You just like me because I'm what you like.

Italienare är konstiga och aningens speciella. Det kan nog vilken svensk som helst, som har vistats i Italien ett tag, intyga. De är inte som oss svenskar, och kommer aldrig bli som oss svenskar. De har en helt annan mentalitet. Det förekommer därför många kulturkrockar och som svensk kan man ha svårt för att förstå hur tusan italienare tänker. Men samtidigt har man faktiskt som svensk, eller vilken utlänning som helst, en viss skyldighet att ta seden dit man kommer. Man kan inte förändra ett helt land och dess folk - det är omöjligt, om man inte råkar heta Hitler i efternamn.

Objektifiering är ett problem som man som svensk tjej i Italien tyvärr utsätts för. Killar ser dig som kanske en liten dum utlänning som de lätt kan få till det med. Tjejer ser dig däremot som en liten dum utlänning som inkräktar på deras revir. Det här skulle jag vilja påstå är grundtanken hos många italienare. That being said, så innefattar det absolut inte alla italienare, och att gå omkring och tänka att alla vill en illa och inte tycker om en, tar bara onödigt mycket energi. Ärligt talat, så kan man inte tycka så himla illa om en person man inte känner.

Att tycka illa om italienare för att de eventuellt tycker illa om dig, är att döma dem lika snabbt som du tror att de dömer dig. Om man istället intalar sig själv att alla tycker om en, så utstrålar man en annan energi istället för den energi fylld av osäkerhet och som är extra mottaglig för saker som sårar en. Trust me, it works. I början av min vistelse i Rom kände jag att alla italienska brudar hatade mig för att jag, lång blondin, kom och tog en massa plats. Klart som fan att jag inte fick kontakt med någon italienska, då de förmodligen kände av min negativa energi mot dem. Nu tänker jag däremot att alla tycker om mig, och italienska tjejer har aldrig nånsin varit så snälla mot mig som de är nu. I'm likable because I like other people. Jag dömer inte för fort och bjuder på mig själv. Vinnande koncept - try it!