Getting on my nerves...

Jag medger att jag inte har mycket till liv just nu. Jag är i Rom, säkerligen den finaste huvudstaden i hela Europa, och jag har inget liv. Det är lite pinsamt, men så är det. Det har mycket att göra med att jag inte har någon nära vän kvar här nere längre. Alla jag känner här nu är bara ytliga bekantskaper mer än någon man vill dela sina innersta tankar med. Detta har resulterat i att jag hänger mycket hemma. Jag har fortfarande inte tagit mig in till centrum, för jag känner inte för att åka in själv direkt. Jag har inte hunnit komma in i kulturen här, vilket brukar ta ett tag. Italien och Sverige är ju som natt och dag. Jag har tagit mig till affären ett par gånger dock, men varje gång har jag känt mig lika obekväm. Alla blickar som följer en... Ni som har gått på Balderskolan, känner säkerligen till "catwalken"; den korridor man går igenom där alla spanar in en. Man vet att de gör det, men försöker att inte låtsas om det. Problemet är bara det att man fortfarande VET att de kollar och ens undermedvetna vill att man ska se snygg ut. Tyvärr resulterar detta i en awkwardness som gör att man börjar gå som en neandertalare. SÅ känner jag mig just nu. Som en neandertalare. Buhu, I just wanna be normal.

Sicilianskan jag bor med hänger också mycket hemma... Vilket stör mig lite. I need my space! Missförstå mig inte, hon är jättesöt och vill bara umgås.. Men jag vill kunna stänga in mig i mitt rum och bara vara utan att någon ständigt knackar på min dörr och frågar om vi ska se på tv, film eller om hon får låna min dator. Hon lånar fan jämt min dator, and I hate it. Haha, mitt LIV är i min dator, och jag vill inte att någon ska rota i det hur som helst. Hon lyckas dessutom alltid fråga om hon får låna min dator när jag ser slutet på nån film eller utröstningen i topmodel. Och jag kan ju givetvis inte säga nej, för jag är snäll. Sen när hon väl får låna min dator för att "snabbkolla hennes mail" sitter hon och facebookchattar och hänger på msn hur länge som helst? Är det bara i Sverige vi har ett samvete? Lånar jag något som är nånannans, så ser jag till att lämna tillbaka det så fort som möjligt. För att inte vara till besvär liksom.

Jag är knepig. Jag vill vara ifred men jag vill ha en kompis också. Jag orkar inte hänga med en italienska som gör mig stressad över att jag inte kan uttrycka mig som jag vill. Jag vill hänga med nån utlänning. Nån som är lika mobbad som jag, hehe. Nä, men i alla fall nu i börjar. Jag behöver en soft start. Ikväll blir det utgång. Hoppas för guds skull att det blir kul.