Catfight.

Då har man bråkat med Svettis igen. Jag kan ändå känna att det är nyttigt att bråka ibland och liksom känna så pass mycket trygghet i en vänskap att man faktiskt klarar av det. Jag och S är väldigt bra vänner, men samtidgt går vi varandra på nerverna ofta. Hon tycke att jag är lättretlig och stör mig på det mesta, medans jag anser att hon är respektlös i många situationer. Så egentligen är vi väl kanske inte det mest passande vänskapsparet.

Idag fick jag ett litet utbrott på henne då hon hade tvättat IGEN (andra gången idag), och totalignorerat att ta hand om tvätten. Det är ungefär så det har fungerat sen vi flyttade in.. Hon slänger i en massa tvätt i tvättmaskinen flera, flera gånger i veckan, men hon bryr sig aldrig om att ta hand om tvätten och hänga upp den och grejer. Hon antar att jag ska göra det, med andra ord. Imorse tvättade hon, och det slutade som vanligt med att jag hängde upp hennes tvätt. Sen när hon kom hem slängde hon in ett nytt lass i tvättmaskinen och nu ikväll, då jag märkte att hon fortfarande inte hängt upp tvätten, fastän hon varit hemma och sett på en massa filmer, blev jag lite irriterad och sa att hon faktiskt fick hänga upp tvätten hon har tvättat. Hon sa att hon skulle göra det i natt då hon kom hem, för att hon nu var stressad för hon skulle iväg nånstans. Jag stod på mig och sa att hon var tvungen att göra det på en gång. Ungefär då brakade helvetet lös.

Hon tyckte att jag var en hemsk människa som inte kunde ställa upp för en kompis som var stressad för att hon var försenad till ett möte med kompisar, vilket hon inte behövde vara om hon bara hade valt att se en film mindre liksom. (Denna tjej är ALLTID försenad, for no reason). Jag ville berätta hur jag såg på det hela; att jag tyckte att hon åtminstone kunde be mig snällt att hänga upp tvätten då hon bevisligen inte har någon intention att göra det själv, istället för att bara anta att jag ska göra det varenda gång. Hon ville inte höra vad jag sa, utan himlade bara med ögonen och sa att jag alltid har rätt. Jag hatar folk som inte kan ta en sansad diskussion när man är oense om någon, som inte lyssnar, och som kommer med omogna comebacks som "Jaja, du har rätt såklart" eller "Jag är dum i huvudet, jag gör alltid fel". Det är bland det värsta jag vet..! Ska man klara av att bo med varandra, så måste man kunna ta kritik och kunna kritisera saker som man stör sig på.

Hon stormade ut och skickade mig sedan ett sms där hon skrev att hon inte längre klarade av att vara min vän, för att vi är för olika och att hon genast skulle börja leta nytt boende. Men jag vill inte att hon ska flytta.. Jag trivs med henne fastän hon ofta går mig på nerverna..! Och, to be honest, så tycker jag om faktumet att vi KLARAR AV att bråka och be varandra att dra åt helvete.. Lite syskonkärlek där, liksom. Jag svarade på hennes sms och skrev att hon inte skulle ta det så himla seriöst och att detta bara var ett utav en massa bråk vi haft och som vi även rett ut. Vi får väl se om hon någonsin kommer tillbaka.