Che mal di testa..!

17:30 vaknade jag idag. Halv sex! Det märks att man inte är ung längre.. Hur är det möjligt att jag kan blir så jäkla bakfull? Jag gjorde ett tappert försök att stiga upp vid 14.00, men tog mig bara till köket för att svälja en alvedon - sedan var det raka vägen till sängen igen!

Ibland känns det som att jag är den enda personen som är singel i Göteborg.. eller den enda som är singel i min ålder i hela Sverige typ! Tammefan alla är tillsammans med någon! Jag var med ett gäng personer igår och det visade sig att jag var den enda som var singel och därmed den enda som inte hade någon att gå hem med. Och tanken att jag skulle finna mig någon att gå hem med ute på krogen är ju bara löjlig, då alla redan har en respektive... och har de inte det, är de sånadär stekare som sitter hemma, när de inte hänger på avenyn, och runkar till sin egen spegelbild i takt till en uppspeedad technoversion av eric amarillos "om sanningen ska fram". Och såna vill man ju inte ha semestrande i sitt punani-land direkt!

Med andra ord, blev jag alltså inte förvånad att jag även igår kväll haltade hem själv. Haltade, för att jag hade en nerv i kläm i röven/benet.. ni vet.. ibland kan man få så! ...eller generaliserar jag nu något som endast händer mig och ingen annan...? Så, även om jag inte "got lucky", så måste folk ha trott att jag haft en superkväll... en backdoor-superkväll!

... och i slutändan är man ju inte så mycket mer än vad man uppfattas vara... egentligen. Så med detta i bak-tanke (höhö), så måste jag ju helt enkelt ha haft en superkväll igår! Lucky me!