Maybe I'm too young to keep good love from going wrong..

Orginalet med Jeff Buckley är ju så klart priceless, men Jamie Cullum är jävligt go' han också. Bra låt + bra sångare kan ju inte gå fel, liksom.

Ja, hej förresten. Jag har varit lite frånvarande då jag varit (och fortfarande är) nedgrävd under diverse hemtentor och skoluppgifter. Det är lustigt hur mycket man får gjort då man stannar hemma hela dagarna och kvällarna för att plugga. Liksom, jag har ändå så pass mycket självdisciplin att jag klarar av att säga nej till utekvällar för att stanna hemma och plugga. Men sen är ju vad jag i själva verket gör hemma en annan femma. Jag städar en massa, diskar och tvättar som en tok. Idag tog jag världens längsta dusch där jag säkerligen sjöng "Hey Jude" som om det vore en idolaudition, en 10-15 ggr. Fan vad jag var bra, alltså. Jag vet inte riktigt om det är jag som är jävligt bra på att sjunga (asså for real), eller om det är duschen som lurar mig. Aukustiken är så bra där inne i duschkuren.

En annan sak man gör istället för att plugga är att tänka på diverse saker. Jag har vänt ut och in på mitt liv, analyserat hit och dit, ställt den aningens djupa och skrämmande frågan; "Är jag lycklig?". Jag har gått igenom de valen jag har gjort i mitt liv, och jag måste faktiskt erkänna att jag nästan inte ångrar någonting. Alla de valen jag har gjort har jag gjort för mig själv och för att jag vill det. Skoltiden kanske inte ska räknas in, då man då ändå lever ganska styrt utav det man "ska" och borde göra. Men efter gymnasiet vart det helt upp till mig och mina val.

Jag valde att åka till Dublin, där jag kanske hade den roligaste, arbetsmässigt jobbigaste och galnaste tiden i mitt liv. Diverse omständigheter ledde till en modig förflyttning till ytterligare en främmande stad; Neapel. Där lärde jag mig mycket om mig själv och var mina gränser gick. Jag utsatte mig för de jobbigaste levnadsförhållanden en människa med sunt förnuft aldrig skulle acceptera, but I did it for love. Jag har gjort det taktiska valet att jobba periodvis på Konsum, som gjort det möjligt för mig att kunna bekosta mina andra val. Jag har trivts bra på Konsum då jag har haft turen att ha riktigt bra arbetskamrater. Jag har flyttat till Göteborg där jag också trivts bra, bortsett från saknaden av gamla vänner och familj. Jag har spenderat lite tid i England där jag till och med var på min livs första ordentliga heldags-dejt. Jag har bott i Rom i totalt snart två år där jag bland annat ätit och levt gott men också lärt mig uppskatta Sverige. Jag har lärt mig två språk, praktiskt taget, flytande. Well, engelska kunde jag rätt bra innan jag begav mig ut i världen men italienskan är helt ny och fungerar toppenbra!

Allt det här har jag hunnit med sedan studenten 2005 och jag skulle faktiskt vilja påstå att det inte är så illa pinkat. Den enda uppoffringen är väl att jag egentligen inte hunnit bygga mig ett stabilt liv och hem.. och givetvis kärleken då. Jag har så mycket planer på hur mina näst kommande år ska se ut och jag vill verkligen följa dom in i minsta detalj, även om det sällan blir så. Jag är rädd för att finna en kärlek som, med all säkerhet, skulle fucka upp mina planer. Jag vill resa hit och dit, bo lite här och var.. Hur skulle jag kunna klara av det med en man som håller mig fast? Men samtidigt är jag inte mer än mänsklig och vill även jag träffa den stora kärleken. God knows I need it, efter att ha varit emotionellt singel i 4 år snart. Mitt hjärta behöver kärlek med min hjärna vet att det skulle förstöra allt. Jag har alltid varit en ganska intellektuell och teoretisk person, och min hjärna håller ju bevisligen i tyglarna, 4 years running.

Kortfattat har jag gjort det bra. Jag är ensam, men jag har haft ett hittills bra singelliv fullt med galna erfarenheter vilket har skapat mig som person. And people do seem to like me... but just not like that. :)