è arrivata Svettis!

Uff, vilken gårdag. Svetlana, eller Ana som hon föredrar att bli kallad, ringde mig och frågade om jag kunde komma och hämta henne på flygplatsen 1,5 timma innan då hon tyckte att jag skulle vara på flygplatsen. Jag var typ nyvaken, osminkad och med en blixtrande huvudvärk. Så, jag sa faktiskt nej i och med att jag inte mådde bra, tiden var knapp och att jag faktiskt inte visste hur jag skulle ta mig till flygplatsen. Dessutom vet jag att hon har vänner med bil här i Rom. Hur som helst.. Timmarna gick och jag undrade varför hon aldrig kom hem, så jag ringde henne för att fråga var hon var. "Jag sitter fortfarande på flygplatsen... Ingen kan komma och hämta mig och jag klarar inte av att åka själv med allt bagage", svarade hon med en trist röst. Vafan?! Hej, dåligt samvete! Jag sa nej och hon fick därför sitta flera timmar själv på flygplatsen och icke-vetandes hur hon skulle ta sig hem med allt bagage. Så jag sa att jag givetvis skulle komma på en gång. Det tar ju dock längre tid en väntat i denna stan. Först väntade jag en evighet på bussen som skulle ta mig till tågstationen.. Sen missade jag just så pass tåget som gick till flygplatsen, så jag var tvungen att vänta jättelänge på nästa. Sen när jag, efter mer en timma, äntligen ska hoppa på tåget ringer Ana och säger att hon fick hjälp med bagaget och satt på tåget mot stan. CHE PALLE! Jag fick alltså stå ute i kylan i över en timme och vänta på ett tåg som jag inte behövde hoppa på PLUS att jag redan hade köpt biljetten. Så jävla onödigt. Till slut kom hon i alla fall med tåget och vi drog hem med hennes 7 väskor och packade upp lite. Sen drog vi vid midnatt och käkade pizza på ett litet place i Trastevere. Jag fick en sån sön känsla på den lilla restaurangen.. Jag älskar verkligen detta landet. Folket här är så sköna! Det var liksom en gammal gubbe som tog våran beställning och han var störtskön.. Det var värsta familjestället, så hela släkten var där och jobbade. Rätt som det är kommer de med två glas rött och säger "offriamo noi" (it's on us), ger oss rabatt på notan och sen när vi ätit klart joinar folket oss vid bordet och vi sitter där ett bra tag och får undervisning i Roms kultur och mattraditioner, av gamla goa gubbar. Helt underbart!