Den rätte för Sanna.

Igår var det exets födelsedag och det är första gången på 5 år som jag inte ringer och grattar honom.. Känns lite småkonstigt. Jag slängde iväg ett ganska opersonligt sms, dock. Bara för att jag liksom kände att jag inte INTE kunde gratta honom alls på hans födelsedag. Det var ju stora tjugofemman dessutom.

Jag fick inget svar och jag förväntade mig inget heller. Jag vet inte riktigt.. Känns som att det börjar kännas ganska naturligt att inte höras numera. Har egentligen inte tänkt mycket på honom alls på ett par månader, fast på sistone har jag börjat göra det. Anledningen är att det har börjat en ny kille på mitt jobb som påminner om honom jävligt mycket. Lite till utseendet, men mycket till personligheten och intressen. Sättet han rör sig på är fan detsamma t.o.m! Han är dock kortare och yngre.. och klargjorde för mig igår, i en diskussion angående skillnader mellan olika nationaliteter, att han inte alls gillar den typiskt svenska looken på tjejer; dvs, längd, blå ögon och blont hår.
I guess things wouldn't work out between us then!

Detta år kommer det att ske lite förändringar i mitt aningens tråkiga liv. Sanna ska börja dejta, tro't eller ej! Efter denna helvetestenta på torsdag ska jag skaffa mig ett liv och träffa killar och grejs. F var på mitt jobb i lördags.. Han är söt! Töntsöt! OCH så lade jag märke till att han hade converseskor istället för fula italianodojor! Guldstjärna i kanten. Han blir nog mitt fösta dejtoffer... Kanske ska börja med ett dokusåpebloggande om min dejtning? Min personliga tips till läsarna om vad man ska undvika att göra på dejter, kanske..? Oerfaren dejtare som jag är, så lär ju jag gå igenom det mesta..! Nå, vad säger ni folks?

Sanna presenterar...