Charmige Doc!

http://au.news.yahoo.com/video/sa/watch/30883832-cec4-3837-9538-d47448ab2305/australias-worst-landlord/

Beach 2013 - here I come!

Efter ett avbrott på två år är jag nu återigen i ett förhållande med Kortedalas friskis & svettis. Nu jävlar!! Inga undanflykter - nu ska kaggen bort!

Min första tanke när jag åkte dit och köpte ett årskort var att gymma lite lätt. Men då frågade de om jag inte ville vara med på skivstång. Jag har aldrig fattat vad det där är, men har alltid tyckt att det låter läskigt. Men de lyckades övertala mig att prova på det.

Said and done, så befinner jag mig i en spegelsal med en massa smalisar. Jag tar de lättaste vikterna på min skivstång, och givetvis är jag ensam om det. De andra smalisarna, dom kan lyfta tyngder dom små rackarna! När jag står där och lyfter stången, tränar lite biceps, så tittar jag i spegeln... "HELVETE vad missvisande min spegel hemma måste vara - I'm fucking HUGE!". Jag visste om att jag hade kagge och rumpa, men detta.. det var typ biggest loser kortedala, och jag var var den enda tävlande!

Efter ett tag inser jag att jag står mitt i spegelskarven och att det är därför jag är så förjävla bred! D'oh. Vad gör en sån som jag på ett gym/träningssal. Jag har inget där att göra, haha! Nä, men gruppträningar är nog inget för mig.. kände mig fan sämst! Det blir gym i fortsättningen för det är jag ju så bra på, erm.

NU KÖR VI!!!

Oh, the memories.

Tänkte att ni kanske ville få på bättre bild av min hyresvärd i Australien. Tänk er att jag bodde i två av Docs hus, eller "hostel", i hela fyra månader, haha! Crazy! Men jag vägrade ju att betala hyra mestadels av tiden, som ni kanske förstår...

What are the odds??

Ni känner förmodligen till min otroliga otur, vid det här laget...? Jag fattar inte hur vissa grejer är möjliga.. men det känns liksom att om något kan jävlas, så gör det det för mig! Det är väl det de kallar Murphy's law, va?

Jag tog en titt på min facebookvännerlista i förrgår och rensade lite. Det slutade med att jag tog bort 150 personer från min lista. Ni vet.. såna där ytliga kontakter som man ALDRIG pratar med. Hur som helt hade jag min första skoldag för terminen igår, och där fick jag syn på en av killarna jag plockat bort från min lista. Men jag kände inte mig orolig, för vi är typ 4-500 personer som läser kursen jag läser nu. Vilka är oddsen att just han skulle hamna i min klass! Det händer ju typ inte.

....MEN det gjorde han ju såklart. I de enskilda klasserna skulle vi sen delas in i olika basgrupper (grupper om fyra personer). Once again.. what are the odds? Jo, men såklart att han hamnar i MIN BASGRUPP!!! I slutet på lektionen ska alla i basgruppen byta kontaktuppgifter, varpå han säger "Jag behöver inte din mail, Sanna, jag har ju dig på facebook". Kill me now.

Tvåtusentretton.

Nytt år - nu kör vi!

En kompis frågade mig om hur jag kunde blogga då det är så utlämnande. Jag vet inte. Det är lite som min spåkvinna sade till mig (och satte fingret på det precis): jag pratar inte gärna känslor. Jag pratar gärna och mycket, men när det kommer till grejer jag känner deep inside, så håller jag tyst. Det känns som att ingen skulle förstå mig ändå! I'm pretty fucked up, in that sense. Men det är skönt att berätta för någon om hur jag egentligen känner mig. Det är en liten tröst att ni som läser detta får veta hur jag mår. Tänk om jag skulle go through life utan att någon får veta vad jag egentligen innerst inne känner? Skulle vara lite slöseri på känslor på något sätt.

Mummel, mummel. Vilket flummigt första 2013-inlägg detta blev!

And oh, jag ska försöka vara lite mer positiv detta året. This is my year!

D'oh!

Jag har kommit till en viktigt insikt. Här om dagen såg jag spanjoren med en jack daniels t-shirt på sig - precis en sådan som enrico ägde och ofta bar.. och då slog det mig: min obsession med spanjoren har ju helt klart att göra med att han typ ÄR mitt ex men aningen längre och i en spansk version. Att jag inte insett det innan?! Hur som helst, denna insikt fick mig att förstå vad allt egentligen handlar om. Visst, spanjoren är het (ingen kan förneka det), men jag tror att det snarare har med min åldersnoja att göra. Då jag var tillsammans med enrico var jag blott 19 år gammal och hade då hela livet och hela världen framför mig. Nu är det inte riktigt så. Efter denna insikt var det som en stor tyngd lyfts från mina axlar (och istället ersatts med en anna typ av tyngd). Jag var inte ledsen för att jag blivit dumpad, utan kände snarare en tomhetskänsla då jag i och med denna dumpning på något vis blev ifråntagen min ungdom (som jag på sätt och vis återfunnit genom honom). It all makes sense now. Att det ska vara så förbannat svårt att bli äldre? Att känna stressen över att finna en livspartner, en karriär.. Jag vill inte. Jag vill inte sluta lattja runt som jag har gjort ett bra tag nu. Världen är min att upptäcka.. måste det ta slut nu?

Från gourmet till nudlar.

Här ska det uppdateras! Jag har nu flyttat tillbaka till Caboolture efter att ha bott hos Debban (en kvinna jag jobbar med) och hennes man i én månad. De har varit helt underbara och verkligen skämt bort mig! kakor och efterrätter hit och dit.. De var typ ledsna när jag sade att jag skulle flytta till sharehouset i Caboolture.. De har inga egna barn, så jag tror att de njöt lite av att ha en liten rackarunge i huset! :) Men nu är jag som sagt tillbaka i huset.. Det är väldigt awkward emellanåt pga av spanjoren som också bor här. Han rådejtar ju den här mamman som han dumpade mig för numera. Sover borta flera kvällar i veckan. Men jag tror ändå att det var bra att jag flyttade in här.. för ju mer jag träffar honom, desto lättare är det för mig att komma över honom.... det låter kanske konstigt, men när man inte träffar en person, så spinner huvudet hit och dit och man inbillar sig en massa. Det är liksom enklare att vara på plats och se vad som verkligen händer och sker. Jag har exempelvis får träffa mamman IRL, då hon kom hit till huset här om kvällen.. Det kändes skönt att få se henne och höra henne prata.. För då insåg jag att 1) hon ser fan gammal ut och faktumet att hon klär sig som en tonåring gör bara det hela värre... 2) hon verkar sjuuukt irriterande och har konstiga kommentarer på allting som sägs.. och slutligen 3) hon och spanjacken har ingen som helst connection på muntlig nivå.. Han förstod knappt vad hon sade. Och så pratade hon med honom som man pratar med sitt barn. Det var jäkla konstigt att se. Men som sagt, fick det mig att känna mig lite bättre... För jag inser att han troligtvis är med henne pga hennes pengar... eller så är hon väl skitbra i sängen.. Men jag skulle nog ändå tippa på pengarna och bilen. Han har inte varit sig själv i huset sedan jag flyttade in. Jag vet inte om det beror på attt han är obekväm för att jag är här, eller om mamman har förändrat honom.. han är helt plötsligt väldigt tystlåten och sitter ofta för sig själv.. Innan har han varit värsta glädjesprutan och typ jokern i huset. Kanske har jag övertagit den rollen? Jag kommer bra överens med dom flesta faktiskt.. tror de gillar mig :) Han kanske är svartis på att jag kommer så bra överrens med alla? Jag vet inte.. Men han är olik sig. Anyways, jag har kul.. även om det är awkward med han i huset. Det är nästan skönt när han drar iväg till mommy, för då kan jag slappna av mer! Australiensaren jag träffade för ett par helger sedan har hört av sig varje dag.. han vill verkligen ha mig. Men what's the point?? Jag åker snart hem, och jag pallar inte another heartbreak. Det vore ju förjävla dumt! I helgen är det midsommar.. jag hade velat styra upp något ordentligt, men jag har inte varit så pepp. Nu jobbar jag som en gris.. 10,5 timmar igår, 11 timmar idag.. kanske blir 12 timmar imorgon. Skönt att äntligen få timmar!! men det är tufft.. Tacka gudarna för att det bara är temporärt.. skulle aldrig kunna jobba där under en längre tid... Så mycket skitsnack och elände! Så går det när man bara jobbar med kvinnor, tror jag! Jag skrev ett foruminlägg på internet om midsommar i brisbane och jag såg alldeles nyss att två svenska tjejer svarat! Inte så mycket framförhållning för att styra upp något ordentligt, men kan kanske kan ses iaf! Ta en snaps eller två! :) Jag blir så irriterad över att jag inte kan göra stycken i bloggen längre??? Det ser ju ut som en gröt.. värsta tunga texten att läsa.. När jag skriver, så gör jag stycken och grejer, men så fort jag publicerar försvinner dom. Om någon kan hjälpa mig med detta, vore jag tacksam.. Annars önskar jag er alla där hemma en riktigt fin midsommar! Önskar att jag kunde ha firat den med er! <3