Igår hade jag verkligen en skitdag på jobbet. Jag VET att jag är en trevlig och sympatisk person, men kunderna igår.. de fick mig att känna mig som en riktig bitch..!
Dagen började dåligt när de håller på att göra om spårvägen och spårvagnarna tar världens omvägar om de ens kör..! När jag sedan egentligen skulle ha bytt till annan spårvagn inne i stan, går såklart ingen spårvagn till Hisingen utan jag måste ta en knökad ersättningsbuss. Arghh! Och sen är det såklart sketavarmt så jag sitter och svettas som en gris och oroar mig för att jag ska komma försent till jobbet. Jag kom precis i tid, men hade föredragit att komma 5 minuter innan, så att jag kunde stå lite inne i frysen "to cool off" lite. Men sån lyx hinner jag inte med.
Efter någon timma kommer det en kund som vill hämta ut ett paket. Jag förklarar för henne att posten har stängt och att hon får återkomma imorgon.
- Ja, men nu är det såhär att jag verkligen måste ha ut det här paketet.
- Tyvärr kan jag inte göra så mycket.. Posten har stängt.
- Du fattar inte..! Betalar jag inte mina räkningar idag går dom till inkasso!
- (tänker: my problem? i think not.) Ja, det är ju inte roligt. Men som sagt: posten har stängt, jag kan inget göra.
- DU BEHÖVER FÖR FAN INTE FNYSA ÅT MIG!!!
- Jag fnyser inte, jag försöker bara få dig att förstå situationen.
- Jag vill prata med din chef.
- Han är pappaledig och om du skulle ha pratat med honom, så skulle han ha sagt likadant. Posten är stängd. Postens öppetider står på utsidan: de stänger idag klockan 15.00.
- Men posten är ju för fan bara där. Hur jävla svårt kan det vara för dig att gå in och hämta mitt brev?!
- (tar ett djupt andetag) Postpersonalen har gått hem för dagen. De har tillgång till de nycklar och datauppgifter man behöver för att få ut ditt brev. Jag beklagar att du inte kan få ut ditt brev idag, men vi har som sagt öppet imorgon också.
- MEN DÅ ÄR DET FÖRSENT!!
- Du behöver inte höja rösten.
Förstår ni kruppen jag fick eller?! För det första var hon jävligt otrevlig och för det andra var hon enligt mig en lögnare. Även om hon hade fått tag i sitt brev som tydligen innehöll ett visakort som hon behövde för att betala räkningar, så betalar man väl ändå inte räkningar med visakortet..?? Utan med internetbank, alternativt gå in på sin bank och får personlig service. Och om hon hade betalat räkningarna i igår så hade pengarna ändå inte kommit in förrän på måndag..! Freakin liar!!!!
Sen hade jag en till kund som fick utbrott på mig för att han inte kunde få posta ett paket, TROTS att det ändå inte hade gått iväg samma dag. En annan kund ville ha vår hemmagjorda aioli, trots att delikatessen var stängd och den personalen hade gått hem. Hon "brukar" tydligen alltid få den, oavsett om delin är öppen eller stängd. En annan kund tyckte att vi skulle fixa is till honom för han hade fest. En annan kund råkade skänka lite sin burkpant till välgörenhet och fick psykbryt då jag förklarade för honom att jag inte kunde punga ut pengar till honom bara för att HAN hade gjort fel, men att han har gjort en fin sak genom att skänka pengar.
- MEN JAG VILL FÖR FAN INTE SKÄNKA PENGAR!!!
- (jag tänker: ja, men då kan du väl för fan lära dig att läsa vad som står på knapparna, så gör du inte om misstaget, dumbass) Jag kan inget göra, tyvärr.
Sen kommer såklart psykkvinnan. Hon klagar på allt och alla och inget är nånsin bra. Hon köper mat, äter upp hälften och vill sen lämna tillbaka det för att det inte "smakade som hon trodde". Hon har en personlig assistent som är helt värdelös, för hon vet inte alls hur hon ska hantera den här kvinnan. Hon står bara där som ett frågetecken och låter oss ta all skit, trots att hon vet hur kvinnan fungerar.
På den långa vägen hem (ännu längre pga omvägarna) spyr snubben som sitter framför mig på vagnen. Great. Sen kliver det på 5-6 tioåringar som skriker att "gubben är äcklig" och att "han är död", men som insisterar på att sitta i sätena bredvid honom - troligtvis för att de tycker det är kul att skrika och att de på så vis har nåt att skrika om. Ungjävlar!
Toppendag, eh?
söndag 3 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Känner mig som värsta stalkern nu, men det är jag egentligen inte...
Har bara följt din blogg ett tag för att du skriver på ett kul och bra sätt, men så igår när jag skulle handla maränger var jag tvungen att fråga ngn i personalen var marängerna fanns, då jag hade bråttom till bussen. efter jag hade frågat insåg jag att den som hjälpte mig var ingen mindre än DU.
konstig känsla. att träffa ngn man läst om men inte känner. hahaa!
Ha det fint!
Haha, men oj! Nu skäms jag nästan lite.. jag hoppas verkligen att jag inte var otrevlig mot dig! Jag brukar inte vara det, men jag hade verkligen en skitdag, hehe! Men jag kommer faktiskt ihåg att jag visade en kund var marängerna fanns, men minns tyvärr inte hur du såg ut, eller vad som sades! Hade lite värmeslag också :P
Men vad kul att du följer min blogg! Jag blir så förvånad att någon gör det, då jag själv inte tycker att det är intressant överhuvudtaget! :P
Hoppas du gjorde nåt kul med marängerna och att jag inte har skrämt bort dig från att handla på "min" affär! :P Ha det bra!
Nej, du visade tydligt och vänligt var marängerna fanns. Don't worry hehe..
Jag fick tips av en kompis som läser din blogg och sedan dess är jag fast ;)
Min kompis och jag gjorde jefligt god marängsviss av marängerna och jag lovar att handla hos dig nästa ggn igen när vi blir sugna på maränger hah!
Phew, tur att jag var någorlunda vänlig mot dig!! :)
Är din kompis som tipsade dig om min blogg någon jag känner? Jag är så nyfiken på hur man får nys om min blogg eller hur man hittar den! God knows, min bloggadress är ju inte den mest lättstavade adressen..! :)
Åhhh, jag kan vara er maräng-sugamama!
I <3 customer service...not!
Skicka en kommentar