Jag är upprörd. Min syster gav en otroligt dum kommentar om mina ärr och jag kände mig inte bara sårad och arg, men även missförstådd. Även om mina ärr förvisso på sätt och vis är självförvållande, betyder inte det att jag är stolt över dem, skalpellberoende eller något annat löjligt man kan få för sig.
Jag skulle inte vilja kalla mig för hypokondrisk, snarare hypokondrisk med sakligt skäl för att vara det. Jag kan inte komma ihåg tiden jag inte hade alla mina jävliga fysiska defekter på min kropp som påverkar min hälsa.. var det innan jag var 10 kanske? Jag vet inte.. tycker mig minnas att det alltid varit något som jävlats, om det så har varit nageltrång, halsmandlar, allergier, atopi eller annat.
Därför kanske det ändå inte är så jävla konstigt att man går och tror att man ska drabbas av cancer en regnig dag.. framför allt inte då vi har haft en hel del av det i vår släkt..! För mig är det inte konstigt att tro att om det skulle drabba någon, så skulle det givetvis drabba den person som alltid drabbas av allting annat; dvs mig.
Att sedan lägga en kommentar om att jag tycker det är "roligt" att behöva ta till en skalpell för att dämpa min oro, är bortom min förståelse. Jag vet att det finns folk som har det värre än mig och som kanske har cancer.. på riktigt.. men det är inte dem som jag jämför mig med, utan med min tidigare hälsa.. innan allt detta jävelskap satt igång.
Jag tycker inte ens att mina ärr är speciellt stora eller särskilt synliga, men trots detta verkar det vara det första folk ser och det första de vill kommentera. De får mig att bli mina ärr... men jag är inte mina ärr - jag är så mycket mer. Jag kan bli så jävla förbannad varenda gång folk ska fråga om mina ärr.. vad fan spelar det för roll hur jag fick dem? Jag har till och med hittat på spännande historier om hur jag fått dem, för att ta bort hela dramatiseringen som de bidrar till. Hur sjukt är inte det, egentligen?
Ibland är folk bara så jävla ignoranta och ytliga.
onsdag 25 augusti 2010
torsdag 19 augusti 2010
Finalmente Aperol Spritz!
Jag beställde två flaskor aperol och nu har de kommit! Jag ser fram emot spritzandet!
söndag 15 augusti 2010
Spridda tankar.
Jag lovade Lovisa att jag skulle blogga idag, så nu ligger jag här på min soffa och lyssnar till Mumford & Sons ljuva stämmor medan jag knappar på tangentbordet.
Jag var på (läs: utanför) en festival igår! 900 spänn för att bara gå in under dagen och se Mumford & Sons spela.. Om det var värt det? Heck yes! Okej, vi missade håkan och la roux.. vi trampade i gyttja och bajs(?) när vi skulle springa och kissa emellanåt i skogen, vi fick mask på vårt dricka och tvingades klä oss som två gigantiska kondomer. Det var blev heta diskussioner om intersexualitet och analsex med tranemobor och ett och annat avdäcksagerande, blandat med vinägerchips och fjortispussar. Hur kan en sådan kväll inte vara värt det?!
Jag fyller år om typ tre veckor och börjar redan känna paniken. Jag känner en ally mcbeal-kris krypa närmare.. sedan när började jag tycka att det är hemskt att fylla år och bli lite äldre? Födelsedagar var ju alltid roliga när man var liite yngre. Vad hände egentligen?
Vi pratade om vårt förflutna idag, jag och Lovisa, och jag facebookssökte för första gången mitt första ex. Jag hittade först honom inte, då bara ett resultat kom upp när jag sökte på hans namn och personen på bilden var så jävla ful att det såklart inte var han. Men sedan visade det sig att det visst var han! Herreminjesus. Vart gick det snett? Vart kom den ölkaggen ifrån? Jag snokade lite om vad han gör nu för tiden och läste att han är förlovad, soon to be married, och har en bebis on the way! Han har blivit vuxen, med andra ord. Vem kunde ana att han skulle hamna här för what, sju år sedan? Inte jag, iaf.
Jag kan inte låta bli att undra vad folk trodde att det skulle bli av mig för sju år sedan? Har jag gjort mitt åldrande stolt över mig? Har jag fyllt alla dessa år med en massa galna upplevelser och gjort precis vad jag själv har velat? Jag tycker faktiskt det. Jag har ingen man i mitt liv, har nästan aldrig haft, ingen hund, ingen bebis i magen, ingen fast boendesituation och inte heller en fast livssituation heller för den delen. Jag bara är och har drömmar och planer, och det duger fint för mig. Vi har alla olika ambitioner i livet och fru, barn och villa kanske just var ambitionen för mitt ex.. but I don't wanna go there. Inte än!
Jag tycker att det duger fint att ha upplevt en massa saker, blivit berörd av och har förhoppningsvis berört folk över hela världen. Det duger fint att sitta inne på en massa galna historier om mitt liv som jag kan berätta för mina framtida barn. Det är inte så illa pinkat, faktiskt. När man ser på det så, så kanske det inte är så farligt att fylla 24 år... egentligen. Är man nöjd med vad man hittills har åstadkommit, så kanske varje nytt år fyllt borde firas ordentligt istället för att fruktas?
Jag var på (läs: utanför) en festival igår! 900 spänn för att bara gå in under dagen och se Mumford & Sons spela.. Om det var värt det? Heck yes! Okej, vi missade håkan och la roux.. vi trampade i gyttja och bajs(?) när vi skulle springa och kissa emellanåt i skogen, vi fick mask på vårt dricka och tvingades klä oss som två gigantiska kondomer. Det var blev heta diskussioner om intersexualitet och analsex med tranemobor och ett och annat avdäcksagerande, blandat med vinägerchips och fjortispussar. Hur kan en sådan kväll inte vara värt det?!
Jag fyller år om typ tre veckor och börjar redan känna paniken. Jag känner en ally mcbeal-kris krypa närmare.. sedan när började jag tycka att det är hemskt att fylla år och bli lite äldre? Födelsedagar var ju alltid roliga när man var liite yngre. Vad hände egentligen?
Vi pratade om vårt förflutna idag, jag och Lovisa, och jag facebookssökte för första gången mitt första ex. Jag hittade först honom inte, då bara ett resultat kom upp när jag sökte på hans namn och personen på bilden var så jävla ful att det såklart inte var han. Men sedan visade det sig att det visst var han! Herreminjesus. Vart gick det snett? Vart kom den ölkaggen ifrån? Jag snokade lite om vad han gör nu för tiden och läste att han är förlovad, soon to be married, och har en bebis on the way! Han har blivit vuxen, med andra ord. Vem kunde ana att han skulle hamna här för what, sju år sedan? Inte jag, iaf.
Jag kan inte låta bli att undra vad folk trodde att det skulle bli av mig för sju år sedan? Har jag gjort mitt åldrande stolt över mig? Har jag fyllt alla dessa år med en massa galna upplevelser och gjort precis vad jag själv har velat? Jag tycker faktiskt det. Jag har ingen man i mitt liv, har nästan aldrig haft, ingen hund, ingen bebis i magen, ingen fast boendesituation och inte heller en fast livssituation heller för den delen. Jag bara är och har drömmar och planer, och det duger fint för mig. Vi har alla olika ambitioner i livet och fru, barn och villa kanske just var ambitionen för mitt ex.. but I don't wanna go there. Inte än!
Jag tycker att det duger fint att ha upplevt en massa saker, blivit berörd av och har förhoppningsvis berört folk över hela världen. Det duger fint att sitta inne på en massa galna historier om mitt liv som jag kan berätta för mina framtida barn. Det är inte så illa pinkat, faktiskt. När man ser på det så, så kanske det inte är så farligt att fylla 24 år... egentligen. Är man nöjd med vad man hittills har åstadkommit, så kanske varje nytt år fyllt borde firas ordentligt istället för att fruktas?
måndag 26 juli 2010
You got a friend.
Tacka gud för internet. Igår satt jag och snackade via webcam med min gamla vän Adelina.. Hon befann sig i Etiopien hos sin familj. Jag kan inte låta bli att tycka att det är helt otroligt att man kan snacka med varandra fastän man befinner sig tusentals mil ifrån varann. Hon är så söt, min lilla Addis. Hon är en sån där kompis som alltid kommer att finnas där, även om vi kanske bara hörs nån gång om året. Vi vet liksom vart vi har varandra ändå!
Efter detta snackade jag med mitt lilla mumintroll på skype i typ en timma! Känns så skööönt att få snacka italienska med någon.. Jag vill verkligen inte glömma allt. Hon är rolig, mumin! Hon får mig allt att skratta! Jag är så glad för hennes skull.. hon har kommit in på universitetet i Helsinki och får äntligen, efter sjukt många år, lämna Italien. Vi diskuterade lite om huruvida man ser annorlunda på Italien efter man har bott där ett bra tag.. I början av sin vistelse i landet går man verkligen och är konstant nyförälskad i allt som heter Italien.. allting är underbart och dusjälv är underbar. Italien gör dig underbar! Men när du bott där ett par år.. och ser "sanningen", dvs. Italiens dåliga sidor.. då inser du faktiskt hur bra sverige är. Italien är asnice att åka till på semester eller ett kortare tag, men vill du ha ett vardagsliv som heter duga är du i helt fel land. Jag känner Katjas lycka hela vägen hit, till göteborg.. hon kommer att få det bra i finland! Blir det för tråkigt får vi väl ta nån crazy weekend i Roma lite då och då. Det löser sig! :)
Efter detta snackade jag med mitt lilla mumintroll på skype i typ en timma! Känns så skööönt att få snacka italienska med någon.. Jag vill verkligen inte glömma allt. Hon är rolig, mumin! Hon får mig allt att skratta! Jag är så glad för hennes skull.. hon har kommit in på universitetet i Helsinki och får äntligen, efter sjukt många år, lämna Italien. Vi diskuterade lite om huruvida man ser annorlunda på Italien efter man har bott där ett bra tag.. I början av sin vistelse i landet går man verkligen och är konstant nyförälskad i allt som heter Italien.. allting är underbart och dusjälv är underbar. Italien gör dig underbar! Men när du bott där ett par år.. och ser "sanningen", dvs. Italiens dåliga sidor.. då inser du faktiskt hur bra sverige är. Italien är asnice att åka till på semester eller ett kortare tag, men vill du ha ett vardagsliv som heter duga är du i helt fel land. Jag känner Katjas lycka hela vägen hit, till göteborg.. hon kommer att få det bra i finland! Blir det för tråkigt får vi väl ta nån crazy weekend i Roma lite då och då. Det löser sig! :)
lördag 24 juli 2010
Fortsättning på yrkeserfarenheter..
Här kommer fortsättningen på min yrkeserfarenhet so far, och vad man ska undvika att göra för att inte pissa off personen som har detta/dessa arbeten som sitt yrke.
Fundraiser. Ja, jag har faktiskt jobbat med detta under tiden jag bodde i Dublin. För er som inte vet vad detta är, kan jag berätta är det de där jobbiga personerna man möter på gatan eller i shoppingcenter, som försöker få er att skänka pengar till diverse hjälporganisationer. Don't worry, jag brukade också hata dem. Men efter det att jag själv har jobbat med det, så hyser jag en stor respekt för dem som faktiskt klarar av att jobba under de grymma förhållanden som man tvingas arbeta i. Det kanske i och för sig är aningen lättare att jobba med det här i Sverige om man jämför med Irland, där det under vinterhalvåret (då jag befann mig där) ständigt regnar. Och då menar jag verkligen att det STÄNDIGT regnar.
Tänk er själva. Du står ute i kylan, i regnet, och försöker stanna folk och få deras uppmärksamhet.. Detta utan att ta mer än två steg i samma riktning som personen du försöker stanna... för det vore mot lagen. Och chansen är hög att du troligtvis blir kontrollerad av civilklädda personer som ska se till att du gör ditt jobb som du ska. Så tänk er då den pressen... Du ska ha fått ett visst antal underskrifter om dagen, för att inte riskera att få kicken. Du ska stanna personer mitt i regn och rusk, som förmodligen inte har tid eller som helt enkelt inte vill stanna i regnet. Du får otroligt mycket skit och för hela dagen lyssna på personer som ber dig dra åt helvete, men du får inte låta detta "get to you", för ingen vill stanna och prata med en person som ser ledsen ut. När du väl har lyckats få ett par stycken att stanna, blir du så klart besviken då du inser att de inte tänker skänka ett öre till din hjälporganisation, utan vill bara ha ditt telefonnummer.
-Tänk på detta nästa gång ni springer in i en Fundraiser! De har ett av de tuffaste jobben i världen som verkligen tär på ditt psyke och din självkänsla. Om du nu inte vill skänka några pengar till organisationen, förklara bara vänligen detta. Var ärlig och trevlig och visa samma respekt mot denna person som du själv skulle vilja ha i ditt jobb. Är du snäll och ärlig, kommer personen förstå och låta dig gå vidare. Det är inte svårare än så!
Callcenter. Detta är på samma spår som fundraiser. Jag jobbade dock bara med att göra intervjuer via telefonen, så jag försökte inte sälja något vilket var rätt skönt. Samma sak gäller här:
* har ni inte tid/vilja att genomföra intervjun, förklara då vänligen detta. Säg att du inte är intresserad. Har du inte tid, kan du be oss ringa upp vid en annan tidpunkt då det passar bättre! Det är bara en liten intervju, folks. 3-4 minuter av din tid, för att sätta ett leende på en annan människas ansikte? Kan ni väl bjuda på. Kostar inte ett öre! Och som sagt: det finns ingen anledning att vara taskig.
Servitris. Oj, här finns det så otroligt mycket att säga.. Man är nog irriterad på folk rätt ofta när man är servitris... JAG var i alla fall det! Where to begin? Ja, jag kan ju börja med att säga: dricksa! Dricksa, dricksa, dricksa! Man känner det lite som ett personligt misslyckade om ett bord inte dricksar.. man funderar på om man har gjort något fel, sagt något dumt, etc. Givetvis ska man inte dricksa om man tycker att services vart dålig, det gör inte jag heller. Då vill jag liksom markera med mitt "odricksande" att jag tycker att servicen var dålig, vilket jag anser vara rätt. Jag tycker att dricksen representerar det där "lilla extra".. Mat & dricka betalar du för med de angivna priserna i menyn och finns det bord, ingår bordserveringen. Dricksen är till för att visa servitrisen/seritören att denne har gjort ett bra jobb, att han/hon kanske njudit på sig själv, tagit lite extra tid på sig vid bordet för att prata och skoja lite. Detta gjorde jag som fan, när jag var servitris. Jag jobbade häcken av mig för dricksen och gjorde mig väl förtjänt av den! That being said, så tog jag väldigt illa upp om jag INTE fick dricks av ett bord jag verkligen lagt ner tid på. Så hör och lär, folks... dricksa, om ni tycker att servitrisen/servitören givit er det där "lilla extra"..!
* Smutsa inte ner borden mer än nödvändigt.. SÅ jävla kul är det inte att städa upp.
* Om ni kommer in till restaurangen och ser ett ledigt, men smutsigt, bord.. VÄNTA med att sätta er tills servitrisen har fått plocka bort och göra det rent först. Sjukt irriterande att städa bord när det sitter folk där med sina armbågar överallt.
* Om ni reserverat bord för t.ex. 10 personer.. kom då i en grupp på 10 personer! Varken fler eller färre. Ni vet förmodligen långt innan om ni kommer bli fler eller färre, så ni kan mycket väl slå en pling till restaurangen och meddela detta.
* Sitt inte kvar vid bordet typ 2 timmar efter det att du har slutat konsumera. Chansen är stor att servitrisen behöver bordet till någon annan som faktiskt vill spendera pengar.
* NEJ, NEJ, NEJ.. Ni kan INTE få betala separat! Sjukt jobbigt. Och spela roll några kronor hit och dit...! Tyskar, till exempel, sitter ofta med notan en halvtimma typ och räknar ut på ÖRET hur mycket var och en ska betala.
* Säg hejdå till servitrisen och gå inte bara iväg bakom hennes rygg.
* NEJ, det spelar ingen roll hur full du nu är eller hur otroligt snäll jag är.. Det är fortfarande rökförbud inomhus på restaurangen/krogen.
* Om du är i ett sällskap på många personer, kanske 10-15 pers.. och lämnar 50 öre i dricks, kan du lika gärna behålla den femtioöringen och stoppa upp den någonstans. 50 öre, liksom? Jag tar det som en förolämpning och tycker nästan att det är värre än att inte lämna någon dricks alls.
* Om du beställer i baren, vifta för fan inte med pengar eller visa-kort. Det är bland det värsta jag vet. Detta inkluderar även fingerknäppningar och visslande. I'm not your freakin' dawg!!
Finns nog mycket att tillägga för just det här yrket, men pallar inte nu.
Hotellstäderska. Okej, jag hade det här jobbat när jag var i Dublin... i två dagar! Så jag skulle inte påstå att jag har så jättemycket erfarenhet just inom den här yrkesbranschen. Men FAN vad folk stökar ner, säger jag bara. Okej, jag fattar.. det är väl lite av charmen att bo på hotell, att du får göra vad fan du vill nästan. Men det är inte så jävla kul att plocka upp allt ditt skit. Var sugen på att sätta upp en skylt i varje rum där det stod: "din mamma jobbar inte här". Hehe.
Och slutligen, lärarvikarie. Jävla ungar. Tror de på allvar att jag tror på att deras vanliga lärare "brukar alltid släppa oss på rast 20 minuter innan", "brukar låta dem sitta och sms:a med mobilerna.. det kan ju vara nåt viktigt", "har redan gått igenom det du går igenom och att de därför borde få gå på rast", osv. Jag blev seriöst chockad när jag inser att "dagens ungar" kommer till lektionerna utan penna! Detta var inte ens ett alternativ på min tid. Då skulle man komma förberedd med böcker och pennskrin... Så är det inte längre. Man har TUR om de har böckerna man ska jobba i med sig.
* Visa samma respekt för din vikarie som du gör med din "riktiga" lärare.
* Om sanningen ska fram, så skiter förmodligen vikarien fullkomligt i om du läser och gör läxan som hon givit dig. Du är inte hennes elev och det är du själv som förlorar på det hela.. Vikarien får betalt hur som helst!
Fan nu pallar jag inte skriva meraaaa! Hejdå!
Fundraiser. Ja, jag har faktiskt jobbat med detta under tiden jag bodde i Dublin. För er som inte vet vad detta är, kan jag berätta är det de där jobbiga personerna man möter på gatan eller i shoppingcenter, som försöker få er att skänka pengar till diverse hjälporganisationer. Don't worry, jag brukade också hata dem. Men efter det att jag själv har jobbat med det, så hyser jag en stor respekt för dem som faktiskt klarar av att jobba under de grymma förhållanden som man tvingas arbeta i. Det kanske i och för sig är aningen lättare att jobba med det här i Sverige om man jämför med Irland, där det under vinterhalvåret (då jag befann mig där) ständigt regnar. Och då menar jag verkligen att det STÄNDIGT regnar.
Tänk er själva. Du står ute i kylan, i regnet, och försöker stanna folk och få deras uppmärksamhet.. Detta utan att ta mer än två steg i samma riktning som personen du försöker stanna... för det vore mot lagen. Och chansen är hög att du troligtvis blir kontrollerad av civilklädda personer som ska se till att du gör ditt jobb som du ska. Så tänk er då den pressen... Du ska ha fått ett visst antal underskrifter om dagen, för att inte riskera att få kicken. Du ska stanna personer mitt i regn och rusk, som förmodligen inte har tid eller som helt enkelt inte vill stanna i regnet. Du får otroligt mycket skit och för hela dagen lyssna på personer som ber dig dra åt helvete, men du får inte låta detta "get to you", för ingen vill stanna och prata med en person som ser ledsen ut. När du väl har lyckats få ett par stycken att stanna, blir du så klart besviken då du inser att de inte tänker skänka ett öre till din hjälporganisation, utan vill bara ha ditt telefonnummer.
-Tänk på detta nästa gång ni springer in i en Fundraiser! De har ett av de tuffaste jobben i världen som verkligen tär på ditt psyke och din självkänsla. Om du nu inte vill skänka några pengar till organisationen, förklara bara vänligen detta. Var ärlig och trevlig och visa samma respekt mot denna person som du själv skulle vilja ha i ditt jobb. Är du snäll och ärlig, kommer personen förstå och låta dig gå vidare. Det är inte svårare än så!
Callcenter. Detta är på samma spår som fundraiser. Jag jobbade dock bara med att göra intervjuer via telefonen, så jag försökte inte sälja något vilket var rätt skönt. Samma sak gäller här:
* har ni inte tid/vilja att genomföra intervjun, förklara då vänligen detta. Säg att du inte är intresserad. Har du inte tid, kan du be oss ringa upp vid en annan tidpunkt då det passar bättre! Det är bara en liten intervju, folks. 3-4 minuter av din tid, för att sätta ett leende på en annan människas ansikte? Kan ni väl bjuda på. Kostar inte ett öre! Och som sagt: det finns ingen anledning att vara taskig.
Servitris. Oj, här finns det så otroligt mycket att säga.. Man är nog irriterad på folk rätt ofta när man är servitris... JAG var i alla fall det! Where to begin? Ja, jag kan ju börja med att säga: dricksa! Dricksa, dricksa, dricksa! Man känner det lite som ett personligt misslyckade om ett bord inte dricksar.. man funderar på om man har gjort något fel, sagt något dumt, etc. Givetvis ska man inte dricksa om man tycker att services vart dålig, det gör inte jag heller. Då vill jag liksom markera med mitt "odricksande" att jag tycker att servicen var dålig, vilket jag anser vara rätt. Jag tycker att dricksen representerar det där "lilla extra".. Mat & dricka betalar du för med de angivna priserna i menyn och finns det bord, ingår bordserveringen. Dricksen är till för att visa servitrisen/seritören att denne har gjort ett bra jobb, att han/hon kanske njudit på sig själv, tagit lite extra tid på sig vid bordet för att prata och skoja lite. Detta gjorde jag som fan, när jag var servitris. Jag jobbade häcken av mig för dricksen och gjorde mig väl förtjänt av den! That being said, så tog jag väldigt illa upp om jag INTE fick dricks av ett bord jag verkligen lagt ner tid på. Så hör och lär, folks... dricksa, om ni tycker att servitrisen/servitören givit er det där "lilla extra"..!
* Smutsa inte ner borden mer än nödvändigt.. SÅ jävla kul är det inte att städa upp.
* Om ni kommer in till restaurangen och ser ett ledigt, men smutsigt, bord.. VÄNTA med att sätta er tills servitrisen har fått plocka bort och göra det rent först. Sjukt irriterande att städa bord när det sitter folk där med sina armbågar överallt.
* Om ni reserverat bord för t.ex. 10 personer.. kom då i en grupp på 10 personer! Varken fler eller färre. Ni vet förmodligen långt innan om ni kommer bli fler eller färre, så ni kan mycket väl slå en pling till restaurangen och meddela detta.
* Sitt inte kvar vid bordet typ 2 timmar efter det att du har slutat konsumera. Chansen är stor att servitrisen behöver bordet till någon annan som faktiskt vill spendera pengar.
* NEJ, NEJ, NEJ.. Ni kan INTE få betala separat! Sjukt jobbigt. Och spela roll några kronor hit och dit...! Tyskar, till exempel, sitter ofta med notan en halvtimma typ och räknar ut på ÖRET hur mycket var och en ska betala.
* Säg hejdå till servitrisen och gå inte bara iväg bakom hennes rygg.
* NEJ, det spelar ingen roll hur full du nu är eller hur otroligt snäll jag är.. Det är fortfarande rökförbud inomhus på restaurangen/krogen.
* Om du är i ett sällskap på många personer, kanske 10-15 pers.. och lämnar 50 öre i dricks, kan du lika gärna behålla den femtioöringen och stoppa upp den någonstans. 50 öre, liksom? Jag tar det som en förolämpning och tycker nästan att det är värre än att inte lämna någon dricks alls.
* Om du beställer i baren, vifta för fan inte med pengar eller visa-kort. Det är bland det värsta jag vet. Detta inkluderar även fingerknäppningar och visslande. I'm not your freakin' dawg!!
Finns nog mycket att tillägga för just det här yrket, men pallar inte nu.
Hotellstäderska. Okej, jag hade det här jobbat när jag var i Dublin... i två dagar! Så jag skulle inte påstå att jag har så jättemycket erfarenhet just inom den här yrkesbranschen. Men FAN vad folk stökar ner, säger jag bara. Okej, jag fattar.. det är väl lite av charmen att bo på hotell, att du får göra vad fan du vill nästan. Men det är inte så jävla kul att plocka upp allt ditt skit. Var sugen på att sätta upp en skylt i varje rum där det stod: "din mamma jobbar inte här". Hehe.
Och slutligen, lärarvikarie. Jävla ungar. Tror de på allvar att jag tror på att deras vanliga lärare "brukar alltid släppa oss på rast 20 minuter innan", "brukar låta dem sitta och sms:a med mobilerna.. det kan ju vara nåt viktigt", "har redan gått igenom det du går igenom och att de därför borde få gå på rast", osv. Jag blev seriöst chockad när jag inser att "dagens ungar" kommer till lektionerna utan penna! Detta var inte ens ett alternativ på min tid. Då skulle man komma förberedd med böcker och pennskrin... Så är det inte längre. Man har TUR om de har böckerna man ska jobba i med sig.
* Visa samma respekt för din vikarie som du gör med din "riktiga" lärare.
* Om sanningen ska fram, så skiter förmodligen vikarien fullkomligt i om du läser och gör läxan som hon givit dig. Du är inte hennes elev och det är du själv som förlorar på det hela.. Vikarien får betalt hur som helst!
Fan nu pallar jag inte skriva meraaaa! Hejdå!
söndag 18 juli 2010
Kunden har alltid rätt?
Jag hade en sån fruktansvärd dålig dag på jobbet häromdagen. Folk var bara så otroligt otrevliga och visade verkligen noll respekt för mig. Okej, jag fattar att jag jobbar inom servicebranchen och att "kunden har alltid rätt", men det innebär för fan inte de har rätt att behandla mig hur som helst. De liksom svär i mitt ansikte, kallar mig för saker, knäpper med fingrarna och tar för givet att jag ska släppa allting jag håller på med på momangen för att vara dem till lags.
Det är nästan så att man önskar att folket skulle få prova på alla typ av yrken, bara för en dag eller två, och på så vis kunna förstå hur det är inom ett specifikt yrke. Jag har inte provat på jättemånga olika yrken, men en del har jag ändå hunnit med under mina 23 år på jorden. Generös som jag är, tänkte jag nu dela med mig litegrann av mina jobberfarenheter och vad man ska tänka på att göra/inte göra, för att bli en så bra medmänniska på andra personers arbetsplatser som möjligt.
Vi kan ju börja med handelsbranchen, där jag jobbar nu.
* Personerna som jobbar på en affär är givetvis där för dig, men du måste ändå inse att bortsett från att de ska vara där och besvara dina frågor, så har de tusen andra grejer som de ska hinna med att göra innan ett visst klockslag.
* Fråga inte vad något kostar om du inte är helt säker på att det inte står på hyllkanten... Använd ögonen först!
* Fråga inte om hjälp att hitta en specifik vara om du inte ens vet vad varan heter, eller kan förklara vad det är/hur det ser ut. Om inte du själv vet, hur ska då någon annan veta vad det är du vill?
* Blir inte arg på kassörskan/kassören om en vara inte går in för rätt pris. Det är troligtvis inte hon/han som har registrerat priserna i datasystemet, och hon/han har troligtvis ingen superkraft som gör att han/hon kan veta precis alla priser på alla varor i hela butiken utantill.
* Om nu kassörskan/kassören råkade slå in dubbelt av en vara, eller fel PLU-kod på fel vara.. blir inte arg. Alla är vi människor och alla gör vi misstag. Det GÅR att rätta till om det blivit fel och tar typ 2 minuter tops. No reason for getting angry and rude.
* Om du kommer på att du inte vill ha en vara som du stoppat i vagnen/korgen.. lämna tillbaka den på RÄTT plats. Ni anar inte hur mycket tid man spenderar på att gå omkring i butiken och sätta varor på sina rätta platser.
* Om du har handlat och kassörskan har blippat in alla varorna och du plötsligt märker att du inte har några pengar med dig, varken på kortet eller kontant, så kan du väl åtminstone gå tillbaka med alla varorna själv. Kassörskan har fullt upp med annat, och bör inte straffas för att du är klantig och går och handlar utan pengar.
* Om du NÄSTAN har pengar så det täcker beloppet du ska handla för... försök inte. Nära skjuter ingen hare. Du kan tycka att 2-3 kronor inte är något för en butik som går bra.. Men det ligger lite mer än så bakom. Man måste dra en tydlig gräns någonstans. Låter man en person slippa undan 2-3 kronor, måste man låta alla som hamnar i en sån situation slippa undan. Och det blir några pengar om dagen, ska ni veta. Det som ni kanske inte tänker på, är att det blir minus i kassan då.. Och minus i kassan = problem för kassörskan. Så nästa gång ni tänker att 2-3 kronor inte är så mycket.. think again! Skulle ni vilja vara den stackars kassörskan som kanske för ta pengarna som saknas ur egen ficka? Wouldn't think so.
* Respektera en butiks öppettider. Stänger butiken en viss tid, stänger butiken den tiden.. och inte fem minuter senare bara för att du har glömt köpa mjölk och kondomer. Vi får inte betalt för övertid och nej, jag jobbar inte gratis.. inte ens för DIG.
* Slutligen: Var inte så jävla taskig och skäll inte ut en person som jobbar på affär. Det ni förmodligen inte inser, är att det tar dubbelt så hårt när man inte får käfta emot själv. Du måste liksom svälja all skit du får av kunderna och får inte yttra ett enda taskigt ord in return, för "kunden har alltid rätt", och du ska upphöra dig professionellt. Det är en sak om någon skäller ut dig och du får skälla tillbaka.. men får du inte det.. gör det faktiskt lite ont i hjärtat. Och det kan inte vara nyttigt att bita sig i tungan så ofta som man gör när man jobbar på affär... seriously.
Oj, vad mycket det här blev! Sen småsaker som att rada upp varorna fint på rullbandet, men streckkoden åt rätt håll och så, är ju alltid trevligt. Jag kan personligen även tycka att det är lite oförskämt att ge en ihopknövlad sedel till kassörskan.. du kan ju liksom försöka släta ut den i alla fall!
Phew. Skönt att få ur sig lite av all irritation man går omkring och bär på hela dagarna.. Åh, jag tog förresten en snattare häromkvällen! Det kändes skönt som fan, om än det var lite läskigt.. Han blev väldigt aggressiv, och man vet ju inte hur många minuter det skulle ta för polisen att komma ifall det skulle gå överstyr och så. Men jag skötte det hela mycket pedagogiskt och bra, tycker jag. Jag fick till och med beröm av kunder som sett hela situationen.
Mina rekommendationer för mina andra arbetserfarenheter får komma i någon annat blogginlägg. Det här får räcka för idag! Hoppas att jag täckt det mesta nu, men ni fellow handelsjobbare, får gärna sticka in och kommentera om ni tycker att det är något jag har glömt!
Det är nästan så att man önskar att folket skulle få prova på alla typ av yrken, bara för en dag eller två, och på så vis kunna förstå hur det är inom ett specifikt yrke. Jag har inte provat på jättemånga olika yrken, men en del har jag ändå hunnit med under mina 23 år på jorden. Generös som jag är, tänkte jag nu dela med mig litegrann av mina jobberfarenheter och vad man ska tänka på att göra/inte göra, för att bli en så bra medmänniska på andra personers arbetsplatser som möjligt.
Vi kan ju börja med handelsbranchen, där jag jobbar nu.
* Personerna som jobbar på en affär är givetvis där för dig, men du måste ändå inse att bortsett från att de ska vara där och besvara dina frågor, så har de tusen andra grejer som de ska hinna med att göra innan ett visst klockslag.
* Fråga inte vad något kostar om du inte är helt säker på att det inte står på hyllkanten... Använd ögonen först!
* Fråga inte om hjälp att hitta en specifik vara om du inte ens vet vad varan heter, eller kan förklara vad det är/hur det ser ut. Om inte du själv vet, hur ska då någon annan veta vad det är du vill?
* Blir inte arg på kassörskan/kassören om en vara inte går in för rätt pris. Det är troligtvis inte hon/han som har registrerat priserna i datasystemet, och hon/han har troligtvis ingen superkraft som gör att han/hon kan veta precis alla priser på alla varor i hela butiken utantill.
* Om nu kassörskan/kassören råkade slå in dubbelt av en vara, eller fel PLU-kod på fel vara.. blir inte arg. Alla är vi människor och alla gör vi misstag. Det GÅR att rätta till om det blivit fel och tar typ 2 minuter tops. No reason for getting angry and rude.
* Om du kommer på att du inte vill ha en vara som du stoppat i vagnen/korgen.. lämna tillbaka den på RÄTT plats. Ni anar inte hur mycket tid man spenderar på att gå omkring i butiken och sätta varor på sina rätta platser.
* Om du har handlat och kassörskan har blippat in alla varorna och du plötsligt märker att du inte har några pengar med dig, varken på kortet eller kontant, så kan du väl åtminstone gå tillbaka med alla varorna själv. Kassörskan har fullt upp med annat, och bör inte straffas för att du är klantig och går och handlar utan pengar.
* Om du NÄSTAN har pengar så det täcker beloppet du ska handla för... försök inte. Nära skjuter ingen hare. Du kan tycka att 2-3 kronor inte är något för en butik som går bra.. Men det ligger lite mer än så bakom. Man måste dra en tydlig gräns någonstans. Låter man en person slippa undan 2-3 kronor, måste man låta alla som hamnar i en sån situation slippa undan. Och det blir några pengar om dagen, ska ni veta. Det som ni kanske inte tänker på, är att det blir minus i kassan då.. Och minus i kassan = problem för kassörskan. Så nästa gång ni tänker att 2-3 kronor inte är så mycket.. think again! Skulle ni vilja vara den stackars kassörskan som kanske för ta pengarna som saknas ur egen ficka? Wouldn't think so.
* Respektera en butiks öppettider. Stänger butiken en viss tid, stänger butiken den tiden.. och inte fem minuter senare bara för att du har glömt köpa mjölk och kondomer. Vi får inte betalt för övertid och nej, jag jobbar inte gratis.. inte ens för DIG.
* Slutligen: Var inte så jävla taskig och skäll inte ut en person som jobbar på affär. Det ni förmodligen inte inser, är att det tar dubbelt så hårt när man inte får käfta emot själv. Du måste liksom svälja all skit du får av kunderna och får inte yttra ett enda taskigt ord in return, för "kunden har alltid rätt", och du ska upphöra dig professionellt. Det är en sak om någon skäller ut dig och du får skälla tillbaka.. men får du inte det.. gör det faktiskt lite ont i hjärtat. Och det kan inte vara nyttigt att bita sig i tungan så ofta som man gör när man jobbar på affär... seriously.
Oj, vad mycket det här blev! Sen småsaker som att rada upp varorna fint på rullbandet, men streckkoden åt rätt håll och så, är ju alltid trevligt. Jag kan personligen även tycka att det är lite oförskämt att ge en ihopknövlad sedel till kassörskan.. du kan ju liksom försöka släta ut den i alla fall!
Phew. Skönt att få ur sig lite av all irritation man går omkring och bär på hela dagarna.. Åh, jag tog förresten en snattare häromkvällen! Det kändes skönt som fan, om än det var lite läskigt.. Han blev väldigt aggressiv, och man vet ju inte hur många minuter det skulle ta för polisen att komma ifall det skulle gå överstyr och så. Men jag skötte det hela mycket pedagogiskt och bra, tycker jag. Jag fick till och med beröm av kunder som sett hela situationen.
Mina rekommendationer för mina andra arbetserfarenheter får komma i någon annat blogginlägg. Det här får räcka för idag! Hoppas att jag täckt det mesta nu, men ni fellow handelsjobbare, får gärna sticka in och kommentera om ni tycker att det är något jag har glömt!
tisdag 13 juli 2010
Spårvagnsdrama.
Man lämnar Italien och tror att man ska slippa de där jobbiga typerna som alltid är på en, skriker efter en på gatan, har otroligt dåliga ursäkter för att få samtala med en, etc etc.. men icke. Jag vet inte vad jag utstrålar för att få alla psychos att dras till mig..!
Jag talade i förra inlägget om att folk har en tendens att "välja" just mig att fråga när de undrar över något.. och denna trend tycks hålla i sig! Jag satt på spårvagnen för ett par dagar sedan och ser hur en äldre man, som sitter långt bort i spårvagnen, reser sig och går mot mig. Han stannar vid mig och frågar om jag vet vad klockan är, medan han stirrar mig i urringningen. Sedan lunkar han tillbaka hela vägen till sin sittplats. Det roliga var ju att han hade en person alldeles brevid sig som han kunde fråga om tiden, och kanske 20 personer som han gick förbi innan han nådde mig också. Att jag kände mig utvald, är väl det minsta man kan säga.
Igår stod ett gäng från Pakistan som var på semester i Göteborg på samma hållplats som mig och väntade på spårvagnen. De undrade lite om vilken spårvagn de skulle ta för att komma till ett specifikt ställe. Jag förklarade för dem att de skulle ta 6:an. Själv hoppade jag på 5:an kort därefter. Sedan märker jag att samma gäng killar kommer och sätter sig brevid mig på 5:an, trots att jag sagt att de skulle ta en annan spårvagn. De berättar att de vill lära sig svenska och att jag skulle kunna lära dem något. Jag säger att de isåfall får fråga något specifikt, så skulle jag kunna översätta det till svenska. Ena killen blinkar och säger att det han vill fråga mig föredrar han att fråga in privacy. Jag sympatiskrattar och går av spårvagnen.
Idag var ändå värst. Spårvagnen är typ tom, men ändå väljer en kille att sätta sig brevid mig. Jag lyssnar på musik, tittar ut genom fönstret, och ignorerar totalt faktumet att denna kille sitter helt vänd mot mig och bara tittar. Till slut knackar han mig på axeln och frågar vad klockan är. Jag berättar vad klockan är, sätter på mig hörlurarna och försätter mitt stirrande ut genom fönstret. Sedan känner jag helt plötsligt hur han börjar smeka min arm.. Jag ställer mig upp, knuffar undan honom, och kliver av spårvagnen. Jag märker att han också kliver av, så jag börjar gå väldigt snabbt.. Killen börjar springa och säger "ursäkta, ursäkta!" Jag stannar, vänder mig om, och säger "Ja?! Vad vill du nudå?" Han fumlar lite och säger "Eh, jo.. du har ett ärr på armen." Jaha, liksom. Tack för infon! Jag svarar "det gör ingenting" och smiter in på jobbet". Vafan liksom? Hur mycket freaks finns det på spårvagnen i Göteborg egentligen?
Jag talade i förra inlägget om att folk har en tendens att "välja" just mig att fråga när de undrar över något.. och denna trend tycks hålla i sig! Jag satt på spårvagnen för ett par dagar sedan och ser hur en äldre man, som sitter långt bort i spårvagnen, reser sig och går mot mig. Han stannar vid mig och frågar om jag vet vad klockan är, medan han stirrar mig i urringningen. Sedan lunkar han tillbaka hela vägen till sin sittplats. Det roliga var ju att han hade en person alldeles brevid sig som han kunde fråga om tiden, och kanske 20 personer som han gick förbi innan han nådde mig också. Att jag kände mig utvald, är väl det minsta man kan säga.
Igår stod ett gäng från Pakistan som var på semester i Göteborg på samma hållplats som mig och väntade på spårvagnen. De undrade lite om vilken spårvagn de skulle ta för att komma till ett specifikt ställe. Jag förklarade för dem att de skulle ta 6:an. Själv hoppade jag på 5:an kort därefter. Sedan märker jag att samma gäng killar kommer och sätter sig brevid mig på 5:an, trots att jag sagt att de skulle ta en annan spårvagn. De berättar att de vill lära sig svenska och att jag skulle kunna lära dem något. Jag säger att de isåfall får fråga något specifikt, så skulle jag kunna översätta det till svenska. Ena killen blinkar och säger att det han vill fråga mig föredrar han att fråga in privacy. Jag sympatiskrattar och går av spårvagnen.
Idag var ändå värst. Spårvagnen är typ tom, men ändå väljer en kille att sätta sig brevid mig. Jag lyssnar på musik, tittar ut genom fönstret, och ignorerar totalt faktumet att denna kille sitter helt vänd mot mig och bara tittar. Till slut knackar han mig på axeln och frågar vad klockan är. Jag berättar vad klockan är, sätter på mig hörlurarna och försätter mitt stirrande ut genom fönstret. Sedan känner jag helt plötsligt hur han börjar smeka min arm.. Jag ställer mig upp, knuffar undan honom, och kliver av spårvagnen. Jag märker att han också kliver av, så jag börjar gå väldigt snabbt.. Killen börjar springa och säger "ursäkta, ursäkta!" Jag stannar, vänder mig om, och säger "Ja?! Vad vill du nudå?" Han fumlar lite och säger "Eh, jo.. du har ett ärr på armen." Jaha, liksom. Tack för infon! Jag svarar "det gör ingenting" och smiter in på jobbet". Vafan liksom? Hur mycket freaks finns det på spårvagnen i Göteborg egentligen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
