Rägern.

Min syster tipsade mig om en raggningsskola hennes kompis skrivit. Tyckte den var väldigt pedagogisk och välskriven och den fick mig att fundera på hur jag själv raggar.

Jag lyckas lätt hamna i det där "kompisfacket" Tanja pratar om när det kommer till det motsatta könet. Jag är den där personen som inte skäms för att prata om något och delar gärna med min av sexuella misslyckande-historier och pratar massa kuk och fitta. Jag upplevt bevisligen som en kul prick som man därför kan prata med om allt möjligt. Jag skulle kunna tro att det är just därför jag hamnar i det där jäkla facket. Jag är liksom för rolig och för vulgär för att bli attraherad av på det sättet, och samtidigt blir jag dessutom ett typ av bollplank för killarnas förhållande/raggningsprolem. I och med att jag kan prata om allt, så passar många karlar gärna på att fråga en massa om hur tjejer fungerar, vad de vill ha, hur de ska lyckas scorea med någon, osv. De liksom desexualiserar mig och jag blir "en i gänget" istället för "en i sängen". (försökte få till ett rim där, men det gick inge vidare trots att gäng och säng totally rimmar till 100%!)

Har alltid haft det problemet med killar... I slutändan har de alltid velat ha någon av mina vänner, medan de vill bli vän med mig för att jag är så "himla skön". Varför kan inte egenskapen "himla skön" vara något attraktivt hos en kvinna? Har uppfattningen att just precis den egenskapen är något kvinnor finner attraktivt hos män, men att det i motsatta roller inte riktigt har samma funktion. En himla skön tjej vill man liksom vara polare med istället.

Jag vet inte hur jag ska bete mig för att lyckas snärja en karl. Tanja tipsar om att man inte behöver ändra på sig själv, men tänka på vad man utstrålar för något. Vem vet? Jag kanske utstrålar "Please be my buddy" med mina grova fitt- och snoppskämt...? Nånting är det ju för jag är fan inte too fat to fuck och min intelligens matchar knappast min hårfärg. I'd totally do myself (which I kinda already am doing), to be honest!

Fast jag kanske är sådär inkapabel, klantig och störd när det kommer till raggning.. vilket förmodligen är något jag tagit efter min syster, when I come to think about it. Idag, t.ex, gick jag på stan med Maya och får ögonkontakt med en karl som på något sätt ser bekant ut. Jag upptäcker snart att det är Francie, han den töntsöta jag flirtat med på mitt jobb, och min första reaktion är liksom att dra till med en drottning Silvia-vinkning, även fast han var två meter ifrån mig, för att sedan bara fortsätta att gå förbi utan att säga något. Och nej, det där tolkas inte som att vara svårflirtad eller liknande, utan snarare uppfattades jag som något weirdo. Vem fan vinkar i Italien, liksom? Antingen slänger man ut sina armar wide open och utbrister "ohi, ciao!", eller så går man fram och kindpussar personen. Man vinkar inte. I can't help thinking i'm doomed to be single forevah.