Igår hade vi en superdupermysig picknick på circo massimo typ alla svenskor+svettis. Det var verkligen lyckat tills två jävla italienare kom och förstörde stämningen helt och hållet. De kommer fram till oss med sin ytterst dåliga engelska och säger "We don't speak german.. we don't speak deutchland" Bara jämförelsen med tyskar fick oss alla på dåligt humör, och vi bad dem helt enkelt att dra åt helvete. Tyvärr visste vi inte att de skulle gå igång på detta. De satte sig vid vår cirkel och började dricka ur vårat vin.. Då tjejerna började hetta och visade att det inte var okej, tog de fler flaskor och kastade iväg dem. Stämningen var förstörd och det spelade ingen roll vad vi gjorde för att få dem att gå iväg. Vi försökte ignorera bort dem, skrämma bort dem.. Ingenting funkade, och vi bestämde oss för att bara gå. Vi hamnade i Testaccio och coyote till slut och här började min nostalgitripp.
"Fucka ur". Det var det som var kvällens tema och vårat mål. "Kan vi inte bara fucka ur ikväll?", frågar Josefin. Jag var på, helt klart. Coyote fick mig att tänka på gamla goda tider... för tre år sedan, då jag först hade kommit till Rom. Jag och dilitfolket fuckade ur på coyote - inte bara en eller två gånger. Det var så enkelt då, på nåt sätt. Jag har funderat på vad anledningen kan vara för att jag kunde fucka ur då, men har problem att göra det nu och jag tror att jag har listat ut det.
Då kände jag ingen bra. Jag hade ännu inte fått nära vänner och kände därför inget som helst ansvar för någon. Jag ansvarade bara för mig själv... Men så är det inte längre. Varje gång jag går ut har jag tusen tankar i mitt huvud; "Vad vill dom? Vad tycker dom? Mår hon bra? Var är hon? Borde jag...? osv, osv" Jag kan aldrig riktigt slappna av, känner jag. När jag går ut med Svettis eller Chiara, som jag också bor med, känner jag ansvar för att de kommer hem okej och för att de ska ha roligt. Går jag ut med mina vänner blir det ofta deras tankar och drama som är i fokus... Don't get me wrong; jag tycker om mina vänner otroligt mycket och det är därför jag själv tagit på mig den rollen jag har i sociala sammanhang.
Men ibland skulle jag helt enkelt bara vilja fucka ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar