och att det är farligt, och att jag helt enkelt borde ta taxi som är mycket mer säkert.

But it's not. Ibland dyker det upp saker i det romanska livet som bara gör mig fly förbannad. Att inte kunna känna sig säker i en taxibil är en av dem. Man tror ju att taxi är det ultimata sättet att ta sig hem på.. Tryggt och säkert. Men det behöver det inte alls bara och jag har två exempel från gårdagen som kan styrka min poäng.

Igår var jag ute och klubbade och kände för att unna mig en skön taxiresa hem istället för att vänta på en buss och sen kanske behöva gå 10-15 minuter till. Jag hoppar in i en taxi på largo argentina och uppger min adress, samt en kortfattad vägbeskrivning. Taxichauffören börjar fråga en massa frågor om mig och ger mig komplimanger för mitt utseende.. Detta händer rätt ofta, så jag reagerade inte så starkt. Sen frågar han mitt namn och uppger hans eget och vill skaka hand på det för att säga att det är ett nöje att träffas. Han kysser min hand och det är här det börjar kännas lite awkward. Efter frågade han om jag kände något när vi höll hand.. Om det pirrade i min mage, som det pirrade i hans. Nej, sa jag, och klargjorde för honom att jag bara ville komma hem så fort som möjligt och att jag uppskattade om han gjorde sitt jobb. Han sträcker bak sin hand (jag sitter i baksätet) och säger att jag ska ta i hans hand, att han vill känna energin flöda mellan oss. Jag säger tack, men nej tack och att jag bara vill hem. I det här stadiet börjar han bli agressiv och jag plockar genast fram min pepparspray och intar försvarsposition. Nästan hemma, hoppas jag ut i ett rödljus kastar pengarna för resan i baksätet och springer hem.
Så här säkert är det alltså att åka taxi i Rom. Men jag hade tur.

Min kompis som också tog taxi hem efter klubben råkade ut för värre saker med en värre taxichaufför och blev utsatt för våldtäktsförsök. Hon var tvungen att kasta sig ut ur taxibilen i bara farten och som tur är landade hon på gräs och inte asfalt. Det kunde ha gått riktigt illa. Stackarn hamnade mitt i ingenstans och hade svårigheter astt få sig hem då ingen ville hjälpa henne. Så jävla tragiskt. Utsatt för våldtäktsförsök och ingen vill hjälpa en hem. Det gick bra till slut, men jag är säker på att hon känner samma avsky som jag, om inte mer, för att hädanefter åka hem i en taxi. Ska det verkligen vara såhär?

Män - del 3.

Det här måste vara den snabbaste uppdateringen ever, men ibland händer bara allting så himla fort. E har ringt nu i alla fall. Istället för att be om ursäkt för att han ringer lite sent. Let's face it.. att ringa på fredag eftermiddag räknas fan inte till att ringa före helgen. Han låtsas som ingenting och undrar vad jag sysslar med och vad jag ska göras ikväll och så. Jag spelar med och klämmer sedan in frågan; "Jag antar att du är på väg till Rom by now, eller?" Visst, säger han, och undrar om jag kan komma och möta upp honom på tågstationen om en halvtimma. Oh the irony.. när det är så obvious att han fortfarande är hemma då han ringer från sin hemtelefon. Fortfarande och fortfarande.. Det visar sig ganska snabbt att han inte har några som helst intentions att åka till Rom. Och han verkar inte bry sig alls om det och inte heller om jag går ut och knullar vilka random killar som helst. Ungefär så mycket tycker han om mig, visar det sig nu. Han fortsätter och skämtar och fattar inte att jag är seriös och att jag är jävligt besviken. Inte bara ringde han för sent utan han gör det även så jävla tydligt att vi inte ligger på samma nivå. Jag tycker om honom, jättemycket, och han tycker om mig... när det passar typ. Som när jag var hos honom för två veckor sedan. Då passade det minsann.. Men så fort jag börjar komma med lite krav - typ att han för en gångs skull kan komma och hälsa på mig nångång och inte bara jag hälsa på honom - blir det för jobbigt, helt enkelt.

Varför ska det alltid vara så jävla svårt? Folk får ju ihop det helatiden - de lyckas ju! Jag får bara nederlag, efter nederlag, efter nederlag.. "Om du är intresserad ska du inte visa att du är intresserad, för de är då killarna fattar att de kan behandla dig hur som helst". Alltså, om jag tycker om någon ska jag inte visa att jag tycker om den, för då riskerar jag att bli sårad. När är det okej att visa att man tycker om någon då? Aldrig? Vad är det då för poäng att träffa någon? Jag förstår mig inte på det här jävla spelet och jag kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Varför kan jag bara inte få träffa en bra kille som jag tycker om och som tycker om mig tillbaka och behandlar mig med lite respekt? Vad får jag? Ett fult jävla fjortissugmärke som är assvårt att täcka över. La vita è bella.. fucking jävla underbart.

Män - del 2.

Okej, jag förstår att ni är spända på att läsa om fortsättningen med min ibland-skitstövel-till-ex-pojkvän, och jag ska givetvis uppdatera er. Efter helgen som var fick jag till slut nog och skickade honom ett sms där jag frågade om det skett något missförstånd och varför han inte hörde av sig innan helgen för att meddela hur det skulle blir, som vi hade kommit överens om. Han ringde dagen därpå (!!) och var i alla fall så pass ärlig att han inte försökte komma på nån bra ursäkt till varför han inte hade hört av sig, utan sa helt enkelt att han glömde bort det och att han är en skitstövel - någon som jag redan vet. Jag berättade för honom att jag vet att han inte är världens mest pålitliga karl, men att det fan inte är okej att bete sig hur som helst. Han förstod where I was coming from, och sa att han skulle försöka bättra sig.

"Försöka bättra sig". Nu ska ni få höra om han försök till att bättra sig. Efter vi hade kommit över ursäktsstadiet i vårt telefonsamtal så började vi prata om mer vardagliga saker och det blev ett kul och lättsamt samtalt till slut. Vi pratade om planerna inför nästa helg, då vi också hade planerat att ses. Han skulle komma till Rom på fredagen (idag) och så skulle vi åka till Napoli tillsammans på lördagen för att gå på vår gemensamma kompis Afredo's födelsedagsfest. Det var planen. Och jag sa till honom "At this point, så förväntar jag mig ingenting av dig längre för att du går helt enkelt inte att lita på, men du kan ju försöka höra av dig innan helgen denna gången iaf. INNAN helgen, så att jag kan planera mitt liv lite också". Han skrattade och sa att han verkligen skulle försöka höra av sig innan helgen.

Ja, då har vi ju idag fredag då. Har han hört av sig? Självklart inte. Så, jag tror att jag kan anta att han inte kommer och att jag inte kommer att åka till Napoli imorgon. Man tycker ju att man ska skärpa sig lite nästa gång när man har gjort någon så besviken, men some people just don't give a shit. Jag är faktiskt oerhört frustrerad här och jag vet att den lättaste utvägen bara skulle bara att släppa honom helt och hållet och hitta mig en bra karl. Men det är som Frida sa; "E är din mr. Big". Which is sooo true; han är fan min mr. Big. Jag kan bara inte släppa honom. Tyvärr.

Men att inte kunna släppa honom, betyder inte på långa vägar att jag känner att jag på något sätt måste vara trogen honom. Hell, no. Jag har tyvärr ett sugmärke på min hals idag to prove it. Jag hatar sugmärken. Förstår inte varför nån skulle vilka ha ett? Man ser ju bara ut som att man har nån terminal disease eller något. Och M hatar att ge sugmärken. Så efter gårdagens strul satt vi båda i hans bil och var lite förbannade. Jag var arg för att jag hade fått ett sugmärke, och han var arg för att han hade råkat ge ett. "Förlåt Sanna.. Fan, jag har aldrig i hela mitt liv givit någon ett sugmärke - jag hatar dem!" Han bad om ursäkt i typ en kvart, men sen orkade inte jag lyssna mer utan sa att det är sånt som händer. Bullshit. Vad fan måste han suga på halsen för? Okej, om man pussas lite. Men för att det ska bli ett märke måste man fan suga lite. Men det konstiga är att jag brukar knna om folk börjar suga lite och därmed hinna stoppa det hela before any damage is done. Jag kanske bara har superkänslig hy, helt enkelt?

Sanna & Hanna exclusive.

Ibland behöver jag lite alone-time med min "syster" här i Rom. Alla tycker att vi ser ut som syskon och nu när jag ser foto på oss tillsammans så, ser jag faktiskt endel likheter. Hanna är så fiin; hon är som jag med enda skillnaden att hon kommer när hon har sex, hehehe HE HE HE. Kul för henne liksom.. NOT! Haha. Yeah, yeah.

Vi började kvällen på trinity där det inte fanns någon chef som jobbade, så jag visste att jag skulle få dricka rätt ekonomiskt. Efter 3 drinkar med 90% vodka i, på tom mage, var fyllan igång. M tvingade på mig en massa chips för att han tyckte att jag bara svepte hans superstarka drinkar och förmodligen skulle bli störtfull om jag inte fick i mig något. Så där satt jag på trinity som ett annat fyllo med min vapendragare brevid mig, pringles fullproppat i min mun och en drink som liknar en kuk framför mig.



Efter jag satt igång den som skulle komma att bli årets dunderfylla på trinity, gick jag och Hanna till Saby's för en annan drink och sen tog vi oss till slut till La Maison. Där shottade vi rum&pera med främlingar och snyltade vodka&lemons av Alfredo - as if we really needed that. Vi dansade hela natten lång, fick en engelsk bekantskap på tjejtoaletten och jag hamnade i en vild diskussion huruvida en kille ska raka sitt kön eller bara trimma det. Killar är så ignoranta ibland. De förväntar sig att tjejen ska vara helrakad, men de vägrar raka sig själva.. I bästa fallet kan de liksom trimma lite. Fair? I think not. Jag tror hursomhelst att jag vann den diskussionen. Let's hope so, anyways! Sen dumpa Hanna mig (no hard feelings) för hon var för full, och jag hookade med engelska bruden som ändå bodde åt mitt håll, så vi skulle dela taxi. Det var planen. Men vi hamnade på varsin moped hem! Två killkompisar ställde upp, så det var kul. Tråkigt bara att min killkompis hade fått lite fel signaler och var på väg att skjutsa hem mig till honom... I think not! Han skjutsade hem mig till slut, stackarn. Han trodde verkligen att han skulle get lucky... Life's tough. Nästa dag vaknade jag med åååårets baksmälla. Eller fuck that, jag tror jag fortfarande var full när jag vaknade... kl 14.00. Vilken kväll!